Kvinnornas ställning i det antika Grekland

Kvinnornas ställning i det antika Grekland  

Institutionen för samhällsvetenskap och humaniora, samhällsvetenskapliga programmet, Marks Gymnasium.

Inledning

Den grekiske filosofen Demosthenes sa en gång : "Älskarinnor har vi för vårt nöjes skull, slavinnor för de dagliga bestyren, men hustrur har vi för att föda oss lagliga arvingar och föra troget befäl över våra hem."  [1]Detta är en ganska bra sammanfattning över hur man såg på kvinnor i antikens Grekland, och då främst i Aten.

Kvinnornas främsta uppgift var att föda barn som var starka och friska. I andra hand att ta hand om hushållet och tjänstefolk. Dem sågs som ett nödvändigt ont för att mänskligheten skulle fortsätta och deras makar var ofta otrogna. Det är känt att männen ofta gick till bordeller eller hade homosexuella relationer vid sidan av äktenskapet. Det är på sätt och vis inte så konstigt med tanke på att äktenskapen var arrangerade och att äkta kärlek sällan uppstod inom dem. Då är det nog lätt att leta efter kärlek och ömhet utanför hemmet. Det faktum att endast männen var tillåtna till detta är en annan femma.

Kvinnosynen i olika tiden och platser i världen är enligt mig ett intressant ämne. Det är någonting som ständigt förändras, och har både gått framåt och bakåt genom historien. Skillnaderna är ganska fascinerande; två grannländer kan ha helt olika syn på kvinnor, hur dem skall behandlas och vad deras huvuduppgifter är. Det är väl mer eller mindre varför jag tycker att detta ämne är intressant och därför jag har valt detta ämne; för att få reda på mer om kvinnosynen på olika platser och i olika tider.

Grekerna har lärt oss mycket, tyvärr har dagens samhälle ärvt även deras kvinnosyn. Det är därför detta ämne är så intressant; att kvinnan har begränsade fri- och rättigheter är verkligheten över hela världen men frågan är varför det är så. Ofta så refererar man till skapelseberättelsen och att Eva genom att ta ett äpple från kunskapens träd inte bara gav människan arvssynden utan också gav kvinnorna ett straff för all framtid: att vara lägre stående än mannen (åtminstone gav hon en anledning till att förtrycka kvinnan). Men jag tror inte att det är det rätta, eller i alla fall enda svaret. Kvinnan var ju redan under antiken förtryckt och lägre stående, detta under en tid då bibeln ännu inte var skriven.

Så vad är det som har gjort att man fortfarande, år 2009, behöver feministgrupper, kvinnojourer och andra system för att skydda och  främja kvinnans rättigheter? Det svarar jag inte på i min uppsats (och mig veterligen finns det inget svar på det), men man kanske kommer närmare svaret genom att läsa den. 

Syfte

Syftet med denna uppsats är att få en klarhet i kvinnans ställning i antikens Grekland och att få reda på synen på kvinnor i dåtidens samhälle, både den generella synen och ev. avvikande syner.

Frågeställningar

•          I.                             Var kvinnans ställning densamma på olika platser i antikens Grekland?

•       II.                             Hur var synen på kvinnan?

•    III.                             Fanns det några jämställdhetsivrare/avvikande syner på kvinnan?

Avgränsning

Jag har valt att fokusera på tiden mellan 480 f. Kr. till 323 f. Kr. eftersom denna tid brukar kallas för "det klassiska Grekland".

Grekland var inte enat vi den här tiden  utan bestod av flertalet stadsstater. Mestadels när jag skriver så skriver jag om Aten och livet där, men jag kommer också att ta upp kvinnornas situation i  Sparta.

Materialbeskrivning

Jag har använt mig av böcker, både sådana som främst behandlar antikens Grekland,sådana som handlar om feminism och kvinnokamp, och böcker som fullt ut behandlar ämnet "kvinnor i antikens Grekland". Jag har också använt mig av en del tillförlitliga Internetsidor, både svenska och utländska.

Allt material har varit av nytta, speciellt Päivi Setäläs bok Antikens kvinnor har varit mycket tillförlitlig. En stor del av min uppsats är baserad på den boken.

Metod

För att skriva denna uppsats har jag ägnat mig åt litteraturstudier utifrån mina frågeställningar och mitt syfte. Jag har samlat in materialet genom att grundligt läsa böcker jag har hittat på biblioteket och genom att söka efter hemsidor som rör mitt ämne på Internet.

