Playlist filosofi

"Hello darkness, my old friend
I've come to talk with you again                        
Because a vision softly creeping                         
Left its seeds while I was sleeping
And the vision that was planted in my brain
Still remains
Within the sound of silence"

Den första versen fick mig att direkt tänka på Descartes och hans teori om att vi inte kan skilja en dröm från en verklighet eftersom vi inte kan lita på våra sinnen . Hur kan vi då veta att livet inte är en dröm?

Och just den meningen "Because a vision softly creeping, Left its seeds while I was sleeping And the vision that was planted in my Brain Still remains"
 får mig att fundera på om den verkligheten vi lever i bara är en vision som någon har placerat för oss att se eller om det faktiskt är verkligheten.

Jag är beredd att hålla med Descartes i frågan om dröm eller verklighet och om att våra sinnen ofta kan spela spel med oss. Men jag tror också att vi kan vara säkra på att vi finns när vi tvivlar och tänker precis som Descartes sa men då funderar jag lite över hur vi kan vara säkra på att våra tankar faktiskt är våra och inte någon annans.

Jag funderade mycket på det efter att jag hade sett filmen inception som handlar om att plantera en tanke inuti någon annan via drömvärlden. Eftersom jag nu har sett denna filmen och tanken har placerats hos mig så inser jag att det faktiskt går att placera en tanke hos någon eftersom denna filmen just gjorde det med mig. Den fick mig att tänka i banor jag inte hade tänkt i tidigare och fick mig att tvivla på min egen tankeförmåga. Så Problemet för mig med descartes teori blir att visst om vi tänker så finns vi men tänk om tanken vi tänker inte är våran egen.

Ex: Om jag säger till dig att inte tänka på elefanter . Vad tänker du då på?? Jo elefanter . Precis så placerar men en tanke hos någon . Men incepton handlar om att placera en tanke hos någon utan att den personen förstår att du har placerat den där. Alltså är jag kritisk till Descartes teorier samtidigt som jag är beredd att hålla med honom . Men jag kan se många Brister i hans teorier.

Om man funderar vidare på orden i meningen "a vision softly creeping Left its seeds while I was sleeping" så tänker jag på Platon och att ordet seed syftar på att plantera ett frö, en ide´ . och att fröet och idèen finns i idévärlden medans vi lever i den "vision that was planted in my brain" Alltså i Grottan och att vi endast får se en vision av verkligheten.
Sen tycker jag även att den personen som har skrivit denna låten vill få folk att inse att vi lever i "darkness" i mörker och att vi blundar för verkligheten .Att vi är rädda för att inse sanningen om verkligheten och därför fortsätter att leva i mörker.

Anseendet om att det är bättre att inte veta än att veta får mig att tänka på skeptikerna och Pyrrhon som just myntade det uttrycket.

"In restless dreams I walked alone             
Narrow streets of cobblestone                 
'Neath the halo of a street lamp
I turned my collar to the cold and damp
When my eyes were stabbed by the flash of a neon light
That split the night
And touched the sound of silence"

"And in the naked light I saw
Ten thousand people, maybe more
People talking without speaking
People hearing without listening
People writing songs that voices never share
And no one dared
Disturb the sound of silence."

Sedan kommer vi in på vers två och tre där jag åter igen kan se likheter till både Descartes och Platon . "In restles dreams i walked alone" (i sömnlösa drömmar går jag ensam) som jag åter igen kan se som en koppling till att vi lever i en illusion av idévärlden i en drömvärld där även Descartes kan hålla med att vi inte vet vad som är dröm eller verklighet.

Sedan får jag en känsla av hopp när han plötsligt får se ljuset och kan se alla människor som vandrar omkring där i mörkret. "When my eyes were stabbed by the flash of a neon light
That split the night And touched the sound of silence" Då kommer Platon in i bilden igen och jag kan igen dra parallellen till hans idévärld när en fånge kommer loss ur grottan och först bara kan se landskapet utanför men sedan får se solen och kommer då till insikt med verkligheten. På samma sätt syftar denna textrad på att han först blir bländad utav ljuset och då inte ser något men när hans ögon väl har vant sig ser han plötsligt sanningen och alla människorna som lever i mörkret utan att se att det finns en verklighet