Leonardo da Vinci

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Leonardo da Vinci

Leonardo da Vinci föddes den 15 april 1452 i Anchiano nära Vinci, i Italien. Hans riktiga namn är egentligen bara Leonardo. Da Vinci betyder: ”från Vinci” – ett ändelse som säkert kom till p.g.a. hans senare stora berömmelsen. Berömmelsen han fått tack vare sina milt sagt fantastiska framgångar inom de många områdena, d.v.s. konst (främst måleri), arkitekt, ingenjör, uppfinning och naturforskning.
Ja, det är väldigt många områden och det mest fascinerande är att ämnen som t.ex. konst och naturforskning är två väldigt skilda saker. Man brukar ju säga att konst, musik och dylika styrs av högra hjärnhalvan medan det vetenskapliga styrs av den vänstra. Vissa personers högra hjärnhalva är ”bäst” medan för andra kanske det gäller vänstra. Och det är faktiskt så att de som är väldigt framgångsrik inom naturvetenskap många gånger inte är så bra inom det konstnärliga. Självklart finns det många personer som inte riktigt stämmer in på denna profil, men så är det faktiskt för flera personer som jag har stött på.
Men även för de personer, som jag har hört talas om/känner, som har stora talanger inom både naturvetenskap och konst, så är dem ändå inte lika ”extrema” som Leonardo. Utan Leonardo bemästrade alla de ovanstående områdena till fyllo. Han uppfann och forskade fram saker de flesta uppfinnare resp. vetenskapsmän, på den tiden, inte ens kunde föreställa sig. Men samtidigt kunde han även redan vid ung ålder skapa otroligt vackra och närmast fotogeniska tavlor. Leonardo var verkligen ett ”allvetande geni”! Så skulle i alla fall jag beskriva honom.

Leonardos pappa hette Ser Piero och arbetade som notarie, medan hans mor hette Caterina och var en ung bondkvinna. När Leonardo var 5 år flyttade han, tillsammans med sin pappa, till staden Vinci. Dock flyttade dem efter en kort tid vidare till Florens.
Leonardo började redan tidigt visa begåvning för många skilda områden, som ex. så tyckte han om att spela luta, sjunga och läsa poesi. Dock var det inte i dessa områden som Leonardo glänste som mest, både som ung och vid hans senare år.
När han var runt 16 år fick han studera under undervisning av den florentinska målaren: Andrea del Verrocchio. Hos honom fick Leonardo stor nytta av sina mångsidiga talanger då han fick lära sig i princip ”allt”. Detta studerandet av så flerfaldiga ämnen, pågick p.g.a. det nya människoidealet som uppstod under Leonardos tid, eller ännu mer känd som: renässansens början. Man brukar säga att det var då som Europa lämnade medeltiden och dess samhällssystem och tänkande. Det nya samhället sa att ju fler antal saker man var bra på, desto bättre. Helst skulle man vara bra på allt (, vilket vi idag anser vara omöjligt).

I Leonardos kurser ingick därför, förutom målning och skulptering ( som antagligen var de viktigaste), även smidning, tillverkning av mekaniska verktyg och instrument, men också att reparera en hel del färdiga saker.
Som du ser så är det hantverk och teknik som dominerar, och man tror därför att det var denna tid som väckte Leonardos entusiasm för teknik/mekanik, eller rättare sagt uppfinning.

