Kyrkans utveckling

En händelse som verkar vara bland de viktigaste i kyrkans historia är apostlamötet i Jerusalem år 49 e.kr. Det var här det bestämdes att de som såg sig vara kristna inte behövde följa judiska regler såsom att äta koshermat och att pojkar skulle bli omskurna. Detta gjorde att kristendom gick från en judisk messiansk sekt och kunde så småningom bli en världsreligion.

Kristendomen har inte särskilt många levnadsregler egentligen, det är mer sunt förnuft att man inte ska ljuga och inte stjäla. Judendomen har ju många levnadsregler och helgdagar med väldigt speciella traditioner. Det är nog en av andledningarna till att kristendomen har blivit en världsreligion. Eftersom man inte behöver tänka på hur man ska leva sitt liv och vad man får och inte får göra så är det enklare att ta till sig kristendomen. Det är nog lättare att känna "det här passar mig", istället för "vad komplicerat det här verkar".

På kyrkomötet i Nicea så besvarade man kritiken man fått från gnosticismen, hellenismen och den romerska staten. Man enades om vad som gällde inom kristendomen och enades om treenighetsläran. Kristendomen hade nog sett väldigt annorlunda ut om inte det mötet hade genomförts. Treenigheten är en av de saker som utmärker kristendomen så vad skulle religionen vara utan den? På mötet bestämdes också ett par viktiga punkter som var avgörande för kristendomens avstånd mot gnosticismen. Det fastslogs att Gud är god och har skapat världen god (det finns alltså ingen ond Demiurg), Jesus led med sin kropp (det var inte fråga om någon skenkropp) och att man skulle tro på köttets uppståndelse (ingen själagnosis). Spontant känns det som om kristendomen skulle ha blivit mycket mindre logisk om man hade bestämt annorlunda.

Sverige var ett tag katolskt innan det under reformationen blev lutheranskt. Om Sverige hade fortsatt att vara katolskt än i dag så tror jag att kristendomen hade varit mer påtaglig och det hade funnits fler kristna. I dag är Sverige i praktiken inte ett kristet land. Även fast Sverige räknas som ett kristet land och är mer kristet är någon annan religion, så är inte kristendomen lika utbrett som den en gång var och många kristna traditioner har antingen tagits bort för att inte förolämpa andra kulturer eller så har den kristna grundtanken försvunnit till förmån för en mer kommersiell. Jag tror inte att detta hade hänt om Sverige hade varit katolskt. Katolicismen har ännu fler djupt rotade traditioner än protestantismen så därför tror jag att det hade varit svårare att "fasa ut" katolicismen. Man blir liksom mer involverad när det är massa regler och traditioner, därför är det svårare att avsäga sig religionen.

•2.      Reflektion och jämförelse mellan passionshistorien som den skildras i Markusevangeliet, Johannesevangeliet och filmen "The passion of the Christ".

Markusevangeliet är kort och har inte många detaljer. Den beskriver det som händer utan att lägga in egna värderingar, som t.ex. "Detta sa han för att..." eller "det var elakt gjort".

Johannesevangeliet är längre och berättar med många fler detaljer. Han beskriver inte bara vad som händer utan återger också dialoger med, som det verkar, exakta citat. Han lägger in egna värderingar och kommentarer i berättelsen.

Det som man bäst kommer ihåg med "The Passion of the Christ" är de otroligt blodiga och utdragna scenerna där Jesus blir piskad. Varken Markus- eller Johannesevangeliet nämner detta. Det berättas om att han får en törnekrona, att han blir hånad för att vara judarnas konung, att han fick bära sitt kors själv hela vägen till Golgata och om skylten där det står "Jesus från Nasaret, judarnas konung". Men det står ingenting om hur han blir piskad och om hur mycket han lider och får utstå. Det är lite intressant att det inte ens nämns i Johannesevangeliet, som ändå är det mest kända evangeliet och som i alla fall jag antog att filmen till största delen baserades på.

I början av "The Passion of the Christ" sitter Jesus i Getsemane och har ångest över sitt öde. Han ber till Gud och kämpar med att hitta modet som behövs. I Markusevangeliet framställs det som om han ber tre korta böner och mellan bönerna går han tillbaka till utkanten av trädgården där hans lärjungar är. I Johannesevangeliet nämns det bara att Jesus och hans lärjungar går dit. Om han ber eller liknade har inte författaren tagit med, och det framställs inte på något sätt att Jesus har tvivel eller ångest. Beskrivningarna av det som hände i Getsemane liknar inte alls öppningsscenen av filmen.

