imer

Kamalis synsätt på strukturell/institutionell diskriminering reflekterar över maktordningen som alltså skapades utav moderniseringen samt den europeiska kolonialismen. Detta bidrog till klyftor i samhälle och detta medverkade till ett minskande av alla individers rättigheter och möjligheter/förutsättningar. Diskrimineringen och exkluderingen av minoritetsgrupperna bör avskaffas för dessa individer ska kunna integrationen i samhället enligt Kamali. Diskriminering är en bidragande faktor som kan medföra motreaktion hos olika grupper och leder till att det skapas etniskt nätverk, påpekar författaren. Kamali påpekar att i Sverige har många personer med invandrarbakgrund flyttat från utsatta bostadsområden, men efter att de ha upplevt diskriminering på det nya bostadsområdet återvänt tillbaka till det gamla bostadsområdet. Kamali diskuterar att individer blir utsatta för ett ”vi och de andra” tänkande då de har funderingar på att byta bostadsområde för att undvika att bli utpekade som ”de andra”. Denna uppdelning och kategorisering mellan befolkningen orsakas utav diskriminering som i sin tur leder till bostadssegregation och till arbetsmarknadssegregation, lyfter författaren.

På grund av bostadssegregation uppkommer svårigheter för individer med utländsk bakgrund att inrätta sig på arbetsmarknaden, då de inte får arbeten som uppfyller deras kompetens. Eftersom arbetslösheten är hög i segregerade områden bidrar till att dessa individer inte har möjligheten att skapa sociala relationer med individer från ”de andra” i samhället, påpekar författaren. Författaren menar att sociala relationer är viktig för att införskaffa jobb och öka integration, men den blir begränsad för individer i segregerade områden. Kamali kallar den begränsade kontakten och nätverket för social segregation. Det sociala, ekonomiska och politiska strukturen karakteriseras av ”de vitas” privilegiesystem som innebär att majoritetsbefolkningen har makten och möjligheterna, hävdar Kamali. Individer med utländskt ursprung har en lägre position i samhället som går ut på lägre inkomster, låg sysselsättnings och bidrar till sämre levnadsnivå. Ett bra exempel på det är att det finns högutbildade invandrare som jobbar inom restaurangbranschen eller kör taxi men har lika bra meriter som de infödda, framhäver Kamali (Kamali, 2006, s.365-367).

Von Bahr beskriver i sin text att de svenska arbetsgivarna inte har en negativ attityd vid anställning av utlandsfödda i jämförelse av andra länder. Sysselsättningen i Sverige är högre än i andra länder och är inte anknuten till diskriminering, däremot kan språkkunskaperna påverka sysselsättningsklyftan, framhäver författaren. Enligt Von Bahr är det viktigt att investera i olika kapital och utöka sitt humankapital alltså det är ytterligt viktigt med att behärska landets befintliga språk. Författaren understryker att barnen bör gå på förskolor/dagmamma så att kvinnorna får sig en utbildning eller får ett jobb så att de kan försörja sig. Fastän det statliga bidraget tillåter kvinnorna att stanna hemma med sina barn. Von Bahr menar att det är kvinnorna själva som väljer att förbli hemma och därför minskar sina möjligheter till integration. Författaren påpekar vidare att bidragen bland utlandsfödda ska minskas och i stället ska de få in en fot på arbetsmarknaden, detta via effektiva insatser för att höja språkkunskaperna.

I Sverige det satsas mycket pengar på utbildningar som Svenska för invandrare (SFI), arbetsmarknadspraktik, praktikträning samt arbetsmarknadsutbildningar som anordnas av arbetsförmedlingen. I dessa investeringar ingår det också etableringsprogram för nyanlända flyktingar, hemspråksundervisning för skolbarnen/ förskolebarnen/gymnasiet och gör sina utbildningar från hemlandet giltiga, påpekar författaren. Enligt von Bahr ska det finnas flera jobb utan höga språkkrav. (Von Bahr, 2012, s.43-44, 51-53).

