Kinas historia + analys

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kinas Historia + analys!
Historia 2b
Johan Palmfjord!
DIG11!

Kina

Kina växer, både ekonomiskt och befolkningsmässigt. Vissa menar att Kina inom en snar framtid
kan komma att ta över USA’s roll som världsmakt. Då Kina sedan länge är en kommunistisk
diktatur kommer sannolikt världspolitiken i så fall att förändras på ett sätt vi inte tidigare sett, och
vi att påverkas inte bara politiskt utan även ekonomiskt och kulturellt. Därför bör vi studera och
dra lärdom av historien för att förstå hur framtiden kan komma att se ut och hur vi bör agera.

Kinas historia

Kina är en av de äldsta fortfarande existerande civilisationer med en historia som sträcker sig från
omkring år 1700 f.v.t. fram till idag. Större delen av Kinas historia är uppdelad i s.k. dynastier.
Dessa är namngivna efter de olika provinser och klaner som styrt över Kina, vars historia är både
lång och brokig. Jag har nedan sammanfattat det viktigaste.

Handynastin (206 f.v.t. - 220 v.t.)

Provinsen Han konkurrerade ut den förra kejsaren Qin Shihuangdi som för första gången lyckats
ena Kina som land under Qindynastin. Under Handynastin levde två personer vars tankar kring
etik och moral än idag lever kvar. Lao Zi, grundare av daoismen , vars huvudsakliga budskap är att
man ska dra sig undan från ”ha-begär” och istället leva i harmoni med naturen och Konfucius som
försökte skapa en uppsättning tidlösa levnadsregler för hur en gentleman bör uppföra sig, idag
kallat konfucianism. Bägge förespråkade också auktoritärt styre.
Efter Handynastin enas och splittras Kina ett flertal gånger och den konfucianistiska läran glöms
bort. Under de följande 700 åren uppfinns krutet, kompassen och pappret och tack vare dessa
kunde man successivt börja med utrikeshandel i de sydostasiatiska länderna.

Mongoliskt styre (1271-1368)

Trots att man sedan Qindynastin byggt försvarsmurar mot Mongolerna i norr lyckadas dessa ändå
ta kontroll över de norra provinserna och murarna. Då murarna också fungerat som handelsvägar
ströps även dessa, vilket gjorde Kina bräckligare.
Den första västerlänningen, Marco Polo från Venedig, anlände till Kina under den här perioden,
kom nära kejsaren och stannade c.a. 16 år. Åter i Europa var det få som trodde på hans berättelser
om det fantastiska Kina och inga försök att handla med Kina gjordes. Mongolerna påbörjade
expeditioner med enorma flottiljer, inte för utrikeshandel, utan för att visa sin styrka. Slutligen
lyckades rebellen, Zhu Yuanzhang, störta det mongoliska styret och Mingdynastin inleddes.

Mingdynastin (1368-1644)

Nu utvecklades kommunikationerna i landet med en sofistikerad jordbrukskultur, centraliserat
styre och stark byråkrati som följd. Samtidigt slöt sig Kina mot omvärlden. Inhemska värden och
traditioner sattes främst, konfucianismen fick nytt fäste, och allt utländskt bekämpades.
All privat utrikeshandel förbjöds av kejsaren så när portugiserna anlände år 1514 fick de nöja sig
med de varor staten tillhandahöll. I början var det kryddorna som lockade européerna, men även
siden, silke och porslin blev eftertraktat. Te växte sig enormt stort i Storbritannien, och Kina var
den enda producenten. Ett problem för européerna var att inte hade några varor kineserna ville ha.
Det enda man hade var silver, vilket Kina var beroende av, då deras valuta tillverkades i silver.

Qingdynastin (1644 - 1912)

Qingdynastin grundades av befolkningen i Manchuriet. Under Ming- och Qingdynastierna ökade
befolkningen drastiskt. Samtidigt effektiviserades risodlingarna, och under Qingdynastin
importerades bl.a. potatis, jordnötter och chili från Amerika, via det brittiska EIC.
Handelsbalansen var dock till Kinas fördel. Man hade under Qing också den första (och enda)
kvinnan som styrde i landet. Qing blev det imperialistiska Kinas slut.

