Buddhismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Buddhismen är en av vår världs fem stora världsreligioner, trots detta tycks inte så många veta exakt vad buddhismen egentligen handlar om. De flesta andra religioner bekänner sig till någon högre makt som berömmer och/eller bedömer, detta gör inte buddhismen. Det handlar mer om ett sätt att se på vår tillvaro och kan i vissa aspekter likna en filosofi mer än en religion. Men vad man än vill kalla det så har den vunnit miljoner anhängare i såväl öst som väst. I dagens konsumtionssamhälle där allt mindre fokus ligger på den andliga delen av livet söker sig många till buddhismen som upplevs fokusera på det inre själsliga livet och man skapar en inre harmoni genom bland annat, meditation. Zen traditionen fokuserar just på meditationen som en väg till en högre, icke-intellektuell förståelse för tillvaron. Detta är dock någonting som inte härstammar ifrån den ursprunglige läraren Buddha som sa att meditationen ska ses som ett medel på vägen till målen men inte som målet i sig.
Buddha var en man som lyckades med att utplåna sitt begär och ville undervisa denna väg till människorna. Genom buddhismens spridning till olika länder och kulturer har den ursprungliga läran förändrats och anpassats och finns många olika tolkningar och grenar utav läran.
I detta arbete har jag valt att fokusera mig på de två huvudinriktningarna inom buddhismen nämligen Theravada och Mahayana. Efter Buddhas död bevarades hans predikningar muntligt och redigerades muntligt och i ett enhetligt språk - pali. Texterna bevarades muntligt genom många år till de slutligen skrevs ner. Några tolkade Buddhas lära annorlunda och ur original texterna (Tipitaka) kom Tripitaka som skrevs på sanskrit. Originalversionen utan Tripitaka finns tyvärr inte kvar idag men däremot översättningar till kinesiska och tibetanska.
Jag ville undersöka vilka skillnader det fanns mellan de två inriktningarna och hur de har tolkat den ursprungliga texten samt vilka grunder de har för sina traditioner. Men innan jag kan börja gå igenom skillnader och likheter mellan de två inriktningarna så måste jag titta på Buddha som person och det han lärde ut till andra för att bilda mig en uppfattning om den ursprungliga läran som och det kommer jag att göra i det första avsnittet. Det andra avsnittet kommer att handla om det han lärde ut. Här har jag även tagit med en del specifika frågor från min del angående buddhismens syn på olika livsfrågor.
I den tredje delen kommer jag att ta upp spridningen av buddhismen och hur den har påverkat religionen och dess lära. Jag kommer här att ta upp de två inriktningarna och jämföra dem.

Syfte

Denna uppsatts är till för att fylla kursmålen i kursplanen för religionskunskap B i den mån det går. Varför valde jag då Buddhismen som ämne då det medför vissa problem? Buddhismen är någonting som de flesta i dagens västerländska moderna samhälle har liten eller ingen uppfattning om, inklusive mig själv. Att ta reda på mer om Buddhismen är något som jag alltid har velat göra och nu i B kursen ligger möjligheten i jämförelsen mellan två tankesätt inom en religion - Mahayana och Theravada buddhismen. Jag vill ta reda på frågor om deras olika syn på människan och på religionens betoning.

Frågeställningar
Den här uppsatsen ska ta upp en religion och därför finns det inga konkreta fakta att tillgå eftersom det material som finns är tolkningar utav det som Buddha lärde ut. För att börja så måste jag då se till Buddha som person och hur man har beskrivit hans liv. Varför begav han sig iväg för att söka efter en djupare mening?
Synen på människan är en viktig fråga för mig. Jag ville se efter hur förhållandet till människor ser ut i de olika inriktningarna och i Buddhismen i stort.
För att förstå hur de två inriktningarna bildades har jag även tittat på hur de har spridit sig genom världen.
Jag kommer inte att ta upp andra inriktningar inom Buddhismen och inte heller kommer jag att titta närmre på kulturernas påverkarn på inriktningarnas utveckling därför att detta skulle vara ett mycket omfattande arbete, något som jag ej har tid med.
Dessutom kommer jag inte att beskriva Buddhas liv efter uppvaknandet eftersom jag anser att den information som skulle vara nyttig där, dvs det han lärde ut beskrivs tillräckligt i det andra avsnittet.



