Grottan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Therese Asperheim
GROTTAN

Grottans förutsättning.
I grottan är det mörkt, svalt, fuktigt och hårda underlag. I just den här grottan lever små djur,
insekter, malar, nattfjärilar, fladdermöss, spindlar mf. Detta är idealisk miljö för just dessa
populationer. Mörkret gör det svårt för vissa djurarter att se och söka föda, och gynnar andra med
bra mörkersyn. Det är en bra plats för vissa djurpopulationer att söka skydd från hetta och andra
rovdjur. Dessutom är det ett skydd för vissa djur i längre perioder, från t ex. väderlek, ex. björnar som
går i ide.
Fuktigheten i grottan skapar ”vattenhålor” och gör det möjligt för djur att leva i grott miljön utan att
söka sig utanför för att hitta vatten. Bergets egenskaper renar det vatten som letar sig in i hålorna
och gör det drickbart för djuren.
Djuret jag har valt är katter. Dagens katter ses som husdjur eller som skadedjur då de är vilda.
Katterna är intelligenta och snabblärda djur. De har bra mörkerseende och är i dag tama (oftast).

Vi kan väl säga att katterna blev skrämda av en hjord hjortar, som i sin tur blivit skrämda av jägare.
Katterna sökte snabbt skydd i grottan och har sedan dess bosatt sig där. En del av populationen valde
att återgå ut i naturen, medan resten stannade.
Katternas mörkerseende gjorde det lätt för dem att hitta både föra och vatten, de kunde lätt jaga i
grottan då det fanns gott om föda. De har bra balans och kan lätt smyga fram till bytet. I katternas
föda ingick både fladdermöss och insekter.
Katternas tassar och trampdynor var små och skadades lätt av det hårda underlaget, som också var
vasst. De katter med störst tassar och stryktåligast trampdynor överlevde därför lättast och kunde
föra sina egenskaper vidare, med Dna-molekylerna, till sina avkommor.
Det resulterade i att avkommorna hade bättre och större tassar och trampdynor, de anpassades till
sin nya miljö med hjälp av naturligt urval, ” Starkast överlever”.
Avkommornas päls blev tjockare för att stå emot fukt och för att värma kroppen under kalla vintrar.

En av avkommorna blir annorlunda, får längre käkparti och nos. Mirakulöst nog överlever katten och
har det lättare att hitta insekter i grottan trånga håligheter. Pälsen och tassarna är lika som de
andras, stora tassar och tjock päls. Det genetiska materialet för denna katt förs vidare till dennes
avkommor som även de får längre käkparti och nosar.
Det har alltså skett en markoevolution. Det dröjer många miljoner år innan den här populationen
kan kallas för en helt egen art. Ursprungskatterna fortplantar sig inte längre med den nya arten.
Den nya arten är en egen population och är helt olik ursprungskatterna.
Man kan säga att med...