Källkritisk analys av "Letters from Iwo Jima

Källkritisk analys av ”Letters from Iwo Jima”

Filmen börjar i nutid och man får se japanska arkeologer gräva ut grottorna på ön Iwo Jima. De hittar kvarlevor från japanska soldater och sedan går filmen över till Iwo Jima 1944. Man ser hur de japanska soldaterna gräver skyttegravar på stränderna för att hålla stånd mot amerikanerna som beräknas landstiga på stränderna. Samtidigt kommer en generallöjtnant och kritiserar byggandet av skyttegravarna, han menar att det är mycket lätt för amerikanerna att ta över ön om de bara har försvar på stränderna. Han vill istället att det ska bygga försvar på de inre delarna av ön. Han ser det höga berget Mount Saribachi och föreslår att de ska bygga tunnlar och grottor som de kan ta skydd i och anfalla ifrån. Soldaterna lever i grottorna och hör hur amerikanarna bombarderar utanför. Man får se många tillbakablickar från huvudpersonernas liv, hur de blev kallade till kriget och det gör att man får mer känslor för filmen eftersom man tycker om personerna.

Filmen är baserad på både kvarlevor och berättande källor. Kvarlevorna är de grottor och gångar man har undersökt vid utgrävningarna på Iwo Jima och alla de fynd man har hittat. T.ex. fann man inte så mycket ammunition och då kan man fastslå att japanerna kämpade in i det sista utan att ge upp.

De berättande källorna är alla de brev som hittades som de japanska soldaterna inte hann skicka iväg. Men borde man verkligen lita på dessa brev, man såg ju i filmen hur stark censur som tillämpades i japan på den tiden. Men eftersom breven aldrig hann skickas så censurerades dem inte heller. Men jag tycker ändå att man bör ta breven med en stor nypa salt eftersom de japanska soldaterna visste om att deras brev skulle läsas och korrektares så därför skrev dem antagligen inte allt i minsta detalj och utelämnade säkerligen en del viktiga fakta om styret i armén. Det finns politiska intressen i att censurera breven eftersom Japan på den tiden var väldigt kontrollerande och ville absolut inte framstå som dåliga. Om folk hade skrivit i breven att allt var uselt och att dem levde under fruktansvärda förhållanden hade kanske folk börjat ifrågasätta Japans insats i kriget.
 
Själva filmen är också en källa i sig. Eftersom den är så pass pålitlig och har så bra källor så kan vi idag som har sett filmen använda den som en källa när vi vill lära oss mer om andra världskriget. Om man hade använt filmen som källa bör den klassas som en berättande andrahandskälla eftersom filmen berättar om vad som hände för 60 år sedan. Om en soldat hade sprungit runt och filmat allting på plats så hade den filmen varit en kvarlevande förstahandskälla eftersom han då har varit med om allt själv.

Jag tycker att de påståenden som filmen visar är sanna eftersom de inte finns någon anledning till att förvränga sanningen. Om Clint Eastwood hade varit en känd amerikansk patriot och japanerna hade framställts som dumma i huvudet hade det funnits anledning till att vara kritisk mot filmen. Men eftersom ingen framställs som bättre eller sämre tycker jag att filmen är pålitlig. Det vissas till och med hur japanerna tar hand om en skadad amerikansk soldat och vårdar honom med deras egna läkemedel trots att läkemedlen höll på att ta slut. Jag tycker att allt som filmen visar är väldigt sannolikt eftersom jag har sett och läst mycket om andra världskriget och detta visar samma saker. 

Slaget om Iwo Jima var under stillahavskriget och själva filmen utspelar sig 1944. Tidskriteriet säger att en källa ska vara så samtida med de händelser den behandlar som möjligt. I detta fall är filmen inte särskilt samtida med händelsen men eftersom filmen bygger på kvarlevor och berättande källor så är det ändå pålitligt. Breven skrevs ju även under kriget och detta gör att de blir mer pålitliga. Om soldaterna 20 år senare kommer på att dem vill berätta hur det var under kriget så kanske saker hade utelämnats eller lagts till och då hade sanningshalten sjunkit. Soldaterna hade då med stor sannolikhet glömt bort detaljer som är viktiga för att se helheten. Det hade varit en annan sak om Clint Eastwood år 1996 läser alla brev och källor från Iwo Jima och tio år senare bestämmer sig för att göra en film om det han minns från breven. Men eftersom filmen är gjord år 2006 och antagligen så gjordes en väldigt stor research innan filmen gjordes och allt sparades för att det skulle bli så sanningsenligt som möjligt. 

Filmen bygger på förstahandskällor eftersom den bygger på brev av de soldater som själva var med och kämpade vid kriget. Det hade varit en annan sak om breven tagits i beslag av den japanska regeringen och sedan lämnats ut till filmskaparna. Då har dem kanske tagit bort viktiga saker som kan smutsa ner japans historia.  

Jag tycker filmen har ett väldigt objektivt förhållningssätt. Det finns liksom ingen anledning till att ljuga eller hitta på hur japanerna hade det under slaget om Iwo Jima. Eftersom filmskaparen är amerikan skulle man kunna tänka sig att han vill få japanerna att framstå som sämre men det gör han inte. I vissa scener framställer han till och med amerikanerna som grymma. Detta gör att jag litar på filmen som trovärdig. Det finns även en annan film av samma regissör, ”Flags of our father” som visar hur amerikanerna hade det under samma tid och slag. Detta gör att jag tror på Clint Eastwood som objektiv. Jag har inte sett ”Flags of our father” så jag kan inte uttala mig om hur amerikanerna och japanerna framställs där men jag kan tänka mig att även den är objektiv och trovärdig.

Regissören till filmen är Clint Eastwood och han samarbetade med ett japanskt produktionsbolag n&aum...