Metod och material
Jag har använt mig utav Tipitaka, så som den är översatt utav Bengt Arvidsson och utav våra religionsläroböcker såväl som böcker utav Gunnar Gällmo som har skrivit en bra genomgående bok om Buddhismen där han tar upp en del misstolkningar utav densamma.
Jag har använt Lars Göran Alms religionsböcker som källor så väl som Gunnar Gällmos böcker som primär källor och som jag tycker ger en mycket bra bild utav Buddhismen. Gällmo tar upp vanliga misstag som görs när man ser på Buddhismen och detta är något som är mycket uppskattat. Vissa källor från internet har varit på engelska därför att det har varit svårt att hitta bra information om särskiljningen mellan Mahayana och Theravada.
De tolkningar som jag gör utav bland annat Tipitaka har gjort av andra men mina egna tolkningar utav texten kommer jag även att ta upp men då också göra det klart och tydligt så att inte förvirring uppstår. Eftersom Tipitaka är det äldsta material som finns att tillgå får man anse det ligga så nära den ursprungliga läran som möjligt.

Problem
Det som är ett problem inom det här arbetet är att det finns inga direkta urkunder för Mahayana inriktningen, förutom sanskritöversättningen från Tipitaka som förstördes mycket tidigt och därför har jag förlitat mig på andrahandskällor. Dessutom har det varit svårt att hitta information som jämför just Mahayana och Theravada Buddhismen.
Också vill jag klargöra att den terminologi som används i de flesta böcker är antingen på pali eller sanskrit något som jag har löst, då det behövts, genom att skriva både termerna och skilja dem åt med ett /. Ex. Dhama/Dharma där pali versionen stör först och sanskrit versionen sist. Där inget annat anges är termen oftast på sanskrit.


Disposition
Jag hade tänkt att lägga upp arbetet så att jag först ser på Buddhas liv och hur hans lärde sig det han senare skulle komma att lära ut till andra. Jag tittar sedan på läran och vad den innehåller och sedan på spridningen utav Buddhismen och på hur de två inriktningarna ser på olika frågor.


DEN HISTORISKA BUDDHA- VEM VAR HAN?
Buddha är egentligen inte ett namn utan en titel på en person. Det betyder ungefär "person som är uppvaknad". Buddhismen erkänner tre typer utav Buddhor och dessa är:
• Sammsamuddha/samyaksambuddha - en person som är helt uppvaknad i en tid så den rätta läran inte är känd och startar igång läran med att undervisa den och genom att starta en buddhistisk tradition (ssana) och en sangha (buddhistisk gemenskap)
• Paccekabuddha/pratyekabuddha - En människa som också har kommit till full insikt och blivit upplyst och då också i en tid då den rätta läran inte varit känd, men som inte har utvecklat de egenskaper som krävs för att föra läran vidare.
• Svakabuddha/srvakabuddha - Detta är en person som kommit till full insikt i den tid då den rätta läran är känd, denna person kan välja att lära ut kunskapen eller inte beroende på personens undervisningsförmåga.

Den Buddha som man oftast refererar till, åtminstone i västerländska kretsar är Siddhatta Gotama/Siddharta Gautama som föddes ca 500 år fvt.
Enligt Tipitaka så kom Buddha till ungefär som Jesus, genom en övernaturlig befruktning med den skillnaden att Buddhas avlelse sker i en dröm. Det berättas mycket om Buddhas tidigare liv och om hur han en gång skapades. Många ev dessa historier är fabler och innehåller mycket litet historiskt sett sanningsmässigt innehåll och bör därför ses mer som symboliska berättelser. . Maya (Buddhas mor) och hennes make beskrivs ofta som kungligheter, detta är dock troligen en feltolkning men man kan säga att paret i alla fall var mycket mäktigt och rikt. Suddhodana, som den mäktige herren hette, bodde i Kapilavatthu/Kapilavastu och tillkallade många visa män och bad dem om att förtälja barnets framtid då Maya blev gravid. De vise männen berättade att barnet skulle bli en pojke och att han skulle aningen växa upp till att bli en stor härskare över land och folk eller bli en andlig ledare och "jaga bort syndens och okunnighetens moln från denna värld."
Buddhas födelse gick till så att Maya var på väg hem till sina föräldrar men halvvägs, vid lustgården Lumbini i numera södra Nepal skulle hon föda. Hon födde sin son Siddharta Gotama stående och lutandes mot ett träd men trots att detta för i det fria och hon var förstföderska så gick förlossningen smärtfritt och Siddharta var redan medveten som spädbarn. Han såg sig omkring i alla de omliggande världarna som öppnade sig för honom och kunde inte se någon som var hans like, han tog då sju steg i nordlig riktning och utropade "Jag är den förste i världen, jag är den bäste i världen, jag är den ädlaste i världen. Detta är min sista födelse. Aldrig gives det vidare någon återfödelse!" Denna beskrivning kanske dock ska ses mer symboliskt än bokstavligt.
När Buddha var fem dagar gammal kallade hans far, Suddhodana till sig 108 (detta tal skall inte tas bokstavligt, det har mer att göra med gammal indisk talmystik och detta gäller för övrigt de flesta andra tal i Tipitaka) brahminer (visa män). De åtta främsta blev tillfrågade vad som skulle bli av pojken. 7 utav männen upprepade det de tidigare männen hade sagt men den åttonde höll inte med dem. Han sade att barnet redan har levt många liv som världslig härskare och att det finns endast en väg för honom att gå i det här livet och det var den andliga vägen och att hans uppgift på jorden vara att sätta igång lärans hjul. Detta skulle dock inte ske förrens han sett fyra syner: en sjuk man, en gammal man , en död man och en helig man. Hans far gillade inte alls denna profetia eftersom han ville att Siddharta skulle följa i hans fotspår. Han skapade en tillvaro för sin son där han hölls långt ifrån allt som var av ondo.

