AFRIKAS SISTA KOLONI - VÄSTSAHARAKONFLIKTEN

Västsahara har varit koloniserat sedan 1884 med undantag utav en mycket kort period som infinner sig mellan år 1975 då Spanien, tidigare kolonisatör, släpper Västsahara och 1976 då Marocko koloniserar området. FN har försökt underlätta situationen utan större framgång. Detta har lett till att många västsaharier har flytt och lever på flyktingläger där de är beroende utav hjälpmedel. Att de mänskliga rättigheterna bryts i det ockuperade orådet är inget som är okänt eller försöker döljas. Det är enligt min åsikt inte oväntat eftersom Marocko inte är intresserade utav landet i sig utan resurserna som området har att erbjuda. Som sagt har FN försökt att göra problemet enklare men det har visat sig mycket svårare än man först trott. Marocko har visat sig mycket motvilliga i frågan om Västsahara ska få hålla ett val om huruvida de vill vara självständiga eller inte. Försök har pågått sedan 1991 men inget val har ännu ägt hus. PROBLEM Problemet är att olika folkgrupper hävdar att det har rätt till Västsaharas mark. ORSAK Det finns flera orsaker till att Västsahara ockuperades och fortfarande är ockuperat. Den främsta anledningen till att de ockuperades är att det finns otroliga naturresurser i Västsahara i form utav uran, fiskevatten och även misstankar om att det finns olja. Oljehandeln är någonting som Marocko uppenbarligen är mycket intresserade av i och med att det genererar mycket pengar och är någonting som behövs för att en industriell revolution skall kunna genomföras. En industriell revolution skulle betyda mycket för Marocko eftersom det inte är ett industriland, alltså ett utvecklat land. Marocko skulle kunna bli mycket rika på att tömma Västsahara på alla resurser landet har. Marocko hävdar att Västsahara en gång i tiden tillhörde dem och att de bara vill ha tillbaka sin mark och sitt folk. Om detta skulle vara sant kan jag i och för sig förstå att det tycker att de har rätt till marken men frågan jag ställer mig är; behandlar man inte sitt folk väl? För det är sannerligen någonting som Marocko inte för med västsaharierna. Problemet är att man inte kan veta om det stämmer eller inte i och med att landsgränder inte var nog väl uppmålade i Afrika före kolonisationen. Efter kolonisationen uppstod problemet och man visste då inte om det var sant eller ej. Internationella domstolen i Haag beslutade att varken Marocko eller Mauretanien hade rätt att göra anspråk på området. KONSEKVENSER Konsekvenserna utav detta är i grund och botten att människor blir illa behandlade och inte blir visade med den respekt de borde bli visade. Människorna i det ockuperade området Västsahara har ingen rätt att flytta runt fritt inom sitt land i och med en mur som skär itu området. Ca en tredjedel utav Västsahara är inte del utav Marockos koloniserade område och en 220 mil lång mur avsärmar denna tredjedel. Muren är utrustad med vakter med vapen och minor. Var 5 kilometer finns det ett utkikstorn med vakter. Denna mur kan på många sätt jämföras med muren i Israel och Palestina. Även där har FN ingripit utan större framgång och även där är problemet att det inte är klart vem som har rätt till ett visst område. Västsaharierna behandlas inte rättvist och de får inte samma hjälp som en Marockan hade fått. I artikeln ”ett spår i sanden” kan man läsa om El Ghalia Djimi som är 45 år och som har suttit i fängelse och plågats utan att få någon rättegång. Där blev hon misshandlad och sedan hin blivit fri har hon varit medlem i en människorättsgrupp. De har anmält över 120 misshandels fall mot Västsaharier utav Marockaner. Även om bilder har biforgats har gruppen inte fått någon respons. Att det fortfarande finns koloniserade länder ger många en annan syn utav Afrika. Kolonisation ses ofta som någonting i det förgångna, något gammaldags, som nu är ett minne blott. Att det fortfarande existerar