Definitioner

Aristoteles  - Filosof (384-322).

Attika - Ett landskap i Grekland som bland annat innehåller Aten.

Demosthenes  - Filosof och citatmaskin (384-322 f. Kr).

Hetär - Bildade kvinnor som underhöll männen vid deras fester, var i vissa fall prostituerade

Konkubin - En kvinna som har lever tillsammans med en man utan att vara gift med honom, i vissa fall var dem också slavinnor.

Kurtisan - "Finare" prostituerad.

Kyrios - Grekiska för "herre", även benämningen för familjens överhuvud.

Medea - Drama av Euripides

Penelope - Odysseus hustru i den grekiska mytologin.

Platon - Filosof (427-347 f. Kr).

Plutarchos - Filosof och författare (46 - 126 f. Kr.)

Kvinnornas ställning i antikens Grekland

Kvinnorna i Aten

Äktenskapet

Kvinnorna gifte sig innan de fyllt 20 medans männen var drygt 10 år äldre när de gifte sig. Detta innebar att det blev en skillnad på männen och kvinnorna  på så sätt att deras livscykel var olika och att mannen fick ta hand om och övervaka sina unga hustrur. Det underströk säkert skillnaderna på könen ytterligare och undergrävde alla försök till jämställdhet mellan dem

Eftersom kvinnorna gifte sig såpass unga så hann de ofta bli änkor. Då det förväntades av kvinnorna att gifta om sig så hann de föda två eller kanske tre barnkullar med olika män. Av kvinnorna krävdes det alltså dubbel arbetsinsats jämfört med männen. [2]

Kvinnan blev aldrig myndig; hennes fader var hennes förmyndare tills han gifte bort henne med en man som då tog över rollen som henne förmyndare. När hon blev bortgift fick hon med sig en hemgift vilket bildade en ekonomisk trygghet i det nya hemmet.

Som hustru i Aten fick man dela säng med sin make, men inte sitta jämte honom vid matbordet. Man fick inte visa sig i offentliga sammanhang och på gatan gick man enkelt klädd.  Man fick inte kalla sin make vid namn utan skulle kalla honom "herre", som hustru var man mer eller mindre sin makes tjänarinna.[3]  Begick en kvinna äktenskapsbrott fick hon plikta med antingen sitt liv eller sin frihet; mannen kunde sälja henne som slavinna. Samma återhållsamhet och stränga regler gällde inte för männen; några konsekvenser för äktenskapsbrott fanns inte och de hade ofta hetärer vid sin sida. Hustrun var till för att föda barn och ta hand om hemmet, hetärerna skänkte männen njutning. I och med införandet av de offentliga statsbordellerna i Aten så erkändes det som ansågs som ett brott för kvinnorna, naturligt för männen.[4]

Hustrun var mer eller mindre en handelsvara, så snart hon flyttat in hos sin nye make så upphörde hon att existera för sin gamla familj. Detta uttrycktes också symboliskt då den smyckade vagn som förde henne till hennes nya hem brändes upp framför ingången.

I de förmögna delarna av Aten bodde kvinnorna i en speciell stängd avdelning av huset, som var avstängd från resten av huset på natten. Syftet var antagligen att männen inte skulle kunna komma åt tjänsteflickorna; om de hade småbarn eller var gravida arbetade de mindre effektivt. [5]

Familjeliv

Relationen mellan mamma och barn var intimt och ömsint; mödrarna tog hand om sina barn även om tjänare fanns att tillgå. Det är ett vanligt förekommande motiv på vasmålningarna Fäderna förefaller inta ha tagit någon större del i barnens uppfostran, om de dyker upp på målningar eller i litteraturen är det oftast med ris i handen får att tukta sina telningar.

Barnen var mycket viktiga, de var dem som skulle ta hand om en vid sin ålders höst. Speciellt sönerna var uppskattade, därför fick de oftast den bästa vården och omsorgen.[6] Flickorna, speciellt oönskade sådana, dog ofta i tidig ålder av sjukdomar eller kunde till och med lämnas i skogen för att dö.