År 1472 blev 20 år gamla Leonardo medlem av S:t Lukasgillet, samtidigt som han hade uppnått till en sådan nivå inom konst, att han fick lov att börja hjälpa sin mästare Verrocchio med hans målningar.
Det första uppdraget han fick var målningen ”The Baptisme of the Christ”. Men istället för att använda de gamla färgerna tog Leonardo de nytillverkade oljefärgerna i Italien, och på så sätt lyckades den han t.o.m. prestera bättre än sin mästare, inom skuggandet och ljuset.
Leonardo fick då ta över målandet helt medan Verracchio själv istället började ägna sig mer åt skulptering.
Trots sin övervinnlighet fortsatte Leonardo att leva hos sin mästare och utöver bilduppdragen från Verracchio började han snart även göra egna målningar. Den första heter Arno Valley och föreställer dalen runt Florens med änglar. Denna målning gjordes 1473 och framöver tillverkade Leonardo, tros eller kanske p.g.a. sin skicklighet, inte så många verk samt att många av dem förblev ofullbordade.
Målningar med landskapsmotiv var väldigt ovanliga vid den tid då Arno Valley målades, men många andra konstnärer inspirerades av den, varav mängder av dem (självfallet) härmade Leonardo.
Utöver denna höll sig Leonardo mest till porträtter och religiösa motiv, speciellt religiösa, vilket märks av att de flesta av hans oavslutade målningar var sådana.

I slutet av sin tid i Florens märktes hans förbättringar anmärkningsvärt tydliga – varje ny verk var gjord på en nivå som var ett steg högre än den förra.

Efter 14 år i Florens flyttade Leonardo 1482 till Milano där han trädde i tjänst hos hertigen Ludovico Storza. Han tjänstgjorde som hovmålare, skulptör, arkitekt och arméingenjör. Detta arbete fick han tack vare krigstiden i Milano – Leonardo hade då tidigare förutom sina målningar även skissat på en mängd olika krigs- och taktikmaskiner. Dock var de än bara teorier, men när kriget senare bröt ut såg Leonardo sin chans till att förvandla sina idéer till verkliga skapelser.
Ludovico fick då höra talas om den talangfulla Leonardo och anställde därav honom. Leonardo tjänstgjorde hos Ludovico ända tills 1499 då Frankrike ockuperar Milano och Ludovico-familjen gick under. Mantua blev Leonardos tillflyktsplats för en tid, men senare flyttade han till Venedig, där han även fick stor nytta av sina kunskaper som arméingenjör.

Under sin tid hos Ludovico nådde Leonardo höjdpunkten av sitt liv, både som konstnär såväl som vetenskapsman. Hans namn och talang blev välkänd över hela Europa.
Dock hade han ofta alldeles för stora krav på sina verk, vilket antagligen bidrog till hans många ofullbordade arbeten. Bl.a. ville han t.ex. gjuta en 8 m hög 2000 ton tung staty av Storzas far till häst. Bara formen till den tog 11 år att göra och när det var färdigt hade hela bronstillgången i Milano sinat p.g.a. kriget mot Frankrike (krigsmaterial).
När staden sedan ockuperades förstördes modellen, men trots denna förlust har vi ändå många andra kvarvarande resultat av Leonardo från den tiden. Detta tack vare att han parallellt arbetade med många verk samtidigt. Som exempel har vi målningen Nattvarden som är hans största någonsin, samt stridsmaskiner – ex. stridsvagnar utan häst. En uppfinning som inte användes förrän ca 450 år senare, under 1:a världskriget.

Samtidigt gjorde han även många anatomiska studier om bl.a. materia och han upptäckte även att jorden inte stod i centrum. Den sistnämnda teorin utvecklade (eller fullbordande) senare Nicolaus Kopernicus genom att fastställa solen som den centraliska planeten.
Leonardos studier om det här tycker vi nog idag att de säkert ansågs storslagna på den tiden, och det ansåg vissa. Påven och katolska kyrkan däremot hade stora kritiker mot denna sysselsättning. En grovsynd konstaterade dem att det här va.

Efter sina bosättningar i Mantua och Venedig flyttade Leonardo tillbaks till Florens där han målade den världsberömda tavlan Mona Lisa. Ett verk som tog 4 år att fullborda.

Andra berömda bilder är t.ex. Madonnan i grottan, som det dessutom finns två visioner av: en som gjordes mellan 1483-1486 och den andre under åren 1495-1508.
Båda är än idag bevarade att beskåda, dock på olika ställen – den första målningen finns i museumet Louvren i Paris, medan den andra finns i National Gallery i London.
I Louvren finns även tavlorna Anna själv tredje och Jesusbarnet med jungfru Maria och Anna.

