Samtidsanalys - samband mellan då och nu - historiebruk

Lever vi i en värld där mellankrigstidens oroligheter upprepar sig?

Inledning

Åren mellan det första och andra världskriget kännetecknas av politiska, ekonomiska samt sociala oroligheter i Europa och USA. Det första världskrigets segermakter ställde väldigt stränga krav gentemot Tyskland, som det stora krigsskadeståndet på 132 miljarder guldmark vilket ledde till en hyperinflation i landet där man bland annat fick lägga ut sexsiffriga belopp på basala matvaror.

Under 1920-talet växte emellertid även framtidshoppet. Den amerikanska bilindustrin revolutionerades tack vare Fords nya teknik där fordonen producerades på löpande band. Genom nya medier som grammofonen eller radion var det enklare än någonsin att nå ut till allmänheten. Framtidshoppet ledde även till att börshandeln steg, men när kurserna började svikta uppstod säljpanik. Intresset för att köpa aktier var då förstås svalt, och den 24 oktober 1929 kollapsade New Yorkbörsen.

Många av de nyupprättade demokratierna i Europa präglades av politisk instabilitet, vilket ledde till ett allmänt missnöje mot demokratin samt en önskan efter starka politiska ledare som kunde få sina stater på rätt spår.

Även i vår samtid sker politiska, ekonomiska samt sociala oroligheter. Kan det vara så att dessa samtida oroligheter är ett tecken på att historien upprepar sig, här i vår samtid?

Läget i Polen

Ingmar Nevéus rapporterar om den stora marschen i Warszawa till minne av Polens självständighetsdag. I polsk TV följdes marschen med vinjetten “Den stora patriotiska marschen” och inrikesministern passade i en intervju på att berömma de polacker som gått ut och firat sitt lands självständighet. I artikeln lägger skribenten stor vikt på ett annat läger som deltog i marschen, de högerextrema grupperingarna som bland annat ropade slagord om “ett vitt Polen” och gjorde nazisthälsningar tillsammans med andra likasinnade kamrater från Europa. Nevéus rapporterar även om de få motdemonstranter som möttes med stor ilska. En mindre grupp motdemonstranter på tretton kvinnor med ett antifascistiskt budskap ska ha besvarats med våld av nationalister i marschtåget.

Därefter fortsätter artikeln med fakta om traditionen kring en marsch på Polens självständighetsdag. Nevéus nämner att traditionen är relativt ny och som till en början riktade sig mot den liberala polska regeringen, men sedan det konservativa partiet Lag och rättvisa tagit makten har självständighetsmarschen fått särskild status i polsk lag. Också berättar Nevéus att marschen har sina rötter i högerpolitiska organisationer i den mellankrigstida polska republiken. (Dagens Nyheter, den 23 nov 2017)

Likheter mellan läget i Polen och läget under mellankrigstiden

Traditionen med att använda marsch som ett medel för att åskådliggöra makt och status kan jämföras med de tyska nazisternas och de italienska fascisternas intimiderande agerande i partiernas barndom. Efter det första världskriget var läget i Italien till en början kaotiskt med bland annat hög arbetslöshet, och det fascistiska partiet utnyttjade läget för att sprida sitt partis värderingar. Partiledaren Benito Mussolini bildade tidigt stridsgrupperingar som gav sig på politiska motståndare och offentliga platser. Tack vare en växande rädsla mot kommunismen kunde fascistpartiet locka nya väljare; inte minst företagare.

Italiensk fascistisk stridsgruppering i staden Lucca år 1922.

