Sandro Botticelli

Sandro Botticelli

Av: Nicolette Nadj, SpKS2

Sandro Botticelli föddes som Alessandro di Mariano di Vanni Filipepi den 1 mars 1444 eller 1445 i Florens och dog den 17 maj 1510 i samma stad. Botticelli kallades ofta för Il Boticello, alltså "den lille tunnan". Han var målare under den s.k. ungrenässansen. Mindre än hundra år senare så skulle denna tid med Lorenzo de Medicis beskydd komma att kallas "den gyllene tiden" av Giorogio Vasari.

Botticellis talang upptäcktes tidigt. Redan som fjortonåring blev han upptagen som lärjunge hos olika konstnärer. 1465 blev han det hos Filippo Lippi. Att han lärde sig teknikerna för måleri så tidigt gör att han fick en mycket mer utförlig utbildning än många andra konstnärer vid samma tid. Av Lippi lärde han sig en mer intim och detaljerad stil. Många av de målningar som Lippi målade vid den här tiden var i själva verket målade av Botticelli. Botticellis talang innefattade att han lyckades fånga och ge uttryck åt den spännande mångskiftande kultur som kännetecknade dåtidens Florens.

Botticelli påverkades mycket av Antonio del Pollaiuolo och Andrea del Verrocchio. Senare skulle han också komma att bli influerad av Ghirlandaio och Perugino. Dessutom influerades han av kretsen kring Lorenzo de Medici. Botticelli hämtade inspiration från många olika idé- och bildtraditioner. Som exempel kan nämnas Venus födelse där han har låtit sig inspireras av antika Venusstatyer.

Vid 1470 var han tillräckligt förmögen och berömd för att driva en stor verkstad. Redan då utmärktes hans verk av idén att figurerna skulle vara målade som i låg relief; med klara konturer och med så få starka kontraster mellan ljus och skugga som möjligt. Han verkade för det mesta i Florens men 1481 befann han sig i Rom för att utföra tre stora fresker i Sixtinska kapellet i uppdrag av påven. När arbetet var klart och han reste hem igen så satte han igång att illustrera den första upplagan som inte kopierades för hand av Dantes Den gudomliga komedin. Detta var en beställning från familjen Medici. Boticelli illusterade även andra böcker, bl.a. Boccaccios Decamerone.

Botticelli gifte sig aldrig och han uttryckte en stor avsky mot hela idén; han till och med påstod att tanken gav honom mardrömmar.

Redan 1502, åtta år före sin död, hade han svårt att få jobb. Efter hans död så sjönk hans popularitet ännu mer, trots att han hade varit så omåttligt populär under sin verksamhetstid. Detta tros bero på den revolution inom måleriet med Leonardo och Michelangelo i spetsen vid den här tiden samt hans dåliga hälsa när han blev gammal. Någon gång på 1800-talet uppmärksammades han igen, och ända sedan dess har hans verk varit typexempel på målningar från ungrenässansen och hans verk Venus födelse och Våren är bland de mest berömda mästerverken inom Florentinsk konst. Mellan 1900 och 1920 skrevs fler böcker om honom än om någon annan målare. Han imiterades sällan efter sin död, dock förfalskades ofta hans verk.

Det som har gjort Botticelli mest berömd är hans målningar med motiv ur mytologins värld. Som exempel kan nämnas Venus födelse, Våren, Pallas besegrar en kentaur och Venus och Mars. De är ofta paradoxalt nog både tankeväckande och rofyllda, med blinkningar åt den grekiska mytologin. Dessa, hans madonnor och hans mer omfattande arbeten som Konungarnas tillbedjan räknas till hans mest typiska verk.  

Venus födelse

Målades ca 1485. Målningen skildrar hur Venus förs i land på ön Kythera. Hon färdas i ett snäckskal och västanvinden Zefyros, ledsagad av växtlighetsgudinnan Chloris, blåser ekipaget framåt. Venus möts av jordnymfen Pomona med en blomsterdekorerad mantel.

För första gången sedan romersk tid framställs Venus som naken i en monumental och högtidlig hållning. Dock möter vi här i Boticellis version ett flyktigt drag som sällan eller aldrig fanns i de romerska utförandena.  Detta hänger antagligen samman med den tidens tendens att vilja sammansmälta antika och kristna idéer.  

Venus och Mars

Målades ca 1485. Här ses den antika krigsguden Mars återhämta sig vid kärleksgudinnan Venus. De verkar befinna sig på landet, fjärran från stadens larm och hets. Mars ligger helt utsträckt, utan tillstymmelse till ansträngning och verkar helt utmattad. Hans huvud har fallit tillbaka, kanske i sömnen?, och verkar för tungt att bära för honom. Armarna hänger lojt. I bakgrunden har fyra satyrer fått tag i hans vapen och rustning. Botticelli låter åskådaren avgöra om de bara ska leka med dem eller har ett ont uppsåt. 

Venus hår och klänning är tidstypiska för det florentinska modet. Hon är både vacker och graciös. Liknande kvinnor målade efter den här mallen finns även med på Botticellis två mest kända verk: Våren och Venus födelse. 

Vad bilden har för budskap egentligen tvistas det om. En del anser att bilden är Botticellis sätt att med hjälp av metaforer visa ett Florens i fred och välmående efter Medici-familjens styre. Andra anser att Mars nöjt vilar ut efter att ha idkat älskog med Venus, eller att hans orkeslösa pose möjligtvis borde ses som ett uttryck för manlig kastrationsångest. 

Våren (La primavera)

Målades ca 1478. Våren, eller La pirmavera som den också är känd som, är den mest berömda av Botticellis verk. Från vänster till höger: Merkurius, chariterna som dansar i en ring, Venus, Cupido ovanför henne, vårgudinnan Flora, Chloris och Zefyros.

Tolkare av målningen har många gånger försökt att dra paralleller till olika händelser i Medicifamiljens liv, som bröllop och andra festliga tillfällen. Många forskare har också försökt att bevisa att Botticelli har genom visuella hjälpmedel målat Marsilio Ficinos nyplatoniska filosofi. Åter andra anser istället att Botticelli istället ...