Det gjordes ingen skillnad på uppfostran av barn fram tills de var runt sju år, då började pojkarna fostras för det offentliga livet. Hörde man till en rik familj så fick man gå på privatskola där de fick läsa, skriva, spela musik, och gymnastisera. Så småningom tog de värvning i armén.  Anständiga flickor stannade hos familjen tills de var ca fjorton år och giftasvuxna.  Den utbildning dem fick handlade om hur man to hand om ett hushåll, till exempel kunskaper i spining och ävvning. Man formades också mycket när man väl hade gift sig, så fullständiga kunskaper var inte nödvändiga.

När barnen var ungefär 13 år offrades deras leksaker till gudarna. Var man flicka giftes man också bort vid den här tiden.[7]

Egendomar

Det var kvinnans make, eller innan dess hennes fader, som hade hand om hennes ekonomi.        Enligt Atens lagar hade kvinnorna ingen äganderätt, men i praktiken var det annorlunda. I rättsalen så ansågs egendomarna tillhöra familjens överhuvud, kyrios, men i det dagliga livet var det i själva verket kvinnan som förfogade över dem.[8] Kvinnor kunde äga både, jord, pengar och slavar; faktiskt så finns det information om kvinnliga slavägare bevarade till våra dagar.

Religionen

Religionen var ett område som kvinnorna dominerade på, männen tyckte att det var riskfritt att släppa lös dem på detta fält.[9] Där fick kvinnorna en möjlighet att utveckla sina egna ritualer och maktutövningar som en motvikt till den manliga världen där dem var förtryckta. Som prästinnor kunde kvinnorna  få ett större inflytande. 

Det fanns riter som var gemensamma för könen men en del, främst sådana som hade att göra med övergången mellan barn- och vuxenvärlden, var uppdelade mellan könen.  För flickorna handlade riterna om förberedelse för hushållsuppgifter, äktenskapet och moderskapet. För pojkarna handlade det om påbörjandet av soldatutbildningen och om sociala uppgifter.

De religiösa riterna kvinnorna utförda i hemmet koncentrerade sig runt döden och födseln.                       De statliga riterna koncentrerades kring att främja uppdelningen mellan könsrollerna och att  bevara samhället.

Kvinnorna deltog också ivrigt i och var en viktig del av mysteriekulterna, t.ex. Dionysos- och Isiskulterna.

Kvinnorna i Sparta

Nästan inga skrifter från Sparta finns bevarade, vi får istället förlita oss till det atenarna skrev. Atenarna skrev dock mycket om spartanerna, som de både beundrade och kritiserade. Det vi känner till om Sparta är att bl.a. kvinnorna där rådde över sina personliga egendomar i högre grad än i övriga Grekland.

Äktenskapet

Kvinnor hade större möjligheter till inflytande och hade mer frihet i övriga Grekland, tex i Sparta, än i Aten. I Sparta gifte sig kvinnor och män när de hade uppnått ungefär samma ålder, vilket säkert främjade jämlikheten. Kvinnorna i Sparta behövde inte arbeta inom hushållet, därför så kunde de röra sig fritt och vara delaktiga i evenemang utanför hemmet. Nu i efterhand så är det tydligt att de spartanska kvinnorna hade inflytande över den kulturella utvecklingen och var med och formade kulturen. [10]

De spartanska kvinnornas huvudsakliga uppgift var att föda friska och välmående barn och att fostra dem till att ha tävlingsanda och respekt för fysiskt välmående. Allting kretsade kring detta, det var till och med anledningen till att dem fick tilåtelse att gymnasitsera och ägna sig åt idrotter. Därför var Sparta ur kvinnoperspektiv ett manssamhälle, även fast de spartanska kvinnorna levde mycket friare än sina jämlikar i Aten. [11]

Familjeliv

De spartanska barnen uppfostrades till att kunna utstå krig och andra hemskheter; att upprätthålla militär beredskap och styrka var viktigt. I uppfostran av flickor så fokuserades det särskilt på prestationer inom sport, djärvhet och styrka.