Genom att förhindra diskriminering från arbetsgivaren och att höja barnbidrag till barnfamiljer är några åtgärder till att förhindra utanförskap. Det är inte bara individens språkkunskaper som är en faktor som orsakar att arbetsgivaren diskriminerar, utan även andra faktorer som individens namn och utseende (ex. hudfärg), den sorten av diskriminering kan också förekomma i samband med bostadssökandet. Författaren påpekar att det är viktigt att informera arbetsgivare om att det kan vara gynnsamt för företagen att anställa utlandsfödda, för att det kan leda till att företaget gynnas i samband med arbetssökandes behörighet. Hårdare straff mot diskriminering skulle kunna påverka till förekomsten av utanförskap samt höjning av bidrag. Von Bahr hävdar att en ökad sysselsättning bland utlandsfödda skulle bidra till ett minskat utanförskap, det skulle det vara mindre kostsamt att satsa på, än att lägga pengar på att minska diskrimineringen. Författaren menar alltså att det är viktigare för utlandsfödda att komma in på arbetsmarknaden och på så sätt skulle diskrimineringen minskas.(Von Bahr, 2012, s.39-40,43-47)

Det blir klart i Kamalis text och hans analys av strukturell diskriminering att det är olika maktordningar som är grunden till diskriminering. Exempelvis att majoritetsbefolkningen, ”de vitas”, privilegier är något som styr i samhället. Med anledning av institutionella strukturer upprätthållas diskriminering och etniska orättvisor, då diskrimineringen är ett dilemma för sig och inte är en orsak för integrationsproblem. Relationen mellan svenskar och invandrare framkallar integrationsproblem och till följd av det borde fokusen ligga på världssamhället och inte på invandrarna, påpekar Kamali. Denna realitet kan osynliggöra individen och individens ansvar. Fokusen hamnar på världssamhället och strukturerna, vem bär ansvar för det? Kamali diskuterar om syften för ny politik och inte om direkta åtgärder. De liberala perspektiven som Von Bahr har på diskriminering förklarar integrationsproblem med sysselsättningsklyftor men påpekar också även att diskriminering kan ligga till grund för segregationen. Det blir synligt i Von Bahrs åtgärder att syftet är att alla skall få samma möjligheter/rättigheter och att det ska minska diskrimineringen i sin tur. Dessa åtgärder tycks osannolika då de kan dölja informella maktrelationer, därtill påpekar att diskrimineringen inte alls är blind för nyanseringen. (Emil Persson föreläsning, Diskriminering, 2012-12-17).

När man är medborgare innebär det att man har rättigheter och skyldigheter inom det landets ramar man befinner sig i. Vad kännetecknar ett medborgarskap? ”Inkludering i en medborgerlig gemenskap förutsätter inte bara det formella medlemskap som naturalisering innebär utan också integration i vidare bemärkelse och erkännande från andra medborgare” (Hellström, 2011,s.11). Författarna menar att om man bara är medborgare inom lagen så betyder det inte att man ses i verkligheten som medborgare med rättigheter och skyldigheter som resten av nationens medborgare. Utan dessa individer ska också godkännas av de olika grupperna i samhället, men för att kunna räknas som fullständig medborgare så måste individen uppfylla kraven för majoritetsmedborgaren, alltså den individen som ingår inom normen. Så det betyder att man skall kunna språket, bete sig likadant och tänka på samma sätt till och med utseende ska vara något i den stilen för att man ska räknas som medborgare. Om man inte kan uppnå dessa kriterier vad kommer då att hända? Det är enkelt att besvara denna fråga. En individ kan vara medborgare, men samtidigt inte i resten av människornas ögon, dessutom utökar det utanförskapskänslan och kan orsaka negativa effekter på dessa individer som vill känna tillhörighet med resten av samhället.

Kristina Mattson har i sin reportagebok Papperslösa och de aningslösa skrivit om papperslösa individer och deras situation. De har en annan syn på hur grupper som saknar uppehållstillstånd behandlas och som räknas som ”rester” i samhället. De som inte räknas som fullständiga medborgare blir även sämre behandlade på många sätt i jämförelse med de som räknas som ingå inom ramen av den ”föreställda” medborgaren. Detta orsakar orolighet för medborgarna och skapar kaos men framförallt skapar det obalans och klyftor i samhället.