När Siddharta började bli gammal nog att gifta sig ville hans far skynda på bröllopet för att binda Siddharta närmare makten och förhindra att han gav sig ut i världen för andlig upplysning. Prinsen ställde mycket höga krav på sin hustru eftersom han hoppades att genom ställa omöjlig krav så skulle det inte bli något bröllop. Men det fanns en kvinna som uppfyllda all de kraven och hon hette Yasodhara och hade även varit fru till Siddharta i många av hans tidigare liv. De gifte sig på samma dag som de båda fyllde 16 år.

Det Stora Uttåget
Det finns många berättelser om det stora uttåget och de fyra syner som den blivande Buddha sägs ha haft men som det är skrivet i Tipitaka lyder berättelsen ungefär så här: Siddharta var en dag ute och tog en tur i en vagn med sin körsven och där fick han se en gammal man och en sjuk man, en död man och när han frågade körsvennen om detta förklarade han att alla människor lider någon gång av sjukdom och alla människor kommer någon gång att bli dö och om man har tur så hinner man bli gammal innan dess. Därefter fick Buddha se en sraman som inte såg ut som den tidens srmanaer gjorde (asketisk, vanvårdad, förvirrad och aggressiv) utan var en person som var prydligt klädd och som var vid fullkomlig sinnesjämvikt. Senare legender beskrivet munken som en förklädd deva som kom ihåg tidigare Buddhor och dess munkar. Han insåg att om skulle stanna vid palatset så skulle han liv förbli detsamma hela tiden. Han insåg att ett sökande efter sanningen inte kan kombineras med det materiella liv hans ville att han skulle leva. Dessutom finns en del i Tipitaka där Buddha beskrivs se en mycket vacker kvinna och inse att nirvana inte är begär utan usläckningen av begäret.

Vid den här tiden hade Buddha fått ett barn, en son och han döpte denna till Rahula vilket betyder boja. Samtidigt hade han far drömt drömmar om att Buddha skulle lämna palatset och bege sig ut i välden och för att förhindra detta såg han till så att Buddha hela tiden var omgiven av kvinnor som skulle göra all de kunde för att hindra att han tänkte. En dag dock så somnade Buddha och kvinnorna med, och när Buddha vaknade fick han se kvinnorna ligga och sova omkring och han beskriver det inte som någon vacker syn, vissa snarkade, dreglade hade kläderna i ordning eller rufsigt hår osv. och då fick han en avsmak för alla slags sinnesnjutningar. Han bad sin körsven Channa att sadla två hästar åt dem. Han hade bestämt sig för att lämna sitt hem för att söka sanningen.

Men precis när Channa och Siddharta kommit ut mellan portarna (som för övrigt hade öppnats helt av sig själv för dem) så mötte de Mara. Detta var en varelse som under de kommande sex åren skulle göra allt för att Buddhas planer skulle gå i stöpet, men skulle gång på gång misslyckas och så även denna gång när Mara försökte hindra dem.

Den blivande Buddha, tidigare högt uppsatt person rakade av sig allt sitt hår och en deva som tidigare känt Siddharta i tidigare liv klev ner och gav honom de åta saker som anses viktiga för en sraman: munkdräktens tre plagg och bälte, en matskål, en rakkniv, en synål och en vattensil. Siddharta hade nu avsagt sig sin familjs rikedomar och han skickade tillbaka Channa med hans tidigare kläder och smycken och bad honom hälsa dem att han mådde bra.