Krig till européernas fördel

Kinas försök att avskärma sig från omvärlden och krav på att andra stater skulle underkasta sig
ledde till motsättningar med bl a Storbritannien. Konflikterna om opiumet i mitten på 1800-talet
brukar ses som slutet på Kinas historia som kejsardöme. Opium hade tidigare funnits i Kina men
förbjöds 1729. Men Britterna smugglade opium till de kinesiska handelsmännen i utbyte mot varor.
Många kineser blev beroende opiumet, och av britterna som därmed fick en dörr till den svarta
marknaden.
av 17

Kinas Historia + analys!
Historia 2b
Johan Palmfjord!
DIG11!
Därefter följde flera krig mellan kineser och européer. Alla kom att bli till kinesernas nackdel då de
tvingades ge bort mark, betala krigsskadestånd och ge utlänningar fler rättigheter. Bland de mest
kända är Arrowkriget (1856-1860) som inleddes när kinesisk polis bordade ett tidigare brittiskt
fartyg (men som nu var kinesiskt). Britterna använde detta som en anledning till att starta ännu ett
krig, med syftet att få större makt i Kina vilket också blev resultatet.

Uppror

Den ekonomiska påfrestning som västvärldens utnyttjande av Kina innebar ledde tillsammans med
den snabbt växande folkmängden och statens höga skatter till svält och misär för stora delar av
befolkning, framförallt för bönderna. Fler stora uppror drevs därför av bönder som därmed kom att
utgöra det största hotet mot kejsardömet.
Ett annat uppror var Boxarupproret (1898-1901). Upproret riktade sig mot västvärldens ökande
inflytande över landets ekonomi, politik, västerländska idel och religion. Boxarrörelsen spred sig
snabbt och fick med sig den styrande kinesiska makten som såg sin chans till stöd i kampen mot
exploateringen. Men västerlänningarna lyckades slå ned upproren, och genom att skicka en
gemensam armé kunde man också slutligen inta Beijing i augusti 1901 nästan utan motstånd.
Via fredsfördraget, kallat boxarprotokollet, kunde västvärlden nu utöka sin makt i Kina ytterligare,
genom vissa politiska bestämmelser samtidigt som kineserna fick betala mycket stora skadestånd.
Men detta blev också starten på försök till flera stora reformer i den sista dynastin - Qing. Bland
annat ville man reformera Kinas utbildningar, armé, ekonomi och styrsätt för att komma ikapp
västerlänningarna.
I oktober 1911 utbröt ytterligare ett uppror, Xinhairevolutionen, lett av officerare i Nya Armén.
Under revolutionen avsattes den dåvarande kejsaren, Puyi (då fem år gammal), och den 29:e
december 1912 hölls det första valet i kinas historia där Nationalistpartiet vann.
När första världskriget bröt ut kom västvärldens exploatering av Kina till viss del av sig. Istället
utnyttjade Japan situationen och fick större inflytande i vilket ledde till stora demonstrationer
bland studenterna i främst Beijing. Rörelsen kallas Fjärde-maj-rörelsen. Detta ledde i sin tur till att
Kina inte skrev på fredsfördraget i Versailles. Fjärde-maj-rörelsens slagord var ”demokrati” och
”vetenskap”, idéer som var hämtade från västvärlden.

Republiken Kina

Inspirerade av ryska revolutionen uppstod 1921 ett nytt parti - Kinas kommunistiska parti. Men
motsättningarna mellan kommunister och nationalister var hårda och ett inbördeskrig bröt ut. Då
förföljelsen av kommunister var påtaglig gick man från södra Kina norrut för att hitta ett område
där man kunde bygga en ny stat utom räckhåll för regeringstrupperna. Denna reträtt har fått
namnet långa marschen. Av de 86 000 mannar i Röda armen som började gå och av de 22 000
som anslöt på vägen överlevde bara omkring 4 000.. Under marschen fick man en tydlig ledare -
Mao Zedong. Efter många mil kom man fram till staden Yan’an som man belägrade. Samtidigt höll
Japan på att inta nordöstra Asien. Den dåvarande ledaren för Kina, Chiang, lyckades inte hålla
stånd mot varken kommunisterna eller japanerna och hans roll som ledare ifrågasattes.
Vid andra världskrigets slut kapitulerade Japan och drog sig tillbaka från Kina. Trots att
nationalisterna var starkare materialistiskt och till antalet vann kommunisterna inbördeskriget
tack vare en effektivare krigstaktik, och man formade det kommunistiska ”Folkrepubliken Kina”.
Det kommunistiska Kina blandade sig i Koreakriget 1950 och kom därefter att ses som angripare,
vilket ledde till isolation i FN och fientlighet gentemot och från USA. Istället blev Sovjetunionen att
bli deras allierade och förebild. 1956 hade man lyckats kollektivisera nästan allt jordbruk och alla
företag.

