Novellanalys "När dog János Kovács"

Novellanalys av ”När dog János Kovács Den här novellen är skriven av en ungersk författare. Berättelsen handlar om János Kovács
död och hur man sedan glömmer bort honom bit för bit. Huvudhandlingen är uppdelad i
mindre händelser som utspelar sig på olika ställen. Handlingen Tiden för novellen är åren mellan 1874 och 1920. Novellen är ett exempel på både rak kronologisk ordning och omvänd kronologisk ordning. Händelserna inträffar i rak kronologisk ordning, men vid varje händelse får man en återblick bakåt i tiden. Då ges också mer information om huvudpersonen. På ett sätt kan man säga att berättelsen är tidlös. En sådan
här historia kan gälla för alla människor. Förr eller senare glöms vi bort. Tiden Historien utspelar sig i Ungern, eftersom huvudstaden Budapest nämns i texten. Författaren beskriver både utomhus- och inomhusmiljöer, på en krog, på ett sjukhus, på en kyrkogård,
på ett kontor och ute i regnet. Man kan känna den starka lukten av kemikalier på
snickerifabriken. Kovács hem är mycket fattigt och torftigt, antagligen kallt och smutsigt.
Författaren berättar om de andra miljöerna med ord som beskriver dofter, färger och känslor. Han skapar en speciell och dyster stämning med sin miljöbeskrivning. Plats/miljö Huvudpersonen är János Kovács. Han är snickare och beskrivs av författaren som trött, sjuk
och aptitlös. Sedan beskrivs Kovács på olika sätt av olika personer. De hjälper på så sätt till
att forma en bild av Kovács. Kuskarna på caféet uppfattar honom som viljelös och skrattar åt
honom. Arbeterskan däremot ser honom med kärleksfulla ögon. Hon ser honom som en
vänlig och ömsint person. Den sista personen som har med Kovács att göra, ser bara ett namn och inga egenskaper. Huvudpersonen Bipersonerna är de som finns med i de olika händelserna. Kuskarna verkar ganska otrevliga
medan arbeterskan framstår som sympatisk, advokaten är neutral och hans uppgift är att rensa bort det sista papperet som handlar om János Kovács. Bipersonerna Man ser den här berättelsen genom ”den allvetande författarens ögon”. Den allvetande kan se allting, förklara vad som händer och tolka det som händer. Därför får vi veta hur Kovács
själv känner sig innan han dör men vi får också veta att arbeterskan tänker på honom strax
innan hon dör och till sist hur regnet suddar ut de sista bokstäverna av Kovács namn. Synvinkel Språket i novellen är lite ålderdomligt med några gamla ord som inte används i modern
svenska. Annars är det ett enkelt språk som rakt på sak berättar historien. Språket Jag tror att författaren vill visa oss vad som händer med oss här på jorden efter vår död. Det kan finnas många pe...