SV.B Novell "Kick The Can"

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kick The can


Plask
Plask
Plask
Vattnet tränger igenom skorna, och sugs upp av strumporna.
Det kalla vattnet känns underbart på mina värkande fötter, jag funderar på om jag hinner att stanna
och vila ett tag.
Men det kan jag inte.
Jag hör ekot av tunga fotsteg i den labyrint-lika tunneln någonstans bakom mig.
Den gråa betongtunneln verkar aldrig ta slut, och de urgamla lamporna som hänger på väggarna med
ungefär tio meters mellanrum flimrar av och till, som om någon sitter och leker med strömbrytaren.
Jag kommer till ännu en korsning, alla tre vägar ser lika ut.
Förutom att det finns en vattenpöl i den ena.
Jag springer och sparkar i pölen, och sen springer jag så fort jag bara kan i den motsatta riktningen.
Efter hundra meter stannar jag vid en lampa som helt slutat att lysa, och kryper ihop mot väggen för
att bli så liten och osynlig som möjligt.
I flera minuter hör jag ingenting förutom mitt eget hjärta som bultar hårt efter allt springande, rädd
för att han kanske ska höra det så tvingar jag mig själv att ta djupa andetag.
Just då, så hör jag de tunga fotstegen igen, som ett svagt eko.
Det blir bara starkare och starkare för varje sekund, jag trycker mig ännu mer mot väggen och
marken för att minska min profil.
Plötsligt blir det tyst.
Jag tittar upp försiktigt mot korsningen, och ser honom stå där.
Han stirrar fundersamt åt mitt håll, jag håller andan, inte för att det är så troligt att han kan höra mig
andas på det avståndet.
Plötsligt så börjar han på att springa in i tunneln med vattenpölen, och jag suckar av lättnad.
För att vara på den säkra sidan så ligger jag orörlig i fle...