Industrialisering

Mot slutet av 1950-talet inleddes det s.k. stora språnget - ett försök att industrialisera Kina i
raketfart. Även om man fick fart på industrin hängde inte jordbruket med i den takt man planerat.
I kombination med tre år av missväxt ledde detta så småningom till en massiv svält som skulle
komma att påverka hela Kina.
Mao arbetade i kommunismens anda och tvingade bönderna till högt tempo för kollektivets skull
snarare än individens. Dock var inte folkets entusiasm lika hög som under revolutionen, vilket man
av 27

Kinas Historia + analys!
Historia 2b
Johan Palmfjord!
DIG11!
hade räknat med. Mao pressade sitt folk hårt och det finns tydliga likheter mellan stora språnget
och effektiviseringen av jordbruket under Qingdynastin, som också blev dess fall.
Då Mao inte klarade kritiken mot sina projekt, som visat sig döda uppskattningsvis 300 miljoner
kineser, uppstod problem både inom partiet och i kontakten med Sovjetunionen. När USA inledde
första fasen av Vietnamkriget 1964 blev Kina, som då hade de två supermakterna norr respektive
söder om sig, hotat av dem båda. Runtom i landet bröt också flera revolutioner ut ledda av de
intellektuella. ”Vanligt folk” kände inte till så mycket mer än svältkrisen, och därför gick Mao till
attack mot de bildade som kritiserade honom. I stort sett all kultur utom den som gynnade partiet
förbjöds, tusentals människor mördades, skickades i fängelse och förödmjukades offentligt efter att
ha bidragit till eller förespråkat den ”gamla” kulturen. Mao såg den gamla kulturen som
anledningen till landets misslyckanden eftersom den hindrade nytänkande. Detta kallas
kulturrevolutionen. Då Kina återigen slöt sig från omvärlden, samtidigt som kalla kriget rasade för
fullt, agerade inga andra länder varken för eller mot Mao.
Mao dog 1976 och efterträddes av Deng Xiaoping som genast stoppade kulturrevolutionen. Deng
lyckades styra upp landets ekonomi, bland annat genom att ge bönderna bättre förhållanden och
känslan av egen kontroll och frihet, även om kommunistpartiet i praktiken fortfarande
kontrollerade det mesta. Man började också tillåta att utländska företag etablerade sig i Kina, om
än hårt kontrollerade av staten, och företagen drog nytta av de underbetalda men flitiga kineserna.
Man öppnade också ekonomiska frizoner där de utländska företagen drog fördel av skattelättnader.
Folk började också flytta in till städerna och det uppstod bostadsbrist, hög inflation och arbetare i
fabrikerna strejkade för bättre lön. Även studenterna började protestera alltmer högljutt mot
korruption och för demokrati över hela landet. När en representant för Sovjetunionen, Gorbatjov,
reste till Kina ökade omvärldens mediebevakning markant och detta utnyttjade studenterna. Man
intog Himmelska fridens torg utanför regeringsbyggnaden och försvårade därmed mötet samtidigt
som man lyckades dra till sig omvärldens uppmärksamhet. Deng beslutade att med våld tvinga bort
studenterna, vilket resulterade i vad som idag kallas för massakern på Himmelska fridens torg.
Händelsen fördömdes av i stort sett hela världen, men Deng förnekade att den över huvud taget ägt
rum. Än idag känner bara ett fåtal kineser till att händelsen. Många flydde landet på grund av den
fortsatta jakten på protestanter. Efter massakern påbörjades nya ekonomiska reformer och
provinserna gavs mer ekonomisk makt och fler jobb skapades. Idag är det de statliga kinesiska
storföretagen som står för majoriteten av Kinas ekonomi.

