Bokanalys, Alkemisten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Paulo Coelho
Han föddes år 1947 i Rio de Janeiro, en medelklassfamilj.
Mest känd är han för Alkemisten, men är även känd för ett flertal andra böcker.
Alkemisten har sålts i mer än 30 miljoner exemplar i mer än 156 länder och har översatts till 56 språk. Han har erhållit en rad priser och utmärkelser.

Boken handlar om en pojke som heter Santiago och är herde. Vid två tillfällen drömmer han om att hitta en skatt vid Egyptens pyramider. Han trodde ej på att det fanns någon skatt där för honom. Som vanligt vandrar han runt med sin fårhjord för att hitta bete och vatten åt fåren. Ett flertal gånger stöter han på tecken som försöker förklara för honom att han ska bege sig till Egypten. Han bestämmer sig för att sälja fåren och börja sin resa. Under resans gång hamnar han bland annat i en kristallhandlares butik, där han också börjar jobba under en tid för att få ihop pengar så att han kan ta sig till pyramiderna. Färden fortsätter och han vandrar bland sanddynerna. Till slut ser han pyramiderna och börjar gråta. En röst säger åt honom att gräva där tårarna faller, vilket han självfallet gör. Några rövare kommer gående och ber honom att ge dom hans pengar. Dom tror att han gräver ner pengar och ber honom fortsätta. Han finner inget, då börjar dom slå pojken. Han skrek tillslut att han letade efter en skatt. Dom skrattade, rövar ledaren berättade att han själv hade drömt samma sak. Fast då skulle han ta sig till en plats och gräva intill en sorts blomma. Han sa ”Jag är inte så dum att jag tar mig igenom en hel öken för att jag drömt samma dröm två gånger”. Dom gav sig iväg. Han hade funnit sin skatt!

Miljön beskrivs otroligt bra i boken. Man får upp bilder i huvudet om hur det ser ut i stort sätt hela tiden. Som tex. Kristallbutiken, när det skrivs om den då han jobbar där får man klara bilder på hur det ser ut. Man får en känsla av att det utspelade sig på ”Aladdins” tid. Mins ej vad man kallar det för, därför kallar jag det ”Aladdins” tid, figuren från Disneys filmer.

Precis som med miljön är det med personerna i boken. Dom beskrivs bra, man får bilder på hur dom ser ut, är och så vidare. tex. rövarna i slutet av boken. Där skrivs det att han ser döden i deras ögon, bara det gör att man får en stor bild på hur dom ser ut och är. Jag känner inte igen några typer från någon annan bok.

Paulo Coelho använder språket riktigt bra. Alla små detaljer, beskrivningar på allt är hur bra som helst.
...