Fritshoff

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

– Ulla, jag går nu!
– Ok älskling, syns sen. Jag ska till doktorn och kolla hjärtat idag, så du får laga din lunch själv.
– Ok. Puss puss
– Puss.

Ulla och Lennart är två 80: åriga pensionärer som bor på ett äldreboende utanför Stockholm i förorten Solna. Lennart va som vanligt på väg ut för att gå sin vanliga morgonpromenad. Med sig har han en påse med gammalt bröd, som han hade tänkt ge ankorna i Hagaparken. Han sätter sig på en bänk nära vattnet och börjar kasta ut brödet. Han glädjas av att se alla små ankungar som har kommit till livet nu på våren. Det är Mars och rätt kyligt ute. Lennart tittar på klockan och blir förvånad.
- Klockan är redan 3, säger han tyst för sig själv.
Han plockar ihop sina saker och börjar knata hemåt.
- Jaha, vad ska jag laga för mat idag då? Frågar han sig själv.
Väl hemma tittar han i kylskåpet och ser ett par smaskiga bratwurst. Han tar fram stekpannan och börjar steka korvarna. Han tittar in i kylskåpet igen och ser några potatisar, han sätter dom på kokning. När maten är klar, tar han sin tallrik och sätter sig framför TV: n. han passar på nu när inte Ulla är hemma.
När klockan börjar närma sig 7 börjar Lennart att oroa sig för Ulla. Han bestämmer sig för att ringa polisen. Precis när han tar upp telefonen, säger dom på nyheterna att en kvinna i 80: års åldern har blivigt påkörd av en buss utanför Solna Centrum och att hon nu befinner sig på Karolinska sjukhuset med allvarliga skador.
Lennart rusar ut i hallen och slänger på sig skorna och jackan.
- Hoppas att det inte är hon, hoppas att det inte är hon! Tänker han när han står i hissen.
Han skyndar sig ut på gatan och vinkar till sig en Taxi. När han är framme vid Karolinska frågar han i receptionen om en Ulla Granhage har kommit in.
Då kommer svaret han fruktat:
- Ja, hon kom in för en liten stund sen, är du en anhörig?
- Ja, jag är hennes man. Svarar Lennart.
- Hon ligger i rum 215 på andra våningen. Säger receptionisten.
Lennart springer upp för trapporna till andra våningen. Han är åttio år men när det väl gäller kan han fortfarande springa. När han kommer fram till rum 215 öppnar han dörren och ser Ulla ligga där. Han går in försiktigt och kysser henne på pannan. Ulla tittar upp, tårögd.
- Så här skulle det ju inte gå till, säger hon. Vi skulle ju dö tillsammans.
- Ulla älskling, allt kommer att ordna sig ska du se. Klart du inte kommer att dö. Det tillåter jag inte! Sa Lennart.
- Jag är ledsen Lelle, men det här är slutet, jag känner det. Min kropp är inte vad den har varit. Jag klarar det inte.
Han tog en stol och satte sig bredvid henne, han vill inte visa att han gråter, så han sänker huvudet och lägger det mot hennes bröst. Han somnar. Han vaknar av ett högt pipande ljud och människor som rusar in. Han tittar förskräckt upp och tittar på Ulla. Hon ser helt normal ut, ligger där med stängda ögon. Läkaren går fram till henne och kollar pulsen. Lennart frågar vad som är fel.
- Jag är väldigt ledsen att säga det, men hon klarade sig inte.
Lennart får panik. Vad ska han göra nu? Hans enda och bästa vän och hans stora kärlek finns inte kvar. Han vill inte stanna på denna dystra plats, men vill heller inte lämna Ulla ifall hon skulle vakna, ifall doktorn misstog sig. Han går långsamt ut ur rummet, chockad. Han går ner för trappan och på väg ut genom dörren faller han plötsligt ihop. Allt han ser är svart. Han vaknar upp i ett sterilt rum. Han hör en röst:
- Doktorn, han har vaknat nu!
- Vad hände? Frågade Lennart.
- Du svimmade. sa doktorn. Men jag ser inga andra fel på dig. Det bästa vore om du åker hem och vilar.
Doktorn ringde en Taxi, som eskorterade hem Lennart. Efter Ullas död låg Lennart hemma i soffan hela dagarna i flera veckor, han orkade inte göra någonting. Så en dag beslöt han sig för att gå ut på en promenad.
- Jag kan ju inte bara ligga hemma dag in och dag ut och tycka synd om mig själv. Tänkte han.
Så han tittade i köket och hittade lite torrt bröd. Sen gick han ut och började bege sig mot Hagaparken. När han väl var framme satte han sig på sin vanliga bänk vid vattnet och började kasta ut brödet till ankorna. Efter en liten stund hörde han ett konstigt gnällande borta vid en buske. Han gick fram för att kolla vad det var. Och till sin stora förvåning var det bara en låda. Så hör han att det låter igen, inne i lådan. Lennart öppnar lådan, försiktigt och ser en söt liten hundvalp. Han ser att det är en tax. Han är nämlig...