Sökandet
Buddha började leva som asket och levde på den föda som människorna ville ge honom. Han vandra omkring och besökte visa sramaner för att lära sig. Men det tog inte lång tid innan han hade uppnått samma nivå av medvetenhet som dem och när de erbjöd honom att vara lärare jämlika dem själva, tackade han nej. Han anade att djup koncentration var något förgängligt och kunde därmed inte vara det slutgiltiga målet. När han besökt de lärare som hade något att lära och kommit till samma nivå som de var han tvungen att fortsätta sökandet på egen hand. Vid byn Senani i provinsen Uruvela slog ha sig ner vid en träddunge. Han fick mat någon gång under dan genom att gå ner till byn och ta emot den mat han fick som gåvor av befolkningen. Efter en tid fick han sällskap av 5 sramaner en utav de den brahamin som uttalat sig om hans kommande liv som Buddha när Siddharta var nyfödd. Tillsammans slog de sig ner och de fem männen blev Siddhartas lärjungar. Den blivande Buddha började bli som asket där han åt nästan ingenting alls och försökte sluta andas, lyssna osv. Detta för att han ville släcka sina begär genom att betvinga dem. Men när han hade pressat sig själv till den yttersta gränsen och han var nära på död hade han ändå inte funnit lugn.
Mara visade sig för honom och sade åt honom att återvända till livet och börja hänge sig åt den vediska eldskulten. Siddharta höll med om att han borde återvända till livet med att eldskulten skulle vara vägen till upplysning höll han inte med om. Han undrade om inte meditation kunde vara nyckeln?

Uppvaknandet
Den blivande Buddha satte sig nu ner för att inte röra sig ur fläcken eller äta något och endast försjunka i det medtitativa tillstånd han upplevt i sin barndom vid en åker då hans far plöjde. Han gick in i de fyra stadierna (kallas för jhana) av koncentration en efter en men sedan så använde han ren uppmärksamhet istället för att hänga sig kvar vid lyckokänslan i meditationen. Då upptäckte han att han mindes sina tidigare liv och såg det ständiga kretslopp som vi lever i av födelse, uppväxt, sjukdom och död. Likaså såg han andra människors tidigare liv och deras födelse, uppväxt, sjukdom och död i en oändlig repetition. Men han såg även att de vars själar agerade utifrån välvilja och generositet levde ett bättre liv i sitt nästa liv. Det var så uppenbart att de handlingar vi tar får konsekvenser och vi skapar helt enkelt våra egna liv. Siddharta kunde även känna igen den drivkraft som för människorna genom deras kretslopp - livshungern. Om denna upphörde skulle det inte bli något mer lidande eller död och inte heller någon födsel. Och om hungern efter liv endast leder till otillfredsställdhet (eftersom hela cykeln endast börjar om igen utan slut) kunde inte Siddharta tro att livshungern skänkte lycka. Siddhartah hade nått nibbna/nirvna (fullkomlig frigörelse från hat, begär och självbedrägeri) och han var inte längre Siddharta, han var Buddha.
Det som Buddha insåg när han tittade på verkligheten var ett orsakssammanhang som kallas "den tolvledande orsakskedjan" som kan ses i bilaga 1.

Nu hade han nått den här kunskapen och insikten och var befriad från kretsloppet av födelse och död och medans han satt och funderade över sin nyfunna insikt så undrade han om han skulle lära ut det. Människorna är ju så fasta i sina liv och så upptagna med små oväsentligheter, tänkte han då en himmelsk varelse uppenbarade och sa att det fanns vissa vars ögon endast är lite övertäckta och att om han undervisade de skulle de uppnå klarhet. Buddha såg för sin inre syn mänskligheten som ett fält av lotusblommor där vissa är nedsjunkna i dyn, andra vid vattenytan och vissa som sköt upp och strävade mot ljuset. Han bestämde sig för att undervisa.

LÄRAN
I det här avsnittet kommer jag att ta upp buddhismens grunder och det som både mahayana och theravada Buddhismen är eniga om. Detta inkluderar de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen.

De fyra ädla sanningarna
• Den första ädla sanningen säger att allt betingat är otillfredsställelse (dukkha/duhkha översätts ofta med lidande vilket är ett begränsat begrepp eftersom allting förändras och lycka till sist går över i olycka är även det otillfredsställande).