I Weimarrepubliken var läget också någorlunda kaotiskt. Det enorma krigsskadeståndet på 132 miljarder guldmark som påtvingades av segermakterna ledde till problematik vilken i sin tur ledde till att Tyskland drabbades av en grov hyperinflation. Detta bidrog bara till att det allmänna missnöjet gentemot den socialdemokratiska regeringen växte, och mellankrigstiden var därför ett gyllene tillfälle för icke-regeringspartierna att sprida sina budskap inför kommande val. Särskilt Hitlers parti NSDAP rustade sig inför valen med hjälp av mäktig propaganda i form av just marscher, tal inför enorm publik, hakkorsflaggor vajandes samt en retorik kring att judarna och socialisterna var de stora förrädarna i landet, vilket byggde på den så kallade dolkstötslegenden, en konspirationsteori som spriddes efter Tysklands nederlag i det första världskriget. Den gick ut på att den nya socialistiska regeringen samt de högutbildade judarna “högg den tyska armén i ryggen” och att det var den bakomliggande orsaken till nederlaget.

En karikatyr som sammanfattar den så kallade dolkstötslegenden, en central del av NSDAP:s retorik.

Marscher kan även användas som ett medel för att bilda gemenskap och uniformitet. I den tyska thrillern Die Welle, som baserat på en verklig händelse beskriver ett urartat socialt experiment i en skolklass, demonstreras det i en scen där läraren får sin klass att marschera för att störa rivalklassen en våning under.

Läget i Grekland

Dan Lucas rapporterar om den ekonomiska krisen i Grekland. Det berättas om de restriktioner kring kontantuttag som instiftats i landet, den stigande ungdomsarbetslösheten och antalet pensionärer som lever under fattigdomsgränsen. Det rapporteras även mycket om orsakerna till krisen. Ett av dem är problem med den statliga budgeten som bildat en enorm statsskuld, ett annat är att den statens offentliga utgifter mellan 2004 och 2009 stigit med 87 procent medan skatteintäkterna endast stigit med 31%. I artikeln rapporteras det även kring orsaker som korruptionen bland politikerna, då politiker anskaffat sig stöd genom att dela ut jobb inom den offentliga sektorn samt de tidigare förmånliga villkoren för tidiga pensionärer. Dan Lucas rapporterar även kring den ineffektiva skatteinsamlingen i Grekland som gör det enkelt för landets medborgare att undvika beskattning. Även pensionerna ses av skribenten som en orsak till finanskrisen. Trots att pensionerna är låga är kostnaderna för det grekiska pensionssystemet relativt höga.

Artikeln avslutas med förslag på lösningar mot krisen. Dan Lucas skriver i artikeln att de flesta ekonomer är överens om att Grekland ej klarar av att betala sina skulder och refererar bland annat till Internationella valutafondens förslag om ett avbetalningsstopp på tjugo år samt ett lån på 60 miljarder euro för att ge landet tid att återuppbygga sin ekonomi. (Dagens Nyheter, den 3 juli 2015)

Likheter mellan läget i Grekland och läget under mellankrigstiden

Den ekonomiska krisen i Grekland påminner mig om den stora ekonomiska depression som efterföljde börskraschen på Wall Street år 1929, vilken kan sägas vara slutskottet på “det glada 1920-talet”, där bland annat allmänheten började investera i aktier i större utsträckning. När aktiekurserna sviktade uppstod dock säljpanik, och intresset för att köpa var uppenbarligen svalt. Arbetslösheten bland grekiska ungdomar är enligt artikeln relativt hög och många pensionärer lever i fattigdom, vilket liknar situationen i USA under den stora depressionen.

IMF:s förslag på ett avbetalningsstopp och extra lån kan liknas vid en komplicerad situation på 1920-talet när hyperinflationen i Weimarrepubliken satte stopp för avbetalningen av det tyska krigsskadeståndet. Det drabbade även USA, som lånat ut stora summor till Storbritannien som i sin tur vägrade återbetala lånen så länge Tyskland ej återbetalade sitt krigsskadestånd. Då övertalade USA två andra segermakter, Storbritannien och Tyskland, till att sänka beloppet för krigsskadeståndet. USA bidrog även till avbetalningarna av krigsskadeståndet genom lån till Tyskland.

