Bikarbonat och citronsaft

Inledning/syfte:

Syftet är att ta reda på vad som händer när bikarbonat får reagera med citronsaft och vatten, samt att kunna dra paralleller mellan detta och vad som sker i naturen. Detta görs delvis för att visa på kunskap om att kunna genomföra en egen laboration och skriva en laborationsrapport.

Teori:

Bikarbonat reagerar med vatten och citronsyra genom att omvandlas till natriumkarbonat samt koldioxid (kolsyra i vatten). Detta leder till att vattnet, som blivit surt av citronsyran, blir neutralt igen, eftersom att den stora andelen natriumkarbonat gör vattnet mer basiskt.

Hypotes:

När man blandar vatten och citronsaft blir det vattnet surt; vatten får alltså ett lågt PH-värde när det blandas med citronsyra. Om man tillsätter bikarbonat kommer vattnets PH-värde att stiga igen, alltså gå mer åt det basiska hållet. Detta beror på att bikarbonat reagerar med blandningen av vatten och sura ämnen med att frigöra natriumkarbonat och koldioxid. Natriumkarbonat höjer vattens PH.

Material:

Bikarbonat, en citron, ett dricksglas med vatten samt måttsatser (tsk, krm).

Utförande:

• En tesked citronsaft blandas i ett glas med ca 2 dl vatten.

• Vattnet smakas av.

• Därefter tillsätts ett kryddmått med bikarbonat i glaset med citronsaft/vatten.

• Reaktionen iakttas.

• Sedan rörs blandningen ihop.

• Vattnet smakas åter av.

• Förändringen noteras.

Efter detta är laborationen genomförd.

Resultat:

Diskussion:

Då bikarbonat får reagera med vatten frigörs kolsyra och natriumkarbonat. Natriumkarbonat är ett basiskt ämne som om det blandas med vatten ger ett högre PH-värde. Detta leder till att vätskan – som var sur, eftersom att den bestod av vatten och citronsyra – neutraliseras. Det frigörs visserligen vätejoner också, men blandningen blir ändå mer basisk än den var innan på grund av att det är en större beståndsdel natriumkarbonat.

Detta sker även i naturen. Eutrofa (näringsrika) sjöar har ett högt PH-värde, eftersom att det finns ”buffrade” (lagrade) basiska ämnen, så som vätekarbonatjoner. Detta gör att sjöarna klarar av att buffra även sura ämnen, som tillförs från bl.a. surt regn, utan att få för lågt PH. I och med att de eutrofa sjöarna är uppbyggda på det här sättet kan livet i dem frodas. För lågt/högt PH-värde kan vara ytterst skadligt för många organismer, vilket betyder att ett jämnt PH har en stor betydelse för livet i sjöar.

Eftersom att mänskligheten idag tillför mer sura ämnen (i form av föroreningar) än vad naturen är menad att kunna ta emot, kalkar man ibland sjöar. Kalk höjer PH-värdet hos vattnet, och ger därmed samma effekt som de buffrade ämnen som redan finns i sjön. Därför tillsätter man kalk i sura sjöar, vilket leder till att färre sjöar förblir sura (även om kalkning av sjöar är en kortsiktig lösning som måste upprepas med några års mellanrum), och detta har visat sig ge en positiv effekt.

Slutsats:

Naturen har sitt eget s...