Bokanalys av Eragon triologin

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Skönlitterär epikanalys

Jag har valt att läsa tre böcker i bokserien arvtagaren som är skriven av författaren
Christopher Paolini. Det är fyra böcker total i serien arvtagaren. Eragon, Den Äldste, Brisingr
och Arvtagaren. Utav dessa böcker har jag enbart koncentrerat mig på dem tre första i serien
för min analys.

Eragon
Fabel
- I den första boken i serien Arvtagaren får vi träffa 15-åriga Eragon som är en fattig
bondpojke som sliter hårt på sin familjs gård. En dag när Eragon är ute på jakt hittar han en
synnerligen märklig sten som senare visar sig vara ett drakägg. Han uppfostrar sin drake i
hemlighet då han inte vill dra imperiets blickar till sig. Detta är dock oundvikligt, för bara
några månader senare anländer två obehagligt hotfulla varelser som kallas razacer som börjar
fråga runt om ägget som Eragon hittat. När Dem tillslut lyckas spåra sig till vart Eragon bor är
han lyckligtvis inte där men när han kommer tillbaka finner han sitt barndoms hem i ruiner
med sin svårt skadade morbror inuti som senare dör av sina skador. Eragon svär då på att ge
sig av och spåra upp razacerna och hämnas sin morbros död. Med sig får han sagoberättaren i
Brom som lär Eragon allt han behöver veta om att vara drakryttare och vad detta innebär. På
sin väg stöter dem på många faror och tillslut dör Brom i ett bakhåll gillrat av razacerna.
Eragon blir sedan räddad av en mystisk främling som visar sig vara Murthag som kommer att
bli en god vän till Eragon på deras fortsatta resa till varden. På sin väg mot varden lyckas
också Eragon och Murthag rädda en alv som visar sig vara Arya och som get dem en
vägbeskrivning till varden. Väl framme i varden som ligger benäget i dvärgastaden Farthen
dur träffar dem vardens ledare Adjihad och utkämpar kort därefter ett slag då imperiet har
lyckats spåra upp vart varden gömmer sig. I denna strid möter Eragon skuggan Durza och
lyckas besegra honom med stora förluster för egen räkning. Där slutar första boken.

Berättarperspektiv
- Boken Eragon berättas uteslutande i ett tredje persons perspektiv. Det är
Eragon vi får följa från bokens början till dess slut, och det är hans tankar läsaren får ta del av.
Då detta perspektiv är det mest vanliga i berättelser så gör det i denna bok en utmärkt förtjänst
när det kommer till att få läsaren att sympatisera med karaktären i boken.

Struktur
- Eragon berättas i en ganska strikt kronologisk disposition. Texten är skriven från
början till slut utan något som helst avbrott. Det är inte heller några tillbakablickar inblandade
i texten, men det förekommer visioner av framtiden. När det kommer till bokens uppbyggnad
består den av en prolog i början och är uppdelad i numrerade kapitel med styckindelning.

Tema
- Det finns väldigt många teman till en bok som Eragon och jag tänker bara ta upp dem
som enligt mig är allra viktigast.
Språk och kommunikation- är ett självklart tema i boken då den har sina alldeles egna språk
så som dvärgiska och alviska, om du vill ta reda på ord är det bara att gå till bokens baksida
och där hittar du ditt eget lexikon på dessa språk. Eragon och Saphira delar också ett mentalt