• Den andra ädla sanningen förklarar varför det är otillfredsställande: det orsakas av begäret. Detta begär finns i vår natur, vi söker alltid efter det som finns bakom hörnet och tillsammans med motviljans skapar det vår personlighet och dess gränser. Buddhismen säger ju att allting förändras och så gör även vår personlighet och våra begär.

• Om begäret upphör, upphör även otillfredsställelsen är den tredje ädla sanningen. När vi uppnår denna utsläckningen av begäret, överger den, avsäger oss den, frigör oss från den och känner en motvilja mot den så är man helt fri.

• Den fjärde ädla sanningen behandlar vägen till befriandet av begäret. Den väg är den åttafaldiga vägen.



Den åttafaldiga vägen
Denna väg bestående av åtta delar brukar ses som ett rep bestående av åtta mindre rep och man behöver alla dessa rep för att ta sig fram. Dessa rep är: fulländad vision, fulländad känsla, fulländat tal, fulländad handling, fulländad sysselsättning, fulländad strävan, fulländad medvetenhet och fulländad koncentration. Vi ska titta lite närmre på vad dess saker innebär.

Fulländad vision
Fulländad vision är att se hur tillvaron ser ut. Till vår hjälp gav oss Buddha en förkunnelse om den sammansatta tillvarons tre kännetecken:
Att den är otillfredsställande, obeständig och illusorisk. Jag har redan förklarat vad som menas med otillfredsställande den främsta anledningen till att den är det är att den är obeständig. "Ingenting vara för evigt" heter det och det är också därför som saker är illusoriska. Efter som saker och ting är ständigt föränderliga har de ingen oföränderlig del i sig. Det finns inte heller något "jag" som alltid är jag utan det är hela tiden en ständig förändringsprocess. Vi lever i denna illusoriska värld där vi hela tiden försöker klamra oss fast vid tingen och sätter etiketter på de och hoppas att de varar men det gör de aldrig och vi blir besvikna. Genom att istället låta saker och ting vara det dom är utan att försöka förändra eller bevara dem är vi fria. Samsara kan beskrivas som den betingande verkligheten medans nirvana är den fullständiga upplevelsen av samsara. Kulananda citerar Krishnamurti som förklarar detta som att "Att villkorslöst acceptera den begränsade tillvaron är det gränslösa."

Fulländad tanke
I Tipitaka beskrivs denna del som tankar fria från lidelse, illvilja och våld. Andra skrifter beskriver den som fulländad känsla, alternativt inställning/beslut. Enligt min mening är den endast som stöd till den fulländade visionen där man efter att ha insett tillvarons förgänglighet och otillfredsställande ska försöka att vara medveten om sina tankar och undvika de tankar som endast leder till mer lidande i värden.

Fulländat tal
Att tala sanning är det viktigaste här. Därför att om en buddhist ljuger skapar det endast osanning och visionen eftersom buddhisterna söker efter sanningen om den fullkomliga förståelsen om tillvaron skapar lögner avstånd från detta och bör därför undvikas. Dessutom vill Buddhismen skapa välvilja och sammanhållning människor emellan och därför bör buddhister inte heller tala illa om någon eller något eller tala bakom någons rygg eller prata på om ingenting. Det man säger skall vara eftertänkt och klokt och man ska hela tiden vara uppmärksam på vad man säger.

Fulländad gärning
Buddhismen ser inte på dessa etiska föreskrifter som moraliska regler instiftade av någon högre makt som människorna blint ska följa och handlingar ses inte heller som gott eller ont. Buddhismen ser saker ur ett mer psykologiskt perspektiv där man tar hänsyn till det mentala tillstånd som gav upphov till handlingen för att avgöra om den var "skicklig" eller "oskicklig". De skickliga handlingar motiveras av generositet, vänlighet och förståelse och har en koppling till medvetenheten om verklighetens rätt natur. Buddha själv såg under sin upplysning att saker och ting hör ihop i ett oändligt orsaksmönster. Buddha gav aldrig några direkt regler men däremot gav han olika etiska anvisningar som är naturliga för den som förstår sig på verklighetens rätt natur. Dessa bör ses som träningsregler eftersom de inte är påtvingade någon buddhist eller annan person men som kan ge god hjälp i vägen mot nirvana.