”Den politiska och rättsliga regleringen av medborgarskapet har högst reella effekter för människors möjligheter i ett samhälle”.(Bevelander, Pieter, Fernández, Christian & Hellström, Anders (red.) ,2011,s.29). Man kan undra vad egentligen en medborgares rätt är om individen inte har behörighet som en fullständig medborgare. Har alla medborgare lika möjligheter som det påstår?

Som medborgare har man såklart rättigheter så som rösträttighet och andra rättigheter som ingår i medborgarskapet, dessa rättigheter saknar personer som enbart har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd i landet. Därför kan man inte säga att alla som bor i ett land har lika rättigheter och möjligheter, då det ser olika ut för olika individer. Vad är då tanken med medborgarskapet om det åtskiljer och inte behandlar alla individer likvärdiga. Ska alla individer inte ha samma rättigheter trots att man kanske inte bott i landet lika länge som någon som är född i det. Detta gör också att de som bott i Sverige hela sina liv står i maktförhållande och majoritetsposition mot dom som inte bott här lika länge och bidrar till minskade möjligheter.

Arbetslösheten bland utrikesfödda i Sverige är stor och detta kan ses som ett bevis på hur medborgarna med utländsk bakgrund behandlas. I Lars Magnusson bok Håller den svenska modellen skriver han om det svenska välfärdssystemet i Sverige med betoning på arbetsmarknaden i Sverige. Problemet kan lösas utifrån en annan synvinkel som Jenny Von Bahr nämner i sin artikel Varför är det så svårt för utrikesfödda att hitta jobb i Sverige, som menar att fokusen måste läggas mer på vad en individ är kunnig på och vilka kompetenser individen har, istället för att arbetsgivarna diskriminerar och försöker förklara varför de inte anställer en viss grupp i deras verksamhet. Alla medborgare ska ha samma rättigheter och skyldigheter och känna sig trygga att hänga med majoritetsbefolkningen för att räknas in som ”medborgare”.

Den svenska välfärden och arbetsrätten blir påverkad av EU:s fria rörlighet då arbetsmarknaden blir en global plattform. På grund av den fria rörligheten inom EU tvingas den svenska välfärden att reduceras då de olika nationerna kan konkurrera ut varandra som därmed leder till en kapplöpning mot botten.

Det var få människor som kunde undgå nyhetsrapporteringen om turerna angående kommissionens förslag till tjänstedirektiv inom Europa år 2005. Olika regeringar och statschefer nämnde det flera gånger i media. År 2005 i Frankrike gjordes en folkomröstning om detta förslag. De som var emot påpekade att EU:s fria rörlighet kommer att ha en negativ påverkan på ländernas välfärd samt arbetsrätten. I detta fall skulle Frankrike kunna att bli beroende av polska rörmokare. Det sas att de polska rörmokarna kommer att utkonkurrera de existerande rörmokarna och tvinga de att sänka priserna till den polska standardlönerna.(Kejllgren, 2006, s.167-168). Det som nu närmast sker är social dumpning då skydning nivåerna avtrappas. Om Sverige och Polen skulle börja konkurrera mot varandra då skulle den svenska välfärden och arbetsrätten utmanas. Alltså Sverige skulle vara tvungen att trappa ner sina trygg och säkerhet nivåer. Därefter skulle det leda till att EU:s fria rörlighet med de fyra friheterna varor, tjänster, kapital och människor skulle orsaka kapplöpning mot botten. (Kejllgren, 2006, s.167).

