Aboriginer

Förre ca 65, 000 år sedan levde Australiens ursprungliga befolkning Aboriginerna. Arkeologiska fynd visar att Aboriginernas förfäder kom till Australien från Sydostasien, via Nya Guinea. Men egentligen levde Aboriginerna i Australien minst 40 000 år innan andra folkslag kom. Befolkningen var utspridd över kontinenten, längst kuster och sjöar. Namnet Aboriginer är ett samlingsnamn för ca 600 folk och språkgrupper med drygt 300 skilda språk och dialekter som användes över hela Australien. 

Aboriginerna levde enkelt på jäkt, fiske, och insamling av frukt, växter, rötter och andra smådjur eller insekter. Deras kultur var väldigt fredlig. De dödar bara så mycket som de behövde äta. Aboriginerna var väldigt beroende av naturen som i sin tor ledde till att befolkningen var inte bofast. De bosatte sig på en plats tills maten började ta slut och vandrade till nästa område tills när allt vuxit upp igen. Det ledde till att den materiella kulturen var mycket enkel också, för exempel, deras hyttor var byggda av grenar och löv. Främst kvinnor hade uppgiften att insamla råvaror till mat, kläder och verktyg, medans männen var på jäkt. Verktygen som användes för jakten var bla. enkla spjut, spjutslungare, klubbor, bumerang och nät. 

Aboriginerna var väldigt bra överlevare. Människor levde up till 60 år bara från det naturen hade att ge. Aboriginerna levde i klaner. Ett klan är ett familj som bestod av två bröder samt deras fruar och barn, ca 15-30 personer. Flera klaner bildar ett stam. Det fanns ungefär 500-600 olika stammar. Stammen styrdes oftast av de äldre. De som styrde såg till att tillgångarna fördelades rättvist mellan stammens invånare i nödtider, i stället för enbart inom klanerna. Aboriginerna respekterade mycket familjen.

Aboriginernas kultur och tro hängde ihop med naturen omkring dem. ”Terra nullius” som betyder ”ingens mark, obebodd mark” var den citationstecken de levde på och följde. Man kan säga att Aboriginerna tror på naturreligionen, men egentligen rymmer en mångfald av mindre religioner där skog och mark, naturelementen (jord, eld, vind, vatten) och himlakropparna är de man har mest fokus på. För att ett klan ska visa att den anser sig höra samman med någonting i naturen skapa de ett totem. Totemism märks bland naturfolk över hela världen. Totemet är identitetsstärkande, de fungerar som ett kännemärke för klanen. 

Varje stam talade sitt eget språk. Det som kännetecknar naturreligioner är att de kallas också för skriftlösa religioner. Aboriginspråken grundar inte sig på något eget skriftspråk, men istället förmedlas heliga berättelser, lagar och sånger muntligt.

Inom natureligonn tror folk på andevärlden och dyrkan av förfädernas andar. Att det finns en andlig kraft bakom allt som sker i världen. Det kallas för animism, de tror på att allt i naturen har en själ och att naturen är besjälad. Inom aboriginernas ideologi finns det ingen naturlig död. 

De tror också på att de dödas själar lever vidare och att de finns alltid närvarande i det dagliga livet. Aboriginernas religon kan likna shintoismen ( japansk religion) och samisk religion eftersom deras religoner har också inslag av animism men Aboriginernas religon skiljer sig från de med att t.ex man offrar djur så som samerna gör eller ber till någon Gud. Aboriginerna tror inte på att Gud finns, de är humanister, tror på naturen och förfädernas andar. Religionerna skiljer sig åt på sina egna identiska sätt även om de är liknar varandra.

Schamanism är också en typ av tro som förekommer vid naturfolkets religoner. En shaman är en typ av präst som utöver speciella tekniker för att kommunicera Elle t.ex hämta kunskaper från ”den andra världen” (andarnas värld). Exempel viss för att hämta recept för medicin för att kunna hjälpa människorna i den här världen. Shamanen anses som en spirituell bro mellan den här och andarnas värld. Man tror att han kan kommunicera med förfäderna för att använda deras kunskap i den materiella världen. Shamanen respekteras mycket av stammens/klanens invånare, precis som ett präst inom kristendomen eller islam.

Aboriginerna tror också på att de har alltid funnits på den Australiska marken sedan drömtiden. Drömtiden anses vara en helig tidsålder när människan och naturen antog sin nuvarande form. Legenderna berättar att drömtiden var när världen håll på att skapas, då fanns det inte sol på himlen, det enda som fans var månen och stjärnorna. Men sen kom drömvarelserna. De formade världen och lärde människorna hur de skulle jaga, göra redskap. Det kom tid när drömvarelserna blev trötta efter de lärde människorna allt detta, då smälte de med landskapet. Några av de sjönk ner i sjöarna. en del förvandlades till klippor och bergväggar. Aboriginerna tror att när drömvarelserna dog, men att deras livskraft stannade kvar i jorden. Människornas jobb är att tar hand om drömvarelsernas skapelse och att tacka de för allt de har gav till oss. 

