Israel - Palestina konflikt analys

Israel - Palestina

Ett land, två folkslag. Det är dilemmat i Israel och Palestina. Judarna kom först att inta deras bibliska hemland, till dess att de landsförvisades under romartiden. År 630 erövrades området av araberna och efter 900-talet fanns den kristna karaktären knappt kvar. Allt sedan 1517 var Palestina en del av det osmanska riket enligt säkerhetspolitik.se. Men utifrån mitt perspektiv och min åsikt, står jag på Palestinas sida. Detta på grund av att, även om palestinierna intog landet sist, så hade och har inte Israel rätt att skapa fördärv bland civila palestinier, utöver det begränsa deras frihet.

Konflikten börjar med att sionister börjar ta form i 1800-talet, de är ivriga över att erhålla en judisk stat. I boken Ett land två folk skriver Sören Wibeck, en svensk författare, om det brev Arthur James Balfour, f.d. premiärminister i Storbritannien, skrev till Rothschild:

Den 2 november 1917

Käre lord Rothschild!

Det bereder mig stor glädje, att å regeringens vägnar överbringa Er följande deklaration av medkänsla med de judiska sionisternas strävanden, vilka har blivit underställda och bifallna av kabinettet:

”Regeringen ser med välvilja på ett i Palestina upprättat nationellt hem för det judiska folket och kommer på bästa sätt bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt, under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke-judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställning som fås av judar i något land.”

Jag skulle bli tacksam om Ni ville göra denna deklaration veterlig för Sionistiska federationen.

Eder tillgivne

Arthur James Balfour

Det brevet rörde sig om var att uppnå en judisk nationell stat i Palestina, men med orsak till att Palestina var under Storbritanniens mandat, så hade de inte mycket att göra åt problemet förutom att orsaka något slags uppror.

Enligt inläsningstexten skriver man att Storbritannien hade erövrat Palestina från turkarna år 1917. Det fanns 500 000 palestinska araber och 80 000 judar år 1914. Från 1923 och 1928 växte antalet judar från 11 till 17 procent, judarna ökade och ökade. Efter att nazisterna tagit makten i Tyskland växte antalet invandring av judar till Palestina ännu mer. 1933 kom 37 000 judar till Palestina, 1934 kom 45 000 och 1935 kom 65 000. Efter ett tag blev Palestinierna upprörda och de opponerande mot att judarna fick komma in i Palestina. Storbritanniens respons till detta blev att skapa ett militant uppror genom att döda civila människor.

Brevet jag tog upp tidigare, har en ganska bra koppling till detta utdrag. Detta är något jag anser, för att hur hade de sionistiska judarna tänkt sig bilda en judisk stat i en, redan, muslimsk stat? Det är var det ologiska ligger. Om judarna bestämt sig för att tränga sig in i en muslimsk stat, och sedan försöka bilda en egen judisk stat, så borde de ändå förstå att folket kommer att stå upp för sitt land. Det skulle vilken förnuftig människa som helst göra, för att jag tror att man både som en palestinier och jude ser Palestina samt Israel som sitt eget land. Med andra ord, oavsett hur man vrider och vänder på det, är det lika mycket judarnas land som det är muslimernas land.

Bara för att Israel är lika mycket judarnas land som Palestina är lika mycket muslimernas land ska det inte betyda att judarna har den rätten att komma ner till det landet och skapa fördärv.

Judarna ansåg Israel som deras land eftersom Gud hade utlovat det landet till Abraham skriver Sören Wibeck.

Judarna använder detta i takt om att uppnå deras judiska stat. De känner att Israel är deras hemland eftersom Gud hade utlovat det landet till dem.

Samtidigt skriver Sören Wibeck om att muslimer anser att islam är en fulländning av judendomen och kristendomen. De säger även att Gud gav sina uppenbarelser till judendomen och kristendomen. För muslimerna är den heligaste platsen på jorden kaba, som ser ut som en kub. Inuti kuben ligger en svart sten som man påstår att Adam fick när han utvisades från paradiset som ett tecken på att hans synd var förlåten. Sedan skriver Wibeck om att Abraham och hans son Ismael reste Kaba över den heliga stenen. På så sätt etablerade Muhammed en länk mellan tidig judendom och islam. Kristna och judar var enligt Muhammed bokens folk, det vill säga att de var mottagare av ett gudomligt budskap som de sedan tog och gjorde innovationer av.