Det fanns en särskild "gymnastikfest" för flickor kallad Hyakinthia. Där anordnades det löpartävlingar till Heras ära. Det var mödrarna till de tävlande flickorna som lärde upp sexton husfruar som skulle vägleda och hjälpa flickorna i tävlingarna. Man sprang i grupper indelade efter ålder. Dessa arrangemang som både flickorna och deras mammor var delaktiga i var en slags invitationsrit till vuxenlivet. Seden fördes vidare från mor till dotter i hela Sparta.           Flickorna levde med sina mammor fram till 18-20 årsåldern.  [12]

Flickorna uppfostrades likadant som pojkarna, även fast de växte upp åtskilda. Hon fick därmed uttrycka sig som hon ville, klä sig som hon ville, hade inflytande över sin egendom  och var befriad från hushållsarbete. [13]

Efter de forskningar som har gjorts om förhållandena inom familjen i Sparta så har man kommit fram till att under den tid då syskonen väte upp tillsammans (0-7 års ålder) så deltog ofta bröder och systrar i dans och lekar tillsammans, att flickorna var ovanligt välnärda, att bröder och systrar var jämlika inom familjen och att syskonen generellt sätt stod varandra nära. [14]

Egendomar

Kvinnorna i Sparta var duktiga på att förvalta egendom och de ägde mycket jord. Efter förlusten av Messien år 371 f. Kr var uppemot 40 % av jorden i Lakonien i kvinnligt ägo. Hundra år senare ägde kvinnorna över 50%.[15]  Att dem ägde så mycket var av stor betydelse. Ägandet var privat och överfördes framför allt i form av arv. Plutachros menade att all jord i Sparta från och med 300-talet ägdes av endast ett hundratal personer. Eftersom så stor del av dessa personer var kvinnor fick dem stort inflytande och kvinnornas domäner fick stor ideologisk betydelse.[16] 

Myternas kvinnor

De grekiska myterna tyder på att de grekiska männen erkände kvinnorna en central roll i samhället och att de uppskattade kvinnornas roll.  De värdesatte egenskaper som att kunna ta initiativ och intelligens hos kvinnor.[17] De grekiska myterna berättar ofta om att kvinnorna har fötts med rätten att inte bara påverka sitt liv, utan också förmågan göra det. De har fått sin röst inte bara för att tala till kvinnor utan till hela mänskligheten.[18]

Annars är det ofta som martyrer som kvinnor har sin mest framträdande roll i mytologin. Ofta är det krig eller någon annan form av kris och kvinnan beslutar sig för att offra sig för samhällets bästa. Ibland ställs de inför en valsituation där de tex. väljer martyrdöden framför slaveri. Att de offrar sig själva kan ses som ett sätt för kvinnorna att visa att de är modiga och lojala. Eftersom grekerna inte trodde på ett liv efter döden bidrog martyrmyterna till att kvinnorna tillerkändes moraliskt mod.

Det som som gjorde kvinnorna tilldragande och farliga i grekernas ögon var inte det faktum att de var vackra och sexuella utan att dem var smarta[19]. I den attiska dramalitteraturen så diskuteras det livligt om detta, om kvinnan och kvinnligheten. Den grekiska mytologin vittnar alltså om större förståelse för kvinnan än Gamla och Nya testamentet. 

Annorlunda tankar

Den berömde filosofen Platon hade en intressant kvinnosyn. Han presenterade de första kända filosofiska argumenten för att det finns en grundläggande jämlikhet mellan kvinnor och män; könen skall behandlas lika både i sin uppfostran och  sin roll i samhället.[20]

Platon menade på att vilket kön man har inte har någon som helst betydelse för ens värde eller det som man kan och får göra. Enligt Platon finns det inte plats för könsskillnader i det goda livet. De båda könens teoretiska och logiska kunnande är detsamma och de biologiska skillnader som finns är inte tillräckligt för att hindra utvecklingen av samma dygder.

Han menar på att jämlikhet uppnås genom uppfostran, försummar man flickorna "blir staten blott halv i stället för hel, trots det att bördorna och mödorna äro gemensamma".[21] Platon var alltså den förste som diskuterade kvinnorna som en slags "begåvningsreserv".

Han ansåg att samma moraliska principer gäller för såväl kvinnor som män och att det som är dygd för en kvinna också är det för en man och vise versa. I Grekland så hade uppfattningen om att de kvinnliga dygderna avvek från de manliga härskat ända sedan Homeros dagar.[22]

Platon betraktar det faktum att kvinnor och män av naturen är olika som en självklarhet, han förnekar det aldrig.  Men han anser ändå att det inte finns "en enda statlig verksamhet, som uteslutande tillhör kvinnan i hennes egenskap av kvinna, eller mannen i hans egenskap av man. Utan naturens gåvor fördela sig på bägge könen, och kvinnan har enligt sin natur del i alla sysslor alldeles som mannen, ehuru kvinnan är allt svagare än mannen".[23] Enligt Platon är kvinnans själ, och därmed hennes intellektuella kapacitet, detsamma som mannens. Därför har de båda samma förutsättningar för att uppnå kunskap om det sanna goda som är vägen till lyckan.

