Elöverkänslighet

Ökad sensibilitet för elektromagnetiska fält:

Elöverkänslighet

Innehåll

•1.                                    Vad är elöverkänslighet?

•2.                                    Besvär och symtom

2.1.  Hudbesvär

2.2   Generella symtom och besvär

•3.                                    Förekomst

•3.1                               Genetiska differenser

•4.                                    Orsaker och samverkande faktorer

4.1 Elektromagnetiska fält

4.2 Ljusflimmer

4.3. Kemikalier

•5.                                    Forskningar och studier

•6.                                    Rehabilitering

•7.                                    Författarens funderingar kring EMF och elöverkänslighet

•8.                                    Litteratur och hemsidor

1. Vad är elöverkänslighet?

Elöverkänslighet, även känt som elkänslighet alt. elallergi, är ett miljörelaterat funktionshinder där den drabbade uppvisar symtom på att vara extra känslig för elektromagnetiska fält [EMF], det även långt under de rekommenderade riktlinjerna för exponering.

EMF alstras kring alla påslagna elektriska apparater, radio- och mobilmaster, strömkablar, trådlösa nätverksstationer etc.

När begreppet kom att bli allmänt känt under 1980-talet kallades de drabbade först för bildskärmsskadade, ty de besvär som uppmärksammades kom till pga. arbete vid datorer. Även idag används fortfarande termen för de som främst uppvisar de hudbesvär som relateras till bildskärmsarbete.

Elektriska och magnetiska fält finns konstant runt oss i den naturliga miljön, den typen av fält är vi människor dock biologiskt anpassade för att leva med till skillnad från den typen av fält som omger föremål skapade av människan. Denna rapport skrivs alltså med avseende på den sistnämnda typen av EMF och med fokus på förekomsten i Sverige.

2. Besvär och symtom

Elöverkänslighet går under socialstyrelsens diagnoskod R68.8: andra specificerade generella symtom och sjukdomstecken.

De drabbade delas idag in i två grupper beroende på vilka symtom de uppvisar; de som drabbas av hudproblem i samband med arbete vid bildskärm och de som upplever en mer generella besvär vid en mer allmän exponering av EMF.

2.1 Hudbesvär

De vanligaste symtomen på elöverkänslighet är de som relateras till bildskärmsarbete; hudproblem (framförallt i ansiktet) som tex. rödflammighet, klåda, stickningar och stramhet. Många av dessa hudsymtom diagnostiseras ofta med olika kända hudåkommor, men redan i början när begreppet elöverkänslig blev allmänt känt så fann en hudspecialist att de hudproblem som hans patienter som ansåg sig vara elöverkänsliga uppvisade, mer liknade de hudskador som kan uppstå pga. för hög exponering av UV- eller radioaktivstrålning[1].

Fortsatt läsning om detta i avsnitt 5: Forskningar och studier.

2.2 Generella symtom och besvär

De elöverkänsliga som är drabbade av mer allmänna symtom är också en väldigt svårdiagnostiserad grupp, ty många av besvären kan även vara typiska för andra sjukdomar av generell art, som exempelvis fibromyalgi och sjuka hus-sjukan.

Allmänna symtom kan yttra sig som kognitiva problem, tex. försämrat närminne, koncentrationssvårigheter och inlärningsstörningar, och även som neurologiska besvär som tex ljuskänslighet, yrsel, trötthet och huvudvärk.

3. Förekomst

Det går ännu inte att med någon medicinsk undersökning bestämma om en person är elöverkänslig eller inte, utan det är upp till individen själv att avgöra om dennes upplevda besvär faktiskt orsakas av omgivande EMF.

I den senaste nationella hälsorapporten[2] kan man läsa att år 2007 uppgav 3,2 procent av den svenska befolkningen att de var känsliga eller överkänsliga mot elektromagnetiska fält, varav 0,4 procent ansåg sig ha svåra besvär.

3.1 Genetiska differenser

Det finns vissa indikationer på att kvinnor har en genetisk större känslighet för EMF än vad män har, bla. så visades det i ovannämnda hälsorapport att symtomfrekvensen är högre hos kvinnor än hos män; 3,8 procent vs. 2,6 procent.

4. Utlösande och samverkande faktorer

Precis som besvären så kan orsaker och de utlösande faktorerna variera brett mellan varje drabbad individ, exempelvis så kan en del känna av besvär väldigt plötsligt vid exponering för en ny elektromagnetisk miljö medan vissa inte visar någon utveckling av symtom fören efter en betydligt längre tid i en utsatt miljö.

En skillnad mellan de allmänt elöverkänsliga och de bildskärmsskadade är bla. att den första gruppen ofta har en mer komplex medicinsk bakgrund än den andra, men övergripande likheter finns som tex att många av de elöverkänsliga är hypersensitiva, dvs. att deras nervsystem är känsligare än normalt[3].

4.1 Elektromagnetiska fält

De flesta får sina första symtom relaterat med arbete i kontorsmiljö, närmare bestämt arbete framför en dator och då ofta i samband med byte av bildskärm. Andra orsaker för utbrott av symtom kan bla. vara ett längre mobilsamtal, införande av bärbara telefoner i närmiljön eller vistelse kring områden med förhöjda halter av EMF, ex. en elcentral eller mobilmast.

4.2 Ljusflimmer

En del forskare menar på att de elöverkänsligas autonoma nervsystem är i obalans, ty det genom forskningar med avseende på detta, har visat sig att elöverkänsliga även har en ökad känslighet för den typ av ljusflimmer som uppstår av tv-apparater, lysrör och bildskärmar[4].

