Novell - Svenska

Blodrött

Jag har alltid älskat att shoppa. Jag älskade när pappa tog med mig till de dyra butikerna på Fifth Avenue när jag var liten. Jag älskade att känna de lena tygerna mot mina handflator och känna doften utav oanvänt läder på skorna som stod på hyllan och väntade på att bli köpta. Gant, Tommy Hilfiger, Burberry och Ralph Lauren var några utav butikerna vi brukade shoppa i på helgerna när vi var ensamma.

Idag, påväg till jobbet, tog jag min vanliga runda förbi Saks Fifth Avenue för att jag kände ett behov att ögonshoppa och att påbörja dagen positivt. Förbi Gucci, in på Chanels avdelning och slutligen till Christian Louboutin. De klassiska högklackade pumpsen med den blodröda sulan stod uppradade på hyllor längs väggarna. Synen gjorde mig lika glad som när den första snöflingan föll på vintern och man visste att det bara kunde bli bättre. Att blicka ut över det breda urvalet utav pumps och försöka hitta det rätta paret, var som att hitta en nål i en höstack. 

Sedan såg jag dem. Som en blixt från klar himmel stod mina drömskor från Christian Louboutin på en hylla precis framför mig.

-Ja, varför inte? Idag känns som en bra dag för materiell lycka, sa jag för mig själv.

Expediten var mycket tillmötesgående och fick mig att känna mig som en betydelsefull kund. Det tog henne bara några få minuter att hämta ett par skor i min storlek. Jag kände mig som Askungen när skon passade perfekt på foten. Jag tog ett par försiktiga steg i de högklackade pumpsen över golvet och ljudet utav klackarna var som ljuv musik för mina öron.

-Jag tar dem, sa jag till expediten som tidigare hade hjälp mig.

-Du har bra smak, sa hon med ett stort leende. Följ efter mig!

Hon visade mig till kassan och började lägga ner skorna i en vacker kartong och kartongen i en exklusiv kasse.

-Det bli 675 dollar, sa hon.

Jag gav henne mitt kreditkort och hon drog det i läsaren framför sig. Ögonblicket senare frösvann hennes leende och byttes mot en bekymmrad min.

-Tyvärr, köp medges ej, sa hon.

Jag blev alldeles kall och tänkte att det måste vara ett misstag och tog fram ett annat kort.

-Prova detta istället, uppmanade jag.

Hon drog det andra kortet i läsaren och skakade på huvudet.

-Köp medges ej, upprepade hon.

Jag kände att en klump i magen växte sig större och större och gav en besk smak i munnen. Expediten tittade medlidande på mig.

-Jag kan prova att dra ett mindre belopp på korten, om du har fler kort, sa hon.

Jag nickade och räckte över ytterligare två kort. Jag höll andan medan hon drog korten. Till slut gick köpet igenom och den tidigare klumpen i magen blev till lycka som spred sig i hela kroppen.

- Ha en trevlig dag, sa hon glatt och sträckte över kassen med mina nya skor. 

När jag kom ut på Fifth Avenue var det som att jag gick på moln och stegen till jobbet var lätta.

Efter en lång arbetsdag som assistent på en advokatbyrå begav jag mig hemmåt. För att komma hem snabbare tog jag den oranga tunnelbanelinjen till min lägenhet på Upper West Side. Vissa dagar brukar jag promenera genom Central Park, men just idag ville jag bara komma hem och hitta en ny plats för mina nya skor i garderoben.

När jag kom upp till min ytterdörr hade jag redan nyckeln framme och var redo att låsa upp dörren märkte att dörren stod på glänt. Jag fick kalla kårar längs ryggraden, men jag var tvungen att gå in och titta.

-Hallå? ropade jag.

Jag fick inget svar.

Min första instinkt var att öpnna mitt smyckeskrin och se om något hade blivit stulet. 

Jag öppnade locket och drog ut alla lådor. Tomt. Helt tomt. Jag slängde ett öga mot väggen där mina dyra Louis Vuitton väskor brukade hänga. Tomt där också. Lika tomt som mitt hjärta.

Jag knappade in numret till Polisen och förklarade om inbrottet.

-Vi skickar en po...