El Niño

El Niño är ett återkommande klimat och hydrologiskt fenomen i Stilla Havet. Det uppträder vart fjärde till sjunde år strax efter jul och kan hålla i sig upp till 17 månader. De senaste femton åren har intervallerna för el Niño blivit kortare. El Niño är ett av de kraftfullaste naturfenomen som finns och påverkar stora delar av världen. I Indiska Oceanen och Atlanten finns likande fenomen, som dock aldrig kommer upp i samma styrka som El Niño. En del forskning tyder på att El Niño styr över dessa. Under perioderna med El Niño ökar jordens medeltemperatur.

Normala förhållanden i Stilla Havet innebär att passadvindar runt ekvatorn driver varma havsströmmar västerut mot Indonesien och Australien. Det varma ytvattnet som samlas där ger upphov till lågtryck och intensiva regn över länderna. Utanför Perus och Ecuadors kuster flyter den kalla Humboldtströmmen. Det kalla ytvattnet ger här upphov till högtryck vilket ger högt lufttryck och gör Peru och Ecuador till några av jordens torraste platser.

El Niño vänder upp och ner på allt detta. Lufttrycket i atmosfären förändras vilket leder till att passadvindarna försvagas och ändrar riktning, vilket i sin tur påverkar havsströmmarna. Istället för att drivas västerut samlas det varma ytvattnet utanför Sydamerikas kust. Vädret ändras dramatiskt som följd av detta. Området drabbas nu av mycket kraftiga regn, vilket i värsta fall orsakar översvämningar. Det rika fiskebeståndet utanför Perus kust minskar vilket påverkar lokalbefolkningen. I Indonesien och Australien får man nu högt lufttryck och svår torka vilket drabbar jordbruket och orsakar skogsbränder. Det uppstår kraftigt regn och orkaner i centrala Stilla Havet, något som annars är ovanligt där.

Redan under 1920-talet så beskrev engelsmannen Sir Gilbert Thomas Walker El Niño-fenomenet efter att han hade studerat sambandet mellan lufttrycket över Stilla Havet och den årliga monsuncirkulationen över Asien. Dock så ansågs det vi den här tiden att det omöjligt kunde finnas samband med vädret på så olika platser som Sydamerika och Asien. Walkers forskning avfärdades därför.

1959 fann  meteorologen Jacob Bjerknes slutligen varför de ovanligt torra respektive blöta perioderna på västra och östra sidan av Stilla Havet alltid sammanföll. Vid upptäckten ansågs det, och anses än idag, vara otroligt att El Niño kan påverka vädret på platser 16 000 kilometer ifrån varandra.

Forskningen av El Niño har därefter fortsatt, och man har hittat fler platser i världen som påverkas. Amazonasregionen drabbas av torka, samtidigt som det i Centralamerika blir varmare och nederbörden ökar. Högplatån i Anderna får ovanligt kalla vintrar. I Nordamerika får södra Kalifornien och norra Mexico kallare och blötare väder än normalt. I centrala och östra USA blir vintrarna ovanligt varma. I Afrika drabbas främst Kenya, Tanzania och Etiopien av översvämningar, medans de sydcentrala delarna av kontinenten, tex. Zambia och Botswana, drabbas av kraftigt minskad nederbörd. Europa drabbas inte nämnvärt av El Niño, man pekar dock på samband mellan El Niño och ovanligt milda vintrar. El Niño ska då påverka lågtrycksaktiviteten på Atlanten. De milda vintrarna ger också ökad risk för svåra stormar.

Forskningen har också kommit fram till att extra kraftiga El Niños, sk. meganiños, har utplånat hela kulturer. Dessa kan vara orsaken till svältkatastrofen i Mesopotamien och staden Urs förstörelse, Mayakulturens nedgång ca 700-900 e.kr. Och Tangdynastins fall i Kina år 907 e.kr.

...