sojt som fick napp

Mamma Lisa och pappa Peter och Sojt, Bojt och Tojt ska åka på utflykt! Det är en fin, varm augustidag och mamma Lisa har packat en picknick-korg full med saft, bullar och smörgåsar. Pappa Peter har packat hela bilens bagageutrymme fullt med massvis med mystiska saker och han vill inte berätta vad det är. "Det är en överraskning!" säger pappa Peter. Allihop hoppar in i bilen, pappa Peter kör och Sojt, Bojt och Tojt sitter i baksätet. "Har ni satt på er säkerhetsbältena ordentligt?" frågar mamma Lisa. "Jadå"" svarar alla i baksätet. "Då kör vi" säger mamma och pappa Peter gasar och kör snabbt ut på landet. Det är varmt i bilen och Bojt säger "Jag vill åka till en sjö och bada!". "Det är faktiskt precis vad vi ska göra" säger mamma Lisa. "Men vi ska göra något annat också" säger pappa Peter, "Ni ska få se vad jag har med mig när vi kommer fram". Snart kör de in på en smal väg i skogen och parkerar. Då öppnar pappa Peter bagageutrymmet och tar fram fyra metspön. "Jag har tänkt att vi ska se om vi kan fånga några fina fiskar" säger pappa Peter. Mamma Lisa tar picknick-korgen, Tojt bär två stora filtar att sitta på och Bojt får hjälpa pappa att bära metspöna. Sojt får bära en liten hink och en spade. "Vad ska vi ha det här till?" frågar Sojt. "Vi ska leta efter maskar säger pappa Peter. "Vi behöver metmask att sätta på krokarna för att fiskarna ska nappa". De går en en bit innan de kommer fram till en vacker skogssjö med en liten sandstrand. De hittar en fin gräsplätt under ett träd där de brer ut filtarna. "Nu går vi och letar mask" säger pappa Peter. Mamma Lisa vill inte följa med utan stannar istället under trädet och läser en bok som hon tagit med sig. De andra går in i skogen. "Vi ska hitta ett ställe som är fuktigt" säger pappa. Det har regnat på natten och det finns vattenpölar på stigen där de går. "Prova att gräva här" säger pappa Peter till Bojt som har spaden. Bojt gräver några tag med spaden och de ser några riktigt stora, feta daggmaskar. Sojt och Tojt plockar upp dem med fingrarna och stoppar dem i hinken. När de kommer tillbaka till sjön tar de metspöna och försöker hitta ett bra ställe att meta på. Lite längre bort finns några stora stenar som de kan sitta på. Pappa Peter sätter mask på krokarna och alla tar varsitt metspö och hittar en bra sten att sitta på, sedan kastar de ut det rödvita flötet en bit i vattnet. De sitter i solen och lyssnar på fåglarna och väntar på att någon fisk ska nappa. "Jag har fått napp!" skriker Tojt. Alla rusar fram till Tojt som drar upp metspöt. "Ja minsann" säger pappa Peter "och en stor baddare är det också!". Pappa Peter hjälper Tojt att ta fisken från kroken och lägger den i en större hink som han har tagit med sig. De sätter en ny mask på kroken och alla återvänder till sina stenar och fortsätter meta. Det tar inte lång stund innan Bojt också ropar "Jag tror jag har fått en fisk" och drar upp sitt spö. De metar hela eftermiddagen och även pappa Peter får napp. De har till slut fem stora fina fiskar i hinken, den enda som inte ännu fått någon fisk är Sojt. Då ropar mamma Lisa och undrar om de vill ha saft och smörgåsar. Alla är både hungriga och törstiga och vill gärna ha fika. Men Sojt vill inte sluta meta innan Sojt också har fått napp och stannar kvar på sin sten medan de andra går för att äta. Sojt är ledsen och tycker det är orättvist att alla andra fångat en fisk utom Sojt. De andra skrattar och skojjar medan de äter mamma Lisas goda smörgåsar. Då plötsligt känner Sojt hur det drar lite i metspöet. Men det drar liksom lite försiktigt, inte som om det vore en stor fisk. Sojt ropar inte till de andra utan drar försiktgt in spöet. Sojt tittar förvånad på metspöet. Först tror Sojt att det är en ovanligt vacker fisk som glittrar i blått och grönt, men istället ser Sojt att det är en liten sjöjungfru som hänger armkrok i fiskekroken. Sjöjungfrun är inte större än Sojts hand, hon har en blågrön skimrande stjärt och långt grönt hår som sträcker sig ner till hennes midja. "Hej!" säger sjöjungfrun "Jag hoppas att det inte gör något med jag tog din mask och gav den till gammelgäddan som bor inne i vassen. Han börjar bli lite skröplig och orkar inte simma så långt så jag brukar hjälpa honom med middagen ibland". Sojt funderar på om man kan prata med sjöjungfrur men eftersom hon kan prata själv så måste det väl gå bra och svarar att det inte allas gjord något att hon tagit masken. "Vi har många fler" säger Sojt. "Så bra då", säger sjöjungfrun, "Varför sitter du här alldeles själv och ser ledsen ut?" frågar sjöjungfrun. "Har du inte fångat någon fisk?". "Nej" säger Sojt. "Alla de andra har fått fisk, men inte jag". "Du ska inte vara ledsen" säger sjöjungfrun. "Du har ju istället fått en sjöjungfru på kroken och det är det inte många som får!". "Det har du ju rätt i" säger Sojt och tänker att det nog ändå var himla bra att inte gå med de andra och fika. "Jag ska göra dig riktigt glad igen" säger sjöjungfrun. "Men då måste du lova mig att inte berätta för någon att du träffat mig". "Det lovar jag" säger Sojt. "Jag tror ändå inte att mamma och pappa skulle tro på mig om jag sade att jag hade fiskat upp en sjöjungfru". "Nej, många vuxna tror inte att vi finns" svarar sjöjungfrun. "Under stenen där du sitter finns det en alldeles ovanligt vacker sten, om du plockar upp den så kan jag göra den till din lyckosten", fortsätter sjöjungfrun. Sojt lägger sig på mage och sträcker sig ner i vattnet och ser då en liten rund, alldeles vit sten med ett grått streck rakt över. Sojt tar upp stenen. "Håll den så att jag kan nå den" säger sjöjungfrun. Sojt håller stenen nära sjöjungfrun. Sjöjungfrun daskar till stenen ordentligt tre gånger med stjärtfenan. "Nu är det din lyckosten" säger sjöjungfrun. "Det är din alldeles egna hemlighet och om du har den här i fickan nästa gång du ska fiska så kommer du alldeles säkert att få napp. Sedan är det en bra lyckosten att ha till en massa andra saker också!". "Men nu måste jag skynda mig iväg", fortsätter sjöjungfrun. "Det var kul att prata med dig, tack f...