band mellan sig som gör det möjligt för dem att kommunicera med varandra. Utöver det har
det alviska språket en väldigt central del i alla böckerna i serien arvtagaren. "Eragon trevade
med sitt sinne tills han kände drakens sinne...ett svagt medgivande nådde honom genom
länken, men Eragon undrade om den verkligen hade förstått. Trots allt, det är bara ett djur.".
Trots att deras mentala band kommer att vara nyckeln till Eragons övermänskliga förmågor är
det inte något som händer över en natt. Citatet är taget från ett utav Eragons första möten med
draken Saphira då hon varken hade ett namn eller ett fastställt kön. Allt eftersom tid förflyter
och deras mentala band blir allt starkare kommer Eragon att se Saphira som mer än "bara ett
djur".
Vänskap- Detta anser jag vara en utav dem viktigare teman i texten då Eragon jämt och
ständigt träffar nya personer samt alltid har någon med sig när han slåss mot ondska i
allmänhet. Allt från skickliga svärdsmän till trollkarlar, i varje tänkbar situation visar deras
vänskap med Eragon på att inte ens den mäktigaste av oss kan klara sig utan stöd från dem
som står honom närmast. "Här ligger Brom som var en drakryttare och som en far för mig,
må hans namn leva vidare i ära". Detta är runorna Eragon graverade in på Broms grav efter
hans död nära slutet av boken, dessa runor är rörande på det sättet eftersom Eragon aldrig
kände sin riktiga far och efter Garrows död blir Brom den som fyller fadersplatsen för Eragon.
Då Brom mest tillrättavisade Eragon kom han att uppskatta den gamle mannens instruktioner
och vänskap. Han vill att världen ska veta att Brom var en vän och ändå så mycket mer för
honom.
Hemmet- Carvahall som är Eragons hem i början av boken, det är hjärtat för vår
huvudkaraktär. Han förlorar allt detta tidigt i boken och blir sedan tvingad på ett uppdrag. Ett
bra citat från boken som jag tycker förklara detta är följande, " Mor, moster, morbror-han
hade förlorat alla. Tyngden av hans sorg var förkrossande, en monstruös kraft som lämnade
honom vacklandes". Efter sin morbror Garrows död blir vi påminda genom Eragons sorg hur
stor vår känsla för hem är mot dem personer som lever där. Om något av det gamla talesättet
stämmer, "hemmet är där hjärtat är" tror jag att en stor del av Eragons hjärta ligger hos dem
familjemedlemmar han har förlorat.
Öde och fri vilja- Ödet eller den fria viljan förekommer i huvudet på ganska många
karaktärer, och större frågor i boken. Eragon har svårt att acceptera ödets roll i hans liv. Gör
arvet av heroisk status och en drake att rida att han inte har en egen fri vilja? Om han har en
fri vilja vilka är då de rätta att välja. Detta är frågor som huvudkaraktären tampas med genom
alla fyra böcker i serien arvtagaren." Du är en av få som verkligen är fri att välja sitt eget öde.
Den friheten är en gåva, men är också ett ansvar mer bindande än några bojor". Detta är vad
Eragon får höra av örtakvinnan Angela när hon spår honom in sin butik i staden Tierm. Då det
är draken som väljer ryttaren är det då möjligt för Eragon att fortfarande välja sitt eget öde?
God mot ond- Eragon är mer än bara en historia om en människa och drake. De finner sig
själva i mitten av ett krig för att störta den ondska som har belägrat landet. Det är inte bara en
saga runt klockren moral där man vet vad som är rätt eller fel, utan längs berättelsen gång får
huvudkaraktären konfrontera vad som menas med att vara ond samt hur svårt det kan vara att
vara god vid vissa tillfällen. "Han hade bevittnat för många orättvisor skipas i Galbatorix

namn, från mord till slaveri för att vända imperiet ryggen". Det finns tider då Eragon som alla
andra människor längtar till ett normalt liv där han kan slå sig ner och bygga sig ett hem och
vända världen ryggen. Den ondska han möter längs vägen inspirerar honom dock att trotsa
imperiet. Ondska inspirerar till godhet i vår huvudkaraktär.
Det övernaturliga- Då Eragon är klassad som en solklar fantasy genre så är det ju vissa
punkter som man vill ska finnas med. I boken finns alver, dvärgar samt diverse monster och
drakar men även magi som är en väldigt central del i boken då den håller nyckeln till allt.
Hela Eragons värld kretsar kring magin och han måste antigen anpassa sig eller stryka med
när han träder in i den. "Ett klot av eld flög från hans hand mot alven"
Mognad- Detta är också ett tema som jag anser viktigare än dem andra då karaktären
utvecklas ofantligt mycket under bokens lopp. När vi först träffar Eragon i början av boken är
han en simpel bondpojke som gör sitt leverbröd i en utav de mest avlägsna delarna av välden.
När vi senare tar farväl av honom vid bokens slut har han axlat ansvaret som en äkta
drakryttare med dem bördor och förpliktelser som medföljer. Man kan se hans nyfunna
mognad i slutet av boken som ett klimax eller en vändpunkt på hans historia. "Han hade blivit
vad Adjihad velat: en auktoritet oberoende av kungar och andra ledare". Enligt mig markerar
just det här citatet bokens klimax då Eragon blir sin egen man som kan stå på egna ben, i
boken inser även Eragon att han har blivit en drakryttare han var menad att bli.

