LINJE 840 – en speciell resa

LINJE 840 - en speciell resa

Imorgon tar jag och åker buss igen, det gör jag varje måndag till fredag. Samma buss, linje 840. Men hur det går vet jag inte än. Att åka till Nacka Strand är en sak och att åka tillbaka en annan. Visst låter det ologiskt?.....

Det tyckte jag tidigare i alla fall men nu vet jag sanningen. Med mer än två års erfarenhet kan jag säga, fy fan! Kalla mig expert i ämnet om ni vill.

På morgonen kan jag inte klaga, då är allt som det ska, jag är i tid och jag behöver inte tränga mig till min älskade first row plats (specialsits med HD-kvalite). Men när jag trött och sliten lämnar sista lektionen för dagen, då kan jag klaga hur mycket jag vill och rätt har jag till det också. Nu pratar vi om det demokratiska landet Sverige, förstår ni.

Låt mig bygga upp en bild för er...ni mina små medresenärer. En typiskt bussresa för mig ser nämligen inte ut på samma sätt. Jag kanske sitter där, lyssnar på era tråkiga samtal och somnar ibland (skakigt men skönt, bättre än sängen hemma måste jag lova), men jag uppmärksammar mer än väntat då jag åker buss, specifikt på linjen 840. Jag har utvecklat en radar för sånt nu. Här är ett riktigt saftigt bussminne och jag varnar er; det är inget bra sådant.

Det var en onsdag eftermiddag, om jag minns rätt. Nej, en torsdag efter att ha suttit vid datorn i två och en halv timme. Jag hade haft journalistik och innan dess sovmorgon, för jag "missade" svenskan. Tro det eller ej så var det inte bussens fel. Men jag skulle bli arg för eller senare, då jag skulle hem just denna dag. Som en vana tog jag mig en titt på tidtabellen innan jag begav mig ut och tiden stämde som den alltid gör. Jag hann ju inte ens gå på toa vilket annars är ett måste då resan är mer än en timme lång. Tänk er den situationen, tänk om man kissar på sig och jag på min favoritplats dessutom.

Det hände inte som tur var. Efter att ha sprungit i klackat ner för en brant jävla stenig backe och till sin förvåning mötts av en tom busshållplats är det det sista man tänker på (alltså att kissa). Hade bussen redan åkt eller? Nej, den stod där vid kanten på andra sidan, klockan var över avgångstiden och jag väntade. Jag tänkte att nu behöver jag inte vänta en extra tjugo minuter. Helt okej för mig men jag ville även hem och bussen var försenad. Inte nog med det så märker jag efter fem minuter hur busschauffören kommer ut ur Birgittas Bageri med en glasstrut i handen. Antingen måste han ha tagit semester mitt under ett pass eller så var han bara dum i huvudet. Jag gissar på både och.

Tyvärr tar inte denna sorgliga historia slut här. Jag har sparat det värsta till sist...muahaha. Ehh, Var var vi? Jo, busschaufför och glass, hur det nu ska smälta ihop. Låt mig säga att det blev en blandning av arga svenskar och en hel massa spill. Jag vet det för jag åkte med honom på buss 840.

Jag tror inte att jag behöver berätta mer än så, ...