Båda dessa uttdrag är ur två perspektiv alltså muslimernas och judarnas, men ska man sitta och hålla på såhär, så kommer det bara att uppstå konflikter och inte en lösning. Det är därför denna konflikts ännu inte är löst eftersom den gamla historian används fortfarande. De sionistiska Judarna använder främst detta påstående för att kunna uppnå en judisk stat i deras heliga land som om att ingen tid förflutit mellan historian och nutiden. Under den tiden judarna inte härskade över Israel hände massor med saker och i självaste verket var det inte Palestina som erövrade landet ifrån dem utan det var romarna.

Fast det är inte det min tes handlar om utan den handlar om att israeliter inte har rätt att skapa fördärv bland de civila palestinierna och begränsa deras frihet.

Wibeck skriver i Ett land två folk om när Israel började bygga den muren som innesluter Västbanken. Han skriver om att folk inte kunde åka ur Västbanken utan ett israeliskt godkännande och för att få godkännandet får man passera flera kontrollstationer som kräver tillstånd. Wibeck nämner en kvinna som känner sig fången i sitt distrikt. Foket har även olika pass: blått, orange eller mörkgrönt. De som har blått kan vara vid östra jerusalem, de orange ID-korten är gamla och var utställda av israeliska myndigheter, de nya mörkgröna ID-korten är utställda av den palestinska myndigheten, men kopplade till israeliska datasystem. Med mörkgrönt och orange ID-kort kan man röra sig fritt inom Västbankens gränser. En kvinna säger att israeliska judar kan ha flera pass, men inte palestinierna. År 2008 hade Israel sammanlagt 63 permanenta kontrollstationer som sköts av armen gränspolisen etc.

Genom dessa pass och genom muren så får palestinierna minskad frihet, de får förlorad mark och svårigheter när det gäller att få medicinsk hjälp i Israel. Man får även svårigheter att ta sig till jobbet om man har ett orange pass men jobbar utanför Västbanken eftersom det tar lång tid att passera förbi alla säkerhetskontroller. Det är inhumant eftersom det blir som att leva i ett fängelse. Vad hände egentligen med demokratin egentligen.. Palestinier måste må riktigt dåligt av att vara instängd på det här viset, det ska inte var så.

Något annat som uppmärksammar är att enligt artikeln ”Genévekonventionerna” publicerad i wikipedia.org skriver man att den fjärde Genévekonventionen som skapades 1949 handlar om den civila befolkningens stöd vid väpnande konflikter. Det betyder alltså att när länder krigar mot varandra så ska civilbefolkningen och den civila egendomen respekteras. Man ska alltså endast rikta sina operationer mot militära mål.

I icrc.org i artikeln ”Israel” kan man se att Israel undertecknat den fjärde Genévekonventionen som skapades 1949.

Det jag vill komma fram till är att de har brytt mot de mänskliga rättigheter som de dem själva skrivit på. Ett exempel på något de stridit mot är konflikten mellan den 27 december 2008 och den 17 januari 2009. Wibeck skriver om den Palestinska centret för mänskliga rättigheter uppger att 1417 palestinier dödades, varav 926 civila, inklusive 313 barn under 17 år och 116 kvinnor. Men enligt den israeliska armén dog mellan 1 100 och 1 200 personer, 250 var civila och 700 var hamasmän. ”Vi vet deras namn” sa försvarsministern Ehud Barak.

De palestinska myndigheterna förklarade också att 4 000 bostadshus förstördes, 30 polisstationer förstördes och 40 moskéer förstördes. Gazas infrastruktur skadades också, som till exempel vägar, skolor och så vidare. Israel förlorade endast 13 män

Israel hade själv undertecknat under Genévekonventionen år 1949, men de strider ändå mot reglerna när det gäller att inte döda civilbefolkning eller förstöra civila egendomar. Även om Palestina uppger att mer civila människor dödats än vad Israel uppger så spelar det fortfarande ingen roll för de har fortfarande begått ett brott, om inte flera.

