Medeltiden (Europa)

Antiken ca 800 f.kr - 500 e.kr Antikens kvarlevor och de filosofiska samhällstrukturer som ägde rum med influenser ifrån bla. grekerna och etruskerna samt dess grundläggande värderingar lades helt åt sidan för en ny och världsomspännande mörk medeltid, medeltiden som den skulle komma att kallas fick sitt namn då epoken är en period emellan antiken och renässansen som var förhållandevis positiva i jämförelse med en lite nedåtgående samhällsutveckling under medeltiden som skulle bli till efter en global folkvandringstid som varade emellan åren 350 till 600. En indirekt bidragande orsak till folkvandringarna tros vara ett mycket kyligare klimat vilket också resulterade i att åkerbruk och fångsten inte var lika självklar. Kunskapen om skyddet emot ovädret var förmodligen dåligt, detta gjorde säkerligen att skördar blev överbevattnade, vilket kan ha bidragit till hunger, svält och sjukdomar, en annan stor orsak är givetvis också att man ville se sig om och upptäcka nya landsområden och föra sina seder vidare. Många områden var också väldigt överbefolkade. Plundringståg är något som skulle känneteckna den nordiska medeltidens startskott runt år 1050 då vikingarna härjade land och rike runt på sina färder. Nordgermaner, dvs visogoter, ostrogoter, vandaler, franker, angler och saxare invandrade under sen folkvandringstid till västrom, detta för att goternas landsområde år 376 stormades av hunnerna, ett mongoliskt ryttarfolk, som tog över mark i Mellaneuropa från Volga till Rhen, från Ukraina i öst till Rumänien i väst. De tvingades alltså iväg från sina tidigare byar i jakt på nya marker. Germanernas massinvandring var ett hot mot de romerska ledarna vilket bidrog till stor förvillelse och en allmän europeisk kris, från en ganska glänsande tid som det hade varit med god ekonomi och en stor handel.
Västroms ledare tvingades nu till att ge ostrogoterna makt och inkludera dem i styrelseskicket som romerska bundsförvanter, och dessa ingick nu i de feodalistiska systemet där goterna som hade en desto starkare armé skyddade landet emot fiender i utbyte mot att de fick integreras i samhället och få ta över makten och nya områden. Germanerna bildade parallella samhällen i västrom med egna kungar vilket var ett hot mot maktordningen, västrom som sedan tidigare var ett mycket splittrat rike kunde inte hindra Germanerna från att ta över västrom, med eller utan våld. Detta resulterade i att nya germanska stater bildades då de succesivt tog över delar av det romerska styret. Av de nya germanska rikena blev frankernas (nuvarande Frankrike och Tyskland) och angelsaxarnas (nuvarande England) de mest kända i västvärlden. Folkvandringstiden ca 350 - 600 e.kr

Tidig medeltid ca 1050 - 1200 e.kr En person som huvudsakligen bidrog väldigt mycket till västroms fall var Odovakar, Odovakar tillhörde folkslaget skirerna som bröt upp ifrån Goternas land och beblandade sig med Bastarner. Odovakar ledde deras legoknektstrupp som i Italien infiltrerade sig in i maktelitens huvudkvarter, där han personligen avsatte Romulus Augustulus som skulle komma att bli den siste västromerska kejsaren efter att deras totalitära styre skulle kollapsa. Romulus satt på tronen mellan årtalen 395-476 och hans död anses vara den allmänna och europeiska starten på medeltidens inledning. Östromsriket med Konstantinopel som huvudstad kunde dock bestå ända tills 1453 som räknas som medeltidens slut. Odovakar själv hade hunnit utropa sig till kung över Sicilien, han var en väldigt hårdför man vars livsöde tog slut år 493 när han mördades av Theoderik som fick uppdraget av Odovakars högra hand Zeno Isauriern som var kejsare över det östromerska riket. Ostrogoterna eller ‘’östgoterna’’ som ursprungligen som alla andra Goter kom ifrån Gotland men som sedan utvandrade till södra Ukraina och sedan blandades upp eller bosatte sig på olika håll tog i Rom tillfället i akt att utnyttja deras armé och förgöra det nyuppkommna makthotet med Odovakar som spets. Theoderik ingick en pakt med Odovakar något som inte skulle hålla så länge innan Theodorik mördade honom. Detta nya rike höll sedan bara till år 550, alltså bara i lite över 50år. Visigoter som också tillhörde den ursprungliga germanska folkgruppen Goter som utvandrade ifrån Gotland, valde dock att istället bosätta sig mer västerut i Spanien, Portugal och södra Frankrike. Dock så fick goterna inte sina namn pga att de bor i öst respektive väst utan visigoter betyder de ädla goterna, och ostrogoter betyder de glänsande goterna. Myten har endå en viss sanningshalt i sig eftersom att Goterna innan de delade upp sig i olika riktningsfärder bodde i på olika håll i Rumänien respektive Ukraina.

Latinet som var europas mest överlägsna och inflytesrika språk åsidolades sedan i samband med västroms sönderfall och folkets frigörelse ifrån makten, mest påverkade dock faktumet att väst var bebott av väldigt många olika folkslag.
Latinet bevarades inom kyrkan och av lärda män i olika skrifter. Politiken var heller inte så ordnad under den tiden. Många länder drabbades av svält och dålig handel, städer förföll under vikingarnas plundringståg.

Latinet skulle dock återinföras när Karl den store som levde emellan 748–814 då han dog tillsammans med andra lärda män regerade vilket var starten på mellanepoken som kallas Karolingiska renässansen, Karl den store var son till Pippin den lille som var kung över frankerriket, detta gjorde det lättare för honom att komma till makten. Karolingiska renässansen var ingen egentlig tidsepok utan räknas som en del av den sena medeltiden och tiden som ägde rum innan den revolutionerande upplysningstiden. Renässansen kännetecknas genom att västvärldens olika kulturer enades under hans välde som sträckte sig från italiens nordliga till områden över frankrike, holland, belgien, österrike och tyskland bla. Renässansens betydelse innebär främst skolorna och utbildningars startskott som Karl startade. Mer än att föra inlatinet på kartan så återinförde han mer filosofi...