I samband med globaliseringen och en moderne värld har det bland annat uppkommit nya tekniker(IT), exempelvis mobiltelefoner som nuförtiden säljs i Sverige och skapas i till exempel Indien eller Kina. Det medför att de industriarbeten som existerar i västvärlden flyttar till industrialiserade länder som t ex Kina. Kunskapssamhället var även en del i den tredje industriella revolutionen som likaså betyder att produktionen bli alltmer automatiserad. Vilket bidrar till att man anställer färre.(Magnusson, 2006, s.97) Konsekvenserna av detta har medfört en tillbakagång för industrin, det finns nya sätt att organisera verksamheter genom krav på behörighet inom tjänstesektorn, temporära anställningar, strukturell arbetslöshet, förändrad partsrelationer; fackets attityd har försvagats. På grund av dessa faktorer utmanas den svenska modellen och kan bidra till reduceringar.(Magnusson, 2006,s.149)

EU:s fria rörlighet och de fyra friheterna inom länder med öppna gränser påverkar länder med högre välfärd, då det inträffar social dumping och därmed en kapplöpning mot botten. På så sätt erbjuds billig arbetskraft till flera länder med högre välfärd och landets befintliga företag inte kan konkurrera på den lokala arbetsmarknaden på samma nivå.

De polska rörmokare som tar sig över gränserna som självständiga affärsmän har i grunden sin fulla rätt att sälja sina tjänster till värdstatens normala prisnivåer. ”Faktum är att det för svenskt vidkommande faktiskt inte förefaller krävas mer av vår tänkte polske rörmokare än att han/hon vänder sig till de lokala skattemyndigheterna och ansöker om F-skattsedel, därefter visar att skatterna har sköts i hemstaten och även sköter sina skatterättsliga förpliktelser mot Sverige” (Kejllgren ,2006,s. 173).

Det senare problemet diskuteras till exempel i LO:s rapport   ”Arbetskraft till salu- sex månader med öppna gränser”. För att skatteverket ska förbättra sin kontroll har det beviljats ytterligare medel och även förslagit regeringen om att införa tidsbegränsade F-skattsedlar.

Men för att kunna besluta om vad som faktiskt krävs för att en person ska kunna anses inkluderad av de rättigheter som den fria rörligheten för tjänster medför krävs en närmare analys av vad det egentligen innebär med ”tjänster”.

Vad man kan se att videon handlar om är en kvinna som kommer från Filippinerna och som arbetar inom hushållstjänst i ett hem i Frankrike. Kvinnan har fyra egna barn och jobbar för att försörja dem och längtar efter att kunna ta pension i framtiden. Från och med 1970-talet har immigrationen ökat på ett liknande sätt i hela Västeuropa. Det är flera länder som har antagit lagar som ger större rättigheter för bofasta immigranter där till för man en politik som främjar deras integration i samhället genom att erbjuda bostäder och utbildning (Sassen, 2001,s.166). Men på 1980-talet skedde en förändring och mottagarländer i Västeuropa fick en mer liberal attityd med en hård betoning på immigranternas rättigheter, bosatta immigranter och deras familjer fick även rösträtt på kommunal nivå. Det uttrycks grovt att de flesta politiska system i Europa definierar medborgarskap antingen genom födelseort (jus soli) eller genom härkomst (jus sanguinis). Tyskland och Schweiz är två exempel där härkomsten och blodsbanden(jus sanguinis) är viktiga för medborgarskapet. Om man föds i Tyskland av utlandsfödda föräldrar så kan de bara få medborgarskap genom naturalisering. Vilket innebär att individen måste visa att man blivit integrerad till exempel genom språkkunskaper eller tester i samhällsfrågor.(Sassen, 2001,s.167)

Sverige har en öppnare inställning än Tyskland och Schweiz där det är mycket svårt att få medborgarskap. De bosatta utlänningar i dessa länder som uppfyller vissa av villkoren för medborgarskap och ansöker saknar exempelvis rättighet att överklaga. I dessa länder finns det skillnader liksom i Tyskland man måste avsäga sig sin tidigare nationalitet och medborgarskap för att kunna få medborgarskap, man får alltså inte ha flera medborgarskap samtidigt.(Sassen, 2001,s.168).

