Östersjön

Idag står Östersjön för en rad miljöhot, som redan nu håller på att förändra havet och som kommer fortsätta göra det om ingenting drastiskt görs. Vattnet i Östersjön består utav saltvatten från Atlanten och sötvatten som kommer ifrån åar och älvar. Detta vatten kallas för bräckt vatten. Men det bräckta vattnet gör också Östersjön till en svårbeboelig plats. Och med dess artfattighet är havet mycket känsligt för yttre påverkningar. Växterna och djuren i Östersjön har svårt att anpassa sig i det bräckliga vattnet och lever därför i något stressat tillstånd och det gör Östersjön artfattigt. De arter som lyckats anpassa sig är beroende av varandra. Torsk är exempel på arter som minskat kraftigt vilket har påverkat ekosystemet i havet. Torskens romkorn svävar i vattnet och är beroende av att salthalten överstiger 1%. Om salthalten är lägre sjunker romkornen till botten och kan inte utvecklas.

Vi människor släpper ut stora mängder näringsämnen. De kommer bl.a. från trafiken och avloppsutsläppen men den största orsaken till utsläppen kommer ifrån jordbruket, då dom släpper ut mycket gödsel på sina åkrar. Denna gödning består främst av kväve och fosfor. Den gödning som inte tas upp av grödorna på åkrarna följer istället med regnvattnet ut i diket som man har grävt som till slut når sjöar och hav. Den art som framförallt tycker om att fosfor och kväve ökar är planktonalger och blågröna bakterier. P.g.a. övergödning kan de lätt föröka sig och sedan orsaka vattenblomning. När växtproduktionen ökar blir det också allt fler döda alger och växtdelar som sjunker och man får då ett lager av döda alger som ligger på botten vilket i sin tur leder till att bottenlevande bakterier och andra nedbrytare får mycket näring och kan föröka sig. Eftersom nedbrytarna och andra levande varelser förbrukar syre så kan syret på djupt vatten ta slut, vilket drabbar djurlivet på bottnarna och har orsakat fiskdöd i flera insjöar. Bakterier som t.ex. svavelbakterier kan leva i syrefria miljöer och bildar det mycket giftiga ämnet svavelväte som luktar ruttna ägg och det förgiftar djurlivet på bottnar där svavelbakterierna blivit vanliga.

Ett annat problem är att livet på Östersjöns djupa bottnar är beroende av att vattnet med jämna mellanrum blandas med salt och syrerikt vatten från Atlanten. Ett salt vatten som rinner in från Atlanten kommer ligga under det söta vattnet eftersom att salt är tyngre än sötvatten. Då Öresund och Bälthavet är förhållandevis grunda så blir det väldigt liten mängd saltvatten som kommer in. Det är bara i samband med stormar som saltvatten från Atlanten kan komma in i Östersjön. När det händer så ökar syrehalten på de djupa bottnarna, vilket gynnar djurlivet. Det tar ca 30 år innan allt vatten i Östersjön är utbytt.

Ett till problem i Östersjön är också oljeutsläppen, som främst kommer ifrån fartyg. Varje år rapporteras hundratals oljeutsläpp i Östersjön. Oljan är skadlig för miljön och framförallt fåglar drabbas då oljan klibbar ihop med fjädrarna och fåglarna förlorar då sitt skydd mot de kalla havsvattnet. Man räknar med att ca 100.000 fåglar dör varje år.

De tyngsta oljeklumparna sjunker och hamnar på botten, där drabbas bl.a. fiskrom och musslor.

Det vi skulle kunna göra för att förbättra miljön i Östersjön är att återskapa våtmarker och naturligt slingrande åar. Där sipprar vattnet fram långsamt innan det leds vidare till havet. På så sätt hinner våtmarkens växter ta upp och binda mycket närsalter. Detta är även ett sätt att bevara mångfalden av arter i naturen, många växter och djur är beroende av den miljön.