En liten detalj som inte finns med i varken Markus- eller Johannesevangeliet men som återfinns i filmen är att Jesus krossar en orm med sin häl när han sitter i Getsemane och ber. Kanske det är någon slags symbol för att han gottgör för arvsynden, den som mänskligheten fick efter att ormen i paradiset lockade Eva och Adam att äta av frukten på kunskapens träd.

I "The Passion of the Christ" framsälls Jesus överhuvudtaget väldigt mera mänsklig än i evangelierna. Först med Jesus ångest över hans vetskap om vad han kommer att få genomlida, sen den oerhörda smärta och de plågor som han tvingas gå igenom. I evangelierna beskrivs vad som händer, även om dessa två händelser knappt beskrivs alls i de evangelier jag har läst, men man får inte se det ur Jesus perspektiv på samma sett som i filmen.

 Jag tror att Jesus var någon slags blandning av evangeliernas och filmens bild av Jesus. Jag tror absolut att han är en del av Gud genom treenigheten och under den tid han var på jorden gestaltades han som Guds son. Alltså är han gudomlig och är inte en enkel dödlig människa. Men han hade mänskliga känslor också och kunde känna samma känslor som oss och blev sårad på samma sätt som vi vanliga dödliga. Därför fick han ångest i Getsemane till exempel. Han var 100 % människa och 100 % Gud. Han är vägen till Gud, man kommer till Honom genom Jesus. Han var, och är, väldigt viktig och har betytt så himla mycket för så många människor. 

•3.      Paulus och hur de kristna ser på de judiska lagarna.

Paulus var farisé och ogillade starkt den kristna kyrkan. Han var jude och ansåg att Jesus och hans anhängare ljög och att det var därför de judiska prästerna hade straffat Jesus med döden. Han var mycket nitisk och deltog till exempel som åskådare när Stefanos stenades. Paulus skaffade till och med tillstånd för att resa till Damaskus och bevaka de kristna där. På vägen dit såg han ett starkt ljussken. Han blev blind av ljusskenet och i ljuset hade han hört en röst, Jesus röst. När han kom till Damaskus kunde han se igen och han valde att döpa sig och omvändas till kristendomen på stört. Därefter började han sprida Guds ord som apostel och missionär.

Paulus skrev flera brev som hamnade Nya Testamentet, närmare bestämt tretton brev. Dessa brev har spelat en mycket stor roll både i utformningen och i spridningen av den tidiga kristendomen. Faktiskt så anses kristendomen av vissa vara lika beroende av Paulus som av Jesus. Paulus hade flera nyskapande tankar och hans blev de dominerande, därför spreds de så snabbt.

Det var Paulus som deklarerade att eftersom man som kristen tror på Jesus blev den judiska toran, eller någon slags kristen motsvarighet, onödig. Gud gör människor rättfärdiga genom tro, inte på grund av tro. I Galaterbrevet skrev han "Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus... Se på Abraham: Han trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig.". Judens relation till tora kom att ersättas med tron på Jesus. Paulus kritiserade inte lagarna i tora i sig, utan mer det faktum att om man följde lagarna var man automatiskt syndfri. Han förespråkade istället att lagarna skulle vara ett sätt att visa sig trogen med Gud. Paulus försöker alltså genom att onödigförklara tora reda upp en missuppfattning om lagarnas funktion. Paulus ansåg även att den judiska lagen bara var för judarna, inte för hedningar som konverterade till judendomen. Därför behövs inte lagarna i kristendomen, för de är ju just kristna och inte judar. Därför kan man anta att Romarbrevet var riktat till hedningarna. Det är de som måste förstå att deras inte relation till Gud inte är beroende av lagarna.   

•4.      Kristendomens syn på livet efter detta och bakgrunden till denna syn.

