Ahlgren-känd Benedictssons' Pengar (ej färdigt arbete)

oacceptabelt har förekommit i alla tider, varför göra sig besväret att förneka det. #vad är ett bihang

^{Wikipedia: "i Mercure francais du XIX siecle in (1826) förekommer ordet realism för att beskriva en doktrin som baseras på att man inte ska imitera tidigare konst utan i stället använda naturen och det samtida livet som förebild. Naturalismen är en radikalare form av realism som använde sig av manifest för hur litteratur skulle skrivas, medan realismen snarare är en litteraturvetenskaplig efterkonstruktion."} 

^{Under 1800-talet utkristalliserades fler ideologier: nationalismen, liberalismen, socialismen... och århundradet kantades av revolutioner. Likvisst skulle realismens litteratur hållas oväldig och vetenskapligt låta bli att ensidigt färga och framförallt försköna något i litteraturen. Man började alltmer ägna sig åt att pragmatiskt lyfta fram människans intuition bakom hennes handlingar i en särskild social miljö och situation, och de psykologiska konsekvenserna beskrevs mindre mytologiserat. Flertalet arbetade och levde under omänskliga förhållanden med industrialismens genombrott vilket sattes i centrum istället för fantasier om undantagsmänniskorna som under romantiken, och det medförde att man gärna skulle skriva i opposition mot makterna och helst väcka debatt.}

Man sa att Benedictsson inte skrev tillräckligt indignerat för att klassas som indignationsförfattare, men det var ofta dit kvinnliga författare fördömdes under senare hälften av 1800-talets' kvinnosaksdebatt... 

^{Sk. indignationslitteratur som sådan kan vara frustrerande i sitt främmandeskap eller som det tycks. Jag själv fnyste åt en hetsig kommentar till Dostojevskij's Anteckningar från källarhålet för någon vecka sedan men visste också med mig att hur det än går runt så skulle jag inte orka läsa den igen jag heller...}

^{Såsant hursom om detsamma och strunta i inledningen; "det var en friskhet, som påminte om en molnfri vinterdag med snö [(]och bjällerklang[)]"}

^{Industrisamhällets framväxande och människornas förskingrade kommunikation och existentiella ångest i byråkratin och småborgerligheten är ännu idag relevant och realismens funktion som språkrör för aktuella samhällsfrågor nyttjades oryggligt av den skånska författarinnan Victoria Benedictsson varför hon inom litteraturfiktionen är värd att utforska detta med; det enkla språket med de distanserade karaktärerna i hennes till stor del självbiografiska bok Pengar ger en rak förståelse som likväl i sig hänger i luften som ett sammanfattningens kvävande moln... Det känns instängt, men också på ett paradoxalt sätt uppfriskande – ståndaktigt. Såsom huvudpersonen Selma själv också framhävs.}

^{”Vi gå väl ginvägen om banbanken?”} 

^{Oförståelsen inför kärleken målas bäst upp i början av boken, i håglösheten inför Axel. Det är alltjämt närmare till att säga emot och 'visa sig stygg' vilket måhända är relevant i teorin - men hon verkar inte alls tröstas av hans närvaro; som kvinna är hon otillräcklig enligt uppfostran, och hon känner att hon måste komma undan. Frieriet läggs fram som hennes enda chans, som hon inte har belägg för att stå emot. Inför det officiella frieriet låter det för herrarna såhär:}

^{"Patronen kände ett lätt bryderi. Han gned sina händer med ett eget klatschande ljud och gick fram och tillbaka på gångmattan som för att värma sina fötter. Kyrkoherden granskade lampan och modererade lågan ett tag. Det såg ut som om båda ville vinna några sekunder, innan de började samtalet.}

^{Patron Kristerson var stor och tjock. Hans figur gav honom genom sin präktiga hållning ett intryck av kraft, men ur ansiktet hade prägelns av vällevnad till den grad utplånat varje karaktäristiskt drag, att det icke gav något intryck alls, utom möjligen av en mätt och belåten trygghet. Hela hans uppträdande tycktes säga: jag har gjort m i t t och njuter av frukten."}

^{Utseendet tas upp som en betydelsefull angelägenhet (inledningen till tidigare citat), och det är förstås laddat med ojämlikhet (än idag) - det är en brutalare förväntning när det gäller kvinnorna, i vilken de oftare än männen fogar sig. För mig lyser dessa episoder upp en barndomstid som i regel ter sig mer androgyn, och eftersom det är kvinnorna som senare tyngs mer av yttre förhoppningar kan man tala om pojkaktighet; och hur hon sedan regleras av vuxenlivet intill tankarna liksom kontrasterande mot det mer avspända och mindre självförebrående som för Selma kommer med äktenskapet.} 

^{Den enda rättfärdighet med vilken Selma kan finna att söka andras respekt är just det som förringat hennes egen självkänsla och det blir uppenbart sorgligt när hon vill mäktiggöra sina egna ord såsom användbara för Elvira och Richards relationsutveckling... det verkar mest som en svartsjuk hämnd, ett utlopp för hennes ansamling av destruktivitet såsom fruktbar i sig.}

^{I berättelsen om Selma Berg läggs och förloras allt på ett kort:} 

^{när fadern inte tillåter Selma att resa till Stockholm för att försörja sig och sina konstnärsdrömmar känner hon sig hopplöst förlorad, och blir ett lätt byte.}  

^{Victoria hade ett sätt att markera de tysta reglerna som någonting odisputabelt, vilket det kanske var på den tiden, men det är lätt att ta det för givet när man läser.  Efter det olyckliga kärleksförhållandet med Georges Brandes skrev hon:}

^{"Man tvingas att varje ögonblick tänka på vad kön man hör till. Man kan inte gå på gatorna om qvällarne, man kan inte få köpa en ensam biljett till teatern, man får inte sitta på parkett, man får ingenting."}

^{Min egen anteckning efter första sidorna i 1971's upplaga av Pengar där jag kände igen mig:}

^{Får inte glömma att de första genomträngande glädjeuttrycken förra sommaren kom sig av känslan av befrielse, om än så liten, från det härdade och instängande i de tysta och orimligen omedgörliga plikterna i staden och bland bekanta där - inte på någon omogen barnslighet som behövde smisk - det var just det jag trodde mig ha undflytt. Jag behövde allt annat än mer av Den, och blandar jag inte samman alla andra här som ingen är närmare bekant med mig så hade flytten omedelbar effekt på mig på det sättet att "det viktiga" inte längre synts grumlat av annat och det består.. För någon dag sedan tänkte jag att det kanske tom. består till en viss särskild lättja men det vore en annan historia.} 

^{Det finns inte liksom i medeltida litteratur någon försköning som samtidigt överskyler kvinnans situation, utan här blir det uppenbart att hon inte tillåts göra annorlunda, och att hennes sk natur sitter i andras strama tyglar.}