En förklaring till Platons kvinnosyn är att han satte staten och inte familjen i centrum . Han ansåg att kvinnan kunde tillföra lika mycket som mannen till samhället, och det gjorde hon inte genom att vara hemma med familjen.[24] Enligt hans filosofi är därför inte familjen i centrum, som den är i tex. Aristoteles tankar. De flesta andra atenska filosofer höll med Aristoteles, det var en vanlig åsikt att kvinnor har starka åsikter och ett klent sinne. Därför var de tvungna att skyddas från sig själv och från att göra skada för andra. [25]

Slutsatser

Även om man brukar anse att kvinnan i Aten under den klassiska perioden (ca 500-300 f. Kr) levde i mer eller mindre husarrest så finns det belägg för att se saken ur ett annat perspektiv.          Aten under samma tidsperiod  har också beskrivits som väldigt matriarkaliskt, där fadern hölls på avstånd. När Aten urbaniserades blev mannens roll i hemmet mindre synlig och han fjärmade sig från familjen. [26]

Det finns också många belägg för att kvinnor ofta deltog i offentliga evenemang, tex. vid religiösa, idrottsliga eller politiska sådana.  Under det peleponnesiska kriget deltog kvinnor i stor utsträckning i arbetet utanför familjen som förvaltare, daglönare, fruktplockare och försäljare. [27]

Anledningen till att kvinnorna i Aten var mindre inflytesrika och att samhället där var mer mansdominerat än i Sparta tros vara att de spartanska kvinnorna fick en bra utbildning i både konst och idrott och de uppmuntrades att använda sitt intellekt.[28]

Det som nämns i texten om de spartanska kvinnorna, att kvinnorna tillsammans ägde så stor del av marken spelade såklart också in, det gav makt.

Kvinnorna i Aten gifte sig mycket tidigare än kvinnorna i Sparta, där inte heller ålderskillnaden  mellan makarna var lika stor som i Aten. Detta försvårade ju såklart jämlikheten i Aten, men i Sparta så var dem mer jämlika inom äktenskapet.

Männen i Sparta var sällan hemma eftersom de ofta hade militärtjänst. Kvinnorna tog då över hushållet och de fick ett stort inflytande inom hemmet.[29]

Diskussion

Det är fascinerande hur samma kultur och civilisation som har gett oss otroliga uppfinningar och idéer som demokrati, teater, fantastiska berättelser som håller än idag, de olympiska spelen och som liknar dagens samhälle på så många sätt, hade en sådan förtryckande kvinnosyn. Idéerna fanns ju där, det är Penelope, Medea och de andra starka kvinnorna i litteraturen, och Platons tankar bevis för. Vad var det som hindrade dem från att behandla kvinnorna med en gnutta respekt?

Det är i och för sig alltid lätt att se saken i efterhand i ett modernt samhälle. Det finns tråkigt nog flera kulturer där kvinnorna har en vardag liknande den jag har beskrivit; vi i västvärlden kan fråga oss vad som hindrar dem från att ändra sin kvinnosyn men det är tankar djupt rotade som är svåra att ändra på. I ärlighetens namn är det nog knappast någon som gör det av ren och skär elakhet, "Haha! Nu ska jag förtrycka den här kvinnan!", utan man gör alltid det som man tror är rätt och bäst. Sen att det kanske inte är samma sak som resten av världen skulle kalla rätt är ett annat ämne. 

Platons idéer förvånade mig, jag upplever dem som mycket moderna och det är roligt att se att någon har haft samma tankegångar som mig fast sisådär 2300 år före. Det är intressant att fantisera om hur världen skulle ha sett ut om det var Platons tankar och inte Aristoteles som dagens kvinnosyn var baserad på. Då kanske pojkar och flickor uppfostrats mer lika, det hade inte funnits "kvinnliga" och manliga" jobb och uppgifter, kanske hade antalet våldtäkter och fall av misshandel varit färre och män och kvinnor sett varandra som jämlikar.