Avslutningsvis så har Israel begränsat Palestiniernas frihet och skapat fördärv bland dem och detta är inte rätt någonstans.

2.

Antisemitismen enligt artikeln ”Antisemitismen” publicerad i wikipedia.org är ett begrepp som betyder diskriminering av judar eller rättare sagt fördomar mot judar och hatbrott riktat mot dem. Den tyske agitatorn Wilhelm Marr präglade antisemitismen för att beskriva de aktuella judefientliga kampanjerna skriver Karl-Johan Illman i artikeln ”antisemitism” publicerad i ne.se.

Sune Persson skriver i artikeln ”sionism” publicerad i ne.se att sionism är en politisk strävan att åstadkomma en judestat i Israel. I boken ”Ett land två folk” skriver Sören Wibeck att Theodor Herzl som levde 1860-1904 blev den politiska sionismens fader. Det var han som formulerade idén om ett judiskt land.

Antisionism betyder att man inte håller med om vad sionismen står för. Det är en negativ hållning mot de politiska strävandena att skapa en judisk national stat skriver man i artikeln ”Antisionism” publicerad i wikipedia.org.

Dessa tre begrepp har faktiskt inte alls mycket gemensamt men däremot skillnader. Det gäller att tolka rätt och förstå vad begreppen står för. Dessa tre sammanfattningar är väldigt kort men ändå omfattande beskrivningar och förklarar precis vad vartdera begrepp står för.

Antisemitismen och antisionismen har i gemensamt att ha något emot judar men hur de begreppen uttrycker sig är annorlunda. Antisemitismen skapades för att man hade fördomar mot judar och man diskriminerade deras existens. Däremot har antisionismen ingen koppling till att diskriminera judarna utan de är emot sionismen som är en minoritet av judar. Denna minoritet står då för att uppnå en judisk stat i Israel. Det vill säga att antisionismen är emot den politiska gruppen sionismen men inte emot hela det judiska folket som antisemitismen är.

Antisemitismen är ett begrepp som används mindre när man pratar Israel-Palestina konflikten. Medan antisionismen och sionismen förekommer mycket mer i konflikten.

Antisionismen användes ganska flitigt under sexdagars konflikten. Sören Wibeck skriver i Ett land två folk”:

Paragraf 22: ”[…] sionism är en politisk rörelse organiskt förenad med internationell imperialism, fientlig mot alla befrielserörelser och progressiva rörelser i världen. Den är rasistisk och fanatisk till sin natur, aggressiv, expansionistisk med koloniala mål och geografiska bas för världsimperialismen, strategiskt placerad mitt i det arabiska hemlandet för att bekämpa hopp om befrielse, enhet och framsteg hos den arabiska nationen. […]

Wibeck skriver även att den egyptiska radion förklarar även den 18 maj 1967:

Från och med i dag existerar inte längre en internationell säkerhetsstyrka som skyddar Israel. Vi kan inte länge ha tålamod. Vi ska inte längre klaga inför FN om Israel. Den enda metod vi ska tillämpa mot Israel är totalt krig, som kommer att resultera i utrotning av sionismen.

Dessa två citat berättar hur arg man över sionismens existens och deras närvaro. I det här fallet är det antisionismen som talar eftersom de är emot det sionismen förespråkar. Folk som inte förstår vad begreppet sionism handlar om kan tro att det handlar om hat till judar. Fast i självaste verket är det hat mot den sionistiska rörelsen som befinner sig i Israel. De hetsar alltså inte mot ett folkgrupp utan mot en rörelse. För palestinierna är det sionisterna som stör och för judarna är det terroristerna som stör.

I inläsningstexten skriver man att många av de nyanlända som kom till Israel-Palestina hade inspirerats av sionismen.

