Alla andras.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förlåt men det va så hon kände sa den lilla flickan till kuratorn
Första gången hon hade kallat sin mamma hora. Flickan utan känslor? Nej för jag vet ingen annan som har så starka känslor som henne. Ingen förstod hur hon kunde hata sin egen mamma så fruktansvärt mycket, men det gjorde hon. Varenda gång dem såg ner på henne, fick hon styrkan, så stark att hon tappar kontrollen över allt. Allt snurrar hon faller. Hon vill inte vara svag. Hon som nyss var så stark faller. Hon faller tyst så tyst. Ingen hör henne. Jo för alla hör henne men ingen vill igentligen lyssna, dem skapar sig en egen uppfattning. Om den lilla flickan som fick precis allt hon pekade på. Men så var det inte om dom bara viste. Men flickan vet var enda kompis hemlighet för hon är en självklarhet. Hon ska alltid finnas därför dom. Hon gör allt hon kan. Men det blir alltid som dom andra vill, för ingen lyssnar när hon säger till. Hon blir den som är mest älskad, för hon är ingen egen hon är alla andras. Dom tror dem äger henne, dom behandlar henne som en docka. Och gör hon inte som dom vill så blir det undersängen i en låda. Enda tills dem inte törs sova själv om natten, då blir hon den vanliga älskade dockan igen. Hon står i mitten av två krig, Vilken sida hon än väljer kommer den ena att förbli hennes fiende. Hon står i mitten och där vill hon vara hon vill inte stå på någon jävla sida hon vill vara sig själv och så på sin plast. Men hur långt hon än faller hur djupt hon än sover hur hårt hon än ramlar, finns det alltid ngn som ska dra i henne. Från höger från vänster framifrån bakifrån uppåt neråt. Flickan är en liten flicka bara en. dom har snart dragit i sönder henne.
Hon e bredd när som helst att dela sig för dem. Hon orkar inte ibland. När hon faller så djupt att hon inte kan stå När hon ska gå. men hon reser sig igen. Men hon faller handlöst. Nu finns det ingen som kan hjälpa henne längre. När hon ligger på botten. ...