Ansökan om anställning

Uppgift: Du är en person från medeltiden och ska skriva en jobbansökan som riddare vid Kung Arthur slott Camelot

Ansökan om anställning

God dag,

Mitt namn är Atlas Armstrong och levt i denna värld i 18 år. Jag är en erfaren och stark man och på det gator jag går på blir kvinnor knäsvaga och män beundrar mig.

Min far var vapensmed och därav blev jag hans lärling och lärde mig kunskapen om smide och vapenhantering. Då min far var väldigt populär bland sina vapentillverkningen så fick vi ett stort antal kunder som ville ta del av hans vapen. I gengäld så bytte vi mot andra varor. För det mesta betalade de med farm gods men ibland hände det att vi fick olika böcker och skrifter. Min far var väldigt negativ mot det då han inte kunde läsa men jag var väldigt nyfiken av dem platta arken och jag lärde mig att läsa av en före detta munk. 

Det verk som lockade mig mest var “De brittiska kungarnas historia” av Geoffrey av Monmouth. Berättelsen handlar om före detta brittiska kungar och hur förmögenhet, avundsjuka och svek kan leda till slutet för en nation. Men den visar också vad som är nödvändigt för att vara en bra ledare som enar ens folk till fred. En karaktär i berättelsen jag kan förknippa mig till och ser som min förebild är Sir Lancelot. En modig stridare som var beundrad vart han än gick. Han vann nästan alla turnering han deltog i, besegrade riddare som ingen annan kunde matcha och heroisk upprätthöll det ridderliga idealet. Vilken karl eller hur.

Men tråkigt nog är alla inte lika barmhärtiga. Här på de engelska öarna är vi lätt drabbade av vikingarna från Norden. Barbariska mansgrisar som inte kan visa något hyfs om hur man beter sig. Och låt mig inte ens börja prata om deras verk. Verser fyllda med våldsamhet och familjer som kämpar för makt och överlevnad. Titta bara på Njals sagor, en korthuggen och rak berättelse utan någon djup handling. Verserna kan handla om att någon får huvudet avhugget eller ett nyckelbenet knäckt, där står allt ihop utan något filter. Fy fabian, skulle inte världen vara en bättre plats om vi alla skulle sträva efter att vara som Sir Lancelot?

I denna mörka tid där farsoten sprids som eld och folk dör som flugor. Jag har nog aldrig sett så många misära liv. Men i detta mörker så fann jag mig ett litet ljus. Det var ett verk från en väldigt trevlig Italienare, Giovanni Boccaccio. Han skrev en väldigt intressant berättelse där många tyckte kritisk illa om, men jag själv fann den underhållande. Jag pratar om Decamerone. Medans jag läste texterna kunde jag lätt relatera mig till ungdomarnas situation bortsett från all erotik. Tänk om sjukdomen kunde försvinna lika enkelt som det gjorde i Decamerone. Åhh ...