Renässansen

Renässansen

RENÄSSANSEN

Renässansepoken är beskriven som den ”ljusa tiden” som svepte över den sena medeltiden som kallades den ”mörka tiden”. Denna nya epok gav människor individuellt tänkande och mer frihet. Renässansen som epok varade från ungefär 1500talet-1700talet. Men det var inte förrän på 1800–talet som man började forska om epoken och ta renässansen på allvar, det var även då man började kalla epoken renässansen. Man började försöka förstå vad som pågick under renässansen och hur människorna hade och hur det var att leva under de 200 åren.

Många forskare konstaterade att det var kända personer som Leonardo da Vinci och William Shakespeare som hade fört vidare renässansens idéer. De enorma furstarna under renässansen var bland andra, italienske Cesare Borgia, franska Frans I och den svenske Erik XVI, som då dominerade folket med hänsynslösa maktpolitiker.” ”Det positiva under epoken var inte idéströmningarna utan helt enkelt att människor hade samlat in mer resurser under den tidiga medeltiden för att nu kunna skapa bättre levnads standarder. Det blev mycket sociala, ekonomiska och teknologiska förändringar, man fick en stor folkökning, upptäckter av nya och främmande världsdelar, boktryckarkonsten och uppkomsten av tidigmoderna stater.

Även fast all levnads standard hade blivit bättre så skildes inte renässansen så mycket från den tidiga medeltiden. Även om människor hade större individuellt tänkande och mer frihet för att kunna uttrycka sig så gjorde de flesta det inom samma ramar som i tidiga medeltiden, deras tänkande hade inte förändras allt för mycket.

Under epoken gjorde man många översättningar på grekiska filosofiska skrifter från antiken. Kyrkans grepp över folkets tänkande hade under renässansen bara förstärkts och fick mer kontroll över dem.

FORSKNING UNDER RENÄSSANSEN

utöver den övriga naturvetenskapen började allt fler vetenskapare med Alkemi. Intresset för mer exakta siffror och undersökningar behövdes med praktiska instrument. Inom Alkemin behövdes väldigt praktiska redskap så man ersatte de gamla medeltida redskapen med konstruktioner av metall som gav mer precisa svar och uträkningar. Människor som höll på i övriga vetenskapliga områden tyckte att det var en suverän idé och som gav väldigt bra resultat så man ersatte trä instrument helt med redskap av metall. Det enda negativa var att metallen var dyrare än träet och svårare att framställa, dock så förekom fler yrken inom just framställningen av metall.

Under renässansen märktes framsteg inom astronomi och anatomi. Inom anatomin gav en bok ut av läkaren Andreas Vesalius som hette ”De humani corporis fabrica” (Om människokroppens byggnad). Detta tack vare alla obduktioner man utförde. Men Leonardo da Vinci hade också påbörjat ett liknande arbete som Vesalius men fullbordade det aldrig.

Inom astronomin kom förändringen och förbättringen att kallas för ”den kopernikanska revolutionen”, efter den polske astronomen Nikolaus Kopernikus. Kopernikus gav ut boken: ”De revolutionibus orbium coelestium” (Om himlakropparnas kretslopp). I den boken var det Kopernikus bild av världsaltet uppbyggd av estetiska och filosofiska överväganden. Hans teori i boken var att alla himlakroppar och jorden åkte i ett kretslopp runt solen och att solen var centrum och inte jorden.

DRAMA OCH TEATER

De främst kända dramaförfattarna var de spanska, Lope de Vega, Tirso de Mdina och Calderou, och de engelska, William Shakespeare, Thomas Kyd, Christopher Marlowe och Ben Jonson.

Renässansens teatern var en blandning av komik och tragik. I England, Italien och Frankrike skapades en stor utveckling i dramatiken. Det var populärt i Italien att spela upp de gammalgrekiska komediförfattarnas manus. Det var greker som Platus, Senecas och Terentius. Vid skolor, akademier och hov spelades grekiska och romerska dramer och i Aristoteles ”Poetik” fann man regler för hur dramer skulle skrivas och spelas upp. Men de antika föreställningar vara bara uppspelade för de bildade och människor i de högre samhällsklasserna.

En annan sak som var mycket populärt i Italien var ”Commedia dell´arte”. Med andra ord en folklig maskkomedi. Skådespelare spelade upp pjäser med masker på ansiktet som skulle representera olika typer människor som fanns i livet. Pjäserna var ett enda stort persongalleri. Pjäserna i commedia dell´arte hade ingen fastlagd dialog, utan skådespelarna improviserade kring en huvudhandling. Det var mycket skickligt mimik och ett markerat kroppspråk än utförliga dialoger som tog fram känslor och händelser i pjäserna.

Commedia dell´arte spelades ofta på torg och värdhus gårdar eftersom den var en folklig utställning. Namnet ”arte” betyder gille eller skrå och det beskrev att skådespelarna var professionella.

