Psykiatrins historia 1910-2016

vo1a Jacobskolan                              

                                      Psykiatrins Historia år 1910-2016

  (Detta arbete är skrivet utifrån en fallbeskrivning om Sven karlsson)

   När Sven blev sjuk under 60 talet hade man redan under 50-talet börjat att göra stora förändringar i psykiatrin. (Psykiatri, vetenskapen om psykisk ohälsa med mål att förbygga, diagnostisera och behandla psykisk ohälsa.) (Psykiatri 1 Ann-Marie Göransson 2011 Sanoma utbildning.)   Bland annat blev människosynen bättre och man ändrade namn på hospitalet (Sjukhuset) från sinnessjukhus till mentalsjukhus. Tidigare på sinnessjukhuset kallades patienterna för ”dårar” och ”idioter” och fanns mest på hospitalet för att skydda samhället från dessa.  Det uppfanns även under 50 talet medicin mot psykisk ohälsa som hette Klorpromazin. Denna revolutionerande medicin dämpade vanliga kraftiga psykiska problem så som Tex. Ångest och hallucinationer. Patienterna kunde få ångest för lilla minsta som avvek från det normala schemat för dagen. När de fick sina hallucinationer såg brukarna (patienterna) saker som inte fanns i verkligheten vilket kunde framställa stor ångest och oro. (Psykiatri 1 Ann-Marie Göransson 2011 Sanoma utbildning.)  Detta fenomen kan liknas vid solsting som man kan få om man druckit för lite och där med blivit uttorkad.  Efter att klienterna (patienterna) fick den nya medicinen Klorpromazin (Hibernal) blev hen mindre aggressiva och på så sätt blev även klienterna mer kontaktbara/vaksamma. Nu började mentalskötarna (personalen) se vinsterna med den nya medicinen. De ville att de psykiskt sjuka skulle bli friska så att de kunde komma ut i samhället.  (Psykiatri 1 Ann-Marie Göransson 2011.) Detta skulle minska kostnaderna dramatiskt, då man kunde minska kostnaderna för både vårdare och lokalkostnader. Men man ska även veta att mentalsjukhusen och sinnessjukhusen hade en liten budget och därför var de brukare som kunde tvungna att arbeta på sjukhuset med olika saker. Tex. trädgårdsarbetare, diska, vika tvätt mm. På så sätt så kunde mentalsjukhusen nästa vara självförsörjande. Att brukarna fick jobba gav dessa en viss ”mening med livet”. Men den nya medicinen Klorpromazin visade sig ha kraftiga biverkningar. (Psykiatri 1 Ann-Marie Göransson 2011.)  Dessa biverkningar kunde vara iform av att många av brukarna blev apatiska och liknöjda. Många blev även sämre än innan de började medicineras. Klorpromazin gav man via en intramuskulär injektion, detta läkemedel har numera avregistrerats enligt Fass (Hämtat 3/3-16 kl.16.54 http://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=AP_00009663).  Detta kunde nog även vara väldigt smärtsamt eftersom nålarna var tjocka och man var nog inte särskilt försiktig när man gav det eftersom att de ändå var ”idioter”.  Sven och hans med klienter på avd. kunde tvingaas att ställdes upp på en rad för att duscha eller bada. (Lena Christell ssk elev, Ulleråkers mentalsjukhus under mitten av 50 talet.) Detta kunde ibland leda till oroligheter bland de intagna och man behandla inte dessa på ett etiskt sätt, för att fortfarande under 50 talet behandlade många skötare de intagna som ”idioter”. När Sven åt så tvingade man han äta det som serverades, och personalen hade en liten förståelse för dess matvanor. Detta måste ha gjort Sven mer osäker eftersom att skötarna inte tog hänsyn till att han var särskilt rädd för grönsaker och att han upplevde dessa som levande varelser. Det var många olika skötare på sjukhusen som hade olika sätt att sköta sina arbetes uppgifter, vilket gjorde att man inte följde samma mönster varje dag.  Många av de skötare som jobbade på sjukhusen hade ingen utbildning inom Psykiatri vilket ledde till mycket missförstånd mellan brukare och personal. I vissa fall kom även visa ur personalen från militären. I och med att personalen inte hade någon utbildning så kanske de inte lyckades på ett bra sätt att förklara för Sven att grönsakerna inte var farliga. Många ur personalen som jobbade där var mycket unga och oerfarna på livet. Lena Christell berättar vidare att många unga i personalen på den tiden var rädda för brukarna och vissa drog sig till och med för att jobba med dessa. Detta berodde på en stor okunskap om psykiskt sjuka. Det var inte bara personalen som målade upp allt det dåliga i psykiatrin utan även hela samhället. Det fanns även kvar en skam hos anhöriga på 50-60 talet då man inte vågade prata öppet om psykisk ohälsa hos nära anhöriga. Men sakteligen under 60-70 talet blev detta bättre.  I slutet av 60 talet startades riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH). Via denna nya organisationen skulle brukarna få mer inflytande i sin psykiska ohälsa och hur dennes vård skulle utformas. Idag drivs RSMH av personer som själv har olika erfarenheter av psykisk ohälsa. RSMH som finns över hela landet och arrangera även olika typer av populära utbildningar inom psykiatri för att sprida kunskap och bryta olika typer av myter inom området. (Hämtat 2/4-16  kl. 15.27 http://www.rsmh.se/om-oss-2/om-oss/) I början av 70 talet kom det nya riktlinjer inom psykiatrin och fler olika yrkes grupper hade utbildats Tex. psykologer, kuratorer, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Dessa yrkesgrupper skulle bland annat utveckla olika typer av behandlingar i form av miljöterapi och samtalsterapi. De började även ta i akt med att placera ut de i samhället i så kallad öppen vård. Där med så lades de allra flesta och största mentalsjukhusen ner. Med den nya öppen vården menade man att de psykiskt sjuka skulle få en egen bostad och vård i hemmet alternativt i små gruppbostäder/dagverksamhet. (Psykiatri 1 Ann-Marie Göransson 2011.)