Efter döden kommer en väntan som är som en vila innan uppståndelsen. Vad denna vila är för något mer konkret är svårt att säga. I Apostlagärningarna 7:59 berättas det att anden vänder åter till Gud. I Gamla Testamentet är det en plats under jorden dit själarna hamnar efter döden, i Första Mosebok 37:35 omnämns denna plats som dödsriket. Enligt Lukas 16:19 hamnar de goda i paradiset och de onda i helvetet i väntan på den yttersta domen. Den sistnämnda förklaringen är väl den mest spridda bilden av vad som händer med själen efter döden. De flesta troende bildar sig en egen uppfattning om vad som händer, oftast någon slags variant av den förklaring Lukas ger.

Enligt kristendomen kommer alla döda en dag att återuppstå. Även de som inte tror på Jesus ska återuppstå, därför kan man anta att det ska ske någon slags slutgiltig dom. De som tror på Jesus Kristus och är troende får evigt liv. Man får evigt liv genom att Jesus tog på sig syndernas straff i människornas ställe genom korsdöden. Jesus återuppstod efter sin död och det ger hopp om att alla kommer att en dag att återuppstå och få en fortsättning efter döden.

•5.      Kristen etik och människosyn.

Kristen etik grundar sig på arvsynden. Genom den har alla syndat och därför kan inte och får inte en kristen döma andra människor. Det kan såklart ses som något negativt, men grundtanken är att alla är älskade trots sina felsteg och brister.

Enligt den kristna kyrkan är varje människa unik både till kropp och till själ. Alla människor har samma värde och vad viktigare är; alla har ett värde. Människan är en gåva från Gud, därför måste vi vara rädda om varandra. Människan vill ofta gott, men gör ont. Hon behöver därför hjälp mot det onda i tillvaron, denna hjälp kommer ifrån Gud. Alla människors liv har ett mål och en mening, alla har en plats livet och alla är älskade av Gud.

I bibeln står det inte uttryckligen om homoäktenskap. Det finns olika sätt att tolka texterna som berör ämnet. Antingen ser man det så som att Bibeln säger att homoäktenskap är fel, eller att texterna inte alls handlar om samkönade äktenskap utan om pedofili. Dessutom så får man tänka på att Bibeln är skriven i en annan tid på en annan plats och att allt som står inte alltid direkt kan appliceras på moderna Sverige.

Äktenskapet är att föredra enligt Bibeln, men samboskapet är inte något förkastligt för det. Det handlar om äktenskapet på flera sätt är tryggare än samboskapet, det är dessutom en försäkran om att man älskar varandra och håller ihop.

Det står på flera ställen i Bibeln, framförallt i Gamla Testamentet, att männen inte fick spilla sin säd, Gud ville att det skulle födas många barn. Detta har nog sin bakgrund i att Israels folk, som var utvalt av Gud, till en början var ett väldigt litet folk. Det var då viktigt att de avlade många barn och inte "spillde sin säd" för att folket skulle växa och bli större. Man kan därför, om man vill, tolka detta som att det dels inte gäller de kristna, eftersom de inte är Israels folk, dels att det inte gäller i dag då jorden knappast är underbefolkad. Dessutom hör frågan om abort ihop med kristendomens människosyn. Alla människor är som sagt var unika och har ett mål och en mening med in existens. Därför är det fel med abort för att då dödar man ju faktiskt en människa och låter aldrig den personen få uppfylla sitt livsmål. Om man gör abort för att det ofödda barnet kommer att bli handikappat och ha det svårt i livet så anser man att den personen är mindre värd, även om man gör abort i all välmening.

I Andra Samuelsboken 1:1-16 står det om en soldat som gav kung Saul dödshjälp när han var sårad. Soldaten blev dömd till döden för detta av kung David.  I övrigt står det inte explicit om dödshjälp någonstans i Bibeln. Bara denna berättelse kan förståss anses vara bevis nog att kristendomen inte samtycker till dödshjälp. Man kan också tänka på budordet "Du skall icke dräpa". Många anser nog att det ingår även svåra stunder i livet, därför ska man inte "fly" från dessa med hjälp av eutanasi. Som sagt var, Gud har någonting planerat för alla och ibland måste man gå igenom en del lidande.

Ovanstående åsikter är den lutheranska kyrkans åsikter, och lite mina. Ibland har de olika inriktningarna inom kristendomen olika åsikter om dessa viktiga frågor. För det mesta har de samma syn, till exempel så skiljer sig inte den katolska synen på människan med den lutheranska.

