Eva Karlssons försvinnande

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det var en sen oktoberkväll, de mesta löven hade fallit av träden och det regnade lite lätt. Eva var på väg hem till sin etta som hon var nyinflyttad i. Hon hade blivit tvungen att flytta till Piteå för att jobba. Hon blev omedelbart förflyttad hit från sitt förra jobb efter att hon hade kommit i konflikt med en annan medarbetare. Men som tur var så blev hon samtidigt befordrad till chef för försäljning avdelningen på DFK. Eva kände sig inte riktigt hemma i sin nya stad ännu o hon kände inte en enda i Piteå. Hon hade den här dagen jobbat över och inte ätit sen lunch Eva o en av hennes nya arbetskamrater bestämde sig för att gå ut och ta en bit mat. Eva skulle bara åka hem och byta kläder och hämta pengar innan de kunde äta så de bestämde att det skulle träffas utanför pizzeria Maxim om fyrtio minuter.

Eva gick ner till sin blåa gamla Saab, hon hade länge funderat på att köpa en ny, hon låste upp den och åkte iväg hemåt. Efter en stund small det till. Hon undrade vad det var så hon stannade till vid vägkanten för att titta efter. När hon gick ett varv runt bilen för att kolla om det syntes något, så såg hon vad som hade hänt, det var punktering på vänster bakdäck. Men när hon kollade närmare så blev hon plötsligt livrädd. Det satt en patron i däcket, någon hade alltså skjutit på henne. Nu hände allting väldigt snabbt, en bil kom farandes mycket snabbt mot henne och stannade bredvid Eva. En man med svarta kläder, Medelålders, runt 1,80 och kraftigt byggd kom ut ur bilden, ryckte tag i Eva och förde in henne i baksätet. Mannen satte på Eva en ögonbindel och tejpade för munnen och band händer o fötter. Eva uppskattade att hon hade åkt bil i ungefär en halvtimma när bilen äntligen stannade till. De tog av henne ögonbindeln o förde in henne i ett hus. Det var mannen som hade dragit in henne i bilen och en kvinna som hon antog hade kört bilen som var de skyldiga till bortrövandet. De förde in henne i ett litet rum o låste dörren. Det fanns bara en väg ut ur rummet och det var genom dörren som hon hade blivit införd igenom, om man inte var så smal att man kunde klämma sig igenom det lilla fönstret som satt längst upp på väggen, men det var teoretiskt omöjligt.


Det hade nu gått en timma och Evas nya arbetskamrat Lisa stod utanför pizzerian och väntade. Hon började bli lite fundersam på varför hon Eva inte hade kommit än. Lisa fick för sig att det kanske var hon som hade missuppfattat att de skulle ses utanför så hon gick in för att kolla om Eva redan satt där inne. Hon kollade runt men hon var inte där, det var tomt där inne med undantag från ett äldre par som satt och åt inne i ena hörnet. Lisa kom på att hon hade fått Evas hemnummer så hon gick fram till disken för att fråga efter en telefon. Det var en man i hennes ålder som stod där med brytning på något annat språk och ett utländskt utseende. Han var mycket trevlig och Lisa berättade för honom om vad som hade hänt och han lånade ut telefonen till henne. Han bjöd henne också på lite dricka. Det gick flera signaler men Eva svarade inte. Så Lisa väntade ytterligare en halvtimme på Eva samtidigt som hon roade sig med att ha det trevligt med mannen som stod bakom disken. Lisa ringde ytterligare en gång men fick inget svar. Mannen bakom disken föreslog att de skulle åka hem till Eva och titta efter så inget hade hänt med henne. De hoppade in i Lisas bil som var en nyköpt röd Volvo V70. När de kom fram till Evas lägenhetshus så uppmärksammade Lisa att Evas bil inte stod utanför. Lisa och hennes nyfunna vän gick upp till Evas lägenhet och de såg att dörren var uppbruten. När de kom in var det första de såg ett kuvert som låg innanför dörren. De öppnade det och läste.
Till Lisa
Vi har tagit Eva och om det inte lämnas en portfölj vid gamla järnvägsstationen med tvåmiljoner kronor klockan 22 om fem dagar så kommer ni aldrig att återse henne igen. O du får absolute inte blanda in polisen eller någon annan för då är det över för Eva direkt.

Nu följde några dagar med frenetiskt arbete för Lisa, och hennes nya vän, pizzabagaren Omar. Han hade lovat att hjälpa henne så gott det gick med att få fram pengarna. Lisas besparingar skulle inte räcka långt och Omar hade inte mycket pengar han heller för hans pizzeria hade inte gått så bra det senaste året, och att det hade öppnat en ny pizzeria mitt emot hans spelade nog stor roll i varför de tappat så många kunder detta år. Totalt hade de 300 000 tillsammans och Lisa bestämde sig för att försöka ta ett lån, men hon kunde ju inte komma in och säga att hon behövde pengar till den sak hon egentligen behövde dem till så hon försökte att lura bankmannen att hon skulle köpa ett hus. Lisa fick tyvärr inte lånet igenom för de sa att man behövde ha ett hus som man visste att man skulle köpa och inte bara ta ett lån för att man ska köpa ett hus någon gång i framtiden. Men Lisa var i alla fall välkommen tillbaka om hon hade bestämt sig för vilket hus hon skulle köpa, och detta var inte till någon vidare tröst för henne. Dagarna gick snabbt och det var nu bara en dag kvar. Lisa och Omar pratade igenom om vad de skulle göra och de bestämde att det bästa nog var att ta kontakt med polisen i alla fall. De åkte iväg till polisstationen för att berätta om allt. Det var många där inne och man fick ta en kö lapp Lisa fick nummer 225 o det stod nummer 217 på tavlan men hon kände att hon inte hade tid att vänta så länge, det var ju ganska stor risk att de som var före henne inte hade lika brådskande ärenden. Lisa gick en bit bort o tog upp sin telefon. Hon ringde till polisstationen som hon var inne på och sa att det var brådskande och hon genast behövde prata med någon. Personen som hon pratade med, samma person som satt i receptionen och tog hand om besökarna, sade att de hon kunde komma direkt dit så skulle hon få berätta vad som hänt.