Analys

Kina har en både lång och komplex historia med många olika händelser. Liksom många andra
stora riken har man haft inbördes problem att hålla ihop landet, men har till skillnad från många
andra som Sovjetunionen, Osmanska riket och Storbritannien, ändå lyckats med det ända fram till
idag. Idag finns inga större hot om att landet ska splittras geografiskt, men det finns fortfarande
många olika grupper med stora motsättningar internt.
Ett genomgående mönster är problemen kring kontakter med utlandet. Man har genom historien
fört en stark isolationspolitik. Varje gång Kina har öppnat för utlandskontakter, som efter
Handynastin, under det mongoliska styret, Qingdynastin, och under Maos försök till
industrialisering, har det också kommit en motreaktion och Kina har försökt isolera sig igen. Under
dynastin efter det mongoliska styret, Ming, isolerade man sig, och under nästföljande dynasti,
Qing, öppnades Kina åter för handel med omvärlden - dock inte helt frivilligt. Opiumkriget,
Arrowkriget och flera uppror ledde till att Kina blev tvungna att öppna upp för handel, men man
gjorde ändå sitt yttersta för att att fortsätta isolera sig. Kina avvisade nästan alla förslag på
handelsvägar till Europa, vilket naturligtvis var oerhört frustrerande för européerna som var vana
vid att vara den dominanta parten vid handel. Kina, å andra sidan, såg sig, precis som européerna,
som världens centrum vilket naturligt ledde till en kulturkrock. Européerna blev mer och mer
desperata att handla med Kina, som kunde förse dem med exotiska kryddor, te, porslin och andra
lyxvaror, medan Kina inte alls delade intresset. Detta ledde till att Kina blev, om de inte redan varit
det, den dominanta parten och handeln skedde helt på kinesernas villkor. Européerna tog därmed
till egna knep för att utöka handeln, vilket till slut ledde till att européerna blev den dominanta
parten. Flertalet uppror i Kina uppstod också med detta som bakgrund, men mer eller mindre
förgäves. Kina exploaterades mer och mer av andra länder, inklusive Japan.
av 37

Kinas Historia + analys!
Historia 2b
Johan Palmfjord!
DIG11!
Under de båda världskrigen tappade västmakterna fokus från Kina, vilket gjorde att kineserna fick
tid att bygga upp sitt land. Man började åter isolera sig, men trots nationalismen och isolationen
hade man idéer och tankesätt hämtade från västmakterna. Kanske var det bara en följd av den
långvariga exploateringen. I början av 1900-talet började man alltså kika på hur västmakterna
skötte sin politik och ekonomi. Man hade 1912, i stil med västmakterna, sitt första (och jag skulle
säga att det var deras enda) val. Nationalisterna vann, och man fortsatte isolera landet med ett
inbördeskrig som följd.
När japanerna kapitulerade vid andra världskrigets slut drog man sig tillbaka från Kina, och
ungefär samtidigt avslutades inbördeskriget med kommunisterna som segrare. Folkrepubliken
Kina grundades.
Under 1700 och 1800-talet pågick industrialiseringen i västvärlden för fullt, och många har frågat
sig varför Kina, som var minst lika välutvecklat som västmakterna, inte genomgick en liknande
process. Kina hade alla förutsättningar; kraftig befolkningsökning, effektiviserat jordbruk och
relativt stabil ekonomi.
Ett tydligt exempel är valet av tryckteknik. Kineserna använde sig främst av så kallat blocktryck,
trots att de själva uppfunnit tryckpressen, vilken européerna använde flitigt. Blocktryck kräver
mångfaldigt mer arbetskraft, medan tryckpressen är produktivare. Därför krävdes det alltså mer
arbetskraft för att utföra samma arbete, och enligt Jan Luiten van Zanden kan detta vara en av de
främsta anledningarna. Perry Johansson Vig menar istället att frånvaron av en industriell
revolution berodde på de olika kulturella och ideologiska förutsättningarna. Västvärlden var till
följd av kristendomens inflytande individualistisk, vilket öppnade för den kapitalism som drivit på
industrialiseringen mycket. Kina var istället under inflytande av daoismen, buddhismen och
konfucianismen, som alla fokuserade på relationen till medmänniskor och att motverka
materialistiska begär - raka motsatsen till kapitalism. Efterfrågan på varor var därmed inte lika
stor, och således fanns ingen större anledning att masstillverka varor. Jag tror att båda är aspekter
man måste räkna med för att förstå varför Kina inte ”naturligt” genomgick en industrialisering,
men det främsta faktorn borde ändå vara dess isolering. Bristen på import och export gav inte bara
en mer begränsad marknad, utan också sämre möjligheter att utveckla andras uppfinningar och
färre råvaror att producera varor av. Ett bevis på detta skulle kunna vara att Storbritannien, som
var störst på utrikeshandel, var landet där industrialiseringsprocessen också inleddes först. Kina
blev, antagligen till följd av att de inte hängde med i utvecklingen som pågick i resten av världen,
exploaterat och utnyttjat av bl.a. européerna, ryssarna och japanerna. Under den här tiden gjorde
bönderna också flertalet uppror, vilket pressade kejsardömet ytterligare. Kanske var det därför
man inte lyckades hålla stånd mot de andra ländernas exploatering, som successivt öppnade Kina
mot dess vilja. Kanske var också det en av anledningarna till frånvaron av industrialisering –
brister i tilliten till makthavarna, som var dem som ansvarade för större delen av handeln.
Kinas industrialisering särskiljde sig från de flesta andras länder då det var en medveten satsning
snarare än en naturlig process till följd av rätt omständigheter. Följden av detta blev många
människors död och många inskränkningar av mänskliga rättigheter - särskilt under
kulturrevolutionen. Å andra sidan är Kina idag ”världens fabrik” och bland de starkaste
ekonomierna i världen. Världsledande företag som Wal Mart, Apple och Samsung har majoriteten
av sin produktion i ett land där fackföreningar är förbjudna och lönerna är fruktansvärt låga. Det
finns till och med exempel där producenter tvingat arbetarna skriva på avtal där de förbjuds ta livet
av sig. Det är inte konstigt att det då blir lönsamt för företagen, som sedan säljer varorna till
mångdubbelt pris i västvärlden - där vi idag mer eller mindre lever på Kinas produktion. Ur ett
ekonomiskt perspektiv var alltså den medvetna industrialiseringen mycket lyckad, medan den ur
ett etiskt perspektiv var fullständigt katastrofal.
Under 1900-talet var inte bönderna längre de främsta upprorsmakarna, utan istället var de flesta
protestanterna studenter. Kanske var detta en följd av att de skickades ut på landet under den tid
styret stängde universiteten och de anammade böndernas sätt att tänka. En annan anledning skulle
kunna vara Kinas långa historia av censur - i stort sett bara bildade människor, och dem som varit
med om olika händelser (t.ex. svältkrisen, massakern på Himmelska fridens torg et.c.), kände till
vad som egentligen pågick. Därför var det också antagligen de som inledde protesterna.
Det finns tydliga paralleller mellan dagens USA och Storbritanniens storhetstid. Britterna fick mot
slutet svårt att hålla ihop sina många kolonier, och under första och andra världskriget skenade
av 47