Bokens titel
- För dem flesta är det nog ganska uppenbart att bokens titel också är namnet på
huvudkaraktären i boken, inga större konstigheter eller dolda budskap där. Om man dock tar
och studerar boken lite närmare lägger man märke till att det inte bara finns en Eragon som i
vår huvudkaraktär utan även en till. Den första drakryttaren hette också Eragon och därav får
titeln en djupare innebörd än bara ett namn då vår huvudkaraktär kan sägas ärva hela
ryttararvet genom att enbart att ha en namne som var ryttare.

Språk och stilfigurer
- Den här boken är skriven på ett ganska speciellt sätt då det jämt och
ständigt är inlägg av inre monologer i den vanliga texten. Då Eragon och Saphira delar en
mental länk och pratar med varandra i sinnet är inte detta så konstigt, men det är fortfarande
något som man lägger märke till i boken. När texten skiftar till en inre monolog byts fonten i
boken ut mot en tunnare stil för att markera ändringen.
Paolini lägger också till en hel del humor i vissa av sina karaktärer när han skriver. Det är
framförallt en karaktär jag har i åtanke, örtakvinnan Angela som Paolini har gett en roande
men ändå konstig syn på humor och andra saker. Ett exempel på detta är följande referat. "I
sin bok "Eragon" publicerad av Bonnier Carlsen år 2003 skriver Paolini om hur Angela
försöker bevisa att paddor inte existerar- det finns bara grodor. Om hon kana bevisa att det
finns paddor kan dem inte heller göra någon skada då häxor inte kan få tag i några till sina
onda trolldrycker då bara grodor existerar- sid 192-193". För att förstå vad jag menar med att
Paolini lägger till ganska konstig humor måste man läsa de sidor jag hänvisat till i referatet.
Boken är också skriven med ett överflöd av metaforer och liknelser som enligt mig ibland
göra det svårt att koncentrera sig om man vill läsa boken en längre tid. Om Paolini hade dragit
ner på dessa med hälften hade det varit en mycket mer bekväm bok att stäck läsa. Jag skulle

definitivt säga att detta är en avvikelse gentemot andra texter, den enorma mängden
metaforer.
Liknelser- Några exempel på liknelser i boken är följande. "Hon svävade ner till Eragon likt
en enorm fladdermus", "Drakfjällen blänkte likt ädelstenar" och "Vattnet flödade likt vatten".
Metaforer- Här är några exempel på metaforer i Eragon. "Krossade lemmar och bröstkorgar
likt torra kvistar", "Landade på ryttaren likt en panter som landar på en ren".
Hyperbol- Ett exempel på överdrifter eller hyperbol i Eragon är följande citat. "Ett berg av
kroppar reste sig ovanför dem, stela och grimaserande. Deras kläder var nedstänkta med blod,
och den upptrampade marken likaså".

Symboler
- Några föremål och namn jag anser symbolisera något som måste förklarar mer
ingående.
Zar'roc är det svärd Eragon får utav Brom när dem först get sig iväg tillsammans på sin resa.
Senare i berättelsens gång får Eragon reda på att detta är ett svärd från en utav dem försvurna
som var ondskefulla tjänare åt Galbatorix. Då detta svärd är känt för de ondskefulla dåd det
har begått i det förflutna väcker det fasa varthän Eragon beger sig, och gör honom föga
populär. "Jag ser att du bär en fiendes svärd, det glädjer mig inte att se detta vapen". Detta
säger dvärgakungen Hrotghar till Eragon vid deras första möte i dvärgastaden Tronjheim. Det
är uppenbart att svärdet får mycket ogillande från kungen och hans undersåtar.
Varden är namnet på motståndsrörelsen som vill störta Galbatorix och riva ner det imperium
han har byggt. Gruppen består av rebeller och utbölingar. Dock så är verkligheten lite mer
komplicerad än så då Eragon och Saphira anländer till varden. Detta är vad vardens ledare
säger till dem . "Varden är i en extremt knepig situation. Å ena sidan måste vi böja oss för
alvernas önskningar om vi vill behålla dem som allierade. Samtidigt kan vi inte förarga
dvärgarna om vi vill stanna i Tronjheim". Denna politik är för närvarande inte annorlunda än
dem intressen som finns i våra robusta demokratier idag.
För att klargöra ett par saker så delar varden ett hat med dvärgar och alver mot imperiet, men
alverna vill att nästa drakryttare ska vara en av dem. Dvärgarna vill å andra sidan inte ha
några drakar eller drakryttare alls inne i sin stad. Det är alltså vardens ledare som måste väga
dessa intressen mot varandra i en aktiv roll som vilken demokratisk ledare eller president som
helst måste göra.