• Avståndstagande från att döda. - buddhister ser det som att alla levande varelser (detta gäller även djur) har en önskan till liv och att då ta någon annans liv är att handla illa mot någon annan. Dessutom så förstärker vi illusionen om att det finns något enhetligt jag genom att ta liv då vi ser den/det som ett objekt och eftersom den upplyste aharanten skulle veta att allting hör samman å avstå han/hon från dödandet eftersom man dödar en del av sig själv. Detta leder ofta till att buddhister är vegetarianer men detta är dock inte någonting som Buddha själv skulle ha förespråkat.
• Avstå från det som inte är givet. - en persons ägodelar ses som en del av personen och eftersom personen inte vill skiljas från dem bör man heller inte ta dem från honom/henne. Man bör heller inte uppta en persons tid eller kraft om inte detta uppgives frivilligt. Istället bör buddhister öva upp generositet och genom detta lösa de bojor som håller fast vis samsara.
• Avstånd från sexuellt utnyttjande. - Detta är ett svårtolkat träningsregel eftersom man lämnas att tolka vad som egentligen mesas med utnyttjande. Buddhistiska nunnor och munkar fick tydliga regler om vad de inte fick göra och fick avge ett kyskhetslöfte med vanliga lekmän fick inte direkt instruktioner om de man bör förhålla sig till det sexuella. I västvärden har vi genom Kristendomen införlivat en grundläggande övertygelse om att sex är någonting skuldbelagt och något som man bör skämmas över och detta är något som inte finns i de flesta buddhistiska länder. Sexualiteten är mycket fri och om man vill vara heterosexuell, homosexuell, bisexuell eller föredrar onani är helt upp till personen själv. Sexuell njutning är något naturlig och bör inte förnekas eller förtryckas enligt buddhismen. Men när man tar sin tillflykt till de tre juvelerna förs sexualdriften åt sidan och ska inte spela så stor roll i personens liv längre. Som denna regel har ofta tolkats skall man avstå från att våldta eller på annat sexuellt våldföra sig på någon, samt att man bör undvika äktenskapsbrott (Detta trots att i de buddhistiska länderna har äktenskapet setts som ett socialt kontrakt till för att stärka sociala band mellan släkter och har väldigt lite att göra med kristendomens syn på det heliga äktenskapet.)
• Avstånd från falskt tal. - Att ljuga har många negativa effekter enligt buddhismen. För det första så anser de att samhället är uppbyggt på kommunikation människor emellan och om den kommunikation är falsk så rasar till sist grundstenarna som det står på. Dessutom är anledningen till att vi ljuger ofta att vi vill skydda vårt ego och att ljuga förstärker då endast vår självupptagna bild och avskärmar oss från det runtomkring istället för att förena oss med det. Buddhister söker sanningen och att ljuga för någon annan är att hålla sanningen från denne och motverkar då buddhismens syfte.
• Avstånd från bruk av medel som fördunklar sinnet. - Buddhister anser att vägen till nirvana är total klarhet, genom att låta sinnet vara som en klar sjö; djup och stilla. Till kategorin av de saker man som buddhist bör avstå ifrån är inte enbart alkohol och droger men också att avstå från aktiviteter som skapar oreda och förvirring i hjärnan. Dessa aktiviteter kan vara saker så som att vistas på platser med mycket folk och rörelse runtomkring t.ex. nattklubbar, tivoli, idrottsmatcher m.m.

Fulländat leverne
Detta steg vidgar blicken och tar in samhället som individen vistas i och buddhisten ska här försöka att ta ansvar för sina handlingar så att de syftar till att skapa en bättre värld. Alla våra handlingar är på ett eller annat sätt sammankopplade med andra och alla våra handlingar får konsekvenser, vissa bättre än andra och eftersom i dagen komplicerade samhälle (och då speciellt i i-länderna) är det mycket svårt att ha ett leverne utan några som helst negativa konsekvenser men man bör då alltså välja det minst onda.

Fulländad strävan
Denna del handlar om att kämpa för det man villa ha. Bara för att man har genmfört de tidigare stegen ska man inte tro att det bli lätt att uppnå upplysning. Buddha själv utsattes ju för otaliga övertalningsförsök utav Maran . Hur man lyckas med detta är genom att utöva de fyra ansträngningarna.
1. Förhindra att dolda olämpliga tillstånd mentala uppstår.
2. Övervinna redan existerande olämpliga mentala tillstånd.
3. Utveckla underliggande skickliga mentala tillstånd.
4. Att vidmakthålla redan existerande skickliga mentala tillstånd.
Det finns olika metoder om hur man gör detta, men de baseras alla på att man ska vara uppmärksam på sig själv och på sina tankar och sitt känsloliv.

