Textanalys - Ångest, ångest är min arvedel och Ur Ett ufo gör entré

Textanalys

Ångest, ångest är min arvedel - Pär Lagerkvist (1891-1974) SVERIGE
Texten är en dikt, som är indelad i verser, avbrutna meningar och stycken. Dikten medför känslor
och “sprider med sig” av energin i texten. Dikten är skriven och berättad i jag-form. Det är en
person som berättar sin ångest.

Det är berättat i jagform (“Ångest, ångest är min arvedel”... “Jag famlar kring i detta dunkla
rum..”) och det finns inga bipersoner runt omkring. Det är tydligt att det är en huvudperson i
dikten som berättar vad som händer med personen, hur personen känner och hur personen agerar.

Miljön verkar vara under en mörk och skummig kväll, där dikten utspelar sig i naturen (“nu stiga
skogarna”, “Jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar..”).

Här ser man en tydlig yttre handling, men det kan vara svårt att lista ut den centrala kärnan och
vad texten vill förmedla. Personen i texten som beskriver vad som händer, är att personen
hamnar i olika situationer och hallucinerar mörka tankar och drömmar. Personen har gjort något
eller fått ett besked, men har ångrat sig kraftigt, och är i chocktillstånd. Personen ser och känner
hur “allt är hårt, hur stelnat, svart och stilla.” Personen i texten beskrivs vara panikslagen och
inkapabel över att tänka på något annat än ångest, och då kommer inte att lugna ner sig.

Den inre kärnan beskriver om ångest, en djup och destruktiv ångestfylld känsla som bara växer.
Tillväxten i texten ökar snabbt då tempot stiger. Det Pär Lagerkvist försöker mena med dikten
tror jag är att det är lätt och vanligt att ångra sig, när något har redan har hänt. Då det är försent.
Det tillför säkert problem och man vill ur situationen så snabbt som det går, men det är tyvärr för
sent, det värsta är att komma (eller redan har kommit) och förstört ens liv eller annans liv på ett
vis. Man kan lätt hamna i en chocktillstånd och hallucinera om det som kommer hända/eller det
som har hänt.




Det väcker mörka känslor hos mig, det väcker även en brådskande karaktär. Jag får även
skräckslagna bilder då jag läser upp dikten högt, på grund av den panikslagna karaktären som
beskriver situationen. Dikten är väldigt mäktig och för med sig en stor förmåga att sprida ut sig
med en rasande fasa. Själv har jag ångrat mig en hel del, då det redan har varit för sent och när
jag redan har haft ett besked. Visst kan man lära sig av sina misstag, men det kan förändra ens liv
otroligt mycket. Tanken som kommer upp är att om man bara inte hade sagt så, eller gjort och
skrivit på det viset- då skulle detta inte ha skett. Att ångra sig är något vanligt i livet och alla har
säkert någon gång ångrat sig. Alla människor för fel och ångrar sig - ibland ångrar man sig stort
som texten beskriver karaktären, och ibland små misstag som lätt går över efter ett par dagar.

Språket är ganska “vanligt”. Det finns en hel del bildspråk i texten, och även en massa laddade
ord, och språket använder sig av en gammaldags språkbruk, som exempelvis några ord som är
tagna från texten- ​Skri​ som kan tolkas som ​skrik​ och ​karg​ som även tolkas som ​ofruktbar​.


Ur​ Ett ufo gör entre´ - Jonas Gardell (F.1963) Sverige
Texten är en en roman, som är skriven av Jonas Gardell. En roman är en form av skönlitterär
berättelse som är skriven i formen av en prosa, oftast tryckta på böcker som har en indelning,
kapitel och sidnummer. Romanen utgör även den litterära genren epik.

Romanen utspelar sig under 1900-talet, och det syns tack vare beskrivningen av exempelvis
jeansen som var så populära, de tajta skinande svarta PUSS&KRAM jeans, med ett lysande gul
stickning.

Ungdommarna gick i nian. Klädmodet började att kliva fram i deras liv. Det blev populärt med
PUSS&KRAM jeansen. Om man var en tjej som bar på de svarta skinande jeansen, blev man en
av de som killarna frågade chans på. Om man var en kille som bar jeansen, blev man en av de



som tjejerna tänkt att dansa tryckare med. De som bar på jeansen blev älskade, synliga, omtyckta
och snygga. Juha, som är huvudkaraktären, ville ha jeansen och tjatade och bad för sin mamma
att få köpa ett par svarta jeans. Till slut fick hans mamma nog och åkte och köpte ett par svarta
jeans för honom. När Juha fick se de, ville han bara dö. Det var ett par svarta fodrade
manchesterjeans. Vid denna tid, var det mobbat och fult att ha på sig fodrade manchesterjeans.
Juha tänkte att han var ingen, men nu skulle han bli en absolut ingen. Jenny köpte ett par
likadana byxor som Juha, för att visa en akt av kärlek. De gick ensamma på skolgården och
försökte att trösta varandra med sina “fula” fodrade byxor.