Koppling till författaren
- Paolini har själv sagt att det som har varit som en inspirationskälla
för honom när han beskriver miljön är platsen där han växte upp, i USA Montana. Språket
och namnen i böckerna är nästan uteslutande från urnordiskan, tyskan, fornengelskan samt
rysk mytologi. Iden till boken kom till honom i form av gammal nordisk mytologi såsom
Beowulf men även kända författare som Tolkien.
När det kommer till vår huvudkaraktär är han kopplad direkt till författaren. Paolini var 15 år
när han började skriva Eragon så det är ingen slump att också Eragon är 15 vid bokens början.
Paolini säger själv att Eragons mognad genom boken också speglar hans egen utveckling som

författare och person så det var verkligen ett personligt inslag i boken. Också Saphira fick ta
del av detta då hennes karaktär skapades genom åskådningar av Paolinis egna husdjur som var
en katt och en hund. Han säger att han föreställde sig drakar som katter, lite arroganta,
självupptagna samt smidiga varelser.


Den Äldste

Den andra boken i Paolinis serie Arvtagaren heter Den Äldste och kommer vara en
förhoppningsvis avsevärt kortare analys. Då mycket av det jag tog upp i första boken Eragon
även kommer att gälla för Den Äldste, i form av koppling till författaren och vissa teman samt
stuktur och även berättarperspektivet. Det som kan skilja sig från den första analysen är saker
som andra citat som visar på en utveckling för temat vänskap om man ska ta ett exempel.

Fabel
- I den andra boken i Paolinis serie Arvtagaren får vi återigen följa Eragon. Boken tar
sin början när vardens ledare Adjihad blir brutalt mördad och Eragons vän Murthag verkar ha
gått samma öde till möttes. Adjihads dotter Nasuada blir då vald som vardens ledare. Kort
därefter bestämmer sig Eragon och Saphira att resa till alvskogen Du Weldenwarden där dem
ska bli tränade som drakryttare och drake. Med Eragon följer två andra personer, alvkvinnan
Arya samt dvärgen Orik. Väl framme i Du Weldenwarden möter Eragon och Saphira Oromis
och Glaedr. Oromis och Glaedr är precis som Eragon och Saphira drake och ryttare och dem
enda som överlevde Galbatorix mordiska slaktande av deras order. Eragon och Saphira blir
lärda att använda saker som magi, stridskonst, filosofi och mer om det uråldriga gamla språk
som alla som behärskar magi måste kunna.
I den här boken får vi också följa Eragons kusin Roran i deras hemby samt
händelseutvecklingen när Galbatorix soldater oväntat attackerar byn.
Vi får även följa vardens ledare Nasuada då hon planerar att flytta hela varden till rebellstaden
Surda för att på allvar utmana och gå på offensiven mot imperiet.
Boken slutar med att Eragon och Saphira återvänder till varden från sin långvariga utbildning
i Ellesmera där dem snart ger sig in i slaget om brinnande slätten. När striderna börjar trötta ut
vardens krafter anländer dvärgarna med kung Hrothgar i täten. Ett horn blåser då i fjärran och
en mystisk drake och ryttare uppenbarar sig på himlen och dödar Hrothgar. Eragon och
saphira ger sig upp i skyn för att konfrontera ryttaren och utkräva hämnd för Hrothgars öde.
Den nye ryttaren visar sig snart vara många gånger starkare än Eragon när det kommer till
trollkraft. De tar sina strider i luften och ner på marken och väl nere uppenbaras ryttarens
sanna identitet som ingen mindre än Eragons gamla vän och följeslagare Murthag. Boken
slutar med att Murthag ger sig av efter att ha berättat för Eragon att också hans far är Morzan.