Att den invandringen var inspirerade av sionismen skulle bara innebära problem i framtiden. Ett exempel är enligt artikeln ”Massakern i Hebron” publicerad i wikipedia.org. Man skriver om den israeliska bosättaren Baruch Goldstein som 1994 sköt ihjäl 29 palestinier. Goldstein dödade dem medan dem stod och bad fredagsbönen i moskén. 29 dödades och ett hundratal människor sårades. Goldstein dödades av de som var på plats och hans begravningsplats blev ett pilgrimsmål för extremister och redan vid millenieskiftet hade begravningsplatsen ungefär 10 000 besökare.

Att sionismen tagit form i Israel-Palestina innebar bara nackdelar eftersom så fort en sionistisk rörelse gjorde något som Baruch Goldstein gjorde, så hämnades terroristerna tillbaks. Sören Wibeck skriver att den 19 åriga palestiniern Raid Zaqarna körde en Opel Ascona som hade bensindunkar, handgranater och en väska med en bomb i bilen. Zaqarna fick med sig en grupp israeliska studenter ombord. När de väl var ombord tyckte han på en knapp och bilen exploderades, han omkom tillsammans med åtta personer och fler fick omfattande skador. Hamas hade utfärdat en kommuniké där organisationen tog ansvaret. Dådet var alltså en hämnd för vad Baruch Goldstein gjorde.

Med hjälp av dessa utdrag kan man klart och tydligt se hur saker uppstår. Problemet är sionister och antisionister, de orsakar terrordåd och konsekvenserna för det blir döda civila människor.

För att avsluta denna punkt så har jag kommit fram till att antisionismen och sionismen förekommer mer i Israel-Palestina konflikten än vad antisemitismen gör.

1. Wibeck skriver att att grupperna Irgun och Lehi från israels sida var på väg att väcka skräck hos araberna. De väckte skräck i Deir Yasin genom att peppra husen med maskingevär. Många bybor dog omedelbart, de som inte dog de avrättades, kroppar massakrerades och flera kvinnor våldtogs innan de dödades. Det var ungefär 250 som dog, av dem var 100 män och resten kvinnor och barn vars stympade kroppar slängdes ner i brunnar. Det araberna sedan gjorde var att hämnas. De anföll en medicinsk konvoj utanför Jerusalem. Det låg 70 dödade judar - doktorer, sköterskor, vakter och patienter.

I artikeln ”Münchenmassakern” publicerad i wikipedia.org skriver man om att man den 5 september 1972 attackerade judarna i OS-byn i München. Det var åtta stycken palestinier ifrån Svarta september som förorsakade händelsen. De dödade två israeliska idrottsmän och tog nio israeler som gisslan. I utbyte mot gisslan krävde det att Israel skulle frige 234 palestinska gångar. Kravet gick inte igenom och de nio gisslan dödades och fem av de Svarta septembers medlemmar dödades också.

I artikeln ”Operation Entebbe” publicerad i wikipedia.org skriver man om den operationen som hände natten mellan 3 juli och 4 juli 1977 i Entebbe i Uganda. En grupp tyska och palestinska terrorister hade kapat Air France-flygplan och ungefär en tredjedel av passagerarna var judar. I utbyte mot gisslan krävde terroristerna 53 fångar från fängelser i Frankrike, Tyskland, Kenya, Schweiz och 40 fångar skulle friges ifrån Israel senaste den 1 juli.

Terrordåden skapas av israeliter och palestinier och i vardera folkgrupp finns det starka nationalister som till exempel sionister och antisionister. Det kan även innebära att dessa folkgrupp gjort innovationer av sina religioner, alltså vara extrema muslimer och extrema judar. En orsak som driver fram terrorn är för att man har en stark tro om någonting. Andra orsaker som driver fram terrorn är att terrorgrupper gör terror angrep för att väcka uppmärksamhet och i hop om uppmärksamheten så ska deras situation i Israel eller Palestina uppmärksammas.

En annan orsak kan vara att terrorgruppen håller ett löfte i utbyte mot till exempel fångar.

Men den huvudsakliga orsaken till varför terrorn uppstår är främst på grund av hämnden eftersom på båda sidor finns det drabbade människor som antagligen sörjer och är psykiskt eller fysiskt skadade. Det är alltså det som driver fram terrorn eftersom folk har sett familjer dödas, kvinnor våldtas och barn torteras. Om jag någonsin skulle ha upplevt det här så skulle jag själv känna ett hat mot de som gjorde det.