Läget i Ryssland

Claes Lönegård rapporterar kring högerpopulistiska partier som växt sig starka runt om i Europa med koppling till Kreml. Man nämner franska Nationella fronten, vars ledare Marine Le Pen har bra kontakt med den ryska ambassaden i Paris samt bland annat visat stöd för den ryska annekteringen av Krimhalvön.  Det rapporteras kring det brittiska partiet UKIP, som arbetar i samma politiska grupp som SD i Europaparlamentet. Partiets före detta ledare Nigel Farage har flertalet gånger visat stöd för Rysslands intåg i Ukraina samt uppmanat EU till att “sluta provocera Putin”. Farage har även erbjudits en egen talkshow i den Kremlfinansierade nyhetskanalen RT.

Det tyska AfD är ett annat parti som omnämns i artikeln. Även detta parti samarbetar med SD i Europaparlamentet, och har på senare tid lyckats kamma hem mängder med stöd och blivit en allvarsam konkurrent till Merkels CDU. I artikeln rapporteras det kring AfD:s starka ställning bland tyskar bosatta i Ryssland.Det rapporteras även kring ungerska Jobbik, som i det senaste valet fått 20% av rösterna och enligt opinionsmätningar är Ungerns näst största parti. Partiets hemsida beskriver Ryssland som en partner, och en europaparlamentariker som tillhör Jobbik har utretts som rysk spion. I övrigt rapporterar Lönegård kring andra högerpopulistiska partier i Europa samt deras kopplingar till Ryssland. (Svenska Dagbladet, den 3 november 2016)

Likheter mellan läget i Ryssland och läget under mellankrigstiden

De högerpopulistiska partiernas kopplingar till Moskva påminner om NSDAP, som under sena mellankrigstiden hade en skara systerpartier runt om i Europa, exempelvis danska DNSAP (Danmarks Nationalsocialistiske Arbejderparti) eller nederländska NSNAP.

Ett kontor tillhörande danska DNSAP, beläget i Köpenhamnsstadsdelen Frederiksberg. Lägg märke till den stora skyltningen och symbolernas likheter med det tyska nazistpartiet samt SS.

Även i Sverige bildades det ett nationalsocialistiskt parti under det tidiga 1930-talet. Partiet hette till en början “Nationalsocialistiska arbetarepartiet” med Sven-Olov Lindholm som ledare, och dess politik byggde till stor del på NSDAP:s värderingar.

Läget i Turkiet

Hans Ingvar Roth rapporterar kring undantagstillståndet i Turkiet, som i skrivande stund varat i över ett år, samt hur landets president Erdoğan utnyttjar undantagstillståndet som ett tillfälle för att stärka sitt grepp som ledare. Det rapporteras om förlängningen av undantagstillståndet den 17 juli i år och hur undantagstillståndet utnyttjas för att kunna bedriva en utrensning av sympatisörer till den religiöse ledaren Fethullah Gülen som av Erdoğan anklagas för att stå bakom militärkuppen, vilket Gülen själv nekar till. Gülens rörelse Hizmet har tidigare varit en av Erdoğans samarbetspartners, men nu har de blivit bittra fiender. Roth rapporterar även kring hur undantagstillståndet påverkar läget för befolkningen i landet. Uppemot 150 000 personer har av regeringen rensats ut ur centrala verksamheter i samhället, och runt 200 turkiska journalister har fängslats. Även den nya konstitutionen som röstades igenom den 17 april i år omnämns. Den innebär ökade befogenheter för Erdoğan jämfört med lagstiftande och dömande makt, samt att oppositionen har begränsade möjligheter till att nå ut till folket. (Svenska Dagbladet, den 9 augusti 2017)

Likheter mellan läget i Turkiet och läget under mellankrigstiden

När Hitler övertog ämbetet som rikskansler (regeringschef) i Tyskland år 1933 gjorde han allt för att stärka greppet i landet genom bland annat censur, förtryck samt intimiderande lagar gentemot minoriteter som judar och romer. När den partilöse rikspresidenten (statschefen) Paul von Hindenburg ett år senare avled kunde Hitler stärka sin makt ytterligare. Han blev då självutnämnd Führer, vilket påminner om konstitutionsförändringen i Turkiet där Erdoğans maktbefogenheter utökats rejält. Å andra sidan trädde den turkiska konstitutionsändringen i kraft efter en folkomröstning till skillnad från Hitlers instiftande av Führerposten.