Berättarperspektiv
- Den Äldste är uteslutande berättad i ett tredje persons perspektiv. Andra
boken skiljer sig rätt mycket från första då vi nu inte enbart får följa Eragon utan även hans
kusin Roran samt vardens ledare Nasuada. Vi får här ta del av dessa tre personers problem
och tankar vilket avsevärt ökar förståelsen för olika saker som sker i boken.


Struktur
- Den Äldste berättas i en ganska strikt kronologisk disposition. Texten är skriven
från början till slut utan något som helst avbrott. De enda tillbakablickar som ges i boken är
när författaren kort beskriver vad som hände i förra boken för läsaren. När det kommer till
bokens uppbyggnad består den varken av en prolog eller epilog till skillnad från första boken.
Boken är sedan uppdelad i diverse numrerade kapitel.

Tema
-

språk och kommunikation
- Som i första boken är språk och kommunikation lika viktig som
då om inte mer i andra boken då man verkligen får ta del av Eragon och Saphiras växande
band, samt lära sig mer om det gamla språket som talas av alverna. "Det finns vissa sätt som
du måste hälsa väktarna i Ceris på, vissa mönster och traditioner du måste observera när du
presenteras för drottning Islanzadi, samt hundratals olika sätt i att hälsa på dem omkring dig,
om det inte är bättre att bara vara tyst. Med alla era seder sade Eragon verkar ni bara ha
gjort det lättare att förolämpa folk. Ett leende flög över hennes läppar. Kanske". Ett i
synnerhet långt citat från när Eragon för första gången ska träffa alverna och bekanta sig med
deras seder. Jag tycker att det visar på hur viktigt språk och traditioner är när man har med
andra folkslag i boken att göra.

Vänskap
- Ett utav de viktigare teman också i denna bok är vänskap då Eragon och Saphira
knyter band mer bindande än livet, och ibland smälter samman till en och samma individ och
handlar därefter. "Ska vi dansa mitt hjärtas hjärta, det ska vi du lille". Detta är Eragon som
talar med Saphira precis innan slaget vid brinnande slätten som tar sin del i slutet av boken.
Just detta citat utspelar sig när dem båda smälter i varandras sinnen och blir som en förenad
varelse istället för två individer. Det tycker jag bevisar hur långt dem har kommit i utveckling
och vänskap.

Hemmet
- Vi får under en stor del av boken följa Roran som återvänder till sitt hem bara för
att finna det helt förstört. Vi får sedan följa honom för att Carvahall ska överleva Galbatorix
soldater som skickas dit. När det sedan misslyckas tvingas byns bybor med Roran som sin
ledare att fly mot Varden. Liter mindre än halva boken består av att man får följa dessa
människor när dem kämpar för sina hem och människorna dem bryr sig om.

Öde och fri vilja
- Eragon får svårare att tampas med sitt öde då många utav dem spådomar
han tidigare fått av örtakvinnan Angela börjar gå i uppfyllelse. Han blir också ständigt påmind
om detta av allierade och fiender omkring sig. "Fördöme dig, ryttare! Jag förbannar dig! Må
du icke finna nattläger eller boplats eller sinnesro i detta land. Må du lämna Alagaesia och
aldrig återvända!" Detta påverkar Eragon starkt och sätter sin prägel på honom igenom hela
boken. Citatet ovan påverkar Eragon så starkt eftersom det är en påminnelse om en utav
Angelas spådomar, att han ska lämna Alagaesia och aldrig återvända.

God mot ond
- Ända sedan Eragon besegrade skuggan Durza i slutet av första boken har han
fått tampas med det långa ärr skuggans svärd lämnade efter sig på hans rygg. Det plågar
honom fruktansvärt genom större delen av boken och får honom ofta att tvivla på sig själv och
ibland att vilja ge upp att kämpa för att priset är för högt. "Livet är både smärta och glädje.
Om det här är priset du måste betala för timmarna du gläds åt. Är det för mycket?". Detta är

precis efter det att Eragon har överansträngt sin skadade rygg och dukat under för smärtan.
Han är då beredd att ge upp och överge sin utbildning för att priset är för högt. Det är då hans
lärare Oromis ställer frågan som är citerad ovanför. Eragon svarar då vresigt att priset är för
högt.

