Populärmusik från Vittula Filmerecension

Filmrecension

Populärmusik från Vittula är en film baserad på boken med samma namn, skriven av Mikael Niemi. Reza Baghers film kom ut i Sverige i september 2004 och handlar om två pojkars uppväxt högt upp i Norrland. Men hur kan egentligen två vanliga pojkars uppväxt vara så intressant? Kanske vi ser oss själva i dem eller är de inte så vanliga som man först tror?

Populärmusik från Vittula utspelar sig i sextiotalets Norrland. Matti (Max Enderfors)och Niila (Andreas af Enehjelm) växer upp i Pajala som enligt dem är en liten obetydlig stad som varken tillhör Sverige eller Finland. Vi får uppleva Matti och Niilas vänskap från att de möts på en lekplats tills att de går skilda vägar i en korsning över 10 år senare. Vi får följa med på deras färd genom livets första fas, uppväxten, puberteten och första fyllan. Tyvärr så är det alltid så att ju närmare in på livet människor kommer varandra ju mer konflikter uppstår, en vis människa sade till mig en gång att vi bråkar med de vi älskar eftersom vi vet att de fortfarande kommer älskar oss i slutet av dagen.
Tyvärr kan även de bästa vänner växa ifrån varandra och få olika intressen, medans Niila ville ägna all sin energi åt bandet de hade tillsammans brydde sig Matti mest om tjejer och alkohol.
En annan återkommande konflikt i filmen beskrivs bra i ett citat från Matti; "Inga resturanger eller caféer, och inga kändisar. Vi har inte ens trafikljus förfan. Vi är ju värre än samerna, de har i alla fall ett eget språk. Vi bryter på svenska utan att vara svenskar och finska utan att vara finnar. En sak har jag lärt mig, Pajala tillhör inte Sverige."

Så vad får oss att fastna för historien om Matti och Niila? Filmen är grym, hemsk och ibland läskig och när vi tänker på det är de alltid de groteska och hemska historierna som vi kommer ihåg och funderar runt, inte de lyckliga. Jag tror också att vi känner med karaktärerna, när Niila får stryk av sin far känner vi smärtan. När Niila är rädd för sin farmor blir vi skrämda och när Matti är förvirrad förstår inte vi heller vad som händer.
Min egen far uppskattade filmen och boken mycket mer än jag gjorde, jag har en teori om det. Min far föddes 1963 och växte själv upp under tiden filmen utspelar sig, så frågan är om inte han kan relatera. Om någon skulle släppa en film om ett barns uppväxt under 90-talet, visst skulle jag älska den då? Skulle det inte vara underbart att se hur barnen byter pokémon kort, tittar på vintergatan och spelar kula på gårdarna.

Populärmusik från Vittula var exceptionellt bra för att vara en svensk film och den är definitivt sevärd! De flesta skådespelarn...