en koloni tar en del människor som bevis för någonting de själva tänker; Afrika är underutvecklade. I framtiden när Västsahara släpps kommer de inte att ha någon stabil demokrati eller planering för hur landet skall styras och sköta. Det är ett problem som man har sett vara återkommande i många andra koloniserade områden; När landet blir fritt behöver landet i fråga tid för att demokratin ska komma igång, för att partier skall få tid att etableras och för människor att skaffa sig en uppfattning om vad de tycker rent politiskt. Detta kommer att göra att landet inte får någon välfungerande ekonomi som i sin tur leder till att invånarna inte får det så mycket bättre än vad de hade det när landet var koloniserat. I vissa fall har det till och med blivit sämre för invånarna. För västsaharierna skulle det dock betyda väldigt mycket. Ett hemland, en fast bostad istället för ett tält skickat utav en hjälporganisation. Det skulle bidra till en känsla utav samhörighet och egenhet. Om en folkomröstning skulle gå att genomföra, alltså om Marocko skulle godkänna en folkomröstning, skulle det uppstå ännu ett problem. Vem har rätt att rösta? Västsaharas befolkning är cirka 491’5192. Om man då tänker att 350’000 av de människorna är de Marockaner som bosatte sig där år 1975 så innebär det att (medräknat att folk har dött och fått barn) ca hälften av alla bosatta i Västsahara kommer ifrån Marocko. Frågan är vad de människorna känner att de tillhör, alltså; är de Marockaner eller Västsaharier? En kvinna som är född i Västsahara, är myndig, känner sig som en Västsaharier men har två Marockanska föräldrar kanske inte får rösträtt. Om hon skulle få det så kanske även de Marockaner som nu känner sig som Västsaharier borde få rösträtt? De som har en självklar röst är det som Spanjorerna folkbokförde när Västsahara fortfarande var deras koloni. Människor som invandrar till Sverige får utan att ha Svenskt medborgarskap rösträtt i kommunvalet om man har varit bosatt, och kan bevisa detta, i mer än tre år. Borde det kanske fungera så även i Västsahara? Marocko har inte varit totalt emot att utveckling skall ske även om det kan verka som det. Marocko föreslår att de södra provinserna ska bilda ett självstyrande område men att Marocko fortfarande behåller stora delar utav makten. Om Marocko ger detta förslaget för att nöja andra länder eller om det handlar om att det verkligen är villiga är svårt att veta. Grundat på deras tidigare beteende och deras agerande i andra frågor känns det troligt att det är en bluff eller att det helt enkelt är till för att lugna FN. Den marockanska regeringen har dock gjort mer än detta, de har även byggt upp hus åt en hel del flyktingar. Detta påvisar också en enorm samarbetsvillighet. En annan konsekvens är att närliggande länder får en del flyktingar som i sin tur kostar det landet pengar. Detta är ett problem som troligtvis, men inte helt säkert, inte skulle existera om Västsahara vore självständigt. Som vi nämnde på lektionen så är det ca 170’000 Västsaharier som har bosatt sig i ett område som Marocko påstår är helt obebott. Marocko påstår att flyktingarna hålls gisslan medans Västsahara påstår att de är där utav egen vilja. Man skulle kunna tro att detta inte påverkar oss i Sverige eller andra FN länder mer än att det är ett problem som vi vill lösa. Med det är inte fallet. I och med att FN måste skicka ner MINURSO för att bevaka området behövs det mer pengar. Dessa pengar kommer inte ifrån ett träd utan ifrån skattebetalare i alla FN:s länder. Det kostar inte mycket mer för skattebetalarna men även om det är en lite skillnad så är det en skillnad. Ett utav de områden som många västsaharier har flytt till heter Tindouf. I Tindouf bor det uppskattningsvis 100’000 flyktingar men marken är helt omöjlig att farma och det betyder att människorna i lägren inte har något annat val än att ta emot den