Borde staten ingripa mot övervikt?

Borde staten ingripa mot övervikt?

Övervikt bland Sveriges befolkning är ett alltmer vanligt problem som länge legat i skymundan, inte förens nu på senare tiden har det uppmärksammats vilket beror på att det är just nu - på senaste tiden som det blivit så pass påtagligt. Så frågan är nu, borde staten ingripa eller inte?

Personligen tycker jag att varje enskild vuxen individ egentligen borde ta sitt eget ansvar. Alla har en egen vilja och det finns absolut ingen annan än en själv som bestämmer om man ska vara onyttig eller ej. Om man väljer att leva ohälsosamt genom att stoppa i sig alldeles för mycket onyttigheter, då får man skylla sig själv - och ta konsekvenserna. Men där finns det dock ett problem. Eftersom att det är staten som står för sjukvårdskostnaderna så blir det ju skattebetalarna som får lida, och det tycker jag är orättvist. Därför borde staten göra något för att stoppa detta ökande problem.

Vad staten skulle kunna göra för att minska fetman                                                              .                                                                   

Införa ett nytt ämne i grundskolan som skulle kunna heta t.ex. "matkunskap" eller "hälsolära". På dessa lektioner skulle eleverna få lära sig allt om hur man ska äta för att slippa sjukdomar och övervikt, vad som händer med kroppen då vi stoppar i oss för mycket onyttigt och vad det finns för risker med det. På så sätt skulle barnen redan vid tidig ålder bli medvetna om hur viktigt det är att leva hälsosamt. Barnen kanske till och med skulle kunna påverka sina föräldrar så att de också blev nyttigare.

Förbjuda försäljning utav läsk och godis på skolor och fritids. På så sätt minkar möjligheterna för barnen att få tag på onyttigheterna.

Införa en sorts skatt på framförallt läskedrycker och vissa andra varor med hög sockerhalt. Prisets betydelse för konsumtionen och folkhälsan har faktiskt undersökts i flera olika studier då det handlat om t.ex. tobak. Den höga tobaksskatten vi har här i Sverige har tillsammans med informationskampanjer (som - A non-smoking generation) inneburit att Sverige blivit ett av länderna i världen med den lägsta rökarfrekvensen. Därför skulle detta även kunna funka på sötsaker. - Källa: Dagensdiabetes.se

Informera folket med hjälp av olika föreläsningar, tv program o.s.v. Om folk verkligen blir medvetna om riskerna som finns med godis och fetma så kanske de börjar inse att det är dåligt och börjar ändra livsstil.

Starta fetma-camps för överviktiga barn. Ett fetma camp skulle vara ungefär som ett sommar kollo där barn med övervikt skulle få hjälp att gå ner i vikt genom att göra roliga saker som att tillexempel lära sig laga god och nyttig mat, utföra olika sorters fysiska aktiviteter ett visst antal timmar per dag.

Införa en gräns på hur mycket vård man ska få gratis om skadan är själförvållad, tillexempel vid rökning alkohol och fetma.

Om staten inte skulle ingripa

Om staten inte skulle ingripa mot detta problem ligger ansvaret främst hos folket och snabbmatskedjorna. Eftersom att det är svårt att ända på folks mentalitet och vanor så skulle det bästa vara ifall folket själva kunde inse hur pass dåligt det är med onyttig mat och snacks. Detta skulle kunna ske om t.ex. snabbmatskedjorna skulle inrikta sig på att sälja nyttigare mat och fler alternativ till läsk. Men det är ytterst otroligt att något sådant skulle hända eftersom att folk är bekväma av sig och vill hålla kvar i sina gamla vanor, och då man väl försöker sluta med dem kan det bli mycket svårt eftersom att både socker och skräpmat är beroendeframkallande.

Vilka har, och vilka har inte ansvar

Individen, föräldrar och skolorna, de har ansvar. Speciellt föräldrarna och individen. Ett barn som växer upp i en familj där det äts mycket snabbmat kan ju inte hjälpa det, och inte heller tror jag att ett barn ifrågasätter sina föräldrars matvanor eftersom att dessa vanor blir en del av barnets vardag och därför också en självklarhet. Det är därför föräldrarnas ansvar att förse sitt barn med nyttig mat som innehåller all den näring och vitaminer som ett växande barn behöver. Skolorna har också en del ansvar, främst att servera bra skolmat och att i framförallt lågskolor inte erbjuda läsk och andra sötsaker. Vad det gäller företag och affärer finns det egentligen ingenting som säger att dessa skulle ha något sorts ansvar inför detta, deras mål är enbart att gå med vinst - så varför ändra på ett redan vinnande koncept? Det finns ju trots allt inget som tvingar oss människor att handla dessa varor - det är ett fritt val - eget ansvar.

Vad kan detta problem leda till i framtiden?

Låt säga att detta problem växte sig så stort så att en majoritet av befolkningen led av det, då skulle mycket förändras i samhället. Fler skulle få problem med lederna och diabetes eller dö av sjukdomar som t.ex. kärlkramp, högt blodtryck, blodpropp, hjärtinfarkt då dessa sjukdomar ofta är kopplade till övervikt. Sjukhusen skulle bli överbelastade, vilket de redan är i dagens läge. Fler skulle bli sjukskrivna och sluta jobba. Därför skulle det bli ett ökande skattetryck på ett minskande antal arbetande, och detta skulle förmodligen inte bli särskilt populärt för de arbetande.

Är detta verkligen ett stort problem?

Än så länge är detta inte ett särskilt stort problem här i Sverige om man jämför med andra länder som t.ex. USA. Det är dock viktigt att bemöta problemet innan det hinner växa sig större än nödvändigt. Problemet med att man lyfter fram detta så starkt är att vissa, framförallt ungdomar skulle kunna tolka budskapet fel och istället för att bara försöka leva sunt och normalt komma in i en sorts vikthets vilket i sin tur skulle kunna leda till en ökning av ätstörningssjukdomar i samhället. Inte bara ätstörningar skulle uppstå utan även depressioner, folk skulle kanske börja känna sig otillräckliga och missnöjda med sina kroppar. Kombinationen ätstörningar/ depression skulle i sin tur leda till fler sjukskriva och därför skulle de arbetande få en högre skatt, som jag skrev ovan.

Ett större problem inom en del samhällsklasser än andra?

Övervikt är rent generellt vanligare i de lägre samhällsklasserna. Detta kan bero på att snabbmat är både praktiskt och billigt, en perfekt kombination för, låt oss säga, en heltidsjobbande mamma som dessutom är ensamstående. Det går snabbt att stoppa in halvfabrikaten i mikron/ ugnen eller att bara hämta upp något från Mc Donalds - barnen blir nöjda och det kostar inte mycket, plus att man sparar massor med tid. Inte bara matvanorna bi...