Farliga ord

Farliga ord

För ett tag sedan hörde jag följande skämt:

•-          Vad skiljer människorna från djuren?

•-          Medelhavet

Vad är min poäng med att berätta detta skämt? Jo, jag vill visa hur man kan skapa "vi" och "dem" med hjälp av språket.

Språket är tankens redskap, skriver Kjell Granström i en artikel för Pedagogiska Magasinet, januari 2007, sida 15 i texthäftet. I Granströms artikel, som i och för sig handlar om yrkesspråk, har jag tagit fasta på han tes om språket som tankens redskap.

Genom språket förmedlar vi information, synpunkter, tankar och åsikter. Vi behöver språket för att andra ska förstå vad vi vill, menar och tänker.

Detta behov av förmedling uppstod redan hos de tidigaste människorna, i Afrika. Senare forskning har visat att alla språk härstammar från det språket som grundlades då, ett så kallat "urspråk". Detta påvisas i en studie gjord av forskare knutna till universiteten Oxford i England och Auckland i Nya Zeeland, som publicerats i tidskriften Science.

Människan och människans samhälle har dock utvecklats sedan dess. I takt med de mänskliga samhällenas utveckling har också språken utvecklats och nyanserats. Idag är skillnaderna så stora mellan de olika språken, att de inte längre känns igen utan närmare eftertanke.

Människorna som använder de olika språken blev så olika, att de var tvungna att hitta ord för detta. De uppfann orden "vi" och "dem".

I sin artikel Lucifereffekten är en del av evolutionen för Svenska Dagbladet, augusti 2007, skriver Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds Universitet, att just orden "vi" och "dem" är de farligaste orden i alla språk - begreppen har använts och används med språkets hjälp för att skapa ett motsatsförhållande mellan "vi och dem" och på så vis rättfärdiga folkmord, förföljelser, kolonisering och andra hemskheter mänsklig historia vittnar om och som fortfarande pågår.  

Genom orden "vi" och "dem" gör vi skillnad på den egna gruppen och de andra. Det kan vara något så simpelt som skillnaden mellan olika bostadsområden, skillnaden mellan olika klädstilar eller vilket fotbollslag man hejar på.  Det förstnämnda har jag råkat ut för ett antal gånger. När jag gick i grundskolan inne i stan fick jag ofta frågan från nya människor man träffade, om var jag bodde. När jag svarat Lidingö, svarar 99 % med ett "Jasså, Liiiiiiiidingö?".  Sedan har jag kategoriserats som Lidingö - bo med alla fördomar, positiva och negativa, som kommer med det.

Med hjälp av de två orden kan man också göra en skillnad mellan olika religioner, mellan olika länder, olika ideologier. Och det är detta som lett till de tidigare nämnda historiska hemskheterna.

Att skilja på "vi och dem" har sedan urminnes tider, för människor som djur, haft som syfte att stärka och skydda den egna gruppen. I dagens individualiserade samhälle har detta behov försvunnit. Vi flyttar längre och längre ifrån våra familjer och släktingar, arbetar och samarbetar alltmer globalt, vi lär oss och får förståelse för andras kulturer, mer än någonsin tidigare.

Och trots detta reagerar vi fortfarande instinktivt med ett "vi/dem" - tänk när vi stöter på en ny människa med annorlunda språkbruk, annorlunda dialekt eller annorlunda språk. Automatiskt reagerar vi genom att kategorisera människan i en grupp som vi själva inte räknar oss till.

Detta är så otroligt onödigt i dagens samhälle. Vi behöver varandra, globalt, mer än någonsin nu när vi står inför, globala, utmaningar som globala klimatförändringar...