Eva hade det förvånansvärt bra där hon hölls fången. Mannen och kvinnan behandlade henne väl och var inte alls hotfulla mot henne. De berättade hur läget låg till, om att Lisa skulle betala lösensumma och att hon inte fick blanda in polisen. Eva som först blev införd i ett rum utan möbler eller några bekvämligheter, flyttades efter inte allt för lång tid upp till övervåningen. Där fick hon ett rum med en säng, en fåtölj och lite böcker. Hon hade fått den mat hon behövde så hon hade inte varit tvungen och gå hungrig. O ju längre dagarna gick så märkt Eva på mannen och kvinnan att det nog snart skulle vara över. Eva var inte orolig för sin egen säkerhet och förstod att hon skulle klara sig oskadd ur det här vare sig Lisa betalade eller inte. Eva hade inte så mycket att göra i det lilla rummet hon satt i, men andra dagen så fick hon in en tv på rummet så hon kunde fördriva tiden genom att titta på den. På nyheterna hördes det inget om hennes försvinnande. Eva visste inte om det var bra eller inte. Kanske det var så att Lisa hade massa pengar så hon skulle gå med på att betala ut lösensumman.


Lisa och Omar blev införda på ett litet rum med ett skrivbord en dator o tre stolar. Efter ett tag kom en medelålders man in i klädd sin polisuniform. Mannen började få grånat hår o hans midjemått hade troligtvis ökat de senaste åren med tanke på att hans byxor inte riktigt satt som de borde. De satt sig ner och polismannen började skriva på sin dator. Han frågade om allt som hade hänt. Varför de inte hade tagit kontakt med polisen förens nu och vilka kläder Eva hade på sig när hon försvann. Lisa började berätta allt från början till slut och samtidigt som hon gjorde det så skrev polismannen in allt på dator. Polismannen frågade också om de hade någon aning om vilka gärningsmännen var och om de visste om Eva hade några fiender. Lisa berättade då lite kort om Evas konflikt med någon på hennes förra arbetsplats, men hon kunde inte berätta så mycket för hon hade bara hört om det i runda slängar.

När polismannen som Lisa och Omar tidigare hade varit inne och pratat med kom ut från ett litet möte han hade haft med sina kollegor så bad han dem att följa med in på hans kontor igen. De satte sig ner och polismannen förklarade hur de skulle gå till väga med ärendet. De skulle som det stod i brevet, överlämna en portfölj men den skulle vara tom. Bara försedd med en sändare ifall något skulle gå fel med deras andra plan. Klockan 22 nästa dag skulle det vara polismän utplacerade i området och om man ansåg att ett tillslag mot förövarna inte skulle skada Eva så skulle de slå till mot dem.


Det började närma sig 22oo och mannen och kvinnan kom in i rummet för att hämta henne. De var båda klädda i svart igen o hade varsin rånarluva på sig som de kunde dra ner över huvudet om det behövdes. De förde ut Eva till bilen och nu fick hon ligga i baksätet istället för bakluckan o det uppskattade Eva. De körde ganska snabbt och Eva uppfattade nu på ett ungefär vart dom var. Hon hade åkt förbi här för tre dagar sedan när hon skulle till en restaurang för en välkomst middag till sin nya arbetsplats. Hon tänkte att det borde vara ungefär fyra mil in till Piteå nu o att hon förhoppningsvis snart skulle vara på fri fot snart igen.


Lisa och Omar satt i baksätet i en mörkblå civilpolisbil. De åkte tillsammans med Gustav som skulle leda insatsen. Det var bara tjugominuter kvar tills klockan slog tio nu och för att komma fram i tid så slog Gustav på sirenerna för att komma fram så snabbt som möjligt. Dom stannade till bilen vid ett rött tegelhus mitt emot järnvägsstationen. Det var därifrån insatsen skulle styras. Det placerades en krypskytt på taket, två män skulle gömma sig nere vid tåg rälsen. Gustav ringde några telefonsamtal för att stoppa all tågtrafik den närmaste timmen så förövarna inte kunde hoppa på ett tåg och försvinna bort från platsen. Området runt omkring skulle också spärras så fort som möjligt efter att kidnapparna kommit fram till mötesplatsen. Gustav gick ut till stationen. Han ställde den mörkblå låsta portföljen som det egentligen skulle finnas pengar i mitt på andra perrongen och satte en lapp på portföljen där det stod, När ni överlämnat Eva kan ni ringa det här numret för att få tillgång till koden och pengarna. Gustav satte sig på en bänk inte långt där ifrån för att kunna ingripa så snabbt som möjligt och tre andra män stod också beredda på att komma ut ur toalettbåsen som stod tjugo meter därifrån.

Klockan var nu tio och det var nästan helt svart ute. Bilen som Eva fördes i stannade till på parkeringen till stationen. Mannen drog fram sin pistol ur fickan och höll den mot Eva. Kvinnan gick bredvid dem hela vägen fram till perrong nummer två och fram...