Isbjörnarna av Jonas Gardell- Scenografi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Handling
I pjäsen möter vi Ilse. En äldre ensamstående pensionär som har bjudit hem sina vuxna barn till sin födelsedag. Mamma Ilse favoriserar sonen i familjen och avundsjuka från döttrarna Solveig och Gertrud har tydligt präglat deras personligheter. Sonen som är författare skriver böcker där han likställer sin mamma med ett monster. Trots detta kan Ilse inte låta bli att glorifiera sonen och vara stolt över att han har blivit känd och lyckats i livet.
Solveig har i vuxen ålder nästan slutat hoppas på att mamman verkligen ska förstå att sonen inte älskar henne, men bryr sig ändå om henne och försöker. Eftersom hon har placerat sig själv högre än Ilse i status ser hon nu ner på Ilse och tycker mest synd om henne.
Den andra dotter Gertrud försöker desperat ställa sig in hos mamman och vill gärna ta sonens plats som mammas favorit. Istället för att ha genomskådat Ilse likt Solveig har Gertrud istället börjat ta efter mammans beteende i ett försök att bli omtyckt och accepterad.
Sonen som inte har hört av sig på flera år är fysiskt frånvarande under hela pjäsen, men dyker hastigt upp på TV i en intervju om sin nya bok.
Enligt manuset utspelar sig det hela i ett kök.


Tema
Min första tanke var att bygga ett typiskt pensionärshem med bruna mörka träskåp med glasdörrar, finporslin på väggarna, en äldre tapet kanske lite småblommigt och ganska mycket bruna nyanser och en heltäckningsmatta. Det var troligen så Ilse skulle bo men eftersom man lika gärna kunde föreställa sig det rummet när man läser manuset ville jag skapa någonting annat för teaterscenen. Något som sa mer om själva pjäsen och min egen tolkning av den. Från början förstod jag inte riktigt pjäsens namn. Men efter en del funderingar blev det mera tydligt. Så innan jag började bygga planerade jag hur scenen skulle se ut och vad jag ville berätta med den eller snarare hur scenen i sig själv skulle berätta en historia. För att göra detta beslöt jag mig för att göra scenen i ett isbjörnstema.





Uppbyggnad
Min scenografi av Ilses hem är ingenting som visar fysiskt hur hon bor för det är enligt min åsikt inte särskilt intressant i det här sammanhanget. Med scenen vill jag istället visa av vad hon har byggt sitt liv av och hur hennes förhållningssätt har påverkat barnen. Samtidigt som själva scenbilden blir ett hjälpmedel för att berätta en historia.
Man kan i stort sätt säga att scenrummet består av två delar: sanningen och inbillningen.

Sanningen
Denna del utgörs av köksskåp, ett kylskåp, ugn, spis och en diskbänk längst bak i scenbilden. Dessa möbler är alla vita och helt realistiska. Golvet är av sten ett material som lätt blir kallt. Den ljusgrå färgen i köket på golvet är den hårda yta som Ilse byggt upp mellan sig själv och sin familj. Väggarna är ljusblå och i isbjörnstemat utgör de den kalla luften på Arktis. I handlingen speglar den Ilses kyliga beteende mot sina döttrar. Färgen gör också att rummet känns större och förtydligar därmed Ilses ensamhet. Köksdelen är den kalla nakna sanningen, men eftersom Ilse inte kan acceptera denna finns det också en annan del av scenen.

Inbillningen
Inbillningen är den matta som Ilse täckt det kalla golvet med. En vit rund och mjuk matta som ska referera till isbjörnspäls. Hälften av mattan går utanför köket och ut i publiken. På mattan är även ett runt bord och kring det fyra stolar placerade. I pjäsen medverkar endast tre personer men jag har ändå valt att ha med fyra stolar. Den fjärde stolen står vänd mot publiken så att de tydligt ser att någon saknas när tre personer sitter runt bordet. Det ska kännas som om de väntar på någon. Men väntan för publiken är likt Ilses väntan förgäves. När pjäsen är slut vet man att sonen Lars säkert inte kommer tillbaka. Stolen har också blivit helig för Ilse och hon hindrar döttrarna från att sitta just där. Det är Lars stol. Jag har också valt att placera den stolen närmast publiken av praktiska skäl eftersom de andra skådespelarna då inte behöver sitta med ryggen mot publiken. Mattan är så pass stor att det nästan känns som ett annat rum i rummet. Här vid bordet sitter Ilse i öppningsscenen och av alla platser i lägenheten är det här hon trivs allra bäst. Men mattan blir också som ett löst isflak och en isolerad plats. Ilse har isolerat sig mot sanningen och när döttrarna kommer på besök blir isflaket liksom för tungt och Ilse har svårt för att hålla sig kvar. Hon blir osäker och vill inte att publiken som hon i öppningsscenen talade direkt till inte längre ska se henne. Därför sätter hon upp den osynliga fjärde väggen mot omvärlden. Denna vägg som egentligen inte är konkret ska ändå vara lätt att föreställa sig. Den fjärde väggen symboliserar också att Ilse försöker att skydda sig mot konflikter med sina döttrar och insikten om att hennes son inte tycker om sin egen mamma. Hur mycket hon än försöker att skydda sig så kommer lögnen som hon är ensam om att leva med alltid att genomskådas. Därför är cirkeln delvis ute i publiken. Där blir hon mer oskyddad och man ser hur utsatt hon egentligen känner sig då det gäller sanningen om hennes förhållande till sonen.


Ändringar under spelets gång
· I början av pjäsen är stolarna placerade runt bordet på isbjörnsmattan.
· Solveig tar medvetet avstånd från Ilses förnekelse men bryr sig ändå om henne. Därför kommer hon till kalaset och omplacerar sin stol utanför den...