Arbetarrörelsen i Sverige

August Palm och socialismens framväxt

När den industriella revolutionen slog igenom i Sverige på tidigt 1800-tal var det inte många som såg nackdelar med det. Stora mängder jobb skulle nu skapas, och därmed sänka den skyhöga arbetslösheten och det svenska budgetunderskottet som kommit till följd av 1700-talets enorma inflation skulle minskas kraftigt. Nackdelarna började först uppdagra sig på 1860-talet då flera människor dog på grund av föroreningar och bristande säkerhetsrutiner på de stora fabrikerna. Missnöjet över de långa arbetsdagarna och arbetsgivarnas obegränsade makt började även växa, och mörka moln började torna upp sig i horisonten för staten och arbetsgivarna. Flertalet spontana strejker och upplopp startades, främst i arbetarstaden Göteborg där missnöjet var som störst. 1981 skulle skräddaren August Palm förändra allt.

August var född i en lärarfamilj och tillhörde därför medelklassen. När August var tio år förlorade han sin far, vilket ledde till att familjen blev utblottad. Augusts yngre syskon placerades på fattighemmet, medan han själv blev adopterad av en skräddare, där han fick lära sig yrket. När han var tjugofem år gammal flyttade han till Schlessvig där han försörjde sig som skräddare. Han var sedan tidig uppväxt intresserad av socialismen och i Tyskland började han engagera sig i den socialdemokratiska rörelsen. På grund av sitt politiska engagemang utvisades han från Tyskland och bosatte sig därefter i Danmark. 1981 återvände han till Sverige där han reste runt i landet och propagerade för att skapa ett svenskt socialdemokratiskt parti. Den 6:e november 1981 höll han sitt första offentliga tal på Hotell Stockholm. Ämnet var "Vad vilja socialisterna" och det blev succé. August reste därefter runt i landet och höll tal om socialismen. Han fick många anhängare och sympatisörer, men även många fiender då han kritiserade kungahuset och den militära synen i Sverige. 1985 skapade han tidningen Social-Demokraten men blev dock tvungen att lämna över redaktörsposten till Hjalmar Branting. 1989 arresterades Sveriges fyra ledande socialistiska redaktörer då de varit för "frispråkiga". De fyra, Hjalmar Branting, August Palm, Axel Danielson och redaktör Rydgren hade besvärat regeringen alldeles för mycket. Från sin cell på Långholmen föreslog August att det socialdemokratiska förbundet skulle ombildas till ett parti, vilket det även gjordes senare samma år. Partiet döptes till Sveriges Socialdemokratiska Arbetar parti, och är idag mer känt under namnet "Socialdemokraterna". 1896 valdes Hjalmar Branting in som den första socialdemokraten i riksdagen, dock valdes han in på en liberal lista vilket sågs som en besvikelse av många socialister.

Hjalmar föddes den 23:e december 1860 i en överklassfamilj som bodde i Stockholm.Han utbildade sig på Beskowska skolan där han var klasskamrat med Gustav V, och sedan tog han en examen i Astronomi på Uppsala universitet. Hjalmar hade höga förväntningar på sig från familjen, och att han skulle bli en socialist kom inte på fråga. Ändå så blev han intesserad av socialismen under sin studietid i Uppsala och han blev mycket inspirerad av August Palm som höll flera tal i staden. På 1880-talet började han engagera sig mycket inom politiken och när han 1886 utsågs till redaktör på Social-Demokraten blev han en av de ledande socialisterna i Sverige. Han skulle även komma att bli både finansminister, statsminister samt utrikesminister.

Landsorganisationen

På den socialistiska konferensen i Stockholm 1898 föreslog man att en socialistisk fackorganisation skulle bildas, vilket även skedde. Fackorganisationen döptes till Landsorganisationen(LO) och bildades officiellt den 8:e augusti 1898. Första ordförande i organisationen blev Fredrik Sterky som varit en förebild för bland annat Hjalmar Branting. Fredrik Sterky föddes i en om möjligt ännu mera borgerlig familj som hade en tradition av militärer och ämbetsmän. Fredrik utbildades på Uppsala universitet, och gjorde därefter karriär inom Generalpoststyrelsen. 1886 lämnade han det borgerliga livet bakom sig och gick med i det socialistiska förbundet, och senare samma år bildade han den liberala organisationen Socialdemokratiska samfundet. 1887 blev han kassör på Social-Demokraten, och år 1892 bildade han den göteborgsbaserade tidningen "Ny tid" där han var chefsredaktör fram till 1897. Att han 1898 utsågs till LO:s chef såg han som en stor ära då han hade varit en av dem som förespråkat och lagt grunden för organisationen.

Strejkerna

En av de största frågorna för arbetarrörelsen var att införa allmän rösträtt. Med tiden började de flesta socialister anse att en storstrejk var enda lösningen. På SAP:s partikongress 1897 kom man överens om att en storstrejk var enda lösningen, detta tack var pådrivande krafter inom partiet som till exempel Hjalmar Branting. Storstrejker var nu utlovade och storstrejker skulle det bli. 1909 blev effekterna av lågkonjukturen allt tydligare vilket ledde till att missnöjet bland arbetarna frodades. Många företag led av akut penningbrist och för att förbättra deras situation begärde SAF att lönerna skulle sänkas. För att få igenom sin lönesänkningspolitik lockoutades cirka 80 000 personer från sina jobb. Landsorganisationen svarade genast med att den 4:e augusti utropa en allmän strejk mot "utsugarväldet" vilket drabbade samtliga sektorer förutom de allra nödvändigaste så som sjukvård och säkerhet. När strejkerna nådde sin kulmen var som mest cirka 300.000 människor inblandade. Strejkerna pågick fram till den 13:e november samma år och beräknas ha kostat arbetsgivarna 35 miljoner kronor, cirka 1170945945 kronor i dagens penningvärde. Till följd av strejkerna avskedades ungefär 20.000 arbetare, vilkoret till att de skulle få stanna vid sina arbetsplatser var att de skulle gå ut ur Landsorganisationen, något som de flesta valde att göra. Detta ledde till ett massivt avhopp från Landsorganisationen, men det ledde även till en stor utvandring från Sverige till Amerika. Med facit i hand kan man kalla strejkerna för ett misslyckande, men faktum är att Landsorganisationen snabbt återupphämtatde sig och blev ännu starkare, samt att rekordstora mängder arbetare anslöt sig till fackliga organisationer några år senare.

Arbetarrörelsen i dagens samhälle

Arbetarrörelsen i dagens Sverige är kraftigt minimerad sedan glansdagarna under 1900-talets första sjutio år. Landsorganisationen har endast 1.500.000 medlemmar och Sveriges Socialistiska Arbetarpart ligger på det rekordlåga valresultatet 30,66%. Så vad var det egentligen arbetarr&...