Kojjan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det var en fin natt. Tyst och fin. Jag kunde inte sova. Jag ringde Maja på en gång och sa:

-Hallå! Maja, jag kan inte sova! Kan inte vi göra något?
-Nej, klart inte! Klockan är tre på kvällen. Fråga Jonas, sa Maja med arg röst.
-Men kom igen, du jag och Jonas gör något.
-Men vad? Vad kan man pyssla med mitt i natten.
-Jag vet, vi kan bygga en kojja. Där i lila skogen.
-Okej, jag klär på mig och ringer Jonas.
-Tack så mycket du är bäst!

Jag klädde på mig och försokte smyga till den lila skogen. Men när jag smög vaknade mamma och frågade:

-Mattias Vart ska du?, frågade mamma fundersamt.
-... Jag ska bara på toa!
-Okej, men sitt inte upp för länge!
-Okej mamma, jag sa inte.

Jag gick på toa, och sen smög ut.

När jag var i den lila skogen var det kallt och mörkt överallt. Jag kände som om någon smög bakom ryggen på mig. Jag vände mig om men ingen var där. Jag fortsatte att gå längre och längre in i skogen. Det var lite obehagligt. Jag kollade bakom mig och där stod det två personer med ficklampor riktade på sitt huvud.

-Vad gör ni?, frågade Mattias med en fundersam röst.
-Vadå, blev du inte rädd?, frågade Maja.
-Inte ett dugg, svarade jag. Men var är Jonas?
-Han står precis bakom dig.
-Tjena Matte, sa Jonas med glatt röst.
-Waaah, vad du skrämde mig, skrek jag.
-Vad ska vi göra? frågade Maja.
-Vi kan bygga en kojja, utbrast Jonas.
-Ja det blir roligt, sa jag. Är ni med på det?
-JA, skrek vi tre samtidigt.

Efter när vi har byggt kojjan var vi superglada. Vi vet inte ens hur vi hann att göra det på en enda natt. Men när vi var klara steg solen upp.

Alla skyndade sig hem, tog med väskorna och stack till skolan.

Den dagen hade vi textil-slöjd med den bästa läraren nånsin - Annelie. Hon var bäst! Glad, rolig, pratsam, och alla gillade henne. Vi berättade för henne om kojjan i den lila skogen. Hon blev förvånad och sa:

-Vet ni inte att det sägs att det spökar i den lila skogen?
-Vi har aldrig hört det, svarade jag.
-Det är nämligen så att alla kojjor som byggs där går sönder utan en logistisk förklaring. Det sägs att det var en familj som var hängda där för några hundra år sen, och nu bevakar de skogen.

Utan att säga något sprang vi ut från klassrummet och sprang till den lila skogen. När vi kom fram var hela kojjan förstörd.

-Vi bygger en till kojja, sa jag.
-För vad?, frågade Maja.
-Vi bygger en till och stannar här under natten, vi får se vad eller vem tar sönder kojjor!
-Okej, är ni med, frågade Jonas?
-Ja, skrek vi samtidigt.

Vi började bygga och sen stack vi hem. Alla tog med sig något som de skulle sova i och jag tog med mig en svart tält. Jonas tog med sig en kikare, och maja tog med sig mat. Vi tältade ungefär hundra meter från kojjan.

Efter några timmars övervakning var alla trötta. Plötsligt så kom någon fram till vår kojja. Det var två män. Jag tog fram kikaren och det visade sig att det var Jocke och Marcus, två värsta typer från nian. De började ta sönder vår kojja.

-Låt kojjan va, skrek jag.
-Vad ska du göra? frågade Jocke.
-Inte jag utan vi tre, ska ...
-Ska vad? frågade Marcus.
-Vi ska ringa polisen, sa Maja.

De kom fram till oss med två brädor. Vi försokte springa ifrån dem och ringa polisen. Det gick inte, de fick tag i oss och började slå oss med detsamma. Maja fick brädan i huvuset och svimmade och Jonas blev slagen med en bräda med spikar. Han orkade inte längre och dog. Det var någon som kom med sin hund och Jocke och Marcus blev rädda och stack.

Mannen hitt...