Speciella ritter skedde vid de heligplatserna dvs förfädernas klippmålningar. När ritualen utfördes man trodde att livskraft strömmade ut över hela världen och att när den genomfördes skulle djuren kunna reproducera sig och allt Aboriginerna konsumerade på dåvarande boplatsen skulle återvända som det var innan de kom. 

Drömtidsdansen är en helig ceremoni man utför för att kunna nå sina förfäder på den ”andra sidan”. Aboriginerna målar mönster som drömtidsvarelserna lämnade kvar på klipporna med speciell färg som man kan blandar med blod för att få livets krafts färg. För att uppleva en extas och bli ett med omgivningen, sjunger de stammens gamla sånger och härmar djurens rörelser. Det här ceremonin har gott vidare med generationerna.

Det finns många olika riter som årstid ritterna t.ex, d e infaller varje gång på samma tid och sker bara en gång om året, som julen för kristna. Det viktigaste av de är när ett pojke blir vuxen. För att visa att pojken har vuxit brukar det användas av två sätt, ena är att killen bli omskärd eller man slog ut en av hans tänder. Sedan får pojken lära sig moraliska regler och jakttekniker av en lärare på en helig plats. Kvinnor var inte tillåtna att delta i nåt av ritterna pojken gick genom för att bli vuxen men de  deltog med introduceringen av killen till vuxenlivet genom en annan helig ritt. De äldre kvinnorna lärde pojken hur man gjorde en kokgrop och vilka växter är ätliga. Killen får kunskap om hur det är att få barn och hur man skulle tar hand om en kvinna. Man tror att dessa kunskaper kom från drömvarelsen, den Gamla Kvinnan.

När ett barn födds bestäms två totem år barnet, den ena är personlig som förnamnet vi får när vi födds och andra totemen brukar vara den drömvarelsen som skyddar klanen, lite som ett efternamn. Det är tabu (förbjudet) att äta kött av totemdjuren man har. Det är också tabu att gifta sig med någon av sin egen stam. Och som i de flesta religionerna bestämmer föräldrarna till vem deras dotter skulle gifta sig med. En man fick ha flera hustru, likadant som islam.

Det finns medicinmän som sägs har magiskakrefter för att kunna ta reda på vad för sjukdom personen har fått. Medicinmän brukar kallas för magiker för att det tros kan känna när svartmagi har används mot en person. Det kan vara så att någon har kastad en förbannelse på en annan person och att det är därför den har blivit sjuk. Medicinmän kan använda speciell ritualer för att rengöra personen av den svarta magin, det liknar lite kristendomens ritual när prästen försöker kasta ut en demon av en person. Men Aboriginerna användes mycket av örter också för att behandla sjuka människor.

Religionens budskap är att livet på gjorden ärr ett gåva. Aboriginerna tror på att drömvarelserna gav ett gåva till människorna när de lät oss leva och använda sig av deras livskraft. Om man lever ett rättvist och gott liv skulle den vara lång. Med det tycker jag att Aboriginernas religon liknar till viss del Buddhismen. Inom Buddhismen skulle man leva rättvist, inte tjuva eller döda för att man skulle föddas i ett hög kast i sin nästa liv, och förhoppningsvis nå nirvana (himlen). Det finns ingen nirvana eller himlen inom natureligonerna även om man tror på att andarnas värld är speciell. 

Idag är aboriginerna nästan ett utrotningshotat folk eftersom religonbetydelsen har tappat sin betydelse de senaste decennium och det förstår man eftersom det är bara ytterst få som fortfarande står fast vid sina förfäders tro. De flesta bor in i Australiens storstäder. De finns personer som fortfarande sår för sina rättigheter att kunna använda sina förfäders jaktmarker och de även går i  stora demonstrationer iklädda i vitt för att visa att de vill få sin heliga mark fri. Hittills har de lyckats få området vid den heliga klippan Ayers Rock (Uluru) mitt i öknen, att t bli ett reservat.

Aboriginerna skyller fortfarande på européerna att de förlora sina heligmark för att de kom 1788 och tyckte att allt var deras. Den perioden kallas för mardrömstiden. Européerna drev bort Aboriginerna från deras jaktmarker och sålde dem som slavar på samma sätt som de gjorde i Afrika. Grönland, Samerna i norden, Nya Guineas ursprungsbefolkningar och Afrikas stamfolk har alla mött samma öden och det är därför tron på deras natur religoner tycks har minskat mycket. 

Hoppas min arbete har varit till hjälp! 

Jag kan tänka mig att det är inte många i den moderna livet som skulle söka sig till naturreligionerna eftersom de är inte en stor folkgrupp som t.ex Kristendomen eller Islam som utöver religionen och alla heliga ritterna. Folk brukar söka sig för ett annat religon om de har blivit missnöj...