Kinas Historia + analys!
Historia 2b
Johan Palmfjord!
DIG11!
deras utgifter iväg. Amerikanerna, vars land var intakt och ekonomin god, kunde efter de båda
krigen som de till stor del hållit sig utanför ta över efter Storbritannien.
Dock har USA’s krig mot både kommunismen och terrorismen tärt på dess ekonomi, och man
kämpar med enorma budgetunderskott. Samtidigt har Kina, precis som USA under världskrigen,
under tiden bara ökat sin ekonomiska makt mer och mer, till den grad att västvärlden till stor del
är beroende av Kinas fortsatta export. Detta är också intressant ur ett politiskt perspektiv –
amerikanska företag har nu flyttat stora delar av sin produktion till ett land som på många sätt
liknar det land de så länge krigade mot, Sovjetunionen.
Regimen i Kina menar idag att demokrati och mänskliga rättigheter är västerländska företeelser,
och kanske är ett alternativt styrsätt påväg att ta över. Kina har alla förutsättningar att ta över
USA’s roll som supermakt, men frågan är om de kommer göra det. Tittar man tillbaka i historien
kan man se att alla försök att öppna landet också har fått ett bakslag och att man isolerat sig igen.
Samtidigt kan vi också se att majoriteten av västerlänningarnas försök till att öppna Kina också har
lyckats. Dessutom finns en stor skillnad mellan nutid och tiden kring ”krigen som öppnade Kina” –
Kina är inte längre ett kejsardöme, utan en kommunistisk diktatur med omfattande
säkerhetstjänst, och Kina har genom censur och propaganda enorm kontroll över sina medborgare
på ett sätt som inte tidigare varit möjligt. Jag tvivlar på att vi i Europa, eller ens de flesta kineser,
känner till all förföljelse och inskränkningar av mänskliga rättigheter som skett i Kina de senaste
åren – den kinesiska regimen censurerar allt som inte är till dess fördel, ibland mer och ibland
mindre lyckat. Det är rimligtvis ett mycket bra sätt att motverka uppror, vilket jag ser som en av de
största faktorerna till varför Kina under 1700- och 1800-talet öppnades för västerlänningarna.
Regimen kämpade med både interna och externa problem.
Som jag ser det finns två möjliga utgångar; Kina fortsätter i samma takt som nu och blir en
supermakt, eller så kommer ett bakslag och de isolerar sig från resten av omvärlden igen.
För att Kina ska kunna bli en supermakt, och vi därmed får en verkligt globaliserad värld, tror jag
inte det räcker med att vara ekonomiskt överlägsen. Man måste också, som man hittills bara gjort i
ganska liten utsträckning, våga sig in i världspolitiken – det hänger liksom ihop. Kommer då också
kinesisk kultur anammas på samma sätt som amerikansk kultur anammats i stora delar av
världen? Och inte minst – kommer Kina förbli en kommunistisk diktatur, eller kommer man
närma sig demokrati och ta tillvara på mänskliga rättigheter, eller kommer kanske buddistiska och
konfucianistiska ideal åter värdesättas? Det är frågor som jag inte kan svara på, utan som
framtiden får utvisa.
Om det istället skulle bli ett bakslag, och Kina åter isolerar sig helt från omvärlden, tror jag att
världsekonomin kan rubbas i så stor utsträckning att finanskrisen 2007-2008 framstår som en
droppe i havet. Det mönster jag kan se är att varje gång Kina isolerat sig har många invånare dött,
till följd av svält eller förföljelse, så det är troligt att det kan ske igen.
Oavsett hur framtiden artar sig kommer Kina spela en mycket stor roll i framtiden. Om inte
kulturellt, så ekonomiskt och politiskt. Även om de tydligt försöker hålla sig utanför världspolitiken
har de redan en viktig roll, t.ex. i sina kontakter med Burma och Nordkorea. Kanske kommer vi i
västvärlden få anpassa oss till en värld styrd av ett asiatiskt och, för många, främmande land.
Eftersom Kina på så många punkter skiljer sig från andra länders utveckling tror jag att vi måste
vänta och se vad framtiden har att visa.