1503 fick Leonardo den stora uppgiften att måla en 17 m bred och 7 m hög bild av slaget om Anghiar, i Florens rådhus. En mycket trevlig uppdrag, om det inte var så att Leonardos ”ärkefiende” (/ovän) Michelangelo samtidigt som han, höll på med en målning av slaget vid Cascina, på andra sidan av salen.
Ingen av dem gillade den andre, med bådas ofattbara skicklighet gjorde att de snart förblindade av beundran glömde bort ovänskapen. Oljefärgen de båda använde smälte samman mer än formerna på de enorma mästerverken skapade av de två otvivelaktigt skickliga konstnärerna.
Dock lyckades tyvärr ingen av dem fullborda sin verk.

Leonardos sista år
Ju äldre Leonardo blev desto mer övergavs hans entusiasm för tecknandet, utan istället övergick han snart helt till de vetenskapliga studierna. Men detta utgjorde också att många verk från den tiden blev ofullbordade.

Leonardo var bl.a. den första som intresserade sig för människokroppens form och fungering.
Och för att kunna fördjupa sig och kanske bekräfta sina teorier, lyckades han få Florens sjukhus att ge honom tillåtelsen till att skära upp liken där, för kunna studera dem.
Många människor hade säkert misstankar och kritik mot Leonardos sätt att forska om kroppen, inte minst bland det riktigt religiösa folkgruppen. Men Leonardos djärva, nyskapta handling lönade sig. Han lyckades bl.a. upptäcka orsaken till åderförkalkning, och många av de detaljerade skisserna han gjort av kroppens alla organ och delar har bidragit till stora hjälp inom läkareforskningen.
Dessa skisser upptäcktes i hans anteckningsböcker som förutom fakta och teorier var fylld med otroligt vackra bilder. Texten var även skriven spegelvänt, kanske försökte Leonardo hindra andra från att lätt kunna stjäla hans arbeten om dem kom åt böckerna.

Leonardo forskade även mycket kring saker kopplade till vatten – han lyckade göra många brolösningar, och han konstruerade även många båtar i samband med rörelse. Och han försökte även fastställa olika mekaniska lagar, främst inom vatten. Han jämförde även vattnets brytningar med luftens = forskning om optik.
Men över allt annat inom vetenskapen var ändå flygning Leonardos stora passion. Något som antagligen, precis som Mona Lisa inom konst, är det som närmast representerar honom inom ämnet (i detta fall inom vetenskapen).
Nästan alla har nog någon sett, eller i alla fall hört talas om, hans flygmaskiner som skruvflygaren, flygapparaten, glidapparaten m.m. I princip alla dessa har mer eller mindre konstruerats efter fåglarnas vingrörelse, vilket har varit ett misstag för de flesta tidigare flygplanskonstruktörerna. Men för sin tid var ändå Leonardo mer fördjupad och hans konstruktion är därför mer avancerad och djuptänkt. Ett som är ett steg närmre de senare lyckade flygplanens struktur.

I maj 1506 flyttade Leonardo till åter Milano och under denna sista tid genomgick, den då drygt 60 åriga, Leonardo en kris. Ingen ville anställa honom till något, trots hans länge välkända skicklighet och genialitet. Varför? Kan man då undra. Svaret är kanske att han oftast inte fullbordade sina verk. Han fick ständigt nya funderingar, idéer och mål, vilket gjort att han ofta övergivit sina pågående projekt.
Men det var också under denna tid som han som mest gjorde studier inom vetenskapen, såsom i ämnena mekanik, optik, geologi, botanik och mattematik. Så trots allt finns det ändå i alla fall en liten positiv del ur denna ofrivilliga ledighet han fått.

Det var också under denna tid som han gjorde ett självporträtt med enbart rött krita.

Den 2 maj 1519 dog Leonardo da Vinci. Han begravdes i kyrkan Saint Florentin, men under franska revoluti...