Jag tror att Jonas Gardell hade en bakgrundstanke med att skriva romanen. Den visar vad barnen
och ungdomarna går igen, och hur jobbigt det är. Vissa föräldrar har inte råd med allt som barn
vill ha och efterfrågar efter. Man kan också se att undomarna blir “mobbade” och utanför, då de
inte klär sig som de andra “rika” och “populära” barnen i skolan. Ett exempel är att om man inte
har den här jackan som kom ut för en månad sen, får man inte hänga med sina kamrater, eller
med de som “bär” på den nya jackan. Det kallas utanförskap. Det finns än idag grupptryck. Om
man inte gör det eller köper det där, får man inte hänga med andra osv. Man blir osynlig.
Jag tror att texten inte bara vill förmedla ens klädstil, utan även hur vi ser ut. Det kan handla allt
från klädsel, till utseende.

Jag känner igen mig, då jag läser igenom texten. Jag upplevde samma sorts känslor för min del
också. Jag började i sexan, i en ny skola , med nya elever och lärare, där ville ingen hänga med
mig, på grund av mitt utseende. Vid den tiden var det populärt med att tjejgrupperna smög in på
toa och sminkade sig, ibland även varje rast. Om man inte la smink, fick man inte hänga med
tjejerna. Det var svårt för mig, då jag inte använde smink. Jag tyckte om mitt utseende som det
var och ville inte förstöra min hy på grund av smink. Jag hade hört att man fick finnar av att
använda mycket smink. Ingen satt bredvid mig i matsalen, eller klassen och rasterna. Ingen ville
para ihop sig med mig om det var ett grupparbete. Jag kan på ett enkelt sätt förstå hur Juha och
Jenny kände sig när de gick ensamma på skolgården. Ingen tjej som kan tänkas dansa tryckare
med Juha, eller ingen kille som kan tänkas fråga chans på Jenny. Det är väldigt svårt att gå



igenom de situationerna, men så småningom går det över. Mardrömmen går sakta men säkert
över efter ett tag, men för vissa kan det fortsätta upp till universitetet eller faktiskt med hela livet.
Man ska inte behöva ändras för att andra människor tycker att det ska vara på ett annorlunda sätt
än vad man själv anser. Det är viktigt att inte tappa sig själv och sitt självförtroende, och inte gå
efter vad andras önskningar är.

Språket är enkelt att förstå, ett vardagligt språk, som är skrivet så att barn kan förstå det.
Författaren berättar vad som händer runt omkring och förklarar även vilka känslor som svävar
förbi alla bikaraktärer och även huvudpersonen, och romanen är även skriven i preteritum
(dåtid).

“Pälsen” ur ​Historietter ​av Hjalmar Söderberg
Texten är en novell, skriven av Hjalmar Söderberg. Texten är kort berättad och det finns även en
klimax i texten (som ska alltid finnas i noveller, det är det som kännetecknar en novell från en
roman och andra texttyper). Texten håller sig också till huvudpersonen för det mesta och hoppar
inte omkring med allt för många karaktärer och platser.

Novellen utspelar sig under julaftons dag i Stockholm, Sverige. Det är en vinterdag och det
snöar. Huvudpersonen Gustav Hench har en fru och barn. Han är mager och har
ekonomiproblem. En dag gick han över till hans gamle vän John Richardt, för att låna över lite
pengar. Richardt har alltid betytt mycket för Hench, för att han lånade alltid pengar till de.
Richardt var en ung karl som var framgångsrik och hade mycket pengar. Hench höll på att tänka
på sin hälsa den mörka kalla natten påväg över till Richardts hus. Då halkade han och och blev
påkörd av en doska. Hans sönderslagna rock gick sönder och gick inte att laga. När han kom
fram till hans gamle vän, fick Hench låna Richardts päls, som var så dyrbar och fin att Hench
genast glömde bort hans sorg/hälsa och och problem i livet. Han kände sig gladare och hans
hälsa tycktes vara som aldrig förr. Under julaftonen skulle Richardt komma hem till Hench och
fira julafton med hans familj. När Hench kommer hem, är det mörkt i hallen och han får ett



varmt mottagande av hans hustru. Hon kysser honom som aldrig förr. Klimaxet kommer när hon
säger: “Gustav är inte hemma ännu”.
Det är en triangeldrama och hans fru har en kärleksaffär med hans gamla gode vän Richardt.
Kärleksförklaringen var inte till Hench, utan till pälsens ägare - Richardt. Gustav Hench fick
känna den första och sista lycka och kärlek i hans liv, tack vare den fina och dyrbara pälsen.