Utrensningen av personer från centrala verksamheter i samhället påminner mig om den utrensning av SA-män som skulle komma att bli känd som de långa knivarnas natt. Maktkampen mellan Hitler och SA växte sig allt större, och Hitler var rädd för att kamporganisationen skulle kunna bli en seriös konkurrent till Hitler inom maktfrågan. Inom SA fanns då den mindre organisationen SS under ledaren Heinrich Himmler, som skulle komma att bli Nazitysklands fruktade paramilitära styrka som bland annat var ansvarig för Förintelsen, och inom just SS gick även ett rykte om att SA-männen skulle försöka sig på en statskupp i Tyskland. När SA-männen väl skickades ut på semester juni 1934 beordrade Hitler att högt uppsatta SA-män över hela Tyskland skulle mördas, däribland ledaren Ernst Röhm.

Lösningar

Odemokratiska rörelser som växer fram i samtidens stater skulle ur ett ekonomiskt perspektiv kunna motarbetas av över- och mellanstatliga organisationer som EU eller FN genom agerande i form av exempelvis sanktioner. Då kan medlen som krävs för att bedriva odemokratiska rörelser strypas, men å andra sidan kommer det förmodligen finnas vägar runt sanktionerna. Rörelserna skulle exempelvis kunna få ekonomiskt bistånd från allierade rörelser ute i världen. Politiska ledare som missbrukar sin makt skulle även de kunna stoppas av internationella organisationer genom bestraffning i form av sanktioner eller böter.

Den pågående globaliseringen har bidragit till att världens ekonomier är alltmer beroende av varandra. Därför är det oftast ett faktum att en ekonomisk kris får konsekvenser i omvärlden, och så var fallet med exempelvis finanskrisen 2008. Vad som hade kunnat vara en lösning på ekonomiska problem är att rusta sig inför dem med mer genomtänkt nationell finanspolitik.

Slutdiskussion

Jag har funnit ganska många likheter mellan samtida händelser och mellankrigstiden. Bland annat har jag funnit ett samband mellan den mäktiga polska självständighetsmarschen där flera högerextrema grupperingar deltog och Tyskland under Weimarrepubliken. Under bägge tillfällen använde man sig av mäktiga marscher som propagandamedel, under en tid då det politiska läget kan uppfattas som någorlunda kaotiskt.

Jag har även funnit samband mellan den pågående finanskrisen i Grekland och de ekonomiska svårigheter västvärlden drabbades av under mellankrigstiden. Arbetslösheten var i båda fallen relativt hög, och IMF har föreslagit ett avbetalningsstopp för Grekland samt extra lån för att få landets ekonomi på rätt spår. Det påminner om Tysklands enorma krigsskadestånd som dömdes ut av det första världskrigets segermakter, och trots flerfaldiga sänkningar av beloppet aldrig betalades tillbaka i sin helhet. Krigsskadeståndet finansierades delvis genom utländska lån från exempelvis USA, vilket under 1920-talet ledde till omfattande problematik. USA hade nämligen beviljat lån till Storbritannien, som vägrade återbetala om Tyskland ej återbetalade sitt krigsskadestånd. Tyskland hade då motsatt sig avbetalningarna, bland annat genom strejk, men strejkerna behövde finansieras. Då gjorde man misstaget att trycka massvis med sedlar, vilket ledde till en av de värsta hyperinflationerna inom modern histor...