Det övernaturliga
- Då Eragon håller på att fullfölja sin utbildning i Du Weldenwarden blir
han allt mer och mer insatt i hur magi fungerar och han börjar på allvar förstå hur farlig den
faktiskt är. han strävar dock ständigt efter att lära sig mer då magin är nyckeln till att besegra
Galbatorix och störta honom från hans svarta tron i Urubaen. "Magi är konsten att tänka, inte
styrka eller språk". Här får Eragon lära sig av Oromis hur lite det egentligen är han förstår sig
på magins sanna väsen och hur mycket mer han måste lära sig innan den slutgiltiga
konfrontationen med Galbatorix ska äga rum.

Mognad
- Här kommer vi kanske till det viktigaste temat i hela boken. Allt eftersom Eragons
utbildning i alvstaden Ellesmera fortskrider får han allt mer kunskap om magi men också
världen i allmänhet. Han blir lärd att använda hjärnan som främsta vapen för att kunna
bedöma situationer och risker på ett annorlunda samt bättre sätt. Han utvecklas otroligt
mycket psykiskt under denna del av boken. Det är inte bara psyket som utvecklas utan även
hans kropp då drakarnas förfäder väljer att slutföra den förändring som kommer till en ryttare
med tiden. Dem ger honom en alvs styrka och snabbhet. "Bara om du är rädd för att verka
dåraktig, och jag skulle sätt ut som en större dåre om jag envisats med att hålla fast vid en
felaktig uppfattning. Oh, du lille, du sade precis någonting vist". Det är här Eragon verkligen
får en släng av visdom då han inser att hans trosuppfattningar om hans mest hatade fiender är
helt felaktiga. Han hade själv fått detta bekräftat för sig när han sökte igenom sinnet på dem
som stod framför honom.

Bokens titel
- Bokens titel som då är "Den Äldste" syftar i det här fallet på Oromis och Glaedr
som är en utav de nu äldsta levande varelser som existerar. Detta på grund av att Galbatorix
dödade alla ryttare förutom en som lyckades fly och gömma sig för honom i väntan på att
undervisa nästa ryttare och drake.

Språk och stilfigurer
- Har inte så mycket att säga om det här stycket då allt från första boken
även stämmer in på denna då dem är skrivna väldigt tätt inpå varandra. Som i bok ett finns här
också ett överflöd av olika stilfigurer.

Symboler
- Det är främst en symbol eller en mening som symboliserar något jag vill
uppmärksamma. "När man kan få vad som helst, bara genom att säga några ord är målet
oviktigt, det är vägen dit som spelar roll". Detta får Eragon höra av den uråldriga alvsmeden
Runen när han frågar varför hon helt enkelt inte bara gör klart sitt smide med hjälp av
trolldom. Jag tycker att just det här ögonblicket symboliserar en hel del moraliska frågor
Eragon får tänka på när han tampas mot dem svårigheter Galbatorix sätter framför honom.
Hans mål är att besegra den onde kungen. Han måste också ta i aktning att hans handlingar
kommer att få konsekvenser för resten av alagaesias släkten när han kämpar för att störta
Galbatorix. Att nå fram till sitt mål och inse att alla ens tidigare handlingar har lämnat världen
bakom i ruiner gör att målet man strävar efter blir oviktigt. Man kan inte göra sig skyldig till
vilka hemskheter som helst och fortfarande säga att man kämpar för en rättvis sak.



Brisingr

Den tredje boken i Paolinis serie Arvtagar heter Brisingr och kommer förhoppningsvis utgöra
en något kortare analys en bok två då jag inte kommer ta upp saker som jag redan gjort i
analys ett och två. Det mesta som står där gäller även denna bok så därför kommer det inte
vara nödvändigt. Det som kan skilja sig åt är som sagt vissa citat som tyder på att vår karaktär
har utvecklat t.ex. temat vänskap eller visdom ännu mer än i de andra böckerna.