Novellen är baserad på Hencks tankar. Vi får hela tiden följa Gustavs känslor/sinnen kring vad
som händer runtomkring honom. Författaren går tillbaka i tiden för att förklara om hencks
hustru, när hon var en fattig tjej som bara ville bli gift. Hon var kär i John, men han ville inte
gifta sig. Då fick hon med trygghet nöja sig med Henck. Än idag var hon kär i John, och hade
kärleksaffärer med honom.

Budskapet kommer fram enkelt och man känner igen sig i texten. Man ser att pälsen har en
symbol- pälsen har en ekonomisk värde. Bara de rika och de som hade en betydande roll i
samhället brukade bära på en päls. Novellen försöker beskriva att om man var/är rik, blir man
automatisk lycklig och allt faller plötsligt på plats, som det ska. Men jag tycker att ekonomin är
ingenting jämfört med om man har en bra hälsa och tak över huvudet med mat och dryck.
Statistiken har även visat att de som är rikare än de andra, oftast har fler problem, oftast i
hemmet (men det är helt olika från person till person), men såklart är det inte på detta vis
gällande alla personer/familjer. Visst underlättar ekonomin allt bättre ens liv, men passar inte för
alla människor. Man finner inte bara lycka genom pengar och saker, utan genom ens värderingar
och handlingar i livet.

Språket var vardagligt och alla ord som var avancerade att förstå, och gamla ord, förklarades
med upphöjda nummer som sedan förklarades under varje sida.


Att döda ett barn - Stig Dagerman




Texten är en novell, skriven av Stig Dagerman. Den är kort berättad och beskriver inte
allt för många karaktärer. Man får följa få karaktärer under en kort tid. Det är författaren
som berättar vad som händer runt omkring personerna, och även vad som kommer att
hända. Han går fram i tiden och återgår tillbaka till berättelsen, alltså en allvetande
berättare. Som läsare får man veta och misstänka vad som pågår och vad som kommer
att hända, men inte ​hur ​det händer.

Det är få personer som beskrivs i novellen. Huvudpersonen är delvis barnet men även
den lyckliga mannen som ska ro långt ut med den unga flickan vid sin sida. Man får
ingen uppfattning över personernas utseende eller personlighet. De är inte beskrivna
noggrant. Tankar flödar inte heller förbi, utan novellen fokuserar mest på vad som
händer, och vad som kommer att hända. Den hoppar fram och tillbaka till nuet. Det
framgår få dialoger, exempelvis när mannen ska tanka sin bil och försäljaren önskar de
en trevlig dag, och mannen berättar till bensin försäljaren att de ska ro långt långt ut i
havet.

Novellen handlar om en lycklig man som kör över ett barn. Den lyckliga mannen sätter
sig i den blåa bilen och en ung flicka sätter sig bredvid honom i bilen. De ska åka till
havet och ro långt långt ut. De kör över en mjuk och slät väg, de är ensamma på vägen
- ännu. En mamma skickar iväg sitt barn för att låna ett par sockerbitar från grannarna.
Barnet blir påkört av den lyckliga mannen som kör över barnet. Där står barnets
mamma med handen över munnen och med en stor ångest över att hon borde ha köpt
socker, istället för att skicka iväg sitt barn, som nu blev påkört på grund av hennes order
att hämta socker.

Berättelsen utspelar sig i en by, det får man veta i början av novellen där Stig
Dagerman beskriver “i tredje byn”. Berättelsen meddelar att det är en söndag morgon
och alla gör sig redo att starta dagen. Man får även reda på att det är sommar. Det
berättas om äppelträd som skymtar förbi, och att man känner doften att hägg och



bensin. Äppelträden är en symbol för sommar. De växer när det är sommar och även
doften av hägg, som bara växer på sommaren.

Det känns skönt att läsa texten och man får en känsla av att man är där och ser på när
det händer, men kan tyvärr inte göra något åt det. Även i den verkliga livet vi lever i,
händer det alltid problem och mycket att olyckorna är just trafik. Trafik orsakar väldigt
mycket problem, särskilt i de länder där det inte finns väldigt många lagar, utan man får
gå över vart som helst och köra hur som helst. Många förare vill köra och inte ge
utrymme till andra att passera eller få ta en sväng. Det finns även många fotgängare
som inte ger utrymme för att en bil ska passera, utan går över vägar och bryter mot <...