Novell - Hemlösa

Novell

Carl vaknar upp på stationen med ont i hela ryggen. Han sätter sig långsamt upp, vrider sig om och ser efter att vagnen finns kvar. Den stod kvar där han ställde den natten innan. Han reser sig, borstar bort lite grus från de slitna kläderna, tar vagnen och börjar haltande gå därifrån. Carl är hungrig som en varg och kan inte tänka på något annat än mat. Han tycker att folk tittar konstigt på honom, han är ju ganska sliten och äcklig med sitt långa hår och stora gröna jacka. Han går upp för stationen med sina örnögon spejandes efter några matrester han kan äta. Han går till ett café fullt av folk och sätter sig vid ett bord där någon stressande man eller kvinna inte hunnit äta upp och lämnat mycket kvar. Carl Äter upp det som är kvar av smörgåsen på assietten på några få sekunder och känner sig någorlunda nöjd.

Han längtar efter ett bad eller en varm dusch. Han fryser så mycket ute nu när det är december, det är så kallt att hans jacka knappt värmer. Nu går Carl på gatan med sin vagn, var i hela friden ska han gå på toa. Han letar över hela staden känns det som, buskar är det ju ont om här i Storstaden. Han går och går tills han plötsligt kommer på att han tog en femma som låg som dricks på en restaurang igår kväll. Carl tar upp femman och ska gå in på närmsta McDonalds då han kommer på att han inte kan lämna vagnen utanför. Han tänker ett tag men till slut är han tvungen att gå på toa. Så han lämnar vagnen ett tag, Det ska nog gå bra, tänker han. Han springer haltandes in och ser en kö på 3 personer vid toaletten. Han väntar ivrigt tills det slutligen är hans tur. När han är klar går han ut från McDonalds. Men vart ställde jag vagnen nu igen? tänker han. Var det inte där borta vid stolpen? Men där finns ingen vagn. Den är borta. Carl blir så grymt arg på sig själv, varför lämnade han vagnen för? Det kanske såg ut som skrot men han hade ju allt där. Han hade sin mobil, sovsäck, schampo, nagelsax, extra skor, kniv, strumpor, två tjocktröjor, vantar, mössa, vatten dunk ja det var nästan allt han hade där.

Carl vet inte hur han ska klara sig utan allt. Att börja om med en ny vagn skulle kosta en del och dom pengarna har han inte. Carl vet inte vad han ska göra det börjar bli mörkt och han har inga saker kvar han har ingen sovsäck att sova i på natten. Carl blir nästan lite ledsen när han haltar fram. Han vet inte om han ska leta efter eller strunta i vagnen. Vem tar saker från en hemlös, vem tar saker från mig. Carl kallar sig hemlös utan att tänka på det. Är det ett förnedrande ord? Är jag sämre än alla andra, för så känns det just nu. Under alla omständigheter kunde han inte sluta att tänka på sitt liv innan han satt på kåken. Han var en rånare, en rik rånare. Men på kåken lärde Carl sej vad som var fel, en uppfostran hans döda föräldrar inte kunde ge honom. Han kom att tänka på hur mycket bättre det var med stulna pengar än att inte ha några alls. En tanke som slog Carl var att bli kriminell igen. Han kunde leva bättre då, om han lyckades med ett rån. Men man lär sig av sina misstag, han tycker inte att det var värt fyra år av hans liv att må bra i ett år med bra ekonomi. Carl slutade tänka på det då han kom ihåg varför han haltade, ett skott i benet av polisen. Efter den dagen var det slut med kriminalitet för Carl.

Carl fortsätter utan att ge upp, han går ut från pendeltåget som han under tänkandet hade gått på. Han undrar vart han är och så ser han en skylt där det står ”Trångsund” Vad i hela! Vad gör jag här? Carl går till slut upp för trapporna, utan sin vagn tar han sig ner till det så kallade Centrum. Jag vet inte om jag ska kalla ett Ica, en Grill och några tråkiga affärer ett Centrum. Han tycker att Centrumet är ganska öde nu när det är mörkt. Han ser att ett tåg går 19.25 och tänker på hur snabbt tiden har gått, han måste sova någonstans. Han har aldrig varit här förut och ska hitta en sovplats utan sin vagn med alla nödvändiga saker. Carl ser det hela som hopplöst och vet inte vad han ska göra, Carl går en stund tills han står utanför en skola. Ett lugnt område med knappt något folk, ett rent paradis för någon som Carl. Han vet inte vad han letar efter, han har ju inte sin vagn. Då plötsligt ser han ett soprum med en halvöppen dörr. Carl går in och känner värme, sedan stänger han dörren och går in i det medelstora soprummet. Det är inte så ljust inne, Carl tittar omkring sig och ser en hel container full med saker. Äntligen tänker Carl det här blir som en ny början. Carl tar upp en ful men hel sovsäck från en container och lägger i en vanlig kundvagn några meter ifrån containern. Det här är ju rena paradiset skriker han. I en annan container hittar han en gammal Nokia mobil en så kallad tegelsten om man jämför med en ny mobil. Han tar den glatt och ser om den funkar och ja det gör den. Carl är så sjukt glad just nu och fortsätter leta saker, tillslut har han nästan fått ihop en helt ny vagn med alla gamla saker och det var då han ser en skylt där det står ”förråd” Carl blir helt galen och vet inte vad han ska göra. Han är oskyldigt kriminell. Alla containers tillhör olika lägenheter, Carl som nyss känt sig så glad känner sig helt plötsligt jätte besviken.

Det är mycket mörk ute och klockan är säkert över åtta, han måste sova. Valet blir svårt om vad han ska göra ta vagnen eller lägga tillbaks allt. Carl tar sovsäcken och lägger sig i den på marken, han somnar in. Han vaknar upp av ljudet från att en bildörr öppnas och hör att någon går nära honom.

- Du där vakna, Jag kommer från polisen

- Vem? Jag?

- Ja du!

- Men... men jag har inte gjort något?

- Jo, du kommer med oss

- Jag kan inte åka in!

Utan några val åker Carl med polisen, han är åklagad för egenmäktigt förfarande och olaga intrång. Carl får inte ut några ord, han sitter i häktet och kan inte tänka klart. Carl känner hur allt hopp försvinner och efter några dagar i häktet håller han på att bl...