Det förvånar mig att det fanns någon form av jämställdhetsivrare över huvud taget. Även fast Platon mest hade idéer och inte gjorde mycket för att sätta dem i verket så  trodde jag att man hade svårt att se på kvinnan på ett annat sätt än det man gjorde. Människan fungerar ju ofta så, man har tunnelsyn och inser inte att saker kan vara på ett annat sätt. Det finns ju ingenting som direkt pekar på att kvinnorna var djupt olyckliga och ville ändra på sättet de behandlades på. De kan ju ha varit fullt nöjda med sitt liv trots att vi idag upprörs över sättet dem behandlades på. Vet man inget annat så är man nöjd med det man har. Om 2000 år så kanske jämlikhetssynen har kommit så långt framåt att kvinnorna i dag anses förtryckta.

Kvinnorna i de grekiska myterna var väldigt intressant att läsa om. Det förvånade mig mycket att dem ansågs starka, vackra, smarta och framåtriktade när verklighetens kvinnor var totala motsatsen. Varifrån hämtade myterna sin inspiration? Var det ett önsketänkande över hur världen skulle se ut eller var det någon slags naturlig motvikt till verkligheten? Någon slags "skall  det vara saga skall det vara saga hela vägen". Ju mer jag tänker på det så tror jag faktiskt att det var det sistnämnda. Myter och historien är fantasier och inte nödvändigtvis en reflektion över hur världen skall se ut enligt författaren/författarna. J.K. Rowling önskar nog inte att alla barn vore aspirerande trollkarlar med ärr i pannan precis som myterna om Näcken inte nödvändigtvis rymmer någon undertryckt önskan att få spela fiol naken.  Istället har dem andra syften; att underhålla och, i Näckens fall, skrämma barn från att bada ensamma då dem lätt kan drunkna. Antagligen hade de grekiska myterna samma syften; att underhålla och/eller att undervisa/skrämma.

Jag är i alla fall glad att utveckling har kommit så långt som den har gjort, jag hade inte velat behandlas så som man gjorde på antiken. Jag hoppas dock att utvecklingen går ännu längre, vi har en lång väg att gå.                

Sammanfattning

Syftet med den här uppsatsen har varit att jag ska ha fått någon form av klarhet över kvinnans ställning i antikens Grekland, och också att få reda på om det funnits någon/några grupper/enskilda personer med avvikande syner på kvinnan. För att att ta reda på det har jag använt mig av både tryckta och otryckta källor.

För kvinnorna i Grekland under antiken såg vardagen olika ut beroende på vart i Grekland dem bodde. De Atenska kvinnorna hade kanske flest levnadsregler att rätta sig efter; deras främsta uppgift var att föda friska barn och att ta hand om hemmet. De blev aldrig myndiga, hade ingen rösträtt och fick sällan deltaga i sociala händelser. Dock hade  de ganska fria händer inom den religiösa världen och kunde ofta hänge sig åt religionen.

Kvinnorna i Sparta hade det något bättre. Självklart är även deras situation omodern i våra ögon, men de fick i alla fall röra sig någorlunda fritt i staden och fick en utbildning som barn. De gifte sig också betydligt senare, runt 20 årsåldern (jämfört med atenskorna som blev hustruar i 14-årsåldern) och då med jämngamla (i Aten gifte sig flickorna ofta med en man som var sisådär 10 år äldre än dem själva), vilket säkert gjorde att dem fick mer inflytande hemma. I Sparta var inte religion den stora grejen utan snarare idrott. I likhet med Aten så var baranfödandet det viktigaste för kvinnorna och i Sparta resonerade dem att för att föda starka och friska barn så måste man vara stark och frisk själv. Därför ägnade sig de flesta av kvinnligt kön åt någon form av idrott.

Det fanns inte några feministiska grupper i liknande dem som finns idag, men bl.a. filosofen Platon hade intressanta och moderna idéer om kvinnor och män. Han ansåg att det inte fanns någon större skillnad på könen, inte sinnligt i alla fall, och att de därför inte fanns någon som helst ursäkt till att de inte skulle klara av samma arbete eller få leva efter samma regler. Han satte staten och inte familjen i centrum. Han tyckte att det var viktigare att bidra till staten än till familjen och eftersom kvinnor och män var lika intellektuella och dygdiga så fanns det ingen anledning till att kvinnorna också skulle bidra till staten. Det är intressant att fundera på hur världen skulle ha sett ut om eftervälden hade anammat Platons kvinnosyn istället för Aristoteles (som ansåg att familjen skulle vara i centrum och vars kvinnosyn överensstämde med den i resten av Grekland).

I den grekiska mytologin s&a...