1994 beslutades att en ny psykiatrireform skulle verkställas, denna genomfördes sedan 1995 och skulle vara ett genombrott i psykiatrin. Tanken med denna nya lagen var framförallt att de personer som hade en svår och långvarig psykisk sjukdom skulle få ett större inflytande i samhället. (Hämtat 2/4-16 kl.16.02  https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykiatrireformen) Tyvärr så blev detta inte så bra som det var tänkt, och denna reform har i efterhand fått mycket negativ kritik. Istället för att de fick ett inflytande i samhället så hamnade väldigt många psykiskt sjuka utanför samhället. Många av dessa levde istället i en svår misär i sina hem medan andra blev hemlösa.  Kommunerna som nu hade tagit över ansvaret hade inte tillräcklig kunskap och resurser för att hjälpa de med psykisk ohälsa. Många av de psykiskt sjuka som blev hemlösa började även missbruka olika typer av narkotikaklassade preparat. För att sedan kunna finansiera sitt missbruk tvingades de att begå olika sorters brott. Man kan även på ett sätt säga att dessa människor var lätt påverkade och mycket sårbara och utnyttjades på så sätt av kriminella i samhället. Men jag tycker också att samhället på ett sätt också utnyttjade dem för att spara pengar och resurser. Jag tror att Sven Karlsson påverkades mycket negativt av denna reformen från 95 då han var beroende av mycket särskilt stöd. Han hade även under en mycket lång tid fått hjälp med allt från personlig hygien till kost vanor, där med hade han sin trygghet på sjukhuset. Han var även beroende av ett uppgjort schema. När han sedan helt plötsligt blev utskriven från en dag till en annan blev det en allt för stor och snabb förändring för honom. Där med så blev han av med alla sina dagliga rutiner. Jag tror att han blev hemlös och en stor fara för sig själv och allmänheten då han lätt fick panik och blev då lätt aggressiv. Möjligen kunde han även ha en stor risk för suicide, då han kanske inte upplevde att samhället hjälpte honom. Han kunde även ha lidit av näringsbrist då han hade svårt att äta själv och var särskilt rädd för grönsaker. Om det funnits en stor fara för han själv och andra i samhället hade han kunnat bli omhändertagen enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), vilket kanske skulle varit bra i hans fall. Han hade även stora problem med sin personliga hygien om han inte fick hjälp med detta på ett bra sätt. Om han Tex. inte borstade tänderna kunde det ledan till tandlossning vilket kunde leda till att han inte kunde äta alls och då hade han fått söka pengar igenom försäkringskassan för att få det åtgärdat, vilket hade kostat samhället mycket pengar. Hade han bott på en (avdelning)avd. hade han fått hjälp och stöd med detta från skötarna och då hade detta blivit bättre för både samhället och han själv, då han hade fått ett minskat lidande.