Fulländad medvetenhet
Samma-sati heter denna del på pali och översatt betyder det "inre samling" men termen brukar oftast översättas som medvetenhet eller uppmärksamhet. Buddhister ska se denna del som en medvetenhet om alla de delar som utgör oss och som drar i olika håll och riktningar och som ändrar sig från dag till dag.

Fulländad samadhi
Samadhi är ännu ett pali ord som betyder "ett tillstånd av orörlighet eller stadga." Man kan tolka detta på två olika sätt det första som menar på koncentration och det andra som menar på en djupare kontakt med sanningen och då personen har blivit oåterkalleligt förvandlad. Om den senare tolkningen brukar man tala om tre olika samadhis som är egentligen tre olika sidor av samma samadhi. Den första är ett tillstånd av klarhet där det inte existerar en enda tankerörelse. I den andra samadhin är alla egoistiska önskningar borta och där det finns möjlighet till rörelse men inte någon impuls till det. Den sista samadhin är insynen till den tomhet som finns inom alltings existens, alltså att ingenting existerar oberoende någonting annat.
Etik
Inom Buddhismen spelar handlingen inte så stor roll, det är det sinnestillstånd som ligger bakom handlingen som bär mest vikt. Som Ni kanske märkte innan så talar man inte om goda eller onda motiveringar men om skickliga och oskickliga/olämpliga motiv. Om dina handlingar motiveras utav kärlek, insikt och öppenhet får handlingarna god karma, dvs att de för med sig bra konsekvenser som för dig närmre upplysningen. Oskickliga handlingar gör då det motsatta, de binder oss närmre vår illusion av verkligheten och kretsloppet av liv och död.

Buddhismen tror inte på något enhetligt jag men ändå så tror de på återfödelse. Hur går detta ihop? Något som är grundläggande för Buddhismen är att den tror att verkligheten är i konstant förvandling och ändring. Saker och ting dör och föds igen. Man kan inte säga att jag är samma person som jag var igår på grund utav alla de sakerna som hänt sen igår osv. Så det finns alltså ingenting som är "jag" alltid och för evigt, "jag" är något som hela tiden förändras som allting annat. Det som föds vidare är alltså ingen evig själ utan det är endast ännu ett utvecklingsteg. I Kulananda beskrivs det som en eldslåga som förflyttar sig från gen till gren i en riskbuske. Det är inte samma låga som förflyttar sig, den förändras hela tiden så som människan.

MUNKEN OCH SANGHA
När man talar om sangha kan det innebär tre olika saker.
1. Gemenskapen av buddhistiska nunnor och munkar. Till skillnad från det som vi idag tänker på när man kanske tänker på munkar eller nunnor, dvs. en sluten orden är de buddhistiska munkarna väldigt engagerade i samhället.
2. Ariyasangha/aryasangha är benämningen på de som inte längre löper någon risk av att hamna i samsara igen och redan är uppvaknade eller på väg att bli det.
3. Sangha i sin vidaste bemärkelse syftar till alla som går den buddhistiska vägen.

När Buddha levde så fanns det många olika synsätt och trosbekännelser och alla som undervisade sin egna tro sågs som grundare för den dhamma (lära) som de lärde ut och den publik de lärde ut för, alltså deras lärjungar kallades för sangha. De flesta av dessa visa män ock deras sangha var att de levde som asketer. De regler som de flesta asketer levde efter liknar i mångt och mycket de fem träningsreglerna och asketerna var kringvandrande personer som levde fattigt och rakade av sig sitt hår och bar oftast endast ett trasigt tygstycke och levde av allmosor från befolkningen.

Att ta till sin till de tre juvelerna var något som många männsikor gjorde när de hade hört Buddha tala och tagit del utav hans budskap. Att ta sin till flykt till de tre juvelerna låter så här:

Hos Buddha söker jag min tillflykt!
I Dharma söker jag min tillflykt!
I Sangha söker jag min tillflykt!

