Bokreflektion Möss, och Människor.

Novellen Möss, och Människor av John Steinbeck har lyckats att bli en klassiske, för att den
läsas fortfarande efter flera årtionde, och påverkar vårt tankesätt.
Handlingen utspelar sig i en gård i Kalifornien under artonhundratalet. Den spelas av George,
som är kort, men starkt, pratar sällan, men ändå klok, och Lennie som är stor, och stark i
kroppen, men inte i tänkandet. Han har dåligt förstånd. Vi följer deras livslinje, med dess
svängningar som beror på deras val. Handlingen drivs av deras dröm om att få sitt eget ställe
där de släpper jobba för andra, och äter av jordens skördar, men författaren, som vill fora sin
ide hindrar sina karaktärer att nå sitt mål, och visar att människor, lika som möss kan förlora
allt i ett ögonblick, oavsett hur bra planerat det är, och hur starkt de byggde sitt hål, för att
Lennie, utan mening knäcker Curleys frus nacke, och blir tvungen att fly. Han gömmer sig
bland buskarna i det stället som George hade nämnt, ifall Lennie gjorde något illa. Deras
dröm blir blåst med vinden, när George skjuter Lennie i nacken, för att sluta allas lidande,
utom sitt eget.
Jag kan tycka att författaens deprimerade tankesätt påverkades av tidsperioden som han levde
i, då det var ont om mat, och pengar på grund av konkurser, och depressionen, när folks enda
tanke var överlevnad. Då den realistiska tanken dominerade, och folk insåg att livet är
lidande, och plågande, och hur mycket värdelösa drömmarna, och hopp var. Författaren
nämnde också rasismen under temat diskriminering, som hade motiven Crooks den
mörkhyade djurskötaren, men även andra typer av diskriminering motiverade temat.
Dessutom den före nämnda motiven, som är lätt att igenkänna, nämndes också feminismen,
och den motiverades av Curleys fru, som inte fick göra något bara för att hon var kvinna, och
Lennie blev kränkt av Curley för att han var starkt, och stor. Curley däremot blev
diskriminerad för att han var kort, och liten.
Enligt min uppfattning har författaren lyckats att föra sitt budskap, men jag tycker att
handlingen som han valde var lite svårt att uppfatta, för att George valde att vara med Lennie,
och om han inte gjorde så, skulle han kanske skaffa sig ett eget ställe, för att han var smart,
men när jag fick läsa den lättare beskrivningen av Georges, och Lennies vänskap, som
framställdes av Candy, och hans hund. Hunden plågades av många sjukdomar, och plågade
Candy, till och med dem andra, men ändå vägrade Candy sluta dess liv, för att den var hans
vän. Den dödades också på samma sätt som Lennie, och det var enligt mig en mjuk
förberedelse för det kommande mordet. När jag läste klart boken tyckte jag att allt lidande
som George fick lida var onödigt. Han kunde bara lämna Lennie, men när jag tänkte mer på
det, och ser hur nära de var, och hur svårt det är att förlora en vän, inser jag att Lennie var
Georges hopp. Han var den som höll George vid livet, och det märks när George säger att han
berättade mycket för Lennie om gården så att han också trodde att den kan bli verklig.
Jag kan tycka att budskapet, som författaren ville sända var att tänka realistiskt, och inte satsa
mycket på drömmar, heller på hopp, och att det inte går alltid som man önskar, som påminner
mig om en dikt som säger
”Inte allt som man önskar når man, blåser vinden som skeppen inte önskar”, men jag däremot
tror på motsatsen, som säger
”Vinden blåser som vårt skepp vill. Vi är vinden, havet, och skeppen.”
”Kampa för att nå toppen. Du når den. Vinden blåser som vi vill.”

Jag vet att det inte går alltid som man önskar, men livet skulle blir tråkigt annars. Det som gör
livet skönare, och mer värdefullt är plågorna. De ger det smaken, och ju svårare de är, desto
bättre blir vinst smaken när man övervinner dem.
I början förstod jag inte priset som George fick betala i slutet, men när tänkte mer på det fick
jag se att han betalade det enda som han hade, och ingen annan i gården hade, men önskade
starkt. Han hade en kompis, medan andra var ensamma, och jag kan säga att det är det andra
budskapet som författaren ville undervisa. Alla i gården var ensamma, och det kan märkas när
Slim sa till George att inte är många som håller sig tillsammans som dem. Ett starkare bevis är
George ord till Lennie, när han sa att två är bättre än en, och att den ena skyddar den andra,
och tvärtom.
Handlingen var välskriven, men hade många tolkningar beroende på hur man ser på det, och
det är det som är roligt med litteratur, och konst. Den följde tidslinje, men hade några
bakgrund minne, om man kan kalla dem för. Jag tyckte om att dialogerna var skrivna på
talspråk, och det gav mer liv till dem.
Slut...