Krönika - Ett samhälle utan telefoner

Krönika - Ett samhälle utan telefoner?

Ett samhälle utan telefoner var det alltså? Skulle det funka? 

Jag menar vi är ju som zombies framför den där jävla skärmen. Jag menar en del ungar har liksom  ibland mer än 1000 eller mer följare på diverse medier vilket jag kan tycka är lite udda eftersom vem som helst kan se vad dom gör, deras liv är inte direkt någon hemlis när de delar med sig om varenda grej dom gör innanför och utanför privatlivet. F f  ff f f  f f f  f f f  f f f f  f f f ff f f f f f f f f  f f f  f f f f  f f f f f f f  ff f  f f f  f f g f g  g g g g  g g  g g g  g g g  g g g g  gg  g g g g g  g g g

Jag vet, det kan va svårt att lägga bort den där lilla jäveln, skulle även säga att telefonerna är lika beroende framkallade som droger... typ iallafall. Man fastnar lätt, det börjar med att man får ett meddelande som snabbt förvandlas till en timmes meningslös surf session som blir svår att ta sig ur om man inte har tillräcklig viljekraft. Som sagt är mobilen som digitalt socker.

Vart man än är så ser man folk som klistrade till mobilen, på restauranger är mobilen det första folk lägger upp på bordet, för att snacka med varandra i femton minuter innan maten kommer är tydligen omöjligt. I var och varannan bil sitter föraren upptagen av att skicka sms eller kolla Instagram samtidigt som man kör. Frånvarande föräldrar sitter med sina barnvagnar med nosen nere i telefonen. Interaktion finns det inte tid för när behovet av bekräftelse på sociala medier är som det är idag. I och det med att till exempel förare är och håller på med sina telefoner i trafiken är bara att be om olyckor.

De barn som föds nu föds också med dessa telefoner samt annan liknande teknik, telefonen blir som en vardaglig leksak som fotbollen var för mig när jag var liten, jag är ändå inte gammal fast jag fick min första telefon någonstans mellan 2013 och 2014 vilket betyder att jag levde ungefär 10 år innan jag första telefon men barn nu får ju telefoner, iPads eller datorer eller vad de nu får, deras första telefon får de ju nästan innan de varken kan gå eller prata vilket är lite läskigt om du frågar mig, lika läskigt som hur snabbt tekniken utvecklas.

Att leka med en kompis kan lika gärna vara att sitta med en mobiltelefon i handen bredvid varandra, vilket inte jag anser är att leka. Visst är det sjukt hur fort det har gått. Jag tror att utvecklingen tar alldeles för stora steg än vad som faktiskt är bra för oss. Det är så lätt att fastna i det som är nytt och spännande, man fastnar och glömmer bort att tiden runt omkring en faktiskt går rätt fort. Den där ”knacka dörr” tiden är över och kommer förmodligen inte tillbaka.

Jag växte upp utan telefon men ändå så växte jag upp med telefonen, och det är jag glad över för att jag vet hur det var att inte ha en smartphone på det sättet men på andra sidan så är jag klar att jag har den nu. Telefoner och elektronik är ett av de viktigaste hjälpmedel vi har idag. Men snälla när man är på en restaurang går det faktiskt att lägga bort telefonen iallafall i ett par minuter och det samma med folk som använder den i trafiken, livsfarligt!

Men nu måste jag sluta skriva på denna krönikan eftersom jag fick ett SMS som jag nästan känner mig tvingad att kolla på.