hjälp som FN och andra organisationer delar ut. Dessa människor äger inte mycket mer än kläderna de har på sig och någonting så enkelt som en regnskur kan skölja bort hela deras hus och däri deras ägodelar. Detta kostar inte bara FN en massa pengar utan bidrar till att många västsaharier troligtvis känner att de inte är nog. Att inte kunna arbete ihop pengar till sin make/maka eller till sina barn är någonting som jag misstänker tär ganska hårt på en människas psyke. ÅTGÄRDER Den mest uppmärksammade utav de olika åtgärderna är FN:s hjälpmedel. Under 80-talet påbörjade de en kommunikation som efter cirka tio år ledde till den vapenvila som nu båda parterna gick med på att hålla och än idag håller. Vapenvilan kom år 1991 och året efter skulle FN anordna en folkomröstning i Västsahara som jag har skrivit om tidigare. MINURSO har koll på området för att se till att vapenvilan fullföljs. En del länder har erkänt Västsahara som ett eget land. Utav dess länder ligger inga av de i Europa utan de flesta ligger i Afrika. Exempel på länder som har erkänt Västsahara som ett eget land är Cuba och Algeriet. Detta påvisar ändå att utveckling är på väg och det ger troligtvis Västsaharierna mycket hopp om framtiden. För vad gör ett land till ett land egentligen? Vissa organisationer hävdar att Polisario är Västsaharas regering och i sådana fall har de allt man behöver; Område, ledare och befolkning. Dom stolen i Haag utropade Västsahara som en stat år 1975. En hel del hjälpmedel har sänts till området utav olika organisationer. Dessa organisationer har oftast fått bidrag ifrån civila. Frågan man kan ställa sig är om dess hjälpmedel har nått sitt mål i rätt form. Vad är viktigast eller bästa för området att få? Kläder eller skolor för att ge landets framtid mer hopp? Det är ingen som vet precis vad som skulle hjälpa mest men just nu så minskar mängden hjälpmedel drastiskt. Problemet är inte så omtalat och det är många människor som inte är medvetna om situationen. Att informera fler om detta skulle säkert leda till att människor i flyktinglägren skulle få en högre levnadsstandard. Det har försiggått en hel del båld i det här området men inte bara har det gjort det, nej, det finns hot om mer. I artikeln kan vi läsa ett citat ifrån Västsaharas styrkor ”Vi skall försvara Sahara med vapen!” Inte bara är det en irriterad säkerhetsstyrka som påvisar att våld är att vänta. Presidenten säger ”Vi lever i frustration. Ingen kan vänta för evigt.” Jag tycker att detta är hotlikt eftersom om de inte väntar på att ex. ett folkval skall hållas så innebär det att de kommer att ta till våld eller någon annan metod som idag är totalt okänd. Dock är citaten i texten ifrån 2007 men jag tror personligen att det är många som håller med dessa citat. EGNA REFLEKTIONER Det som är klurigt med denna situation är att det står ord mot ord. Vissa saker kan bevisas såsom rasism och misshandel. Vad som inte kan bevisas helt säkert är om Västsahara var en del utav Marocko eller om det var en del utav Mauretanien eller om det till och med var självständigt. Jag tycker inte att det finns några situationer under vilket det är acceptabelt att ockupera ett land och ta ifrån det landet sina rättigheter. Det är svårt att hitta sanningen ibland allt också i och med att hela händelsen har blivit nedskriven av människor som har tagit ställning. Det är i och för sig ofta fallet med historiska konflikter men i detta fall har det, likt Israel Palestina konflikten, inte löst sig. Likt i den konflikten är det svårt att vidta åtgärder när det är omöjligt att vara helt objektiv. Jag kan inte sluta tänka att Spanien bär del utav den här skulden i och med att de dels koloniserat Västsahara och dels att de gjorde som många andra kolonisatörer gör och drar sig ur landet utan att se till att de har en stabil och välfungerande demokrati. Utan detta är det ganska uppenbart att l...