Och att ta sin tillflykt till detta innebär att göra det till en central del i ens liv, att annamna det och låta handlingarna spegla det. När Buddha undervisade talade han inte endast till asketer men till alla och många hemboende lekmän tog till sig läran utan att för den skull börja leva som asketer. Såsmåning om indelades Sanghan i fyra grupper: munkar, nunnor och manliga respektive kvinnliga lekmän.
BUDDHISMENS SPRIDNING
Efter att Buddha lämnat denna värld ville munkarna bevara Buddhismen för eftervärlden. Som jag nämnt tidigare så organiserade Buddha det så att han utvecklade ett regelsystem som munkarna skulle följa när han var borta. Han ville som sagt inte att någon person skulle styra buddhismen utan att dharman (läran) skulle göra det och därför måste dharman bevaras.
Även om man kunde skriva under denna tid var det inte en vanligt sätt att bevara skrifter, detta gjordes muntligt genom memorering och upprepande som lärdes ner till yngre generationer. Kassapa (en högt respekterad munk) tillkallade många andra munkar till ett första koncilium där det var två munkar som stod i rampljuset. Upali som hade ett väldigt gott minne och hade memoriserat vinaya, dvs. munkarnas och nunnornas regler och Ananda som hade stått Buddha mycket nära och kom ihåg Buddhas tal. Buddha hade gett tillåtelse för ändring av några reglerna men man hade glömt att fråga vilka så därför bestämde man att det inte skulle bli några ändringar, i alla fall inte för tillfället. Man redigerade den textmassa som fanns och den utgjorde den första av delen av det som skulle bli Tipitaka.
Den andra konciliet ägde rum hundra år efter det första alltså 370 f.Kr. och där diskuterade man ändrandet av vissa regler. Det hade inte känts nödvändigt att ändra några utav reglerna innan med efter hundra år så hade det skett sociala, ekonomiska, politiska och andra förändringar i samhället och reglerna behövdes modifieras. Man några ortodoxa munkar såg inte något behov av att ändra några regler och tyckte att mans kulle bevara de precis som de var. Dessa munkar lämnade konciliet och bildade Mahasanghika.
Det tredje konciliet tog plats under tiden av Ashoka som var en stor härskare som hade konverterat till buddhismen och slutat använda våld och försökte styra i Buddhistisk anda. Ashoka var en stor bidragare till buddhismens spridning i Asien men det återkommer jag till.. Under detta tredje konciliet började fler motsättningar uppdagas och de handlade inte längre, som tidigare, om endast vinaya utan också om dhamma.
Den läran som man arbeta fram under detta koncilium blev känt som Theravada och skrevs nu ner. Man använde pali som betyder textspråket. Buddha hade medvetet avstått från att använda sanskrit som de under tiden var ett språk som användes av de högre stående i samhället och Buddha ville nå alla typer av människor och predikade därför oftast på den lokala dialekten. Efter detta koncilium skickade Ashoka ut sin son med Tipitaka till Ceylon (nuvarande Sri Lanka) för att förkunna läran om buddhismen. De texter som hade haft med sig finns fullständigt bevarade än idag.

MAHAYANA OCH THERAVADA

Under Buddhas tid fanns ingen direkt splittring utav Buddhismen, det var stort sett en enhetlig tro och reglerna var klart definierade. Efter Buddhas död skedde en del förändringar som vi läst om i det tidigare kapitlet. Efter en tid uppkom två huvudströmningar; en rad många olika skolor som fick namnet Hinayana (den lilla vägen) utav sin motpart som kallade sig själv Mahayana (den stora vägen). Den största skillnaden vara att Mahayana hade en mer öppen syn på religionen och var mindre klosterinriktad. Mahayana ser vi först i en text som heter Saddharma Pundarika Sutra men blir inte klart definierad förrän den första århundradet e.Kr. Mahayana anhängarna tog då en definitiv ställning och först då började man tala om Mahayana och Hinayana. Hinayana är dock inte synonymt med Theravada. I Sri Lanka kom Theravada med Ashokas son medan Hinayana utvecklades i Indien skilt från den Buddhism som fanns i Sri Lanka. Idag finns inte Hinayana någonstans i världen

Det finns inga fundamentala skillnader mellan Mahayana och Theravada buddhismen. Båda anser att deras högsta lärare är Buddha och de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen ser likadana ut.
Den största skillnaden är den att Mahayana Har något som kallas för bodhisvatta idealet. Detta är en person som söker upplysningen, inte enbart för egen del utan även för alla andra som ännu är oupplysta. Denne person ska hjälpa människorna i deras väg till sanningen. Medans tiden gick förvandlades synen på Buddha från en vanlig människa till någon form utav övernaturliga varelser. Detta utvecklades sedan så att man kunder skilja på fem typer utav buddhor. Dessa, eftersom de inte hade någon form i vår bemärkelse kom att gestaltas som en mandala, dvs. ett strukturerat mönst...