 Om Sven hade levat på 1910 talet hade han blivit inlåst på något av våra stora sinnessjukhus Tex. ST.Lars han och alla andra hade fått exakt samman behandling oavsett om de var tex. dementa eller Schizofrena. Då behandlades de på många olika sätt, Jag ska nu berätta om några av dessa. Bland annat behandlade man dem med tvångströja som är en tröja med band så att man inte kan skada sig själv eller andra. Andra metoder var insulin. Där man injicerade för mycket insulin så att brukarna hamnade i något som man kallar insulin koma på grund av för lågt blodsocker. (Psykiatri 1 Ann-Marie Göransson 2011.) Insulin koma kan vara väldigt farligt och i värsta fall ledda till döden.  Andra vanliga behandlingar var långbad där brukarna var tvungna att ligga i badkar under en längre tid. Om brukaren inte ville detta var hen tvungen att ha en skynke över badkaret så denne inte kunde komma upp igen. Brukarna kunde ligga i 40 graders vatten i upp till 21 dagar. (Hämtat 3/4-16 kl.17.48  https://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A5ngbad) Man använde även EST (elbehandling) Vid en ECT behandling gav man ström till hjärnan utan narkos så att man framkallade ett epileptiskt anfall.  (Psykiatri 1 Ann-Marie Göransson 2011.) Detta använts även i vissa fall idag fast under narkos. För att när man gjorde det förr utan narkos var det väldigt smärtsamt. Sist men inte minst använde man även lobotomi där man gick in via ett ingrepp vid ögonen och skar av vissa nervtrådar i hjärnan. Dessa brukare förlorade då sin personlighet och gick mer eller mindre levande, döda runt i korridorerna på sinnessjukhusen. Andledingen till att man gjorde detta var för att de skulle bli lunga och att man som personal skulle kunna hantera dessa bättre. (Psykiatri 1 Ann-Marie Göransson 2011.) Mer eller mindre kan man säga att man gjorde detta för personalens bästa och inte brukarens, för att man inte viste bättre. Men tack vare att man gjorde detta då vet vi nu igenom forskning att det inte var rätt sätt, och har på så sätt lyckats utveckla psykiatrin. Det var även MYCKET skamfullt att ha en nära anhörig som var psyksjuk och därför fick de ligga på särskilda kyrkogårdar med ett särskilt nummer på grav platsen. Sven kan inte ha mått särskilt bra av dessa behandlings metoder och även om han sa att han inte mådde bra av dessa så skulle ingen lyssna på honom för att han var en ”idiot”.

  Idag 2016 har man utvecklat Psykiatrireformen från 1995. Idag använder man olika diagnossystem och skattnings skalor som är väl utvecklade. Där man bland annat kollar på anamnes (Sjukdomshistoria) och andra faktorer i vardagen som kan ha lett till den psykiska ohälsan. En vanlig orsak till detta idag är Tex. ohälsosam stress och utbrändhet. Sedan så tar man fram en gemensam plan för hur man ska kunna må bättre. Idag finns även flera olika nya lagar och riktlinjer för hur man ska behandla en med psykisk ohälsa. En av lagarna är Tex. Socialtjänstlagen från 1982.  Flera av de som drabbats idag får olika farmakologiska behandlingar i form av lugnade och antidepressiva läkemedel. Idag använder man sig även av flera olika terapier Tex. Familjeterapi, KBT terapi och miljöterapi.   Dessa behandlingar är bara några exempel på flera olika bra behandlingar som finns idag och som används både till mindre och svårt psykiskt sjuka personer. Andra vanliga behandlingar som lite svårare sjuka personer idag får är vård i hemmet alternativt på grupp boende. Där får de sjuka träffa samma skötare dagligen vilket ger en trygghet för dessa då skötarna kan de sjukas mönster och schema, vilket är väldigt viktigt för många inte minst Sven.  Han kunde även fått stöd av ett Mobilteam. Ett ovanligt slags av mobilt team är Pam, (”psykiatrisk akut mobilitet”)  som är en ambulans liknade bil i Stockholm där Specialist sjuksköterskor inom psykiatri jobbar. Dessa åker ut på alvarliga larm som tex. misstänka Suicide fall. I akutbilden har de bland an...