Inlämningsuppgift: Miljö av Ebba Fransson, Sm10
Uppgift A. Försurning
Kväveoxider och svaveldioxid försurar allra mest. Kväveoxider bildas vid förbränning och kommer från industri- och energisektorer. Svaveldioxid kommer från förbränning av svavelhaltiga bränslen. Båda kväveoxider och svaveldioxid transporteras också med vindarna från Europa till Sverige.
När marken försuras torrläggs den på viktiga näringsämnen, och bördigheten blir sämre. En annan vanlig påföljd är att metaller kan börja läcka ut från försurad mark. Det skadar jordens nedbrytande mikroorganismer, som till exempel fåglar och olika sorters däggdjur.
Barrskogens jordmån, som kallas podsol, är ganska sur av sig själv och har naturligt ett pH-värde på cirka 4,7 - 5,5. När den blir ännu surare får träden allt svårare att ta upp näring, och till slut kan tillväxten stanna av helt.
A. Sydvästra Sverige, som har barrskogar, tar emot mest surt nedfall.
B. Nej, eftersom podsol (som finns i barrskogarna) har lägre pH-värde än till exempel brunjord (som finns i löv- och bokskogarna) är podsol mycket känsligare. Det låga pH-värdet innebär att marken redan är sur och att tillväxten går långsammare.
5. När en sjö försuras dör många bakterier och nedbrytare, som inte klarar av att leva där pH-värdet är för lågt. Även många fiskar har svårt att leva i den miljön. Växt- och djurrester samlas på bottnen och bildar gyttja. Många planktonalger försvinner också, vilket bidrar till att siktdjupet ökar och att vattnet ser klarare ut.
6. A. Kräftdjur och snäckdjur har allra svårast att klara av den hårt försurade miljön. Även fåglar som har fiskar som sin viktigaste föda, som till exempel fiskgjusar, försvinner tidigt.
B. Insekter, som till exempel buksimmare och skräddare, klarar att leva i den försurade miljön bra, eftersom fiskar som livnär sig på dem har försvunnit. Fåglar som huvudsakligen livnär sig på insekter, som till exempel knipor, ökar också.
Uppgift B. Övergödning
Övergödning betyder näringsökning; alltså att en sjö eller ett hav får utsläpp av för många gödande växtnäringsämnen. Det leder ofta till att primärproduktionen ökar, med till exempel algblomning och syrgasbrist. Sjöar övergår snabbare i våtmarker, och växer också igen snabbare.
Hela 90 miljoner människor lever och verkar runt Östersjön, och det som händer på land har ofta mer eller mindre påverkan även på havet. 80 procent av Östersjöns föroreningar kommer från vattendrag i de nio avgränsande länderna. Dessutom är Östersjön ett förhållandevis grunt hav. Det försvårar vattenombytet med västerhavet. Östersjön har också en lång vattenomsättningstid, på 25 till 50 år. Det gör att Östersjön blir extra känsligt för miljöpåverkan.
Näringsökningen består i första hand av ämnen som kväve och fosfor. Cirka 70 000 ton kväve och 30 000 ton fosfor tillförs Östersjön varje år.
Det är flera olika källor som bidrar till Östersjöns övergödning. Den största boven i dramat är jordbruket. Även bilismen, orenade avlopp och industrin är ansvariga för övergödningen.
Havets känsliga ekosystem förändras när tillförseln av kväve och fosfor ökar. Det gör att många växt- och djurarter har svårt att anpassa sig till de kvicka förändringarna och den nya miljön. De drabbas hårt och dör i värsta fall ut helt och hållet. När alltfler organismer dör bryts de ner på havsbottnen. Det är en process som kräver mycket syre, vilket gör att problemen blir ännu värre, och att havsbottnen till slut dör av den svåra syrebristen.
Språngskiktet, eller haloklinen som det kallas, skiljer åt salt- och brackvattnet i Östersjön. Det är cirka 60 - 70 meter djupt och begränsar omblandningen av det salta bottenhavet och det bräckta ytvattnet.
Uppgift E. Hållbar utveckling
Enligt FN:s definition innebär hållbar utveckling 'en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredställa sina behov'.
Ekologiskt fotavtryck är ett mått på mängden resurser som en människa förbrukar.
Mitt ekologiska fotavtryck blev 4,68 hektar, vilket motsvarar 2,6 planeter. Det var betydligt mer än jag trodde! Jag anser själv att jag är ganska miljömedveten eftersom jag sällan åker bil, använder lågenergilampor, och är noggrann med att stänga av strömmen när den inte behövs, till exempel. Den största faktorn var maten; jag äter mycket kött och fisk och sällan vegetariskt eller veganiskt.
Jag ska jämföra Sveriges ekologiska fotavtryck (6,7) med Kenyas (1,1). Under vår resa i Kenya märkte jag att många där lever väldigt annorlunda liv jämfört med vad vi Sverige gör. Somliga kenyaner, som bor i städerna och har det bra ställt, kan säkert leva ungefär som många gör i Sverige, genom att bland annat förbruka mycket (icke miljövänlig) el, äta mycket kött och fisk och köra mycket bil/motorcykel. Men en stor del av landets befolkning lever också i fattigdom. De bor på landsbygden eller kanske i slumområden i städerna, och saknar ofta elektricitet helt och hållet. De saknar också i vanliga fall bil och några flygresor är inte att tänka på! Dessutom är Kenya ett väldigt gynnsamt land att odla frukt och grönsaker i, och väldigt många kenyaner äter närodlat och ekologiskt, vilket vi i Sverige är dåliga på.
Jag tror på att små, enkla skillnader som alla kan genomföra, spelar en större roll än vad man kan tro. I min familj är vi noggranna med att alltid släcka alla lampor och stänga av en stor del av elektriciteten i huset när vi går hemifrån. Vi har aldrig TV:n eller stereon på standby några längre stunder och vi använder lågenergilampor. Vad vi kan bli bättre på (vilket även gäller många andra i Sverige) är att oftare föredra kollektivtrafik/att cykla/att gå framför att ta bilen överallt. Många svenskar väljer bilen även när man bara ska färdas en kort sträcka, vilket är väldigt onödigt. Det är också bra att försöka dra ner på flygresor, och kanske åka tåg istället när den möjligheten f...
