Elektronisk stabilitetskontroll

Elektronisk stabilitetskontroll

Idag är nästan alla nya bilar som säljs i Sverige utrustade med någon form av så kallad elektronisk stabilitetskontroll, antisladdsystem och antispinnsystem. Detta är ett bra exempel på ny teknik som radikalt förbättrat säkerheten. Enligt en undersökning från Folksam minskar risken för olyckor med olyckor med hela 40 procent när antisladdsystem används. Genom att hjälpa föraren att undvika och ordna upp en sladd bidrar systemet till fordonets stabilitet, väghållning och säkerhet.

Varje bilmärkes antisladdsystem har ett eget varumärke, som ofta brukar förkortas. Bland annat finns CST (Ferrari), PSM (Porsche) och VSC (Toyota). Volvo har flera antisladdsystem, bland annat TRACS, ETS och DCA.

Hur fungerar då detta? Jo, systemet styrs av en dator som får information från bland annat ABS-bromsarnas hjulgivare, en sensor i styrningen och ett gyro. Med denna upplysning som underlag kan datorn mycket snabbt avgöra om bilen håller på att få sladd eller spinn. I så fall agerar den genom att individuellt bromsa ett eller flera hjul, och vid behov även minska gaspådraget, så att bilen återtar rätt kurs. Den kan också individuellt bromsa det hjul som tappat fästet. Allt sker oerhört snabbt, på bråkdelar av en sekund, och ofta utan att föraren har märkt att fordonet varit på väg att hamna i sladd eller spinn. För lastbilar medför systemets ingrepp bland annat att de inte välter. Målet är att föraren alltid ska ha kontroll över sitt fordon och att gränsen till instabilt område inte bryts.

För att hejda svåra körsituationer jämför systemet förarens körönskemål med bilens verkliga körtillstånd, genom att läsa förarens körönskemål från rattvinkeln, som mäts av en sensor. Med hjälp av hjulvarvtal, girhastighet och motorstyrning får systemet information om tolkningen av bilens körtillstånd. Systemet aktiveras bara om körtillståndet skiljer sig från körönskemålet.

Överstyrning, vilket betyder att bilen vrids mer än föraren vill göra i en kurva, förhindras genom att det kurvyttre framhjulet bromsas. Understyrning, vilket betyder att bilen kör en större kurva än föraren vill, förhindras genom att bromsa det kurvinre bakhjulet. Både dessa manövrar gör dessutom att bilen blir långsammare, vilket gör det enklare för däcken att överföra kraft från bilen till vägen, men framförallt att bilen styr in åt det håll ratten pekar.

Antisladdsystemet träder också in vid situationer där fordonet tvingas göra en plötslig väjning. Det kan till exempel vara att man väjer för ett djur eller något annat som kommer in på vägbanan. Det kan också vara till hjälp när fordonet kommit för långt ut på vägkanten, och föraren gör en snabb rattrörelse för att fordonet skall komma tillbaka upp på vägen. Justeringar av fordonets stabilitet i dessa fall sker oftast med så kallad individuell hjulbromsning. Det innebär att systemet bromsar hjulet eller hjulen som lättast kan få fordonet på rätt kurs.

En annan del i systemet är antivält, som används vid situationer där fordonet kommer in med för hög hastighet i en kurva. När det händer hjälper det inte att försöka vrida mer på ratten för att behålla fordonets kurs. Om det är lägre gnidningsmotstånd på vägbanan glider istället fordonet rakt fram, och om det är högre friktion riskerar man vältning. I dessa fall drar systemet ner motorvarvtalet, det vill säga minskar hastigheten, samt använder individuell hjulbromsning för att stabilisera upp fordonet.

Elektronisk stabilitetskontroll på tunga fordon som lastbilar och bussar, är ofta en sammankoppling av systemen "anti-sladd" och "anti-vält".

Antispinnsystem fungerar för det mesta bara i låga hastigheter, och avser endast att förhindra att bilens hjul spinner. Det finns dock mer avancerade antispinnsystem idag, som arbetar även i högre hastigheter för att motverka sladd.

Elektronisk stabilitetskontroll har visat sig vara väldigt verkningsfullt vad gäller att förebygga olyckor på hala vägar. Efter den en intensiva olycksminskningen har Trafikverkets trafiksäkerhetschef Claes Tingvall påst&ari...