Rättsalen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Försök att komma på den person som sårat dig mest eller på en person du bara inte kan älska.
Om du fick chansen vad skulle du göra. Om du stod i en rättssal och skulle vittna emot den här personen. Du hade all fakta, du visste att han förtjänade det. Han hade orsakat dig skada, hela din familj. Han hade våldtagit dina systrar, han hade mördat din far och förlett dina bröder.
Försök att tänka in dig i situationen. Du har all mänsklig rätt att känna hat, du har all rätt att döma den här personen till döden, både du och han vet det.
Så, vad skulle du göra?
Du ser honom sitta där, eländig och inte en enda i världen som älskar honom. Hans ansikte uttrycker en hopplöshet som om han redan hade gett upp.
Han har förolämpat dig och din familj med såna grova förolämpningar att om det hade varit medeltid så hade han hängt i galgen nu lagligt, eller olagligt.
Alla dina sömlösa nätter är hans fel, allt sorg som du känt, all hopplöshet är hans fel.
Och nu, äntligen har du honom, han har grävt sin egen grav.
Men hur ser egentligen hans historia ut, vad speglar hans ögon. Hur växte han upp?
Han kanske föddes i en familj där föräldrarna nästan söp ihjäl sig innan de skildes. Han tvingades se när pappa tog hem andra kvinnor när mamma var borta.
Han kanske fick hårda slag när han gjorde nåt. Han fick se sin mamma ligga och gråta när pappa var ute. Men när gråten var slut istället resa sig upp och förbanna och svära åt alla som kom i närheten.
Men kom igen, kanske du tänker, visst han har haft ett jättesvårt liv men är det någon ursäkt att mörda hans far på ett sådant fruktansvärt sätt. Är det en ursäkt att offentligt skämma ut din mamma. Är det en ursäkt att våldta dina systrar varav den yngsta var bara 12 år. Det kan väl inte vara en ursäkt! Det är smärtor orsakade för livet, någonting de alltid kommer bära med sig.
Att också förleda dina bröder och tvingas se dem vara ute och supa, att se de uppföra sig lika illa som han DU ska döma.
Och sen så har han säkert inte varit med om så mycket. Inte ens hälften av det du trott kan vara sant om honom.
Och det är sant. Han växte upp i en respektabel familj, med föräldrar som älskade honom. Men vad var det som fick det att gå snett egentligen.

Försiktigt reser du dig upp för att avlägga ditt vittnesmål. Det vittnesmål som ska fälla honom för alltid. Alla vet det, kamerorna zoomar in dig. Nu äntligen ska rättvisa skipas. Man kan nästa känna folkets hat mot den här personen fysiskt. Det brinner i ögonen på dem. Du är deras vinstlott. Med ditt vittnesmål kommer detta att få ett slut tillslut.
Ingen, INGEN kommer att kunna överklaga. Allt står på din sida.

Du harklar dig och börjar prata. Du berättar om allt han gjort och publikens ögon börjar brinna ännu mer. Hatet växer till orkanstyrka. Vakter måste gripa in och hindra de mordlystna hopen att hoppa över och springa fram och misshandla mannen.
Ditt anförande börjar gå mot sitt slut. Det är nu bara sista slutklämmen som ska skriva under mannens döds attest.

Dagen börjar gå mitt slut, solen nuddar vid horisonten.
I rättssalen, som fortfarande inte stängt sitter en ny man i den anklagades stol. Det är DU.

Du sa i slutet av ditt anförande något som skakade världen. Helt plötsligt hade du rivit sönder hela ditt vittnesmål, du hade erkänt dig som skyldig.
Du sa att DU egentligen var den onde. Det var du som hade manipulerat mannen att göra det han hade gjort.

Mannen hade förvånat tittat upp. Folket och alla omkring såg ut som frågetecken.
Var det sant som du sagt? Att du manipulerat mannen? Nej! Sanningen visste du och bara du.
Du visste att om du dömde mannen skulle inte ens domaren hindra folket att slita honom i stycken.
Han skulle plågas och hans plågoandar skull vrida sig i glädje över att se deras baneman plågas. Du visste de. De skulle behandla honom på samma sätt som han behandlat dem. Var det rättvisa?

Nu satt i alla fall du där. I stolen. Inför allas åblick och kände hur deras hat växte. Du kände hur den folkmassa som innan vart för dig började se på dej med blickar av hat. Mannen som var så säkert dömd stod nu inför massan. Han hetsade upp dem med hans tårar. Han berättade hur hemskt det varit att lyda under den djävulska man som du nu var. Folkets vrede stegrades.
Tårar började rinna mer o mer. Hatet växte.

Plötsligt gick mannen fram till dej. Du och han var de enda som visste sanningen. Och DU va den enda utan skuld.
Han visste de.
Bredbent ställde han sig framför dej. Viskade i ditt öra ”Din dumma lilla ängel” och hånlog. ”vad hade du för nytta, nu skall du plågas”
En örfil följd av en spottloska i varsitt öga. Du såg knappt. Dina ögon tårades. Kände ingen hämnd bara en stor sorg.

Och nånstans i ditt minne, genom alla svordomar, kom du ihåg. N...