Katolicismen anser att äktenskap är något mycket positivt och naturligt. Eftersom det är naturligt så är det en del saker som måste uppfyllas enligt naturens regler: Man får inte redan vara giften, ingen polygami alltså; det ska vara en man och en kvinna; äktenskapet ska vara för livet och slutligen ska båda vara fruktsamma så att man kan föda barn. Från detta kan man utläsa att katolicismen inte samtycker till homosexuella äktenskap eftersom äktenskapet ska vara mellan en man och en kvinna. Dessutom kan ett homosexuellt par inte tillsammans skaffa barn.  Eftersom den katolska kyrkan tycker att äktenskapet ska vara livet ut så är inte samboskap heller att föredra. Mången samboskap tar ju faktiskt slut och därmed är det inte lika "bra" och säkert som ett äktenskap. Å andra sidan mynnar samboskap ofta ut i äktenskap, eller så håller man ihop hela livet ändå, fast man "bara" är sambos. Jag tror ändå att samboskap inte är något som helt ses ner på eller förkastas av den katolska kyrkan, det är bara det att äktenskap anses bättre.

Abort är något som ogillas av den katolska kyrkan, av samma anledning som det ogillas av den lutheranska: Man avbryter ett annat liv och det har man inte rätt till. Dock tror jag att den lutheranska kyrkan är lite mer öppen och flexibel i denna fråga än den katolska. 

När det gäller dödshjälp är synen den samma som den lutheranska. Eutanasi är lika med att mörda någon och det får man som god kristen, eller som god människa över huvudtaget, inte göra.

•6.      Kvinnans ställning inom kristendomen.

Hur man tolkar texterna om kvinnan och hennes ställning i bibeln är väldigt olika, därför är det också väldigt olika mellan olika kristna hur man ser på kvinnan. Under den tid då Bibeln skrevs var världen väldigt mansdominerad. Bibeln och dess författare beskriver den värld de levde i, det är ju omöjligt för dem att göra någonting annat. Dock berättas det om i Bibeln att Jesus själv umgicks mycket med kvinnor och behandlade kvinnor på ett mer jämlikt sätt är de andra männen. I Jesus missionsbefallning säger han till alla kristna att de ska gå ut i världen och lära dem vad Jesus sagt. Då handlar det också om att lära dem att leva som Jesus levde. Om man har samma människo- och kvinnosyn som Jesus då lever vi som Gud vill. Det finns ju ett kärleksbudskap i Bibeln, att alla är lika mycket värda och är lika älskade. Det tror jag är det centrala.

I svenska kyrkan i dag får kvinnor bli präster. I katolska och ortodoxa kyrkor får inte kvinnor bli präster. Skälet till att de inte får bli präster är att präster förkunnar evangelierna, och Jesus valde ut tolv män att förkunna evangelierna i hela världen. Därför anser man att det var Jesus intention att det bara skulle finnas manliga präster. Däremot kan kvinnor få andra viktiga uppdrag i kyrkan, till exempel abbedissa. Dessutom framhålls helgon i den katolska och ortodoxa kyrkan och där finns det ju åtskilliga kvinnliga. Så även om kvinnor inte får bli just präster är de inte förtryckta eller anses mindervärdiga av kyrkan.

Det är oklart och motsägesfullt vad bibeln säger om kvinnliga präster. I Gamla Testamentet talas det om offerpräster. Dessa präster hade andra uppgifter än vad dagens präster har i dagens kristna församlingar, nämligen att leda gudstjänsten, undervisa och vara själasörjare. Det finns kvinnor som i Bibeln som har dessa ovanstående uppgifter, men med den tidens mått mätt var dem inte präster. Mirjam, Moses syster, profeterade till exempel. I Nya Testamentet kan man läsa om profetissan Hanna som tjänade Gud i templet. Dessutom spelade kvinnor en viktig roll i den tidiga kristna kyrkans historia, det ser man till exempel på att i Romarbrevets sista del så är en tredjedel av de namn som Paulus hälsar till kvinnor.

Paulus själv skriver lite motsägesfullt om kvinnor och deras uppgifter. I första Korinthierbrevet skriver han det ofta citerade "kvinnor i församlingen ska tiga". Senare i samma brev skriver han å andra sidan att kvinnor ska ha huvudet täckt när de ber och profeterar. Hur han hade tänkt att man ska kunna profetera medans man tiger eller om det är något slags översättningsfel vet jag inte. Dock är jag övertygad om att kvinnor kan förkunna evangelierna lika bra som män och att man inte alltid ska ta allt som står i bibeln bokstavligt. Den är som sagt var skriven i en annan tid i en annan kultur. En del saker kan inte appliceras på dagens moderna samhälle.