Vi tar ett exempel, jag är Kosovo albansk, men känner inget hat mot serber eftersom jag har aldrig upplevt vad dem gjort mot mitt folkslag. Däremot har vissa av mina kusiner och släkter upplevt vad serberna gjort mot sitt folkslag. De har varit med och bevittnat hur familjer dödades, hur hus plundrades, hur kvinnor våldtogs och så vidare. Om jag frågar om de har något hat mot serber så är svaret ja utan att tveka.

Det är alltså hat som driver fram terrorn eftersom man vill hämmns folket som dödade sitt folkslag.

1. Gamal Abdel Nasser

Enligt artikeln ”Gamal Abdel Nasser” publicerad i ne.se skriven av Sune Persson skriver man att Gamal Abdel Nasser föddes 1918 och dog 1970. Han var en egyptisk militär och politiker som blev president från 1956 i Egypten.

Wibeck skriver att Nasser förklarade den 14 oktober 1955:

Jag vill inte enbart bekämpa Israel. Min uppgift är att rädda arabvärlden från undergång genom Israels intriger med rötter utomlands. Vårt hat är starkt. Det finns inget förnuft i att tala fred med Israel. Det finns inte ens det minsta utrymme för förhandlingar.

Nasser dominerade arabvärlden och var alltid i centrum när det gällde att försöka ena den splittrade arabvärlden. Han utnyttjade de antiisraeliska stämningarna för att befästa sin ställning och han beslöt att utvisa FN-trupperna och återockupera Sinai. Den syriska regeringen klandrade Nasser för inaktivitet eftersom han inte hjälpte dem när de ville göra attack mot Israel. Nasser kände att han blev utmanad och han utförde två av sina specialgrenar, alltså massdemonstrationer och brinnande tal. På israels självständighets dag den 15 maj 1967 rörde sig en trupp på 100 000 soldater mot Sinai och Israels gräns skriver Wibeck.

Wibeck skriver även om att Nasser utlyste en blockad av Tiransundet, inloppet till röda havet som var till för israelisk sjöfart. Israelerna hade sen tidigare redan klargjort att en blockad av Tiransundet skulle betraktas som en krigsförklaring. Nasser var medveten om det och sedan förklarade han den 28 maj 1967 att de inte kommer att acceptera någon som helst samexistens med Israel. Han höll sedan ett tal inför Egyptens nationalförsamling den 29 maj:

[Genom att stänga Tiransundet] återställer vi läget till hur det var 1956. Detta utifrån den materiella apsekten. Enligt min uppfattning är denna materiella aspekt bara en liten del, det är den andliga aspekten som är den större frågan. Den andliga aspekten omfattar pånyttfödelsen av den arabiska nationen, återuppväckandet av den palestinska frågan och återställandet av förtroendet hos varje arga och varje palestinier. Detta under förutsättning att vi kan återställa villkoren till vad de var före 1956; då kommer Gud säkert att hjälpa oss och tvinga oss att återställa situationen som den var 1948.

Enligt artikeln ”sexdagarskriget”, publicerad i ne.se skriver Sune Person om att de Israeliska trupperna hade ockuperat ett område som var tre gånger större en det dåvarande Israel innan konflikten. Totalt dog 700 israeler medan de arabiska länderna hade en förlust på 8 500 -15 000 människor. Wibeck skriver att omkring 350 000 palestinier flydde till Jordanien.

Diskussion

Nasser var väldigt tydlig med vad han ville göra och ha. Flera gånger uttalade han sig om att han ville ena den splittrade arabvärlden och att han inte ville ha någon samexistens med Israel.

Han utlyste en blockad av tiransundet som var inlopp för israelisk sjöfart och visste även att Israel tog det som en krigsförklaring. Genom att han gjorde det och erkände att han inte ville ha någon samexistens med Israel så lyckades han tredubbla deras territorium. För Palestina innebar det otur för om Israels territorium tredubblades då skulle även judarna att ökas och då skulle även deras makt att tredubblas. Däremot innebar det bara tur för Israel för om deras territorium tredubblades då innebar det att de sionistiska tankarna gått i uppfyllelse ännu mer.

