Inbördeskonflikten i Sri Lanka - LTTE

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bakgrund:
Sri Lanka har rankats som ett av världens 36 fattigaste länder, men trots detta är Sri Lanka väldigt utvecklat på många sätt. De har väldigt många och bra skolor eftersom att de anser att utbildningen är mycket viktigt. Men trots all denna utbildning pågår ett krig, ett krig som inte uppmärksammats speciellt mycket i världen. Bakgrunden till kriget finns redan långt tillbaka i tiden. Cirka år 100 f.kr då tamilerna kom från Indien till Sri Lanka. På ön bodde det redan singaleser som flyttat dit ca 300 år tidigare. Det blev bråk mellan dessa två folkslag och efter ett tag flyttade tamilerna upp i norra delen av Sri Lanka, och singaleserna i södra delen. Både singaleserna och tamilerna anser att de kom dit först och här startar själva grundkonflikten.
År 1505 kom det Portugiser som koloniserade stora delar av ön. I mitten av 1600-talet kom det Holländare som tog makten ifrån portugiserna. Dessa holländare blev tillslut slagna av britterna. Britterna styrde landet hårt och avskaffade monarkin som hade varat i ca 2000 år i landet. Under 1800-talets växte världshandeln under ledningen av Storbritannien. Britterna blev under denna tid mer eller mindre beroende av te som de hämtade från Sri Lanka, som för övrigt hette Ceylon på den tiden. Dessa teplantager var på tok för stora för singaleserna att hantera, så britterna skaffade arbetskraft från grannlandet Indien. De här tamilerna va inte samma tamiler som kom till Sri Lanka år 100 f.kr, utan tamiler som kom från Indien och låg långt ner i kastsystemet. De betraktades därför som att de inte var värda något alls. Singaleserna tyckte att tamilerna tog deras jobb ifrån dem, men faktum var att de inte kunde sköta de stora teplantagerna på egen hand eftersom de själva var vana med små jordbruk. Allt eftersom tiden gick, ökade befolkningen och samhället förändrades väldigt starkt.
Under årens gång gjorde många singaleser uppror mot britterna om en självständig stat. När britterna styrde och ställde, fick singaleserna känslan av att britterna förtryckte dem och att de favoriserade tamilerna. Tillslut gav britterna sig vika och 1948 vart Sri Lanka ett självständigt land.

Orsaker:

Efter självständigheten ville singaleserna rätta till den tidigare diskrimineringen och låta singaleser favoriseras i officiella sammanhang. Samtidigt hade två politiska partier dominerat i Sri Lanka. Dessa två partier var, UNP (United National Party) och SLFP (Sri Lanka Freedom Party). De allra flesta medlemmarna i UNP var singaleser och sedan självständigheten hade endast singaleser kontrollerat ön. De första åtgärderna singalesiska regeringen vidtog var att frånta tamilerna deras medborgarskap och året därpå fråntogs tamilernas rösträtt. Singaleserna ville ha en förenad stat medan tamilerna ville ha politisk självständighet i norra delarna av ön där de själva bodde. År 1956 vann SLFP valet, och detta vart ett stort omslag och det var här och nu konflikten skulle ha sin början. Regeringen bestod nu endast av singaleser. De vidtog åtgärder direkt och SLFP’s ledare, S.W.R.D. Bandaranaike skulle göra så att sinhala, till Sri Lankas enda officiella språk inom ett dygn, precis som han lovat.
Det fanns dock partier som var mot detta förslag, bland annat LTTE (Liberation Tigers of Tamil Eelam). När lagen röstades igenom ledde det till de första upproren mellan singaleser och tamiler. Tamiler och tamilska affärer brändes ner, bland annat i Colombo där uppåt 150 människor, varav de flesta tamiler, dödades. Tamilerna hade alltid känt att de inte haft samma möjligheter som singaleserna efter självständigheten när det gällde utbildning och jobb. Detta var början på det inbördeskrig som skulle vara i mer än 40 år till.
Det finns alltså många orsaker till konflikten. Bland annat etniska, minoriteten alltså tamilerna kände sig förtryckta och kvävde sin frihet genom att få de norra delarna för sig själva. De kände att de inte hade någon samhörighet med singaleserna. Dom var alldeles för olika varandra. Dom delar inte språk. Tamilerna pratar tamil och singaleserna sinhala. Deras religioner skiljer dom också åt. Majoriteten av singaleser är buddister och tamilerna är hinduer. Politiska orsaker har haft en stor roll i konflikten. LTTE kräver att få politisk makt i de norra delarna där det nästan enbart bor tamiler. Självklart finns det sociala orsaker. Sri Lanka är väldigt fattigt, inte minst tamilerna då. I Sri Lanka har dom också något som liknar ett kastsystem. Detta gör att folket delas in i grupperingar. Man riktar alltså in sig på att utsätta en viss folktyp. En synpunkt på hur man kan se att tamiler och singaleser redan från början inte gillat varandra, är att tamilerna alltid velat ha en egen stat. Det tyder på att de inte kände någon samhörighet med singaleserna redan från början. De ville ha ett eget land. De kände att folket i norr tillhörde varandra. De hade samma religion, språk och kultur. Det finns alltså stora inslag av nationalism i denna konflikt.
Sri Lanka hette Ceylon innan det bytte namn 1972. Sri Lankas regering ville att buddhismen skulle skyddas och att sinhala skulle vara landets enda officiella språk. Samtidigt bildade flera tamilska partier, det nya partiet TUF (Tamil United Front). De ville att minoritetens (tamilernas) rättigheter skulle skrivas in i konstitutionen. Året därpå (1973) infördes en lag som kallades ”Standardiseringen”. Den innebar att tamilska studenter var tvungna att ha högre betyg för att komma in på samma utbildning som singaleserna. Regeringen antydde att tamilerna redan var överrepresenterade i vissa sektioner. Tamilerna fick känslan av att singaleserna ville göra dem till andra klassens medborgare och det kan va en faktor till varför denna uppståndelse tillkommit. Tamilernas vilja att ha en egen stat ökade.