•7.      Skillnaderna på ortodox, katolsk och protestantisk kristendom.

•8.      Analys av "The Fight Song" av Marilyn Manson.

Jag ska försöka mig på en analys av sången "The Fight Song" som framfös av bandet Marilyn Manson. Låten återfinns på skivan Holy Wood (In the Shadow of the Valley of Death) och släpptes som singel 2 februari 2001. Låtskrivare är Brian Warner. Texten bifogar jag på sista sidan av det här arbetet. Frågor jag kommer att ställa till texten är vilken människosyn och Gudsföreställning texten skildrar.

Låtens första textrad är Nothing suffocates you more than the passing of everyday human events, vilket talar sitt tydliga språk. "The Fight Song" handlar om samhället, där författaren tycker att religionen har en stor del, och hur dess krav och normer inskränker människan. Man ska kämpa mot allt detta, vilket är den kamp som titeln syftar till.

But I'm not a slave to god that doesn't exist And I'm not a slave to a world that doesn't give a shit upprepar Warner flera gånger i låten.  Gud existerar inte, varför ska man då lyda honom eller henne genom att ägna sig åt en religion? Världen, samhället, har slutat att bry sig om dig, varför ska du då anpassa dig till dess normer?

Som stick har han använt Josef Stalins citat The death of one is a tragedy, The death of a million is just a statistic. Detta förbryllar mig något. Antingen menar han alla de människor som har dött i religiösa krig eller i en religions namn. Att man har slutat att bry sig om alla de fel som finns med religioner och all ondska det har åsamkat världen för det är så många att det är svårt att greppa, bara en statistik. Eller så menar Warner någon slags själslig död där man har tvingast anpassa sig till samhällets normer och förväntningar och inte har fått utlopp för sin egen personlighet. Själen kvävs, dör, långsamt.

Båda sakerna är väl något som Warner har erfarenhet av. Som före detta elev i en kristen skola vet han allting om att få någon annans tro och uppfattningar nertryckta i halsen. Som nuvarande ateist så har han sett båda sidorna av kristendomen. Han har också varit mobbad och försökt att anpassa sina extrema idéer och sin extrema stil till normen. Han ser ner på hela Hollywood-normen och de ideal som staden representerar, det säger väl inte minst namnet på skivan Holy Wood någonting om. Warner ogillar starkt att det finns vissa ideal man ska leva upp till för att vara "populär" och älskvärd och det är ett ämne han har berört i flera av sina låtar, till exempel "The Beautiful People".

Enligt Warner är människan en varelse med många egna idéer, uttryckssätt och som är kreativ. Dock har människan krav på sig att uppfylla en norm och ett ideal. Dessa ideal och normer är skapade av samhället, inklusive religionen, som är en produkt av en grupp människor som redan har nått upp till dessa ideal. Passar man inte in i normen får man anpassa sig, eller bli utfryst. Vi ska kämpa för att vara oss själva och inte anpassa oss till ideal skapade av religion eller andra människor är budskapet i den här låten.   

Warner sjunger i låten att det inte finns någon Gud. Därför verkar han tycka att religioner är onödiga. Jag vet inte om det verkligen är hans sanna åsikt, däremot skriver han i sin självbiografi att han under sin kristna skolgång insåg att djävulen fanns överallt. När han hade insett det slutade han att försöka blidka Gud. Om han anser att det inte finns någon Gud och att det är slöseri på tid att tro måste jag säga att detta är för mig obegripligt. Det är en sak att vara sig själv och inte följa någon annans ideal, det kan jag skriva under på, men att säga att religioner, och då syftas det i första hand på kristendomen, är rakt igenom ont en helt annan. Visst finns det människor som lider och har lidit av religioner, men det finns så många fler som varje dag får tröst i att tro att någon vakar över dem, att deras liv har en mening, att de är älskade oavsett vad som händer och att ha någon slags förställning om hur deras bortgångna nära och kära har det. Om det faktiskt finns en Gud eller vilken religion som är "r...