Våldtagen

Jag är paralyserad och skräckslagen.
Dina hatiska ögon och trevande händer,
vandrar energiskt över min kropp,
som pressas ned av ölmagen.

Smärtan är så skarp och total,
när självaste djävulen tränger in.
Hårt och hänsynslöst tar du min oskuld.
Din metod är onekligen brutal.

Med dina kraftiga knytnävar,
stoppar du all potentiell motstånd.
Du tar stryptag för att stilla skriken.
Snart mot himmelen jag svävar.

Men du benådar mig inte med döden.
En kall knivsegg snittar min hud.
Smala rep mot sårbara handleder.
I dina ögon lyser helvetesglöden.

Jag blir lämnad förlamad i min bedd,
omsluten av klibbiga lakan.
Inpackad i svett, blod och sperma,
förblir jag kvar i stanken livrädd.

Hjärtat pickar som en hackspätt.
Hjärnan brusar och kroppen värker.
Slidan bränner som ett öppet köttsår.
Det är mitt eget fel det som skett.

Detta är tyvärr ganska vanligt. Känner du igen dig? Kom ihåg att det inte är dig det är fel på. Skammen och skulden är inte din. Lägg den där den hör hemma istället.

Det finns professionell hjälp att få:
BUP ...