EKONOMI OCH POLITIK

I början av renässansen och under den så ökade befolkningen ordentligt efter att den hade rasat under medeltiden. Detta utnyttjade vissa samhällsgrupper till sin fördel, både inom den ekonomiska och den politiska sektorn. I vissa delar av Östeuropa, framförallt i Polen, så gjorde befolkningens ökning att storgodsadeln kunde få stora ekonomiska vinningar. I Västeuropa så växte furste-makterna istället och de tidigmoderna staternas samhällen utvecklades. I Västeuropa så blev både den protestantiska och katolska kyrkans makt mindre och statsmakten styrde över dem, detta på grund av den lutherska kyrkan i norr och den spanska inkvisitionen. Man blev också allt bättre på att utrusta arméerna, kontrollera befolkningen och ta ut skatter, diktaturen blev helt enkelt bättre skött, som i sin tur gynnade staten.

När allting gick så bra så började de styrande alliera sig med dem stora borgarna, framförallt dem rika bankirerna. Allianserna gav det västra Europas styrande en mer ekonomisk syn på tillvaron, samtidigt som handelskapitalisterna blev mer politiska. Både borgarna och furstarna ville utforska världen och kolonisera den. Man anser också att detta medförde en kulturell uppsving, eftersom mycket av vinsterna som man gjorde investerades i monument och liknande.

MÄNNISKANS VÄRLDSSYN

Förut så sa man att renässansen kom med en ny människosyn som var mer individ-centrerad och efter det så globaliserades den. Den modernare forskningen har tagit avstånd från det men säger forfarande att stora förändringar skedde under den tiden. Lärdomsidealet förändrades på grund av att furstarna krävde nya ämbetsmän och tjänare, gamla filosofier, t ex humanismen, blev populärare vilket resulterade i att man studerade mer av dem antika texterna. Men mest påverkade troligen boktryckar-konsten som gjorde det möjligt för kunskaperna och åsikterna att spridas mycket snabbare än förr.

Världsbilden under renässansen var ganska konservativ av sig och man tittade ganska mycket bakåt. Dem största influenserna för världsbilden var dem antika tänkarna Aristoteles, Platon, Galenos, Ptolemaios och kyrkans teologi. Tänkarna under renässansen försökte ofta ändra på världsbilden men fick då stort motstånd i kyrkan, som det hände för Kopernikus.

Men det fanns de som ändrade världsbilden praktiskt genom att de utforskade kontinenterna och kartlade dem. Det var upptäcksresande som Columbus som ändrade kunskaperna om jordklotets utseende. Upptäckterna som dem gjorde följdes av handel och kolonisering av de upptäckta länderna av européerna.

LITTERATUR

Den litterära renässansen har några rötter i norra delarna av italien. Därifrån spreds den ut till vissa andra italienska småstaterna. Efter ett tag så dök varianter upp i Nederländerna, England och vissa franska furstendömen. Men det var mest humanismen, Platons lära, som lade vägen för den stora renässansvågen 1500-talet.

Renässansens litteratur var huvudsakligen imitation av antikens litteratur. Man skrev dikter i epos, kärleks- och lärodikter. Detta gjorde man oftast på latin, men därefter så började man övergå till sitt nationella språk. Men då var det oftast så att man skrev på både latin och sitt inhemska språk.

Några av de viktiga sakerna i renässansens litteratur är ungdomen och skönheten. När man skrev om det så skrev man också om hur lätt skönheten försvinner och hur fort ungdomen går förbi. Filosoferna försökte genom sina skrifter hitta själens själva substans och dess förhållande jämfört med kroppen. Samtidigt så avslöjade nya anatomistudier saker som tidigare varit hemliga och detta styrkte bara diktarnas tro på att det de skrev var rätt.

Norr om Alperna fick man många intryck av reformationen, inte minst i Sverige där Gustav Wasa ledde reformationen. Luthers psalmer och bibelöversättningen hjälpte till att utveckla det tyska språket.

Renässansen i england hade till en början bara ett större namn, Geoffrey Chaucer, men under den andra hälften av 1500-talet så började nya namn poppa upp, som Christopher Marlowe och William Shakespeare bland andra. Spanien hade också sina namn, men där hade den katolska kyrkan en mycket större makt som gjorde det svårare att ge ut böcker där. Detta märks inte så mycket hos Cervantes som hos Lope de Vega och Calderón.

Antikidealen från renässansen kom hit till norden först under 1600-talet och betydde inte så mycket för litteraturen. Reformationen tog upp mycket mer plats och endast ett fåtal skrifter gavs ut här.

Källor Litteratur:

NYA TIDENS VÄRLDSHISTORIA 1, R.R. Palmer-j. Colton, Renässansen i Italien, Renässansen Utanför Italien. Även kap 7 Den naturvetenskapliga synen på världen. Bok som jag lånade från biblan. Det är en ganska trovärdigt källa, författaren var professor och har studerat väldigt mycket, även fått priser, han levde dock mellan 1909-2002 och jag vet inte om man har kommit på något om det han skrivit i efterhand som inte stämt.

Internet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Miguel_Cervantes hämtat 2/4-2012 vi vet hur det är med wikipedia, folk kan in och redigera där osv, det är sammanställd fakta från flera källor, men jag kollade på...