Fast eftersom Gamal Abdel Nasser hade makt innebar det att han kunde göra i princip vad som helst. När han uttalade sig som han gjorde den 29 maj 1967 borde följden bli att han fick mer makt och stöd från folket. För genom att blanda in den andliga aspekten alltså Gud så måste han ha fått stöd från många muslimska anhängare. Detta eftersom religion är ett väldigt känsligt ämne och folk kan tyckas kämpa mer för den andliga aspekten än den materiella aspekten.

1. Denna konflikt kommer förbli olöst om inte andra länder tar initiativet och hjälper folket. Det finns extremister både på Israels och Palestinas sida. Israels extremister vill uppnå en judisk stat och Palestinska extremister vill inte förhandla med Israel och eftersom båda dessa rörelser finns så bidrar det till att en framtidslösning nästan blir omöjlig. För även om vi inför en tvåstatslösning så kommer en av sidorna bli missnöjd. Särskilt om båda får lika mycket mark, alltså att Palestina få 50 % av marken och Israel den andra hälften. Israel skulle säkert bli besvikna med tanke på att deras mark reduceras kraftigt. Palestina kommer inte heller vara nöjd eftersom de vill inte ha något ha något med Israel att göra.

Det är alltså där allt hänger ihop och det är att man inte kan acceptera eller respektera varandra. Därför tycker jag att länder bör ta den intiativ och sätta dit de folk som gör uppror, alltså sionisterna och terroristerna. Självklart kommer detta inom den ekonomiska perspektiven att kosta mycket pengar med tanke på att man utför ett arbete genom att hjälpa till och ett arbete kostar pengar. Fast på långsikt är detta verkligen bra eftersom om konflikten löses så slipper pengarna gå åt att reparera saker som förstörts under konfliktens gång och man slipper även vårda lika många människor.

Sören Wibeck nämner att judarna fick större frihet under islam. Muslimerna blandade sig inte i deras lärofrågor och de tilläts att bosätta sig i Jerusalem. De kristna tyckte däremot att det var förnedrande att muslimerna jämställde judarna mot dem.

Det här utdraget är perfekt för hur denna konflikt skall lösas och det är att samexistera med varandra. Man ska alltså respektera varandras troslära och betrakta alla som bröder och systrar.

Men folket i Israel och Palestina skulle säkert ha röstat emot att samexistera och det är därför demokratin kan vara en nackdel ibland eftersom oförnuftiga röster får tas med. Detta kan nästa kopplas med Sverige då Sverige demokraterna fått massvis med röster. Ur en invandras perspektiv kan man kanske se att det finns folk från Sverige demokraterna som inte vill samexistera med de folk som har invandrat till Sverige.

Avslutningsvis har jag kommit fram till att en samexistens skulle kunna rädda denna konflikt. Det gäller bara att ta upp alla de positiva delar den medför och att folk blir medvetna om denna lösning. Om det funkade för många hundra år sedan, ska det funka nu med.

Källkritik

Jag har använt mig utav några få tal källor men jag tänker diskutera mer kring de två källor jag använt mig mest av vilket är ”Ett land två folk” och wikipedia.org

Ett land två folk är skriven av Sören Wibeck och publicerades år 2009. Wibeck har under sin livstid rest ungefär 30 år i Israel, Palestina och i övriga Mellanöstern, både som journalist och privatperson. Han har även varit journalist vid Sveriges Radio som är en svensk allmännyttig företag som sänder reklamfri radio och som funnits sedan 1925. I sidan 18 i boken förklarar han att om att han inte är en agenda. Han betraktar inte den ena sidan som änglar och den andra som demoner. Han säger att vänliga och ovänliga, goda och onda finns på båda sidor.

Wikipedia är en sida som faktiskt är ganska opålitlig eftersom vem som helst kan skriver eller gå in och ändra vad någon annan har skrivit. Men jag har bara använt mig utav den informationen jag jämfört med andra källor som jag till exempel gjort här nedanför.

Till exempel om massaker i München. I sidan 314 i boken Ett land två folk nämner man att man...