Konsekvenser:

De som egentligen drabbas mest av alla på grund av detta inbördeskrig, är de civila. De som över huvud taget inte har deltagit med något alls. Dock finns det vissa civila som terroriserar den andra folkgruppen. Man kan se resten som oskyldiga. Den tamilska gerillan LTTE använder sig av andra knep. Inom LTTE finns ett stort problem, nämligen barnsoldater och självmordsbombare. Barnsoldater är oftast går med i ett väpnat krig mot sin vilja, medan självmordsbombare är redo att ta sitt liv för sitt folk. Min mamma berättade att cirka 30 unga tamiler hade hoppat av LTTE. Dessa satt på ett rehabiliteringscenter när de dödades skoningslöst av ett gäng singaleser. Dessa ungdomar var trötta på att kriga, de ville skaffa sig ett normalt liv (så normalt som möjligt i alla fall).
Även politiker råkar illa ut på grund av konflikten. Det finns en rad med mord på politiker inom denna konflikt, då den första genomfördes av den tamilska nationaliströrelsen. Fyra tamiler dödade Jaffnas borgmästare Alfred Duriappah. Den enda av de fyra som inte åkte fast för mordet var Velupillai Prabhakaran, och han bildade inom ett år LTTE. De flesta jag pratat med om denna konflikt, som är singaleser, säger att de vill få slut på detta. Det är ingen som tycker att någon har mer rätt än den andra och nästan inga vet egentligen hur konflikten startade. Det är som sagt de civila som drabbas mest, som vanligt. Det är alltid dem som minst av alla vill kriga, som får ta smällarna.

Åtgärder:

Det finns vissa länder som har försökt hjälpa till att få slut på kriget. Bland annat Indien, Storbritannien och Norge. Indien har till exempel skickat fredsbevarande styrkor till Sri Lanka. Rajiv Gandhi försökte sluta fred mellan tamilerna och singaleserna, men det ledde dock till att Indien också drogs med i kriget ett tag och indiska soldater dödades. Singaleserna var fullständigt emot Indiens ingripande. Singalesernas egen befrielsefront, JVP, började skapa terror. Detta försök till fred misslyckades och kriget verkade inte vilja sluta. Norge försökte sammanföra tamilerna och singaleserna genom ett fredligt samtal mellan ledarna. Detta visade sig dock göra mer skada än nytta, eftersom singaleserna antydde att Norge ställde sig på tamilernas sida. Storbritannien försökte under ett tag att skapa fred. De ville ge provinserna mer makt, och hoppades på att det skulle tillfredsställa tamilerna. De hade fel. Dom ville ha en total makt i området som de ansåg vara deras.

Massmedia:

För min del, känns det lite som om massmedia försöker spegla det hela som om allt, eller åtminstone det mesta, är singalesernas fel. Själv tycker jag att det är fel. Tamilerna är lika mycket skyldiga till den här konflikten som singaleserna. Jag tror dessutom att de källor jag utgått ifrån, är sanna. Dels för att det är ”kända” sidor jag utgår ifrån, och för att de skriver, i princip samma saker om konflikten. Jag tycker inte att massmedian direkt visar vilka som har rätt och fel. Inte heller vilka man tycker ska få som dem vill och inte. De har balanserat det hela och speglat det från båda perspektiven, vilket gör det svårare att bestämma vilka man ska ”hålla” på.

Reflektion:

Jag tror det finns en hel del olika sätt att lösa denna konflikt på. Om man bara tar sig ro och pratar med varandra, så tror jag att det hela skulle fungera. Det kanske inte går med en gång, men vill båda sidorna ha fred, så brukar det oftast gå. Kanske utan att något annat land blandar sig i. Jag tycker dessutom att tamilerna bör klara sig utan ett eget land. De har ju klarat det hittills, så varför inte nöja sig med det man redan har. Den singalesiska befolkningen är trött på att kriga. Alla vill att kriget ska sluta, och alla vill ha fred. En hel del fredsdemonstrationer har pågått, och jag har till och med deltagit i en av dem. Nu på senaste tiden har man slagit sig ner och pratat med varandra (Sri Lanka och LTTE) för att ständigt hitta på alternativa lösningar. Jag tycker det är helt rätt och dessutom bra att andra länder försöker hjälpa till. Chandrika Kumaratunga säger att Sri Lanka klarar sig bra på egen hand och så vidare, men om det verkligen stämmer borde de ha kommit mycket längre med fredsfrågan. ? Jag tycker att hennes parti SLFP har gjort alldeles för mycket skada. Det var hennes pappa som började med att nedvärdera tamilerna. Det var det som blev startskottet för inbördeskriget. För att det ska kunna bli fred måste de kunna lita på varandra. Dom har gjort mycket hemska saker bägge två. Saker som strängt strider emot de mänskliga rättigheterna. Det blir nog det svåraste. Även för den civila befolkningen. Att sluta behöva oroa sig för om det sitter någon med bomber fast spända på kroppen. Det krävs alltså förtroende från folkets sida. Men även om det bli en fred, tror jag inte att det skulle bli så mycket bättre för tamilerna. De skulle ändå få svårt att få jobb och utbildning. Den här konflikten är nog ganska svårlöst efte...