Vanebeteende och beroenden: Hur Charles Duhiggs vaneloop kan bryta negativa mönster

Mycket i människans liv sker per automatik; vi gör saker av vana utan att tänka på det. Vi låser ytterdörren när vi går utan att tänka på det, vi kör till jobbet och när vi är framme har vi ingen aning om vad vi passerat på vägen. Vi programmerar vår hjärna till att utföra visst beteende för att underlätta våra liv. I vissa sammanhang kan dock vanorna övergå till någonting destruktivt och vi utvecklar beroenden. Med Charles Duhiggs teori om en “vaneloop” skulle dessa beroende kunna brytas och bytas ut mot hälsosammare vanor.

Vad är Duhiggs vaneloop och hur kan den hjälpa mot beroenden? 

Det är lätt hänt att en vana övergår till att bli ett beroende som kan påverka, både dig själv och din omgivning, negativt. Ett aktuellt exempel är de många individer som utvecklar ett skadligt beteende online. Det kan vara på sociala medier, genom datorspel, eller annat dylikt. Innan ett beteende utvecklas till ett beroende så är det vanligtvis en vana eller rutin, helt utan någon problematik. De flesta kan exempelvis spela Blackjack på ett nätcasino (klicka här för att komma dit) utan några som helst konstigheter, medan andra inte kan låta bli att uppdatera sitt Instagramflöde varannan minut. Rutiner och beroenden går hand i hand – och de kan påverka varandra.

En vana är ett återkommande beteendemönster, alternativt en handling, som kan triggas. Enligt journalisten och författaren Charles Duhigg finns det tre huvudsakliga element som utgör ett vanebeteende: någon form av trigger (som Duhigg kallar för “cue”), en rutin, samt en belöning. Den gemensamma handlingen som dessa tre element utgör kallar Duhigg för en “vaneloop” – och i Duhiggs mening kan en vaneloop modifieras. I teorin skulle detta kunna innebära att någon med ett beroende har möjligheten att ersätta sin problematiska vana med en ny helt annan rutin.

Hur skapandet av nya vanor kan ersätta gamla

Nyckeln till att ändra en vana, eller i det här fallet ett beroende, är att ersätta det andra steget i Duhiggs vaneloop, det vill säga själva rutinen. Genom att behålla samma trigger som tidigare, samt samma belöning, men byta ut rutinen, så menar Duhigg att du mer eller mindre kan behålla en och samma vana – även om innehållet i den plötsligt kan se markant annorlunda ut än tidigare. 

Skulle en individ som lider av ett beroende lyckas identifiera vad det är som triggar henom till att beroendeakten, samt rikta om det som känns som en belöning med beroendet, så skulle hen kunna fylla mellanrummet (rutinen) med någonting annat. I sin bok The Power of Habit: Why We Do What We Do in Life and Business betonar dock Duhigg att det krävs viljestyrka för att ändra en vana, men också att det är en gradvis process. För att bryta det gamla, destruktiva beteendet måste du alltså under en period vänja din hjärna vid den nya rutinen, tills den mer eller mindre sker per automatik – med andra ord, tills den utvecklats till en vana.