Förintelsen

Förintelsen

Detta är kortfattat om tre av personerna som överlevde andra världskriget.

Stefan, Judith och Klara överlevde, den stora förintelsen som pågick under 1939-1945. Jag har valt att skriva mer om Klara eftersom hon bodde i danmark vilket är nära oss så jag hoppas de blir bra så. Sen skrev jag väldigt kort om Judith och Stefan.

Klara

Klara och hennes familj bodde i Danmark , i Köpenhamn. Klara fyllde 14 år den dagen de sattes på båten mot Tyskland. De var fyra barn och mamma och pappa i hennes familj, hon var yngst. De fick gå nerför en trappa som ledde ner till lastrummet, ett stort rum. Där hade tyskarna satt upp britsar på väggarna till att ligga eller sitta i. Det fanns redan knappt 200 personer, det fanns även många gamla eftersom dem hade tömt ålderdomshemmet. Det var fredag kväll, på lördags morgonen kom rabbinen doktor Friediger, han var en praktisk man. Han fördelade maten som kvinnorna hade tagit med sig, kvinnor och barn fick först sen männen.                                                                                                                                  

När de kom av båten blev dem instängda i vagnar som vakterna bomade igen totalt utifrån, de blev fast där ett bra tag. De kunde inte uträtta sina behov, det fanns ju ingen spann eller något. En dag stannade tåget och de fick kliva av, för att uträtta sina behov, de fick sitta i ett dike både kvinnor, män och barn och uträtta sina behov. Sen blev de införda i vagnarna igen, sen kom dem till Theresienstadt, där blev dem instängda i baracker. Inne i barackerna stank det, det var för att de som hade bott där innan hade blivit gasade. Det satt taggtråd runt baracken. Men de fick mat, kanske inte direkt den bästa, de var soppa gjord på rutten potatis och potatisskal. De från lägret fick inte prata med dem. De sov på halmmadrasser och på nätterna plågades dem av vägglös och på dagarna var det loppor. De satt i barackerna i 14 dagar. Man fick skicka ett vanligt postkort till sina vänner om att resan hade gått bra, man var tvungen att skriva på tyska, för de skulle kunna läsa vad man skrivit.

Alla som hade fyllt 13 skulle arbeta. Man fick lämna ifrån sig alla värdesaker. Sen delades man upp, kvinnor för sig och män för sig. Hennes pappa och två bröder och hon själv, hennes storasyster och mamma splittrades. Hennes mamma hade reumatism i fingrarna men fick jobba med handarbete, och hon själv flyttades från olika jobb. Klaras pappa dog av dysenteri, en infektion i tjocktarmen,  i Theresienstadt, blev bara 49 år gammal. De var i Theresienstadt i 18 månader och 16 dagar. De åkte genom Danmark till Malmö, sen flyttade hennes familj tillbaka till sin lägenhet i Danmark igen. Om folk frågar hur jag hamnade i Sverige igen brukar jag svara: "Det stod en ung man på andra sidan Öresund och då simmade jag över!"

Stefan och Judith är båda från Lódz i polen. Judith var 16 år när tyskarna ockuperade polen. Hennes familj hamnade i ett ghetto. Judith miste hela sin familj i kriget. Stefan var nio år när kriget utbröt. Han fyllde 14 år när han och hans mamma och pappa transporterades till Auschwitz. De klarade sig igenom hela kriget.

Mina åsikter

Det jag har hört, läst och sett är hemskt. Hur en människa kan göra något sådant mot en annan människa är för mig obegripligt. Adolf Hitler var en sjuk man och jag hoppas inte det blir något liknade krig i världen igen, för alla har rätt att leva oavsett om man är jude eller kristen.

När jag läser eller ser något om detta så blir jag väldigt berörd eftersom det var en hemsk tid och jag tänker på alla som miste livet barn som vuxna, det var hemsk. De som klarade sig hade nog en änglavakt över sig. När man läser något som detta blir man berörd, jag önskar att det inte hade hänt. Jag tycker synd om dem som förlorade sina familjer och jag är glad för dem som klarade sig igenom det. Om det skulle bli ett liknade krig i dagens läge tror jag inte att vi hade klarat ...