Källkritik

Kommunistpariet i Kina är experter på propaganda och censur. Det försämrar möjligheterna att
hitta trovärdiga källor, dels eftersom inte går att hitta så mycket forskning utan tydlig tendens åt
ena eller andra hållet - särskilt inte från tiden kring opiumkrigen et.c. - och dels för att Kinas
isolation förhindrar utländska forskares arbete i Kina. Ett exempel på detta är hur man ser på
upprorsmännen under bondeupproren och boxarupproret. Det kommunistiska partiet menar att
de var hjältar – bönderna kämpade mot kejsardömet och boxarna mot utländska ideal, något
kommunistpartiet verkar värdesätta.
Jag har i den här uppgiften försökt använda mig av flera olika källor, och jämfört dem, för att få en
så sanningsenlig bild som möjligt. Dock har jag bara använt mig av källor från Europa, främst NE.
Ingen av dem är primärkällor, men jag tror ändå att de är bra. NE är generellt en pålitlig källa –
uppslagsverket drivs av en, enligt dem själva, oberoende organisation vars uppdrag är att förmedla
av 57

Kinas Historia + analys!
Historia 2b
Johan Palmfjord!
DIG11!
kunskap. Att lärare brukar rekommendera NE är självklart också ett bra tecken. En nackdel är dock
att det inte finns angivet när artiklarna är författade.
De flesta artiklar jag använt är skrivna av Bertil Lundahl som, enligt hans egen beskrivning, verkar
ha god erfarenhet, både privat och mer vetenskapligt, av Kina. Till exempel har han studerat på
Ninjanguniversitetet i Kina, arbetat som lärare, forskare och reseledare till Kina. Han verkar alltså,
trots sin europeiska bakgrund, ha en bred kunskap om landet – både historiskt och i nutid. Han
säger själv att han skrev sina artiklar för NE under 1990-talet och kanske har de blivit lite
föråldrade.
En annan källa jag använt mycket är Perry Johansson Vig’s bok Kinas historia på tio lektioner som
är skriven 2012 – betydligt nyare än vad man kan anta att NE-artiklarna är. Det finns mycket fakta
i den, och även författarens egna reflektioner. Han markerar dock tydligt varje gång ett påstående
är hans eget. En nackdel med den är att Bertil Lundahl, samma författare som till de flesta NE-
artiklarna, har ansvarat för fackgranskningen av boken. Om Lundahl t.ex. skulle ha någon tendens
har jag ingen riktig motvikt att jämföra faktan med. Å andra sidan kan man också anta att han är
mycket kunnig eftersom han finns med på så många ställen. Kinas historia på 10 lektioner är
utgiven 2012, och är nog nyare än NE-artiklarna.
För att få en bra överblick och dubbelkolla att årtal m.m. stämmer jämfört med andra käll...