Fabel
- Brisingr börjar när Eragon, Roran och Saphira reser till Helgrind, hem till dem
ondskefulla razacerna som var ansvariga för attacken på Carvahall samt för deras morbros
död. Där räddar dem Rorans trolovade efter att ha dödat en utav monstren. Saphira återvänder
med Roran och Katrina till varden medans Eragon stannar kvar för att döda den kvarvarande
razacen och lyckas också med detta. När han har återvänt till varden blir han tillfrågad om han
vill viga Roran och hans trolovade och gör detta. Kort därefter attackerar Murthag och Törne
Eragon och Saphira i ett försök att ta dem till fånga för att föra dem till Galbatorix. Vardens
ledare beordrar Eragon att närvara vid dvärgarnas val av nya konung. Han blir där ett mål för
ett misslyckat lönnmord från dvärgklanen Az Sweldn Rak Anhuin som Orik sen banlyser:
Orik har därmed vunnit dvärgarnas sympati och blir vald till kung.
Därefter åker Eragon och Saphira tillbaka till Ellesmera för att fulfölja sin träning. Där får
Eragon veta att han inte är Morzans son utan Broms. Draken Glaedr avslöjar också källan till
Galbatorix oövervinnliga makt i form av något som kallas eldunari och är drakars hjärtas
hjärta. Efter att ha slutfört sin träning begär sig Eragon sig iväg till alvsmeden Runen och ber
henne att smida honom ett ryttarsvärd. Efter att ha funnit metallen man behöver och kringgått
Runens ed smider hon honom ett svärd som han döper till Brisingr. Innan Eragon ger sig av
tillbaka till varden, så träffar dem Oromis och Glaedr en sista gång där dem förkunnar att det
är dags för dem två att slå tillbaka mot Galbatorix och ansluta sig till drottning Islanzadis
offensiv. Därefter ger Glaedr Eragon sin eldunari vilket gör det möjligt för Eragon att
kommunicera med honom oavsett avstånd men även ifall att det skulle hända honom själv och
Oromis något. Ifall dem båda skulle duka under i striderna skulle Glaedr fortfarande kunna
leva kvar inuti sin eldunari och på så sätt fortsätta hjälpa Eragon och Saphira.
Vi får också följa Rorans kamp genom vardens led och se honom stiga i rank för sina insatser
på slagfältet.
Eragon och Saphira anländer till varden mitt uppe i belägringen av staden Feinster som dem
med svårigheter intar efter att ha dödat en skugga. Samtidigt som detta slag utspelar sig stupar
både Glaedr och Oromis i strid över staden Giliead och det är där tredje boken slutar.

Berättarperspektiv
- Brisingr berättas uteslutande i tredje person perspektiv. Det finns inga
större skillnader från andra boken förutom att istället för att följa Nasuada följer man nu
Saphiras tankar. Att vi får följa Saphira gör att vi får ett inressant perspektiv på hur hon
skildrar världen då det skiljer sig avsevärt från hur Eragon och andra människor uppfattar den.


Struktur
- Brisingr berättas i en ganska strikt kronologisk disposition. Texten är skriven från
början till slut utan något som helst avbrott. De enda tillbakablickar som ges i boken är när
författaren kort beskriver vad som hände i förra boken för läsaren. När det kommer till bokens
uppbyggnad består den varken av en prolog eller epilog till skillnad från första boken. Boken
är sedan uppdelad i diverse numrerade kapitel.

Tema
-

Språk och kommunikation
- Detta skiljer sig inte avsevärt från andra boken, Saphira och
Eragon håller fortfarande på att lära sig om det gamla språket och får ta del av en del seder
hos dvärgarna. Men bortsätt från det är likheten mellan bok två och tre stor.

Hemmet
- Jag skulle säga att när Eragon och Roran dödar razacerna fick dem både ut hämd på
dem varelser som hade förstört deras hem och dödat deras morbror. För Eragon blir det som
ett avklarat mål då en utav anledningarna att han gav sig av från sitt herm var att hämnas sin
morbros död. Det är på det viset det är kopplat till dem två tidigare böckerna.

Identitet
- Identitet är ett tema som jag inte tagit upp i någon av de andra analyserna men som
egentligen borde vara med på dem också. Anledningen till det är att jag kände att hans
identitet når ett klimax i den här boken som jag inte kan säga att jag ser lika tydligt i dem
andra. Under dem senaste två böckerna har Eragon först inte vetat vem han var. När han
sedan får reda på vems arv han tillhör plågas han extremt ...