4.3 Kemikalier

Misstankar finns om att utvecklandet av elöverkänslighet kan ha ett samband med den kemiska närmiljön och en ev. "individuell svaghet i kroppens avgiftningsförmåga"[5].

Här kommer vi återigen in på att de flesta elöverkänsliga uppvisar sina första symtom i samband med kontorsmiljö och som tidigare nämnts; särskilt i samband med byte av datorutrustning. Det som sker är att nu utsätts individen inte bara för en ny elektromagnetisk miljö, utan även för de kemikaliska ämnena som avgår från elektriska apparater när de är i bruk. Och då avgången av kemikalier är som störst när en apparat är ny, så kopplar man här in det eventuella sambandet mellan utbrott av symtom och införande av nya elektriska föremål[6].

5. Forskningar och studier

Ett flertal tester, studier och forskningar har gjorts i syfte med att avgöra om elöverkänslighet är en egentlig åkomma eller inte, med varierande resultat beroende på de enskilda studiernas respektive upplägg.

De mest omtalade kring detta ämne är nog de sk. provokationsstudier som gjorts där en grupp med elöverkänsliga vs. en kontrollgrupp, utsätts för EMF som slås av och på med jämna mellanrum och försökspersonerna ska då avgöra när det är på eller inte. Hittills bland den typen av tester som nyss nämnts har det inte framgått några tydliga resultat som pekar på att just EMF är en utlösande faktor[7], men det finns också provokationsstudier där den individuella utlösande faktorn först har lokaliserats och därefter har själva provokationen utförts och testet har då visat positiva resultat[8].

I den forskning som tidigare nämndes i avsnitt 2.1, togs hudprover från de elöverkänsliga patienterna och i dem fann man att en viss typ av celler som reagerar på strålning, sk. mastceller, hade utökat sig med en betydlig skillnad från frisk hud, samtidigt som de utsöndrade histamin - ett ämne som kan ge diverse symtom som klåda, sveda och rodnad.

6. Rehabilitering

Vid misstanke om elöverkänslighet är det bästa att man lyckas komma underfund med vilken som är ens individuella utlösande faktor, för att på så vis få en klar bild av problemet och därefter hur det bäst kan undvikas så att besvären inte eskalerar.

För de som är allmänt elöverkänsliga kan det vara svårare än för de bildskärmsskadade att identifiera orsaken till symtomen, men det som fungerar bäst för de flesta, oavsett vilken grupp de tillhör, är att elsanera sin omgivning, dvs. minska källorna för EMF.

Exempel på åtgärder som kan göras vid elsanering är byte av lysrör till glödlampor, byte av trådlös telefon till fast och att ledningar och kablar blir avskärmade.

7. Författarens funderingar kring EMF och elöverkänslighet

Under hela min tid med detta arbete så har jag återkommit till en sak, nämligen vilka starka likheter det verkar vara mellan elöverkänslighet och fibromyalgi; svårt att diagnostisera och kontroversiellt om hur vida det existerar eller inte. Som jag tror för båda sjukdomarna så existerar de i allra högsta grad, men att en del av de som benämner sig själva som det ena eller det andra snarare har psykosomatiska besvär som förväxlas med en sjukdom. De flesta vill nog helt enkelt kunna sätta upp en bild av sin problematik eftersom det annars kanske inte går att se någon orsak till besvären och därefter heller ingen lösning.

En av mina första tankar när jag valde ämnet var hur min ställning till fenomenet var, dvs. om jag såg det som ett reellt problem eller inte. Till det står jag på samma plats nu som då, nämligen ja - det är ett reellt problem. Hur skulle det egentligen inte kunna finnas ett fenomen som elöverkänslighet? Om man ser tillbaka så har vi faktiskt inte haft den typ av EMF som människan skapar särskilt länge. Om man sen ser vidare på vilken enorm explosion det blivit med konsumtionen och tillverkningen av föremål som alstrar EMF, så vore det faktiskt lite underligt om våra kroppar inte reagerade på denna snabbt ökande exponering för ett ämne som vi helt enkelt inte hunnit anpassa oss fullständigt för biologiskt.

Jag tror nog att vi alla egentligen känner av en negativ påverkan av alla elektromagnetiska fält kring oss, mer eller mindre, men att vi är så pass vana vid det så att vi inte skulle känna någon skillnad fören vi var utom räckhåll för en längre tid.

Gällande hur utbrett det är med elöverkänslighet, känns som en komplex siffra, då det som sagt säkerligen förväxlas med diverse andra besvär, och sen också för att det kan vara svårt för en människa att avgöra på egen hand om de är elöverkänsliga eller inte.

I min research fann jag en text angående just utbredningen av elöverkänslighet som jag fann väldigt intressant och träffsäker: "För att de tillfrågade ska svara ja på en fråga som 'är du elöverkänslig' krävs att personen betraktar sig som elöverkänslig eller elallergiker. Troligast genom att symtomen nått en besvärande nivå. En fråga som 'besväras du av elektromagnetisk strålning' kräver kunskap om teknik och strålning som inte alla har."[9].

En slutsats jag kommit fram till under arbetet är att det definitivt behöver ges ut mer information om ämnet till allmänheten, jag tror att många faktiskt inte ens vet att man kan vara känslig för el.

Litteratur och hemsidor

•-                                        Aastrup-Samuels, Om elöverkänslighet, Stockholm 2005, ISBN:91-631-6617-8

•-                                        Elöverkänslighet - elallergi, www.vagbrytarenstockholm.se

•-                                         Elöverkänsligas Riksförbund,Vad är elöverkänslighet, www.feb.nu

•-  &nb...