Sassens kritik och poäng är att peka på hela kretsloppet i den nya globala ekonomiska ordningen. Hon påpekar att den globala ekonomin är beroende av olika typer av service tjänster och också att den avgörande meningen av dessa tjänster medges sällan och menas inte vara del av den globala ekonomin. Exempel på detta kan vara att en VD eller chef har behov av liksom vaktmästare och andra service på arbetsplatsen de som byter lampor, boka resor, städar kontoret och erbjuder lunch. Eftersom vissa personer jobbar mycket blir de beroende av hemtjänster. Tjänster som behövs för att ta hand om hushållet, ta hand om barnen och trädgården medans man är borta på jobbet. Sassen skriver i sin slutsats att de har bildats en ny ”tjänsteklass” som består av invandrare och speciellt invandrarkvinnor som oftare får dessa jobben inom hushållet. Detta skriver Rebecka Bohlin om i boken De osynliga där hon benämner den nya ”tjänsteklassen” med ordet prekariat. Sassen beskriver att hushållstjänster har blivit kommodifierade, det innebär att tjänster som tidigare varit gratis blivit en tjänst som man nu tar betalt för, eller en vara. Hushållstjänster är också oftast något kvinnor arbetar med och de blir ofta drabbade hårt, menar Sassen.(Sassen,[artikel] s.282-283)

När det gäller hemmet pekar Sassen på olika punkter. Det fattiga hemmet blir en plats för produktion på grund av tidsbrist och pengar medans medelklass hemmet blir en plats för konsumtion. Färdigmat, städtjänster och andra hemtjänster är exempel på konsumprodukter, allt som betalas. För att medelklassen ska konsumera måste underklassen producera saker som ska konsumeras. Enligt Sassen kallas detta för ett ”professionellt hushåll utan fru”, därtill räknar hon med alla hushåll där de vuxna arbetar i högutbildade, lönerika arbeten och arbetsintensiva. När det gäller könsroller så är den centrala rollen är husfrun, hustruns roll i den europiska länder och Nordamerika var att städa, handla, laga mat, och omsorg av för barn, äldre och sjuka medlemmar. Två aspekter som har varit betydelsefulla var att kvinnorna började utföra ett jobb för pengar och lönearbeta (förvärvsarbeta) i många europiska länder och det är ett resultat av både ett ökat behov av billig arbetskraft inom tjänstesektorn men även av kvinnornas kamp om självständighet. Den här utvecklingen har skett de senaste 40 åren och pågår fortfarande. Utvecklingen ser väldigt olika ut i EU länderna, det finns knappt några hemmafruar i Sverige längre men däremot finns det i bland annat Tyskland och Schweiz speciellt i de familjer som har barn.

Sassen beskriver ett överlevnadskretslopp att kvinnan ger sig av från hemmet och blir familjens huvudförsörjare då hon remitterar pengar till sitt ursprungsland för att den kvarlämnade familjen ska överleva. Överlevnadskretsloppet kan ses som svaret för en växande fattigdom i olika länders regeringar och ekonomier iden globala södern (utvecklingsländer). Remitteringar kan ses som ett bidrag till ett lands informella ekonomi. Kretsloppet gör så att länder blir beroende av varandra. Till exempel så migrerar individer till andra länder för att jobba och tjäna pengar som dom sedan skickar hem till sina familjer i hemlandet och på så sätt bidrar till hemlandets ekonomi. Beroendet består av att det ena landet är beroende av arbetskraften och det andra av pengarna som skickas till det. (Sassen, [artikel], s. 286)

En annan orsak för växande fattigdom är människohandel (trafficking) för sexindustrin och olika typer av informellt arbete. Framväxten av en global försörjning av människor som utför vård och omsorgsarbete skapas av de systematiska länkarna mellan växten av dessa alternativa överlevnadskretsar för överlevnad. Till exempel vill Filippinerna utbilda individer inom vård och omsorgs arbeten för att de ska migrera för att sedan remittera hem pengar till landet. Denna typen av migration är framförallt väldigt vanlig bland kvinnor. Därför läggs ett stort ansvar och börda på kvinnan. Detta har också orsakat att regeringar reducerat sina sociala tjänster som tidigare har stött kvinnor i deras familjeansvar.(Brigitte Suter föreläsning, 2012, Migration och global ekonomi)

Källförteckning

Bevelander, Pieter, Fernández, Christian & Hellström, Anders (red.) (2011). Vägar till medborgarskap. Lund: Arkiv

Bohlin, Rebecka, (2012), De osynliga, Stockholm, Atlas